Breathe in, live out! ☮

...så ignorera monsterrösten ;-D

Filmat från paddocken igår:

 

Min ELDANA ox (Preference - Elyria/Gondolier) Född 2002

 

Jag var i storstädernas storstad (enligt mig) första helgen i Oktober. Dels för att hälsa på min "kusin" Ida eftersom det var 1,5 år sedan vi sågs sist. Och dels för att hälsa på Lina i hennes nya lägenhet. Jag och Ida satt och pratade i ett som vanligt, drack rödvin som vanligt, lade ansiktsmasker som vanligt och kollade på filmer. Vi gick även milen, något nytt, det har vi aldrig gjort ihop förut. Dag nummer två åkte jag till Lina som bjöd på en helt fantastiskt god vegansk middag, vi drack vin och testade äta Grekiskt godis som jag importerat. Dagen efter gick vi en långpromenad i Slottsskogen och tittade på alla djuren, hur mysigt som helst. En helt fantastiskt lyckad helg! Även om jag aldrig skulle klara bo i en så stor stad, det är lättare att hitta i skogen :-D

Eldana är hemma i Värsås igen och så är så mysigt! Jag trodde att det skulle bli jobbigt att ha häst på box igen efter 1,5 år av att nästan inte känna av att man har häst, men det är en riktig lättnad att ha henne hemma igen. Det är lika naturligt att åka dit varje dag som det alltid har varit, det är mysigt att gå och småfixa, det är underbart att kunna åka dit på bara 15 minuter och pyssla med sin häst. Hon ser verkligen kanonfin ut i sina ben nu, hon har alltid haft små gallor så länge jag har haft henne men de är helt borta efter hennes lösdriftsperiod. Dessutom har hon rört sig mycket i hagarna i Ekby så hon är ganska musklad och fin trots att hon inte "använts". Sitter på henne i boxen varje dag och hon säger inte ett dugg om det. Passar på att träna linda bakbenen och annat såntdär som hon tycker är mindre roligt. Hon känner helt klart igen sig, det var ingenting att lasta av henne hemma i Värsås, det enda hon "fnorkade" över var en ny höbinge som inte fanns där när hon åkte. Nu har hon ganska små hagar att gå i, så vi får se hur hennes ben mår av det. Det är det enda orsmolnet på himlen faktiskt.

Stackars Emma fick Tottemannen över sig på årets Unghästfinal som gick av stapeln då jag var i Grekland. Så himla typiskt, förra året fick vi ju åka akut till klinik för att han sparkat upp benet på sig själv. Fan vad de hade ägt om de väl kunnat slutföra ritterna. Både på 5-årsfinalen och 6-årsfinalen, de var oslagbara. Och Emma, hon pulvriserade sitt nyckelben och med nästan 20 hästar hemma på gården blir det ju lite tufft när man inte kan röra sig själv och bara spyr av morfinet. Hanna som har quartern Lotta i Ekbystallet har hjälpt dem hur mycket som helst, jag har försökt hjälpa till när jag kan, och det har varit så himla mysigt att vara där en hel helg med Hanna. Hon har verkligen varit suveränt pedagogisk när jag ridit grön unghäst och annat. Nu håller vi tummarna för att Emma blir bra efter sin operation och snart är på banan igen. Till på råga så gick Sara som har hästar i Emmas stall också och bröt nyckelbenet då hon blev klämd mellan en vägg och en ko på jobbet. Vad är oddsen liksom? Krya på er tjejer!

I Värsås är det som vanligt, förutom att Sarah har fått barn! En liten Aron som föddes medan jag och Nettan välte upp halmbalar en tidig förmiddag för tre veckor sedan. Ännu har jag bara sett honom en gång:

Rida kommer jag få göra ganska mycket. Dels får jag ju rida hos Emma, dels har jag ju Jettan i Tovatorp en gång i veckan, och dels kommer jag troligen vara med och sätta igång hästarna i Värsås efter Sarahs graviditet. Love it.

 

Efter att inte ha fått jobba på nästan två månader så blir jag nu inringd mycket. Vi har många sjuka hos min favoritbrukare, vilket jag bara ser som en fördel. Enda joxet är att det är svårt att planera med skolan, in och ut-släpp i stallet och andra aktiviteter utan att ha ett schema, att man måste lämna allt där man står för att åka till jobbet och försöka pussla med sitt schema. Men jag tycker att det är underbart att få jobba på just denna arbetsplats trots att jag aldrig har något schema i förväg, och mina kollegor säger ofta till chefen att de borde ge mig en fast tjänst. Det gör mig så glad. Även om det inte är heltid så ger det ju en hel del inom vården att rycka in på högtider och röda dagar, som nu i helgen då det var Halloween.

Dessutom har jag jobbat i skogen hos mamma med att gnugga in tretusen nyplanterade granar med ett medel som gör att rådjuren inte käkar upp dem. Det har varit härligt att få gå utomhus att jobba, men det har varit svårt att se granarna för allt högt gräs, så jag har fått bygga upp system med snabbstolp för att se vart jag gått och inte har gått. Det är väldigt uppkört i marken av maskinerna så man ramlar ner i surhål i snitt 10 gånger per arbetspass. Ont i ryggen har jag fått av att bära kilovis av medel, stolp och böja mig ner varje meter. Men det har varit skönt ändå! Jag blev klar med sista plantan igår eftermiddag och åkte sedan till jobbet för att vara där under jouren.

Här går det mindre bra. Jag ligger efter jättemycket och som det alltid brukar vara, jag låter allting annat gå före skolan. Varför lär jag mig aldrig? Det är inga svåra uppgifter men ändå hittar jag alltid "viktigare" saker att göra. Men än så länge är det "bara" 7 uppgifter jag ligger efter med, relativt enkla uppgifter, så det känns överkomligt även om det blir panikartat om jag hamnar mer efter nu...

Allt flyter på bra.

Jag är så tacksam över att alla i min närhet får vara såpass friska och pigga. I andras liv är det många närstående som gått bort...

Jag och Jebens är ambitiösa och springer en gång i veckan tillsammans och lagar nyttig mat. Typ fisk som luktar som, ja.... Internt...

Julkänslorna är på topp och jag fattar inte varför eftersom det inte ens kommit snö ännu. Hittar på roliga saker med gänget, trerätters middagar och annat mysigt. Hela december är uppfyllt med bara en massa roligheter.

 

 

2002

Preference (Pers/Enos/Bandos)    -     Elyria (Gondolier/Palas)

 

Jag lovar, det ska uppdateras nu så det står härliga till.

Eftersom så mycket har hänt så blir det indelat i flera kapitel.

Man får läsa igenom allt om man orkar eller bara välja ut valda delar ;-)

 

 

Eftersom varken dator eller mobil fungerar i mitt hushåll för närvarande så har jag totalt missat att skriva om A9-ritten som gick av stapeln den 7 juni.

 

Emma startade Alwaan T80 med Linus och Ingrid som groomar, Elinor Beckman startade Totte i T50 med Ulrika som groom, och Bente Juhlin startade Wilda i CR40 med lilla mej som groom. Dessutom hade hemmaklubben Billingens Distansridklubb en hel hög representanter som var behjälpliga, bland annat med en massa goda meloner i klubbtältet.

 

Kul att det var så mycket folk där!

 

Elinor styrde Totteskutan på stormigt hav och blev godkända, Emma och Alwaan också givetvis.

Lilla Wilda var en tiger som bara hade springa i huvudet, som en distanshäst ska ha alltså! Hon är dessutom f.d. galoppör, så hon ville springa... Men i varje snabbgroom var hon nere i puls, dock gick hon upp i puls i veterinärgrinden i slutbesiktningen pga. att hon ropade efter sina vänner, såg de andra hästarna springa upp och ville springa själv, plus att det var ett upplopp i en annan tävlingsklass i närheten av veterinärgrinden. Det fanns ingenting jag kunde göra åt det där och då. Wilda blev alltså utesluten på puls, men med stora framtidshopp om sig faktiskt eftersom hon har rätt skalle för uppgiften :-)

 

 

Här kommer ett samlat filmklipp med alla Emmas startande hästar:

 

Den 10/5 drog vi iväg från Ekby mot Rimbo för en start i Rimboritten T50 för Emma och Alwaan, CR50 för Ulrika och Gradelin, samt CEI 80* för Sara och Gadisha.

 

Vi åkte upp på fredagen och kom fram ganska sent till Saras familjehem. Så himla skönt dock att kunna lasta av och ha hästarna på samma plats vi själva bor på. Saras familj var så himla gulliga och hade en sån gästfrihet. Jag som bara var groom fick ta Saras gamla flickrum som är helt täckta av rosetter och priser från hennes tid som junior hoppryttare. Det är verkligen Super-Sara, lilla Sara Åhman, som är nätt i kroppen och tuff som få när hon snajdar runt i sin stora bil med transport, två hästar och en galen hund. Fast i detta fallet två galna hundar då, eftersom Calle bandit var med den här helgen.

 

Jag och Linus groomade Emma själv som redan innan sagt att hon skulle gå in för vinst. Vi blev stressade från start eftersom vattnet på tävlingsplatsen var slut och vi inte hann ut till första hinkningsplatsen innan vi kunde fylla på dunkarna. Hade ingen kärra med oss, det regnade och var sjuttihellskotta lerigt på marken, men vi sprang med armarna fulla av dunkar och Linus körde som i ett folkrally med groombilen.

 

Första slingan låg Emma och Alwaan, Lars Andersson på Niewrock och Caroline Myhrman på Night Zool låg i täten första slingan. Efter första vetgate och ute på andra sidan låg Emma och Lars tätt fram till mål då galoppören Alwaan såklart sprang in fortast över mållinjen och det var inga konstigheter i veterinärbesiktningen, så de vann som planerat! :-) Hur kul som helst för allihop! Resten av gänget klarade sig också bra, Sara och Gadisha var med i top 10 på 80* och Ulrika blev godkänd med Gradelin på CR50.

 

Självklart jhar jag allt på film som vanligt och här kan ni kika på resultatet:

 

Finnerödjaritten har gått av stapeln med både Johan (och Strax), Sara (och Chili) samt Emma (och Alwaan) fanns i startfältet för 40 km CR.

En mysig tävlingsplats och det gick bra för hela gänget från Ekby!

Ritten resulterade även i årets första film. Här kommer ett kik på den: 

 

Självklart är det riktigt tufft att bli lämnad för att någon annan dög bättre.

Men konstigt nog känner jag, mitt i sorgen, en otrolig lättnad.

På sätt och vis har jag fått utrymme att få mitt underbara liv tillbaka, att slippa lägga min tid på någon som saknar engagemang och vilja.

 

Någon som jag känner att jag börjat få tillbaka all fin kontakt med, dels på grund av detta, men även på grund av att min bil fungerar och rullar perfekt, är Eldana. Fina lilla tjejen! <3 Det värmer när man får höra från Emma och Linus att hon blivit gladare sedan jag kunnat komma ut oftare och umgås med henne.

Idag skulle vi bara gå en liten sväng tillsammans, men på grund av min hälsena fick jag ett spontaninfall att släppa henne på ridbanan istället och göra lite trickträning, det var över ett år sedan vi gjorde något sådant tillsammans. Ingegerd som äger Ekby stallet och prästgården kom fram och sade att hon var imponerad över att vi kunde lite frihetsdressyr, hon sade att jag borde åka till Hällekis (Horse Vision, som jag tänkt så många gånger förut, men som det krävs en budget för) med Eldana eftersom hon är en så lyhörd och följsam häst.

 

Jag mår så otroligt bra när jag åker hem från Ekby, livet är som en dans på små lätta moln!

 

Jag hittar på mycket roliga upptåg tillsammans med mina övriga vänner, utanför hästvärlden.

Grillkvällar (med mer eller mindre misslyckade resultat), solnedgångar, massagekvällar, släppa lucky balloons och så mycket mer.

Livet är underbart! <3

 

Min praktikplats (APL) är så mycket roligare än jag trott.

Det är högre tempo än jag anade från början, så tiden går ganska fort.

Dessutom har jag fått en massa roliga "kollegor" där.

Har sett massor och lärt mig nya saker i snabbt tempo. Njursjukdomar, katetrar i olika utföranden, stomi, fallolyckor, slagsmål, demens, hantering av hjälpmedel, utskällningar, afasi, amputering, tumörsjukdomar, skallskador, akutlarm, ambulans, missbrukarproblematik, hantering av flexpen, p glukos, leversjukdomar, trycksår fjärde graden, såromläggning, benlindning, akutlarm, med mera, med mera...

 

Och skolan har jag tid med!

Tänka sig!

 

I tisdags åkte jag med Helen och Mir till kapplöpningsbanan i Alingsås.

Första gången jag besökte en sådan över huvud taget, och första gången jag släppte Mir.

Från box, men ändå :-)

Han tappade fokus och tappade bytet med blicken, så han bröt av. Sedan travade han fram till mig när han såg mig ute på banan. Andra gången gick det betydligt bättre, då sprang han hela varvet.

 

Någon mer som känner hur glad man blir av att fruktträden blommar?

På återseende (återläsende?) och Peace out!

 

 Bilder sen sist:

 

 

Förra onsdagen gav jag mig ut på Kastanjett från Tovatorp och sedan via Paradissjön, skjutfälten, Klagstorp, gamla Varolavägen, mot Loringa och landade tillslut på banvallen till Hulan där Hans och hans två barn bjöd på hinkning av världsklass (saft och kladdkaka med glass). Jag haltade rejält när jag hoppade av, eftersom Jettan tröttnat lite psykiskt och jag fick driva på med min fot som inte mådde så bra sedan cyklingen två dagar tidigare. Men efter att ha vilat tog vi oss hem, då var det inte lika varmt och Jettan var pigg som en liten iller. Vi fann underbara sandvägar och solen gick ner över träden. På hemvägen tog vi svängen över Skultorp och det var inga problem för den lilla hästen att gå i förort med trafik. Vem bryr sig när man bor mitt i ett skjutfält till vardags!

 

Dagen efter mådde inte hälsenen bra alls. Jag har alltid haft problem med hälsenan, gick gipsad när jag var barn för att den var så kort att jag inte fick ner hälen i golvet. Därefter har jag som vuxen haft muskelbristning vid ett tillfälle i vaden, och emellanåt svårt att gå på mornarna när hälsenan är kort. Det visade sig vara hälseneinflammation denna gång och jag hoppade fram på en krycka, medan hälsenen knastrade som grus och foten var iskall och blå på grund av svullnaden runt hälsenan. Gött mos!

 

Nu en vecka senare känns det betydligt bättre, men jag vill inte anstränga mig mer än att jag med lite mindre smärta kan ta mig runt Viken om en månad. I onsdags red jag Jettan barbacka (sjutton så längesen man gjorde det!) och idag red jag för första gången med stigbyglar på Wilda och det gick riktigt bra! Så nu hoppas jag att det är helt bra utan att kännas alls om en vecka till :-)

 

 

 

Det är så varmt och skönt och det är inte ens maj ännu!

När jag kom hem från utlandsvistelsen så var vitsipporna nästan överblommade redan.

Är det tecken på en riktigt varm och lång sommar? Jag håller tummar och tår för att det blir så.

 

Men våren är ändå den absolut bästa årstiden.

I synnerhet om man tänker på årstider i ridsammanhang.

Ni vet, då precis innan alla förbaskade insekter vaknar till liv ordentligt.

När man fortfarande tycker att lite träning är skönt och inte överhettande varmt.

 

När jag kom hem följde jag med Emma och nya distansryttaren Sara på tur i Ekby.

Det var första gången jag red Wilda på ett år, och andra gången någonsin, men jag föll handlöst och är nu förälskad i den lilla söta åsnelika ponnyn som är så oerhört snäll samtidigt som det brinner i kroppen på henne när hon vill springa fort. Love it! Och tillsammans med det absolut bästa mänskliga sällskapet i världen!

 

Jag har även varit ute och ridit med Sara-Sofia i Tovatorp, och där kan man snacka om rolig busridning.

Det har jag inte gjort sedan jag hade Sobrina för tre år sedan.

Sist vi var ute och red hade vi med oss fika och tog en tur på 1,5 mil. Eftersom Jettan är en jäkel på att sno min kanelbulle hela tiden så bestämde jag mig för att sitta och äta i sadeln, vilket resulterade i två koppar spilld kaffe över hela hästen. Men kanelbullen, den fick jag behålla!

 

Jag mår så otroligt bra av att sitta i sadeln, alla bekymmer i hela världen bara raderas.

Funderar seriöst på att bygga ett litet hus i en sadel och bara glida runt där uppe för resten av mitt liv <3

Tack alla ni som ger mig möjligheten att rida när Eldana vilar upp sig.

 

Igår var jag, Mariell och Viktor ute och härjade på ett annat transportmedel, nämligen cyklar.

Jag behövde reka lite banor inför långritter och samtidigt testa vad jag klarar av inför Viken Runt om en månad.

Mariell droppade av innan vi kom ut ur stan, men Viktor höll ganska högt tempo ända tills vi kom till Vreten där jag tappade honom. Jag stannade hemma hos Hans och blev matad med vatten och pannkakor innan Viktor hann ikapp så vi drog hemåt igen. Då vurpar den lille pojken och fick åka bil hem istället. Jag trampade på tills vi var tillbaka i stan, då kedjan på cykeln gav upp och hoppade av. När jag väl fick fast den igen så cyklade jag hem. Det blev väl sammanlagt 50 km ungefär, de som hade GPS på sig tappades ju bort likt tio små negerpojkar längst med vägen. Viken kommer bli tungt, idag är min hälsena svullen och öm, men har man tagit fan i båten får man ro iland.

 

Vi har även hunnit med en grillfest i Hulan, vilket innebar alldeles för mkt rom och cola, samt grisjakt efter vildsvin mitt ute i ingenstans mitt i natten. Allt avslutades med snack om nakenbad i jaccuzi och slutresultatet att alla somnade ihop i en hög. Det bästa av allt var nog morgonen efter, då alla kunde se på film tillsammans i bakfyllans tecken. Mys, trots tröttheten :-)

 

Imorgon taggar jag, trots hälsenan, för en ensam tur ut till Hulan på Jettan. Det blir en runda på cirka 3-4 mil, med en längre paus i mitten så att hon får chans att vila ordentligt. Hoppas på rejält gött väder :-)

 

Idag började jag på praktikplats där jag ska vara i fem veckor, på ett servicehus. Inte drömyrket direkt, men det första intrycket var ändå okej.

 

Vet inte vad som har hänt, jag känner att jag vill vara ifred från folk i allmänhet, men så fort jag sätter mig på skolan under kvällstid så kommer det fram karlar som säger att man är snygg och bjuder på kaffe. Vågar man dricka det, tro...?

 

Jag lever för närvarande ett stressigt liv, men jag njuter mer av hur det är nu än vad jag gjorde när jag inte fick arbeta någonting och räkningarna växte på hög. Nu är jag dessutom tillbaka hos den brukaren jag trivs bäst hos, och våran gamla chef som jag trivs med har ju kommit tillbaka på sin post. Kämpar med att inte hamna efter i skolan samtidigt, så jag kan inte tacka ja till precis alla pass som erbjuds även om jag vill.

 

Eldana har fått tandläkarbesök, för vad jag vet så har hon aldrig fått sina tänder kollade tidigare. Det var lite besvärligt, hon gillar inte att tappa kontrollen och spjärnade emot. Men när vi väl fick titta på hennes små "bissingar" så såg det fantastiskt bra ut, bara två små hakar så det kunde ju ha varit mycket sämre. Dessa raspades med lätthet bort och hon kvicknade till som hon skulle. När kiropraktorn har varit ute så har han noterat att hon verkar spänd i munnen, och hon trivs ju inte alls med bett så jag tyckte att det var lika bra att utesluta att det fanns något fel där. Duktiga Eldana!

 

Eftersom jag inte har något SD-kort i min lånemobil så kan jag inte ta några kort med den. Därför snor jag den enda akutella bilden som finns tillgänglig, tagen av Hanna som har skäcken Lotta. Grattis står för att hon skickade den till Emma när hon fyllde år i söndags.

 

Snön försvann redan i slutet av februari och det känns som det blir en tidig vår! Jag har redan plockat tussilago...!

 

Vi ska dock förlänga vintern med en dag. Jebens är scoutledare och nu ska de göra sin årliga endagars-utflykt till Säfsen för att åka utför, och det fanns fyra platser över i bussen så både jag, Mariell, Viktor och Hans ska åka med dit. Jag har aldrig varit på skidsemester och ännu mindre åkt utför! Men jag älskar fart och lek, så jag har länge velat prova på det. En hyfsat billig endagarstur tillsammans med mina proffsiga kompisar blir säkert hejdundrans skoj. Jag ser mig själv swisha fram på smidiga ben nerför branta sluttningar med glittrande snö flygande omkring mig... Kommer nog att bli gruvligt besviken på min illusion ;-) Den 15'e mars får vi se hur det går.

 

Min bil är hemma, nu på heltid om min magkänsla stämmer. Räkningen slutade på 16 (jävla) tusen, ett bättre bilköp kunde jag ha gjort. Men tack och lov får jag ekonomiskt stöd i form av lån från min kära mamma. Förhoppningsvis har jag nu en hel och fin bil i många år framöver. I annat fall kommer jag bli mentalt tokig!

 

Har kunnat åka ut och hälsa på Eldana igen. Det finns ingen varelse i hela världen som gör mig så lugn och stabil som denna lilla tjej. Vi har varit ute och gått promenader, för det behövs nämligen med all den överskottsenergi hon har fått. Nu har hon redan stått i ett halvår och jag tänker låta henne stå i ett år, så gamla skador har en så liten chans som möjligt att spöka för oss i framtiden.

 

Sara-Sofia har flyttat sin häst till gamla Tovatorps ridskola, som lade ner när jag var ungefär 12 år gammal, och nu för tiden är ett litet privatstall bara tre kilometer från min lägenhet! Det pangas rejält runt knutarna eftersom det ligger mitt i smeten för nuvarande militära övningsfältet, men hästarna är gudomliga och är så vana vid pangandet att de inte ens rör på örat åt oljuden. Jag och Sara-Sofia har knappt tid för varandra nu för tiden. Många år tillbaka delade vi stall, men nu när vi har hästarna på varsitt håll hinner vi knappt ses. Dessutom saknar jag ridningen, både som mental avslappning och fysisk träning. Så dök det upp en trevlig möjlighet; en tjej i detta stall vid övningsfältet hinner inte med sin häst på onsdagar, så den ska jag få börja rida en gång i veckan. Provred i onsdags och det är en maxad ponny, connemara och arabkorsning. En gudomligt snäll och välriden ponny, ägaren blev glad över att jag ridit distans och såg en möjlighet att få sin häst konditionstränad på speedway-banan precis vid stallet som vi får använda som galoppbana om vi vill. Jag ser BUSRIDNING och BARBACKA framför mig, riktigt skoj att rida en så kontrollerad häst och kunna busa loss!

 

Jag får jobba väldigt mycket just nu hos brukaren som jag saknat att arbeta med. Där är nu två ordinarie långtidssjukskrivna, och bara jag och en till som rä vikarie. Så jag blir inringd i princip varje dag, och med ovanstående nämnd (skit)bil så behövs verkligen de intäkterna!

 

Skolan har börjat och tyvärr måste jag ha praktik en månad, i maj, då jag inte kan jobba och eftersom jag inte kommer att få CSN så blir det en månad helt utan lön. Suck. Men jag försöker hålla mig till planeringen med inlämningar och prov så att jag inte ska hamna efter. Jag har siktet inställt på en fast anställning och då får det vara lite jobbigt med plugga och jobba samtidigt en tid.

 

Jag och Christoffer har knappt hunnit att ses för vi jobbar så olika tider, och han jobbar verkligen mycket. I helgen sågs vi för andra gången på tre veckors tid. Igår var vi på O'Learys då karlarna bowlade och vi "fruar" satt och drack cola och skvallrade om folk. Mycket trevligt!

 

Något gott har kommit ur att vara utan mobil och konstant internet i fickan; mindre frekvent surfande på Facebook och därav upptäckt hur mycket tid jag har! Tid som jag slagit ihjäl med hjälp av böcker. Det är ingen överdrift när jag säger att jag läste fem böcker på en vecka då min telefon försvann. Jag har alltid tyckt mycket om att läsa men av någon anledning har det stått på paus under det året jag haft en surftelefon. Nu längtar jag efter att värmen ska spira på min balkong, och jag tänker försöka installera en hängmatta där att ligga och läsa böcker i under gassande sol. Kanske inte borde köpa någon ny telefon?!

 

Avslutar med en bild på mig och lilla krigsvana ponnyn Kastanjett på speedwaybanan.

 

Och här sitter jag; med pluggångest, för få jobbtillfällen, en trasig häst och inga pengar. Men med en väldig massa gnäll till godo?

 

Eldana skulle leka drake förra veckan mot en ny hagkompis, och fick skylla sig själv som blev sparkad på låret. Det var så svullet att hon fick gå på Metacam och stå på boxvila. Men det är skönt att ingenting är brutet i alla fall.

 

En positiv Eldana-nyhet är att hon blir kvar i Ekby hela vintern! Och detta tack vare underbara, finaste Emma. Nu får hon gå på lösdrift tillsammans med bästisen Wilda, och sova i en jättefin ligghall som Linus och Lars har snickrat ihop. Det kommer vara jättebra för hennes kropp. Kommer aldrig kunna tacka dig nog för detta, Emma!

 

Jag har varit på lite nya introduktioner till nya brukare, men det verkar inte finnas så många pass att vikariera. Har dock varit hos en av brukarna ett dygnspass, i förrgår. Idag skickade jag iväg en jobbansökan till ett privat företag. Man funderar lite fram och tillbaka på det här, tex. om det är värt att låna pengar av mamma varje månad istället för att ta ett studielån. Jag går hela tiden och hoppas på att jag ska få arbetstillfällen så det täcker studeriet som Skövde Kommun avkräver mig på. Vill inte ta dyra lån för att utbilda mig till något jag inte kommer vilja arbeta som resten av livet, vilket i och för sig handlar om vem man jobbar hos. Jag vill stanna kvar på min "ursprungliga" arbetsplats där jag trivs jättebra med både brukaren och kollegorna, där kan jag verkligen tänka mig att stanna. Om jag nu bara fick chansen! Kanske kan jag frysa mina studier efter kommande sommar, då jag har sommarjobbat heltid och har råd att ta taxiförarlegitimation. Jobba som taxidriver istället. Men då förlorar jag den plats som jag önskar att jag hade, men kanske aldrig får, hos just den här brukaren. Man vet aldrig hur det kommer bli.

 

Min bil har känt sig lite krasslig så jag lämnade den på verkstaden igår, hoppas den bara behöver lite dropp och snart är på hemmaparkeringen igen. Det är första gången utan bil på 1,5 år, men det känns nu som att jag alltid haft bil och kunnat ta mig dit jag vill. Madelenes mammas kommentar var bäst när vi fikade häromdagen: "Var du ute och körde vid kl. 21 igår? Jag var ute med Maddes hund och hörde en JAS Gripen köra runt i området!"

 

Ikväll är det Bonde Söker Fru och alltså lill-lördag med Jebens. Det innebär inte alkohol, utan mys med tända ljus och god mat. Underbart att stå och laga mat med tända ljus i hela lägenheten och gitarrsolo att sjunga med till :-D Förra veckan var även Klint med, såhär mysigt var det:

 

 Jag vet att jag är gnällig. Jag får höra det från alla möjliga håll. Ibland kommer jag på mig själv med att gnälla så det gnisslar om det. Men det är ingenting som känns speciellt bra just nu. Missförstå det rätt nu; Jag mår bra! Jag känner inte att jag vill gräva ner mig i ett dike och försvinna. Det är bara det att jag önskar att all otur försvann, att man hade pengar så man klarade sig, fick de jobb man blir lovad och en häst som fick vara frisk. Så jag hoppas mina vänner kan ha lite tålamod med min gnällperiod, och jag försöker att tänka mig för lite bättre för jag märker att personer runt omkring mig är irriterade på mig. ;-)

 

Tjofadderittan och hejdå Frankie!

Så. I lördags åkte vi upp till Kristinehamn igen, för att sedan ta oss vidare till Storfors där vi fick bo hos Ulrikas pappa. Emma skulle ju starta Lina i hennes första CR på söndagen, då även Riksfinalen i Medeldistans gick av stapeln.

Jag har inte haft så roligt som jag har med dethär gänget sedan jag var liten och åkte på lägerskola. Ni är tok-roliga, allihop! Jag och Emma är halvknasiga vildkatter med sömnproblem, skrattattacker och ständigt sockersug. Linus är dendär snälle chauffören som engagerar sig med vaket intresse i sin flickvän Emmas tävlande och i hennes hästar, MEN som tjatar om intern-bajs-älskling-grejen, fast vi gillar honom ändå. Ulrika är den ordentliga, strukturerade, pålästa, hälsosamma som håller reda på oss allihop.

Så. På lördag kväll åt vi gott tillsammans med Ulrikas Fredrik och hennes syster som lagat mat åt oss. Sedan satt vi uppe och pratade till nästan midnatt innan alla gick och lade sig. Jag kunde inte somna och var den som fick sockersug först, så jag kilade ner till köket och ramlade nästan på sista trappsteget. Lyckades få tag i ett helt paket chokladmjölk som jag tassade upp med till sängen och låg och smuttade på tills jag kunde somna. Sedan var det Emmas tur, hon smög ner för trappan, och snubblade nästan på sista trappsteget. När hon öppnade kylskåpet tänkte hon "Jaha, nu har Frida varit uppe", men hon fick tag på en muffin som hon smugglade upp på rummet, så det löste sig. Linus vaknade av att någon satt och tuggade brevid sängen, och får syn på Emma som sitter på huk i typisk Emma-style, gnagandes på en muffin som en ekorre (hans egen beskrivning av synen han vaknade till). Inte för att jag förstår hur hon lyckas sitta på huk och dessutom få det att se bekvämt ut, jag har nämligen försökt men jag välter bara. Linus förklarar det med att bara blattar kan sitta på huk och få det att se bekvämt ut.

 

 

 

Igår styrde 3 taggade tjejer, en taggad chaufför och 2 hästar mot Värmland för att kamma hem vinsten i Unghästfinalen för femåringar 2013 på Kristinehamnsritten. Det självklara vinnarekipaget var såklart Emma Svanäng på TS Coyote "Totte".

På grund av övertygelsen om att vinna hade Emma ett stort team runt sig. Det var i vanlig ordning Ulrika, Linus, jag och Ingrid (som skulle komma upp idag på lördagen). Men på lördagen skulle även Tottes uppfödare Madelene Haag på Turbo Star Arabians komma upp, så även Emmas coola hovslagare Trine, Emmas hyresvärdar från Ekby Curly Horses och övriga publikfan och vänner. Emma hade förberett med ett jättefint informationsblad om Totte och alla omkring, samt eget sponsortält med reklam för Turbo Star Arabians och hembakade mumsbitar och bubbel i glasen!

Så. Vi kom upp på fredagen, igår, och lastade av vinnarhästen Totte och hans kompis Lina som startar CR40 imorgon, söndag. De fick gå tillsammans i en hage utanför stallet och vi åkte till tävlingsplatsen för att ställa fram prylar och tält, därefter åka till Kristinehamn och köpa mat. Planeringen var att bo hos Ulrikas pappa och där grilla och äta gott senare på kvällen. Men dessförinnan skulle vi först tillbaka till stallet för att ta in hästarna för natten. När vi hämtade dem från hagen visar det sig att Totte, som rullar sig hela tiden och överallt, i vanlig ordning slängt sig på backen, MEN denna gången lyckats sparka sig själv 10 cm. ovanför kotan på höger fram, där det blivit ett öppet sår. Vi spolade och han stödde på benet och rörde sig faktiskt ganska ledigt trots skadan, men tyvärr syntes senan så det var bara att inse faktum och ringa distriktsveterinären. De hänvisade till klinik för att spola rent mer ordentligt, Skara Djursjukhus hade förstås varit det bästa eftersom det ligger närmast hemmaplan, men de hade inte öppet. Så vi fick packa in Totte i transporten och bege oss mot Strömsholms djursjukhus.

Ulrika stannade kvar för att ansvara för Lina, jag och Linus och Emma åkte uppåt landet. Tårar och besvikenhet i bilen, flera timmar för ledsen häst i transporten och 10 tusen riksdaler bara för att komma innanför dörrarna på Strömsholm... Vi var där strax innan 23 på kvällen och såret gjordes rent för hand, drän lades och Tottes fossing syddes igen. Senan var intakt och det var inte mycket skit i såret, så detta kommer säkerligen att läka ihop fint så de snart är på banan igen. Totte var lugnet själv, han är ju helt ljuvlig i hantering trots att han bara är en liten unghästlort. När vi skulle åka hem kom det in en liten ponny till kliniken som hade brutit benet. Det var så hjärtskärande att se den tappra lilla hästen linka in med spjälat ben på kliniken, efter att ha stått i en vinglig transport ifrån vi vet inte vart. Sådan otur kan man alltså ha. Fy fan :-(

Vi åkte hemåt med Totte, hem till Ekby alltså, och var hemma runt 4 på morgonen. Även om han kommer att bli bra och detta är sådant som händer när man håller på med djur, så var det så himla typiskt att han skadar sig dagen innan unghästfinalen pga. att han rullat sig, vilket han gör hundra gånger om dagen utan att skada sig i vanliga fall. Jag är så himla ledsen för Emmas skull, som har stjärntalang men också så mycket otur hela tiden precis i orättan tid. Nu ber jag en tyst liten bön om att inget mer oväntat, tråkigt händer henne så att hon får visa vad hon och hennes hästar går för! Nästa år kammar ni hem 6-årsfinalen gumman! Alla vet att om du och Totte hade varit med idag, då hade ni sopat banan och vunnit med bravur.

Nu sitter jag hemma i Skövde och ska snart åka tillbaka till Kristinehamn och grooma Emma och Lina på CR40 imorgon. Och precis kom resultatet på årets 5-åring, vilket blev Lillyanne! Så himla roligt! Det är alltså Sofia Bayards "Lilly" som Emma haft på träning i Ekby under sommaren,och alltså den häst som Eldana har gått på bete och blivit kompis med under sommaren. Stort grattis till Sofia Bayard och hela teamet! :-)

Här följer lite bilder på tappra Tottemannen, men också lite utdrag ur informationshäftet som aldrig fick nå sin publik.

Jag var med om en riktigt häftig upplevelse i tisdags. Det är nämligen så att Ekby Curly Horses och Svanäng Sporthorses har ett sammarbete med en värmländsk hästkarl vid namn Micke. Han är kiropraktor, massör och har förmågan att "öppna upp" muskler så att kroppen kommer igång och läker sig själv. Det kanske låter som lite hokuspokus, men Emma utlovade underverk, och jag lovar, det var det!

Eldana är inte halt, hon är pigg och positiv och glad. Men hon har med små, små medel hintat mig om att allt inte är helt ok överallt i kroppen. I början tänkte jag att hon är grön, behöver bygga muskler och hitta sin balans under ryttare. Men nu har jag känt att det är bättre att kolla upp innan man börjar träna ordentligt och förvärrar om det finns något fel. I galoppen får hon ofta korsgalopp, hon går ogärna på rakt spår i galoppen, hon väljer aldrig någonsin höger galopp. Med sin gamla sadel sparkade hon bakut istället för att galoppera, jag kollade så sadeln var hel och låg rätt och det gjorde den så vitt vi kunde se, men med den nya bladsadeln som har en helt annan anläggningsyta sparkar hon ingenting alls. När man försöker rida henne i form så böjer hon/knäcker av i nacken utan något påskjut bakifrån, så jag bråkar inte med henne om det. Studerar man henne noga så ser man att hon skulle kunna trampa under sig mer med bakbenen och ha mer påskjut även i ledig skritt.

Jag var jättenervös när Micke kom, men det släppte direkt när han började jobba med Eldana trots att han hittade mycket, så bekräftade det alla mina misstankar. Han hittade gamla skador som han omöjligtvis kunde veta om. Han knäckte och böjde i henne så det small, men Eldana tog fram öronen och tuggade och såg nöjd ut efter varje smäll. När vi efteråt travade upp henne tyckte alla som tittade att det var som en helt ny häst, med mer påskjut och schwung i steget.

Tänk vilken bussig häst jag har!! Hon har gladeligen burit runt på mig trots följande:
Raka låsningar korsryggen, förskjutning i länden, bäckenrotation vänster sida, ömhet i samtliga muskler i bakkärran (förklarar alla problem med galoppen och gamla sadeln!). Kramp i ljumsken höger sida, (i höger has har hon ett litet röntgenfynd som påverkar rörelseförmågan ytterst lite, men kan mycket väl vara orsaken tänker jag), Bogledsurhakning ochmicrourhakning i kotleden höger sida, (som fick ta hela smällen då hon gick omkull och for igenom ett staket för 2 år sedan, just på höger bog hade hon brännmärken efter tråden). Förskjutning i nacken och utläkta muskelbristningar på halsen som troligen uppkommit av att hon gått omkull någon gång. Ömhet manke och pga. övrigt nämnda även ömhet i benen.

MEN! Allt är åtgärdat och allt kommer att BLI BRA IGEN!! Om en månad kommer Micke på återbesök och även om jag kunde sätta igång henne lite försiktigt om en vecka så låter jag henne vila ett bra tag, jag tror på vila... och i vinter blir det bara skritt, skritt, skritt för att bygga upp hennes kropp.

Detta är nog bland det bästa jag gjort, tänk om jag hade fortsatt att rida på som vanligt. Och jag känner mig positiv, allt fick sin förklaring och jag har verkligen tron på detta :-)

 

 

Full fräs i hagen, 2 veckor sedan

Dålig uppdatering här pga. mycket annat att göra, men är det något jag ska skriva om så är det Billingeritten 2013 som gick av stapeln den 24/8. Vilket innebar Eldanas första start, en CR 50 med mig på ryggen och Anna Dahlin som groom.

 

Jag trodde att jag skulle vara mycket mer nervös, men jag var nervös på ett sånt vis som gjorde mig fokuserad. Inte som vid tidigare starter, då jag skakar och mår illa. Eldana skötte sig på så vis att hon inte var det minsta stissig, men när Anna skulle pulsa henne innan veterinärbesiktningen på morgonen så blev Eldana chockad och sparkade stackars Anna rakt på knät. Sjukvårdsansvarig fick komma och känna igenom Anna så att knäskålen var hel, vilket den turligt nog var, men jag skämdes och Anna känner fortfarande såhär 2 veckor efter ritten av sparken. Snälla Anna insisterade på att springa upp Eldana åt mig i alla grindar ändå, vilken fantastisk groom!

När det var dags att lägga på sadeln så räknade jag med något tjotta-fräs från Eldana, hon är känslig för sadelgjorden när man kommer bort till nya platser. Så vi lade på sadeln tidigt och jag bad Anna gå runt på området med sadeln löst spänd, men så fort de började gå blev Eldana en rodeo-häst och for omkring som hejsan, jag var rädd att hon skulle lyckas slita sig. Lyckligtvis är Eldana väldigt röststyrd så jag rusade in i härjandet och pratade med henne tills hon stod still och vi kunde ta av sadeln. Sedan var det bara att gå omkring med sadeln på utan sadelgjord och ha tålamod innan man kunde sätta sig på henne.

Trots missödena blev det inte stressigt till starten och när jag väl satt på var Eldana lugn som en filbunke. Vi hade planerat en lugn ritt tillsammans med Anna Ramström på Zäto och Matilda Brand på Surprise Bandy, men även Camilla Torstensson på Shahlim El Din gjorde oss sällskap redan från start.

 

Hela första slingan var ren eufori, Eldana var pigg och ville bara springa, springa, springa. Men hon var samtidigt så lyhörd på mig och vi kunde hela tiden kommunicera i helt perfekt balans. Eftersom Eldana inte är van vid kuperad terräng så skrittade jag i alla uppförsbackar redan från början för att spara på henne. Resten körde vi i rask trav och någon enstaka galopp, 11-12 km/h blev snitthastighet. Och allt flöt på så himla bra! Varken hon eller jag var det minsta trötta, och hon drack som tusan vid alla groomplatser. Zäto var pigg som tusan och Anna blev lite trött av att hålla på och bråka med honom om tempot, så vi släppte både henne och Matilda efter två mil tillsammans.

 

I första veterinärgrind fick Eldana A'n rakt igenom på veterinärkortet och otroligt mycket beröm av veterinären för bra vätskebalans, det märktes med andra ord att hon druckit ordentligt ute på banan. När Anna berättade att det var Eldanas första start så kunde veterinären knappt tro det, riktigt roligt! :-)

 

Ute på de sista två milen planerade vi ett lugnare tempo och vi hade hela vägen sällskap av Camilla på Shahlim. Snitthastigheten blev 8 km/h, jag ville inte ta ut henne på sin första start när hon haft skador så sent som i vintras, kuperad terräng och detta var ju även första gången hon gick 5 mil överhuvud taget.

 

Efter målgången blev vi godkända i sista vet-grind och jag är så stolt över min fina lilla häst. Hon var helt fantastisk och bara vi hade kommit iväg så lugnade hon ner sig och kunde slappna av helt. Det absolut viktigaste, och det absolut  bästa, med ritten var att hon hela tiden var så otroligt positivt inställd. Hon gick fram överallt och var så nöjd och glad. Inte ens efter den obligatoriska vilan tyckte hon att det var något konstigt att få på sig sadeln igen för två mil till i skogen innan vi kunde åka hem. En av domarna sade att "den hästen hade kunnat gå mycket fortare, den är ju inte ens trött!". Hon (och Zäto) hade den lägsta pulsen i slutbesiktningen av alla hästar på hela tävlingen. Ja, kan man vara mer stolt? Eldana, om någon, förtjänar verkligen sin Kavli-rosett!

 

Här kommer två filmer från dagen:

 

 

Sist vi träningsred lill-Ymsen-rundan på 2,5 mil kunde jag inte sluta le. Eldana kändes som en duracellkanin som aldrig ville sluta springa. Sista galoppen några kilometer hemifrån började hon bocka av glädje och jag fick hålla in henne. Hon hade lätt kunnat gå ett par mil till!

Så. Dagens tränibgsrunda skulle bli hela Ymsen runt, på 5,5 mil. Eldana fattade direkt att hon, som vid tidigare ritt, skulle hamna lite efter de andra hästarna när tempot ökades. Hästarna vi rider med ligger på elitnivå, är vana vid att springa länge och är dessutom betydligt större än Eldana. 
Efter 1,5 mil vände vi på Emmas inrådan hemåt och rutten slutade på 32 km. Vi red några km vilse och fick bege oss ut på Moholm vägen en bit, något jag aldrig hade vågat på ens min gamle Bosse som jag hade i tio års tid. Hon var så duktig med lastbilar som körde smällfort!

 

Jag och Eldana har ändå kommit långt efter hennes skada. På mindre än ett halvår klarar min fantastiska lilla häst över tre mil efter en mindre gaffelbandskada. Det är faktiskt ganska fantastiskt. 

 

Viktigast av allt är att jag verkligen älskar min fina lilla häst <3 Folk kan sitta hemma och vara bittra med sitt skitsnack så mycket de vill om de känner sig lyckligare människor av det :-)

 

Igår fick jag mycket gjort.

Först hämtade jag ut min Poduimsadel som är så himla fin! Därefter röjde jag träd och buskar med handsåg och trimmer i en sommarhage hemma hos mamma ett par timmar. Därefter blev det en snabbfika med Nettan och Marie hemma i stallet, det var tokigt längesen jag var där. Men jag hade bråttom till Hem och Hobby i Hjo, där jag vet att de sålt en buddastaty som jag vill ha, men den var slut tyvärr. Efter besöket i Hjo bilade jag till Ekby där jag, Emma och Ingrid red lill-Ymsen-rundan på 2,5 mil.

Sjutton vad kul det var att rida igår, Eldana bara sprang och sprang, taktade och surade om andra hästar gick om henne. Efter två mil var hon tillräckligt pigg för att busa lite i galoppen. Jag har aldrig behövt hålla in henne förut men nu fick jag faktiskt göra det. Så himla roligt, och inte ett dugg trött var hon när vi var hemma igen. Och sadeln var helt underbar!

Idag var jag, Helen, Jebens och Mariell i Böja och badade. Eller ja, jag låg under ett hav av täcken för jag frös som bara den i snålblåsten. Dessutom träningsvärk som bara den, det ska väl erkännas.

Resten av dagen har jag pillat med en kista som jag fann på min farmors vind, den har säkert legat ett halvt århundrade längst in på vinden och såg luggsliten ut. Men med enbart spraypaint fick jag ordning på den så nu ska den få bli mitt nya soffbord! Testade även att spraypainta ett par vita krukor, blev också väldigt bra faktiskt.

 

För övrigt måste jag berätta om den hemska bilolyckan jag var med om för ett par dagar sedan. De har tagit bort avspärrningar nere på vår parkering, men de stolpar som är fastgjutna i gatan står kvar. Med skruv och skit i som sticker ut, till vilken nytta vet ingen. Så. När jag startade bilen härom dagen kastade sig en sådan stolp-jävel framför bilen och jag hade inte en chans att veja! Den högg sig fast med skruvarna i biltäcket, som punkterades totalt, och stolpen från helvetet hade min bil i ett fast grepp så jag kunde varken backa, köra fram eller svänga. Jag fick ett ilsket utbrott och utmanade ödet med den ilskna stolpen, jag tog ett fälgkors och började försöka skruva bort dess huggtänder, men slog i asfalten hela tiden. Min bil assisterade mig medsin motorhuv och där satt jag och skrek och sparkade på stolpen tills den gick av. Hur hade det annars sett ut att få hugga sönder asfalten för att få loss bilen?! Som tur är hade jag vissa framgångsrika fjäsk-försök och fick däcket bytt efter mindre än två dygn <3

Bilder följer nedan!