Dag 13 – Böcker jag aldrig glömmer

Det finns många böcker jag aldrig glömmer, som tex. en bok jag läste då jag var 13 år som hette "Varulvarna". Har inte namnet på författaren kvar, men boken gick ut på att övertyga läsaren om varulvens existens i vårt samhälle. Kan säga att det fungerade på många plan, jag är livrädd för varulvar idag ;)

Men den bästa boken som jag någonsin läst och som ligger närmast hjärtat är underbare författaren John Ajvide Lindqvists roman "Hanteringen av odöda". Jag förvånas av hur fin denna bok är mitt i alla skräckscenarion. Den handlar om gränslös kärlek, om liv och död, och är samtidigt ett slag mot makten hur krissituationer hanteras likt totalitära samhällsmakter. Själva budskapet i boken är att den största kärlekshandlingen mot de vi älskar, är ibland att släppa taget och låta dem gå. Orehört gripande bok med helt suveränt medryckande språk, enligt mig. Kan bara säga en sak; läs!


Dag 12 – Nörd?


Dag 11 – Mina syskon

Jag har ett syskon; min lillebror som är den smartaste, coolaste och skitroligaste brorsan ever!

Konstigt nog fortsatte brorsan vara en lugn person även om mitt fredagsnöje var att slå honom och kriga om bästa platsen framför TV'n. Men jag har även försvarat honom mot allt, som när vi var på Sommarland som små och två killar drog ner honom från en klätterställning så jag gav båda killarna storstryk. Don't mess with my bro'! Det är liksom bara jag som får slå honom ;)




Käkar kackerlacka


Bästa bilden! LUFFARN!


Dag 10 – Roligaste festivalminne

Ärligt talat; jag har i princip aldrig varit på festival. Jag har aldrig känt mig speciellt lockad av detdär med lera upp till höften, regn, spyor, tillfälliga ligg och kraftig bakfylla tillsammans med headbangning till diverse metalband. Nästa år funderar jag på att åka till Säljerydfestivalen, men det är så långt jag sträcker mig.

Nåväl, bästa festivalminnet måste bli Klubb Kalibers 5-årskalas i Mariestad 2008 om jag måste välja något. Jag var där med Helen, vi såg ett par band och satt i öltältet med någon jag inte längre minns. Efter festivalen var det bästa då jag irrade iväg någonstans och hamnade i hamnen där ett gäng festade på en flotte med massa tända ljus, supermysigt. Jag gick dit och satte mig för att sedan hoppa i vattnet och svalka av mig. Medan jag simmade runt där i godan ro berättade killarna att de kissat i vattnet hela kvällen ungefär precis där jag nu simmade omkring. Jag var helt otroligt snygg när jag kollade mig i spegeln då jag kom hem; supertuperat och sprayat hår, headbangning och publiksvett på det, med avslutande kissdopp i Vänern.

 


Sexy mother fucker.


Dag 09 – Liv efter döden?

Jag kallar mig själv för agnostiker. Det finns saker här i världen som man inte, hur mycket man än försöker, kommer att kunna vara säker på innan man befinner sig där själv. Kan säga att jag betvivlar alla övertygelser som inte har några bevis. Känner dock att jag står långt ifrån någon tro på Gud eller Himmelriket.

Däremot är det verkligt intressant att det faktiskt finns vetenskaplig forskning om vad som händer efter döden och belägg som inte alltid är till godo för landets alla ateister. Det bedrivs mätningar av paranormal aktivitet och varannan människa man talas vid med om ämnet har upplevt någonting övernaturligt i sitt liv, vissa tror att det varit inbillning och andra tror att det handlar om krafter vi människor inte känner till. Forskningen är större än vad många tror kring nära döden-upplevelser och olika teorier om vad som händer efter att en varelse har dött.

Vi vet egentligen så lite om det här livet. Den dagen kommer dock då vi alla kommer få veta vad som sker, eller inte sker, härnäst.

Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt

Oh, how quickly life can turn around.

Seconds
become minutes
become hours
become days


Dag 07 – Min bästa vän

Varför ska rubriken envisas med att vara skriven i singular?


Bosse: Vad som än har hänt så har han funnits där, trogen som ingen annan.

Mamma: Vad kan man säga, hon är min mor och föräldrar är alltid bäst!

Helen: Efter tio år av intensiv vänskap har vi minsann lärt oss att stå ut med varandra. Sedan vi flyttade ihop för nästan två år sedan känns hon, Mir, Jizo och jag själv nästan som en liten familj. Man behöver inte berätta allt längre, man fattar ändå när man ser varandra under samma tak varje dag och lever ihop. Då, nu och alltid.

Jeppsen: Ja, vad kan man säga om Saltgurkan? En genuint snäll och rolig människa som alltid vet hur man beter sig. Hon är nog den enda person jag mött som i princip inte har någon liten "shit talker" inom sig. Kommer ofta på mig själv med att tänka på hur bra Jeppsen är på alla sätt.

Mariell: Även om hon bor på Maldiverna så knäcker man inte en vänskap så lätt. Från att ha varit raggande små fjortisar, till att båda två har fått en längtan efter att se världen.

Sara och Emma: Självklart ska Sara och Emma stå med under den här rubriken, även om vi inte brukar umgås enskilt så är de ändå en självklar del av vårt "tjejgäng" som man inte kan vara utan.

Carro, alias Morwen: En helt fantastisk människa. Jag har aldrig sett henne göra några större fel utan hon förblir vettig i varje situation. Hon är smart, omtänksam, öppensinnad, ger en spark i arslet när man behöver det, och hon är dessutom rolig också.

Lina: En glad, tänkande, omstänksam och intelligent människa, samt teatersjäl. Helt genomgo' tjej som är öppen likt en bok för nya människor och hon är lätt att tycka väldigt mycket om. 

Amanda: Även om vi träffades i somras så tog det inte lång tid innan vi var tighta vänner och var i stallet tillsammans i princip varje dag. Det bästa med henne är att man både kan skratta, gråta, ha deep talk och vara arga tillsammans på mindre än två timmar. Jag saknar henne och hoppas att vi kan ta upp kontakten igen när omständigheterna förändrats.

Daniel: Nästan som en gaykompis, fast han råkar vara straight. Beviset på att man kan vara både väldigt snäll och besserwisser samtidigt. Klart han kan räknas som en av mina närmsta vänner efter vad vi gått igenom som gjort att vi ändå känner varandra väl, trots att vi inte känt varandra någon längre tid.

Och sist men inte minst, mig själv: Jag är rätt bra att ha ändå!

Vi är bäst, allesammans!


Sedan har vi personer jag fastnat för som jag gärna skulle umgås mer med och lära känna bättre, eller vänner som gått förlorade och som jag saknar. Exempelvis Charlie Kön, Linder-bröderna och Martin.

Avslutningsvis kommer här ett par minnesvärda bilder från åren som gått:

                                  
Jag, Jeppsen och Sara vid Brevikbadet               Jag och Morwen i en gangsta blues

                   
Skitseriös SPA-kväll, jag och Helen             Lina och jag på mitt 25-årskalas

               
           Bosse och jag                               Emma, jag och Sara vid Helens stuga i Böja

                      
          Jag och Jeppsen                                            Morwen och jag

                     
       Mir, jag och Helen                           Alkoholpåverkade nissar gör hjärtanmedfingarna

                         
        Jag och Mariell                                          Jag och Helen

                        
Jeppsen och Sara vid Brevikbadet                         Bosse och jag

                    
             Internt!                                             Jag, Bosse och Morwen

                             
           Internt!                                        Helen, Jeppsen, jag och Sara

         
            Jag, Jeppsen och Mariell                                              Morwen och jag

                                
Daniel, Amanda och Amandas häst Orion            Jeppsen och Sara tältar


Dag 06 – Om det här vore min sista dag

Om det här vore min sista dag skulle jag gissningsvis få panik och gråta mig fördärvad av rädsla för det som komma skulle och av rädslan att lämna min familj. Cyniskt nog.

Jag skulle kunna fantisera ihop en romantisk historia om att jag skulle ägna mina sista timmar åt att rädda världen och sprida kärlek till mänskligheten. Det skulle låta lite bättre, men nu hoppade jag över det dravlet.

Egentligen skulle man säkerligen inte inse att det var ens sista dag även om man visste om det.

Dag 05 – Bästa konsertminne

Det finns ingen konsert jag kan klassa som den absolut bästa konsert jag varit på, men jag har ett par euforiska minnen från olika konserter.

Första euforiska minnet är från en In Flames-konsert 2007, en mindre lokal men allt ifrån publikfattigt. Både lycklig och glad i hågen lyckades jag ta mig fram till kravallstaketet och röjde mer än vad jag någonsin gjort varken före eller efter den här konserten. Publiknärvaron var faktiskt awesome. När Anders Fridén satte sig på huk framför mig med full ögonkontakt under Leeches var lyckan definitiv. Front row space. Har aldrig varit så trött förut som efter denna konsert och Helen fick hålla i mitt huvud när vi vandrade från lokalen efteråt, musklerna i nacken var så trötta att jag inte kunde hålla upp huvudet själv. Min anteckning från konserten dagen efter löd: "Hela konserten var en fet jävla orgasm".

    
Jag delar publiklycka med någon.                         Anders Fridén


Andra konsertminnen som tagit andan ur mig är de två tillfällen (2007 och 2008) då jag sett Within Temptation. Deras scen-närvaro är så otroligt stark, i synnerhet Sharon den Adels insats. Hela det teatraliska framförandet, plus att de är helt otroligt klockrena live rent musikaliskt, har båda gångerna faktiskt gjort mig tårögd. Detta trots att Within Temptation inte är ett band jag brukar lyssna på till vardags.

 
Within Temptation, Göteborg 2007


Within Temptation, Mariestad 2008



Konsertlycka på Within Temptation 2008, jag och Helen på bilden.


Bara två extra klipp angående dessa två band som jag tycker är sköna, för de som känner för att kika.
Reklam, reklam.





Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Jag är absolut ingen sjärnkock, (kan inte ens koka ris enligt Jeppsen), men min alldagliga meny anses tydligen exotisk av många och därför kan det faktiskt vara lite roligt att bjuda på något enkelt ibland.
Skickar iväg ett par recept nedan:




Thaigryta med kyckling och grön curry -2 personer



400 gram kycklingfilé, alt. qournbitar för den som betvivlar kycklingindustrins moral
1-2 röd chili
Ett knippe färsk, grön sparris
En burk minimajs, (ungefär 400 gram)
En burk (400 ml) kokosmjölk
En påse räkchips
Grön curry
Ev. vitt ris

En väldigt lättlagad och snabb rätt!
Hacka kycklingfileerna till önskvärd storlek, släng ner dem i en upphettad gryta och stek dem med lite kycklingkrydda och matolja. Hacka upp sparrisen, kasta ner skiten i grytan tillsammans med kycklingen och låt dem stekas lätt i matfettet. Hacka chili till små bitar och dumpa det i grytan ihop med det andra. Krydda hela tjolavippen med mycket grön curry (det ska vara starkt!), häv i kokosmjölken och minimajsen. Låt det hela bli varmt.
Servera med räkchips som tilltugg och eventuellt vitt, kokat ris om du är känslig för stark mat eller vill ha måltiden lite extra matig.
Passande dryck till maträtten: Shingaöl (thailänskt öl, finns alltid på Systemet)





Räk och chilligryta -2 personer


250 g skalade räkor
1-2 röd chili
1 burk krossade tomater
1 1/2 dl grädde
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 1/2 cm färsk, finhackad ingefära
1 tsk malen spiskummin
1 knippe färsk koriander
Röd curry
Ev. lite gräddfil

Även denna rätt är väldigt lättlagad och klar på ett kick!
Så; skiva löken, vitlöken, ingefäran och chillin. Släng ner alltsammans i en upphettad gryta tillsammans med en skvätt matfett. Tillsätt sedan spiskummin och röd curry efter tycke och smak. Häv sedan i krossade tomater och ca. 1 1/2 dl. vatten. Tillsätt sedan grädden och koriandern. Sist men inte minst slänger du i räkorna och därefter är det bara att hugga in på maten. Kan faktiskt vara gott med en klick gräddfil på grytan som neutraliserar lite också.
Passande dryck till maten: Det vita vinet "Tim Adams Riesling"





Sushi
-2 personer



1, 25 dl. sushiris
Nori-ark
Risvinäger
Japansk soja
Wasabipasta
Strösocker
Fyllning efter smak; exempelvis lax, lobstersticks, räkor, morötter, gurka, avocado... Denna rätt innebär inte alltid rå fisk, du kan fylla dina sushi med enbart grönsaker om du känner för det.

När det gäller sushi är det risets tillagning som tar lite tid och att göra en vacker sushirätt kräver ibland sin tid av övning. Men denna version av sushi är lätt att rulla och låt dig inte avskräckas av rädslan att inte hitta ingredienserna, de finns på Asiatiska hyllan i matvaruhandeln. Så sätt igång bara!
Koka upp riset och låt det sjuda i 4-5 minuter. Värm upp 2 cl. risvinäger tillsammans med 2 cl. strösocker, det ska smälta samman men absolut inte koka. Häll risvinäger och sockerblandningen över riset, rör om försiktigt. Härefter finns det tusen varianter på hur riset ska och bör svalna, samt hur länge det bör svalna, vilken typ av material skålen riset svalnar i ska vara, etc. Men skit i det! Låt rishevetet svalna i rumstemperatur bara så att det blir kallt, detta kan ta sin lilla tid. 
När riset har svalnat, lägg ett nori-blad på en bambumatta (och har du ingen bambumatta kan du använda en ren handduk eller ett smörpapper). Klappa ut ris i ett ungefär 1 cm. tjock lager över nori-bladet, men skippa under och överkanten med ca. 1 centimeter. Detta ska nämligen användas för att senare "limma ihop" nori-bladet till en rulle.  
Lägg sedan din valda fyllning horisontellt mitt på nori-bladet ovandpå riset. Blötlägg sedan med fingrarna de sidor du lämnat fria från ris med lite vatten. Därefter tar du bambumattan/handduken/smörpappret till hjälp och rullar ihop nori-bladet hårt från nederkanten och uppåt. På så sätt kommer riset att omsluta de övriga ingredienserna, som hamnar på mitten, och nori-bladen klibbar ihop med hjälp av de fuktade kanterna.
Därefter tar du en vass kniv, (jag brukar slå på stort med köttkniven), och skär upp rullen i munsbitar. Lägg upp på fat och servera med japansk soja att doppa sushin i, samt wasabipasta (obs -jävligt starkt) som man smaksätter sojan med. Sushi kan ätas både med händerna eller med pinnar, men snälla ni, skippa detdär med kniv och gaffel.
Passande dryck till maten: Traditionellt dricker man kallt, grönt té till sushi





Halloumi på grönsallad -2 personer



Ett paket halloumi-ost, (ca. 250 gram)
Bladspenat
1-2 tomater
1-2 avocado
1 lime
Lite pinjenötter
Olivolja
Vinäger
Örtsalt

Min populära sallad och dessutom halloumi, kan inte bli fel! Även detta är en lättlagad rätt.
Halloumi är en ost från Cypern som både går att grilla och steka, hittas oftast i samma hylla som fetaost i matvaruhandeln. Skiva bara upp Halloumin i ca. 4 bitar och stek bägge sidor av osten på låg värme. Skölj bladspenaten, lägg på tallrik. Skär upp tomat och avocado i önsvärda bitar och placera ovanpå bladspenaten. Blanda önskvärd mängd olivolja, vinäger och ös för hellskotta i massor med örtsalt i blandningen, det är ju så gott! Ös sedan hela tjolavippen över salladen. Lägg den färdigstekta halloumin på toppen av salladsberget, vrid över lite limesaft och strö på lite pinjenötter. Ät.
Passar inte min smak av sallad så kan man för all del göra sin egen mix. Varför inte lite smörstekt sparris, blomkål, ärtor, oliver, squash, soltorkad tomat, eller annat gott till halloumin.
Passande dryck till maten: Vanligt, kallt mineralvatten brukar vara fräscht och gott till halloumisallad

Dag 03 – Mitt första musikminne

Mitt absolut första musikminne kommer från när min far spelade nyckelharpa. Han tillverkade dem själv och spelade för mig och lillebror som hoppade runt i TV-rummet och lekte att det var Små Grodorna han spelade. Ljudet från nyckelharpor kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.

Från mammas sida minns jag resorna till och från Halmstad, där min mormor bodde. I bilen lyssnade vi alltid på klassiska 70-talslåtar och svenska låtar från topplistan, exempelvis ABBA, Jerry Williams, Magnus Uggla, Smokie, Nordman, Jhonny Cash, Tommy Nilsson, Gyllene Tider, m.f.l.

Första minnet därefter är den saliga besattheten av filmen Lejonkungen och filmens soundtrack. Det var jag och bästisen som fixade ihop ett eget nummer av Hakuna Matata som vi mimade ett par gånger inför hela skolan. Min stolta roll som Pumba spelades väl, må jag säga.


Timon och Pumba.



Pumba ylar på för full hals.


Därefter gick jag igenom den obilgatoriska (?) Spice Girls/Backstreet Boys-fasen, men efter detta rättade saker och ting till sig och det första "äkta" favoritbandet var The Offspring. Albumet Americana spelades dag som natt på repeat.


And that's the whole story!

Dag 02 – Min första kärlek

Vad ska man räkna som sin första kärlek egentligen?
Mamma och pappa, kanske? :]

Vi börjar med Sebastian. Jag själv minns inte denna romans (nej, det var ingen alkohol inblandat... denhär gången) men vi träffades hur som helst hos vår dagmamma. I mitt fotoalbum har mamma klistrat in foton på oss och skrivit "Den första kärleken" under så jag antar att det var så det var. Tydligen tävlade jag och en kompis om att hålla honom i handen och krama honom. Det slog heta gnistor, med andra ord.


Romantisk date med tummen i mun.

De första romanserna som jag själv minns var min mammas bästa väninnas äldsta son Samuel. Jag tyckte nog om honom bara för att han var pojke så på den tiden hade de lätt för sig. Även Samuels vänner var intressanta. 

En annan romans var Jimmie som jag gick på dagis tillsammans med. Jag och min bästis bestämde under en promenad i skogen att vi skulle gifta oss med honom och alla barn började ordna för det stundande bröllopet. Jimmie gjorde dock slut med mig då han satt på toaletten och sket och jag ryckte upp dörren. Han ville bara gifta sig med min kompis, men inte med mig.

Tyckte även om vår granne Andreas och honom hade jag ett gott öga för ända till början av mellanstadiet. Jag frågade chans på honom hela tiden men han tyckte nog att jag bara var full av tjejbaciller. Jag hade det minsann inte lätt på den tiden!

Första kärleken som är jämförbar med hur kärlek kan se ut nu i vuxen ålder måste ändå ha varit Skoog. Vi var bara bra vänner men jag var kär i honom från mellanstadiet upp till högstadiet.

Första pojkvännen var Robin. Vi blev tillsammans när jag var 15 och han var 14 och det tog slut första året på gymnasiet. Hur träffades vi då? Jo, jag smög in på hans syslöjdslektion på Eriksdal och började prata med honom för att han var söt. Han sydde en duk till sin morbrors lilla bebis och skämdes jättemycket och blev generad bara för att duken var rosa. Det slutade trots allt med ett första förhållande.


Jag och Robin 2001


Dag 01 – Presentera mig själv

Jag skulle kunna citera Helenas svar på samma fråga i "Tomten är far till alla barnen" genom att skriva "Inga barn, ingen katt och röstade blankt i förra riksdagsvalet" för att göra det hela enkelt. För herregud, att presentera sig själv är bland de svåraste uppgifter man kan få tycker jag. Inom vilka ramar ska man hålla sig egentligen?


Vi gör helt enkelt så att jag skriver ett par rader och är det någon som är intresserad av mer info, så som om jag faktiskt gillar fussilini eller brukar bära röda sockor, så kör hårt och skicka iväg ett mail!




Solsken
får mig att leva på riktigt! Ett riktigt fint väder får alla små fjärilar i min mage att fladdra runt som hejsan. Nu spelar det faktiskt ingen större roll om det är ett solsken över ett höstlandskap, ett solsken över ett vinterlandskap som får snön att glittra a' la Narnia, solsken i ett sommarregn... bara det är solsken! Finns ingenting som påverkar mitt humör lika starkt skulle jag tro. Är det mulet, grått och trist blir jag riktigt slö och omotiverad.


Jag älskar avokado. Skulle jag få välja någonting som jag måste äta uteslutande resten av mitt liv så är det självklara valet avokado med lite örtsalt på. Äter det hellre än chips, faktiskt! Tror jag skulle hålla mig mer mätt och slippa bli anorektiskt smal om jag valde chips istället däremot, och chips är ju trots allt min andra last här i livet...


De flesta uppfattar mig säkerligen som omogen och även flamsig, vilket jag också är och vet ni vad... jag har jävligt roligt också! Jag orkar inte lägga energi på att vara onödigt seriös och vill ta det mesta med en klackspark och se till att ha så kul jag kan. Omogen skulle jag däremot inte kalla mig själv, när jag väl hamnar i en viktig situation eller händelse så skärper jag till mig ordentligt och anser själv att jag har det bästa av två sidor i mig.


Jag studerar, läser in gymnasietiden på mellan 50 - 75 procent. Det kommer ta ett tag, men det är kul att ha någonting att göra. Vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, förutom att jag vill åka runt i världen och även volontärarbeta.


Mitt element är vatten. Jag älskar vatten i vilken form det än är; duschen, vattenfall, bäckar, sjöar, hav... Jag får ett riktigt pirrigt rus i magen av riktigt härliga hav eller ett coolt äventyrsbad. Samma rogivande känsla när jag befinner mig vid exempelvis en sjö då solen går ner. Och jag kan inte slappna av efter en heldag utan att duscha, samma sak med att börja en tidig morgon utan att vakna med en dusch.


Naturen
är riktigt viktig för mig. Sitter jag inomhus hela tiden känns det till slut som om jag sitter instängd i en mörk pappkartong. Kan inte riktigt förklara varför jag älskar naturen så mycket, men det är någonting där som får mig att leva på riktigt. Växte upp på landet och är något evigt tacksam över det!


Jag är sanslöst mörkrädd och så fort det blir mörkt börjar det existera både varulvar, andar och demoner i min värld. Det värsta är att de är ute efter mig!

Jag är en öppensinnad människa som alltid försöker se två sidor av ett mynt om det inte handlar som riktiga extremer där individer far illa.


Min familj och även mina vänner är väldigt viktiga för mig. Ska man ens behöva förklara varför? Det säger sig självt. De är bäst, helt enkelt. Jag skulle kunna offra allt för min familj.

Jag är verkligen inte äckelmagad. Det innebär inte att jag har dålig hygien eller luktar skit, nej. Men har aldrig varit äcklad av spindlar, getingar, avföring, smuts o. dyl. När många får kväljningar eller rent av spyr av exempelvis dåliga lukter konstaterar jag mest att det luktar illa och sedan är det inte mer med det. Fear Factor, nästa?


Brukar inte titta på film. Frågar någon mig om jag sett den eller den filmen, så har jag nio gånger av tio inte sett den. Brukar följas av mycket förvånade miner och ett uttryck som säger "Men gud fattar du ingenting". Detsamma gäller TV-spel. Jag ägnar mig hellre åt enklare sysselsättningar, som att prata, röka vattenpipa, lyssna på när folk plinkar på akustiska gitarrer, läsa böcker, duscha, bada, vara ute i naturen, umgås, vara i stallet och annat. Blir uttråkad av TV-spel och TV, helt enkelt.


Har svårt att förstå varför folk röker. Jag menar, att dricka alkohol ger ju ändå en effekt även om det är dödligt, medan snus och cigaretter enbart leder till dålig andedräkt, att tvingas gå ut i kylan hela jävla tiden, cancer, KOL, hosta, tandlossning, dålig fysisk hälsa, viktuppgång och viktnedgång, gnäll när det inte finns tillgång på skiten, dålig ekonomi, och behöver jag fortsätta? Börja inte röka, barn.


Jag är beroende av beröring. Det borde räknas som en livsuppehållande åtgärd/behov i samma grad som äta, skita och sova, fast för själen. Det är så skönt! När någon jag känner möter mig på stan och rör vid min arm eller liknande, så kan jag bli helt lost i pärat och börja sluddra för att det är så avslappnande. Så nu hoppas jag på en hel drös mail från diverse okända människor som vill röra vid mig. Not.

Älskar djur och tycker att de oftast är riktigt lätta att kommunicera med och läsa av. Jag har haft djur hela mitt liv, allt från fiskar och ödlor till hästar, hundar, katter och kaniner. Har även vuxit upp med kossor på gården eftersom min far var mjölkbonde.


Jag har en egen häst som heter Vats Booster och eftersom han är bland det allra käraste jag har så borde han få en alldeles egen spalt egentligen. Han kallas för Bosse och är ett litet och (just nu) knubbigt varmblod som jag haft i tio år. När vi köpte honom byggde min käre far om en gammal ladugårdsbyggnad en km från vår gård och med tiden har många hästar och människor kommit och gått där. Bosse rids inte längre pga. en åldersrelaterad skada i v. knä, han är ju trots allt född 1988.


Just nu bor jag tillsammans med min kombo Helen och hennes två vinthundar Mir och Jizo i min bostadsrätt. Skulle aldrig klara av att bo ensam, med tanke på de spöken som kan sätta sig på mig när jag sover och de UFO'n som kan komma och röva bort mig om jag inte haft min trio som vakar över mig. Känner även att jag har en nära relation till min mammas tre katter Lukas, Sessan och Wilma. Hade tidigare en otroligt nära, nästan mänsklig, kontakt till min egna katt Vitis men hon gick tyvärr bort för ett par år sedan.


Folk verkar ofta ha en längtan att namnsätta mig. Genom åren har jag kallats allt från bimbo, emo, tönt, metal, rocker, rasta, punkare och hippie. Ni kan ju tänka er hur unik jag måste vara om man kan kategorisera mig i så många fack! ;)


Det händer ofta att jag går in hårt för saker i perioder, näst intill maniskt i olika projekt som känns viktiga just då. Exempelvis tränar jag på gym flera gånger i veckan periodvis. Jag har även svårt för att lämna saker jag påbörjat halvfärdigt.

På senare år har jag fått en längtan efter att upptäcka världen. Kommer förmodligen från filmen Into The Wild, som fungerar lite som min Bibel. Har dock alltid haft en fascination för folk som lever fattigt eller spartanskt, människor som väljer att bo i naturen eller hemlösa människor som lever på gatorna i storstäder. Alltid haft en känsla av att jag vill dela en tid med sådana människor och lära mig hur de faktiskt lever. Det är en så annorlunda tillvaro mot hur vi i konsumentsamhället lever och jag tror det är lärorikt och nyttigt att bryta det mönstret någon gång. Det jag dras mest till just nu är dock de subtropiska breddgraderna.


Har svårt för att sova. Ligger vaken och tänker på allt som måste göras och väntar på att sömnen ska dyka upp, vilket förstås inte händer. Lättast är att somna framför TV'n så jag kan höra ljudet från välkända program så jag slipper koncentrera mig på vad jag tänker. Smart, ellerhur? Samtidigt kan jag sova nästan precis hur länge som helst på morgonen, jag är i behov av någonting som väcker mig. I alla fall om jag sover på en plats där jag är van vid att sova.


Jag är nog ganska äventyrlig av mig, älskar spänning, nya roliga utmaningar och att upptäcka.


Jag älskar citat. Citat ger mig ofta en aha-upplevelse och jag samlar på dom i ett litet hörn av min hjärna för att plocka fram dem i situationer där jag tycker att de passar in.


Jaha, what else? Tror att jag har fått med en hel del här och med tanke på dagslistan jag lovat att fullfölja så lär det väl bli mer information vad det lider. Och som sagt, i annat fall, skicka ett mail eller något. (Ironi.)





RSS 2.0