Breathe in, live out! ☮

Vad ska man räkna som sin första kärlek egentligen?
Mamma och pappa, kanske? :]

Vi börjar med Sebastian. Jag själv minns inte denna romans (nej, det var ingen alkohol inblandat... denhär gången) men vi träffades hur som helst hos vår dagmamma. I mitt fotoalbum har mamma klistrat in foton på oss och skrivit "Den första kärleken" under så jag antar att det var så det var. Tydligen tävlade jag och en kompis om att hålla honom i handen och krama honom. Det slog heta gnistor, med andra ord.


Romantisk date med tummen i mun.

De första romanserna som jag själv minns var min mammas bästa väninnas äldsta son Samuel. Jag tyckte nog om honom bara för att han var pojke så på den tiden hade de lätt för sig. Även Samuels vänner var intressanta. 

En annan romans var Jimmie som jag gick på dagis tillsammans med. Jag och min bästis bestämde under en promenad i skogen att vi skulle gifta oss med honom och alla barn började ordna för det stundande bröllopet. Jimmie gjorde dock slut med mig då han satt på toaletten och sket och jag ryckte upp dörren. Han ville bara gifta sig med min kompis, men inte med mig.

Tyckte även om vår granne Andreas och honom hade jag ett gott öga för ända till början av mellanstadiet. Jag frågade chans på honom hela tiden men han tyckte nog att jag bara var full av tjejbaciller. Jag hade det minsann inte lätt på den tiden!

Första kärleken som är jämförbar med hur kärlek kan se ut nu i vuxen ålder måste ändå ha varit Skoog. Vi var bara bra vänner men jag var kär i honom från mellanstadiet upp till högstadiet.

Första pojkvännen var Robin. Vi blev tillsammans när jag var 15 och han var 14 och det tog slut första året på gymnasiet. Hur träffades vi då? Jo, jag smög in på hans syslöjdslektion på Eriksdal och började prata med honom för att han var söt. Han sydde en duk till sin morbrors lilla bebis och skämdes jättemycket och blev generad bara för att duken var rosa. Det slutade trots allt med ett första förhållande.


Jag och Robin 2001