Breathe in, live out! ☮

Sist vi träningsred lill-Ymsen-rundan på 2,5 mil kunde jag inte sluta le. Eldana kändes som en duracellkanin som aldrig ville sluta springa. Sista galoppen några kilometer hemifrån började hon bocka av glädje och jag fick hålla in henne. Hon hade lätt kunnat gå ett par mil till!

Så. Dagens tränibgsrunda skulle bli hela Ymsen runt, på 5,5 mil. Eldana fattade direkt att hon, som vid tidigare ritt, skulle hamna lite efter de andra hästarna när tempot ökades. Hästarna vi rider med ligger på elitnivå, är vana vid att springa länge och är dessutom betydligt större än Eldana. 
Efter 1,5 mil vände vi på Emmas inrådan hemåt och rutten slutade på 32 km. Vi red några km vilse och fick bege oss ut på Moholm vägen en bit, något jag aldrig hade vågat på ens min gamle Bosse som jag hade i tio års tid. Hon var så duktig med lastbilar som körde smällfort!

 

Jag och Eldana har ändå kommit långt efter hennes skada. På mindre än ett halvår klarar min fantastiska lilla häst över tre mil efter en mindre gaffelbandskada. Det är faktiskt ganska fantastiskt. 

 

Viktigast av allt är att jag verkligen älskar min fina lilla häst <3 Folk kan sitta hemma och vara bittra med sitt skitsnack så mycket de vill om de känner sig lyckligare människor av det :-)