Breathe in, live out! ☮

Dålig uppdatering här pga. mycket annat att göra, men är det något jag ska skriva om så är det Billingeritten 2013 som gick av stapeln den 24/8. Vilket innebar Eldanas första start, en CR 50 med mig på ryggen och Anna Dahlin som groom.

 

Jag trodde att jag skulle vara mycket mer nervös, men jag var nervös på ett sånt vis som gjorde mig fokuserad. Inte som vid tidigare starter, då jag skakar och mår illa. Eldana skötte sig på så vis att hon inte var det minsta stissig, men när Anna skulle pulsa henne innan veterinärbesiktningen på morgonen så blev Eldana chockad och sparkade stackars Anna rakt på knät. Sjukvårdsansvarig fick komma och känna igenom Anna så att knäskålen var hel, vilket den turligt nog var, men jag skämdes och Anna känner fortfarande såhär 2 veckor efter ritten av sparken. Snälla Anna insisterade på att springa upp Eldana åt mig i alla grindar ändå, vilken fantastisk groom!

När det var dags att lägga på sadeln så räknade jag med något tjotta-fräs från Eldana, hon är känslig för sadelgjorden när man kommer bort till nya platser. Så vi lade på sadeln tidigt och jag bad Anna gå runt på området med sadeln löst spänd, men så fort de började gå blev Eldana en rodeo-häst och for omkring som hejsan, jag var rädd att hon skulle lyckas slita sig. Lyckligtvis är Eldana väldigt röststyrd så jag rusade in i härjandet och pratade med henne tills hon stod still och vi kunde ta av sadeln. Sedan var det bara att gå omkring med sadeln på utan sadelgjord och ha tålamod innan man kunde sätta sig på henne.

Trots missödena blev det inte stressigt till starten och när jag väl satt på var Eldana lugn som en filbunke. Vi hade planerat en lugn ritt tillsammans med Anna Ramström på Zäto och Matilda Brand på Surprise Bandy, men även Camilla Torstensson på Shahlim El Din gjorde oss sällskap redan från start.

 

Hela första slingan var ren eufori, Eldana var pigg och ville bara springa, springa, springa. Men hon var samtidigt så lyhörd på mig och vi kunde hela tiden kommunicera i helt perfekt balans. Eftersom Eldana inte är van vid kuperad terräng så skrittade jag i alla uppförsbackar redan från början för att spara på henne. Resten körde vi i rask trav och någon enstaka galopp, 11-12 km/h blev snitthastighet. Och allt flöt på så himla bra! Varken hon eller jag var det minsta trötta, och hon drack som tusan vid alla groomplatser. Zäto var pigg som tusan och Anna blev lite trött av att hålla på och bråka med honom om tempot, så vi släppte både henne och Matilda efter två mil tillsammans.

 

I första veterinärgrind fick Eldana A'n rakt igenom på veterinärkortet och otroligt mycket beröm av veterinären för bra vätskebalans, det märktes med andra ord att hon druckit ordentligt ute på banan. När Anna berättade att det var Eldanas första start så kunde veterinären knappt tro det, riktigt roligt! :-)

 

Ute på de sista två milen planerade vi ett lugnare tempo och vi hade hela vägen sällskap av Camilla på Shahlim. Snitthastigheten blev 8 km/h, jag ville inte ta ut henne på sin första start när hon haft skador så sent som i vintras, kuperad terräng och detta var ju även första gången hon gick 5 mil överhuvud taget.

 

Efter målgången blev vi godkända i sista vet-grind och jag är så stolt över min fina lilla häst. Hon var helt fantastisk och bara vi hade kommit iväg så lugnade hon ner sig och kunde slappna av helt. Det absolut viktigaste, och det absolut  bästa, med ritten var att hon hela tiden var så otroligt positivt inställd. Hon gick fram överallt och var så nöjd och glad. Inte ens efter den obligatoriska vilan tyckte hon att det var något konstigt att få på sig sadeln igen för två mil till i skogen innan vi kunde åka hem. En av domarna sade att "den hästen hade kunnat gå mycket fortare, den är ju inte ens trött!". Hon (och Zäto) hade den lägsta pulsen i slutbesiktningen av alla hästar på hela tävlingen. Ja, kan man vara mer stolt? Eldana, om någon, förtjänar verkligen sin Kavli-rosett!

 

Här kommer två filmer från dagen: