Breathe in, live out! ☮

 

 

Nytt år och med det nya året kommer denna blogg att ligga vilande.

Eventuellt ploppar det upp någon längre noris vid större händelser.

 

 

2016:

Nytt år, nya möjligheter.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det rullar på som vanligt, dvs. det finns tillräckligt med jobb för att jag ska kunna jobba hur mycket jag vill. Tyvärr har min kära kollega Nathalie slutat, när jag jobbade med henne var det som att få betald fritid :-) Men jag är glad för hennes skull och hennes nya tjänst, önskar henne all lycka till i framtiden! Och vi ses ju ändå :-)

 

 

Månaden har rullat på som vanligt. Vi har släppt ihop den nya hästen tillsammans med "tanterna", dvs. Eldana och Supra. En riktig fördel eftersom de får större yta att gå på i hagarna när man kan ta ner staketet de haft mellan sig tidigare, och en förhoppning att Eldana får ytterligare en kompis i hagen och kanske inte behöver vara som ett plåster på sin favorittant Supra. Som väntat är inte Eldana så populär hos den nya hästen efter sina små utspel i början, så nu är hon lägst i rang i hagen igen. Men det fungerar bra, de går tillsammans alla tre och inga slagsmål äger rum.

Jag fick även sålt min Podiumsadel i slutet av månaden, den var för stor både för min stjärt och Eldanas rygg. Så nu är vi ute i sadelletardjungeln.

 

 

Castro har varit på inoff hingstpremiering med fint omdöme, tyvärr kunde jag inte följa med på grund av att jag jobbade. Men det kanske blir fler tillfällen framöver :-) 

Jag har ridit Maddes jättestora och jättesnälla femåring Affe. Nervös över att ens kunna komma upp i sadeln, men väl där kändes det jättebra. Affe är en jättemysig kille, som en kelig hund.

Jonna har rest bort så jag ska egentligen rida Jettan extra mycket, men det är svårt på grund av tidsbrist att hålla på med både sin egen häst och en till. Jättekul de gånger man kommer ut tillsammans med Sara-Sofia :-)

 

 

Grehn fixade en gratisbokning hos naprapat via sitt datafixandeföretag. Nu har jag hunnit med två besök och det är verkligen intressant hur mycket sånt här hjälper. Jag har känt mig sned i ryggen ett par år, och andra har påpekat att jag rider med olika långa stigläder. När jag sitter på vänster sittben så går hästarna knaggligt, och min egen blir arg och lägger öronen bakåt när jag byter sittben. Blir ofta låst i nedre delen av ryggen på höger sida. Dessutom var jag tågångare och gipsad som liten och därav korta hälsenor och korta vadmuskler idag. För sex/sju år sedan knäppte det till i vadmuskeln vänster när jag var ute och sprang och sedan gick jag på kryckor i nästan två månader. Akuten gav mig Alvedon och skickade hem mig. Sedan har jag haft problem med hälseneinflammationer i synnerhet på vänster hälsena, och på vänster har jag under flera månader haft en "ärta" på hälsenan som stramat. Har dessutom under många år haft problem med vänster knä, tror att det är minisken. På andra besöket hos naprapaten gjordes ett ultraljud och det visade att jag haft en muskelbristning på vänster vad, som nu läkt ihop med bindväv och jag har inte musklat upp vaden ordentligt igen. Detta är orsaken till de övriga problemen. De drar nu ut bindväven för hand så den ska bli mindre stel och rörelsefriheten ska öka. Jag har dessutom fått sjukgymnastik hemma. De har knäckt hälen och efter bara två besök är "ärtan" nästan helt borta och jag har lättare för att gå! Mycket intressant, man blir mer intresserad när man märker att det de gör hjälper.

 

 

Vi har varit iväg och spelat Laserdome, jag Jebens och Hans. Hans fick det i födelsedagspresent av oss. Riktigt roligt! Jag kom två i första spelet näst efter Hans, och andra spelet vann jag. Kul, jag som trodde jag var kass, enda gången jag spelat tidigare kom jag sist hela tiden :-)

 

 

Gävle har vi också hunnit med, lillebror har fyllt år så vi åt gott och spelade spel under helgen. Även obligatoriskt besök på IKEA hanns med, och att äta sushi på stan.

 

 

Fredagsmys ska vara på onsdagar till Bonde söker fru :-) Med obligatorisk efterrätt! Vi har haft advent i förskott hos mig, pyntat tidigt för jul men den är ju över så snabbt ändå och det är ju så mysigt att pynta. Mysigt att ta hem folk såhär i december när man kan sitta inne och tända ljus.

 

 

Det är så himla mysigt att vara dagmatte åt Plune när man väl tar sig tid att vara hemma. Lite kär i den hunden. Och att jag sitter hemma och dricker kaffe till nyhetsmorgon och gör frukost på en bricka framför tv'n hör verkligen inte till vanligheterna!

 

 

 Bilder sen sist:

 

Någon mer än jag som märker att denna blogg håller på att dö ut med tanke på sena datum? ;-)

Här kommer månadens update:

 

 

Det fungerar utomordentligt bra med det mesta. Jag har kvar mitt deltidsjobb och går även kvar på inringning kommunalt, vilket ett ganska bra tag har inneburit att jag kan jobba nästan helt hur mycket eller hur lite jag själv vill. Det flyter på bättre än jag hade hoppats på. Har tillfälligt lagt ner att söka jobb, vare sig det gäller nattjobb eller annat, det är helt enkelt redan uppfyllt med jobb :-) Gött!!

 

 

Allting går bra :-) Vi fortsätter på det lilla träningsschemat lugnt och metodiskt. Hon har lugnat ner sig angående sin nya grannkompis i både box och hage :-)

 

 

Vi hann inte måla om efter ombyggnationen nu i höst, så lite av den knallblå färg jag målade stallet med när jag var 15 år har dykt upp bland de gamla trädelarna i stallet, men det ska ändras på så småningom har vi tänkt oss. Mamma har gjort världens finaste "tavla" av en ekplanka som hänger längst med taket inne i stallet, så nöjd med den och blickfånget den ger. Morsan är snar på konstnär! ;-)

 

 

Jag har varit i Göteborg och hälsat på finaste Lina en helg. Vi åt som vanligt sjukt god mat och vi gick även på teater, Shop til you drop! En riktigt mysig helg som vanligt med mycket prat, lite vin, höstpromenad och bra sällskap <3 Jag tycker att denna nya tradition med att ses en hel helg varje höst är en riktig hit!

 

 

Helens nya valpskrutt Sune är världens underbaraste, jag har verkligen fastnat för honom och jag har lyckats bli hans "lektant", trots att han var en feglort när han kom till Helen. Han är en så glad och rolig hund! Och det är underbart att träffa världens bästa Mir också, även om en liten junior far runt honom som en tossing. Se bara vilka fina bilder det blev i sandbackarna i Mostugan den här månaden när jag och Helen åkte dit och släppte dem :-)

 

 

Inget av det jag planerat föer tidigare i bloggen har blivit av. Tyvärr. Mina tår är helt återställda och jag har kastat de flesta skor åt hellskotta och köpt nya, för att försöka undvika framtida problem. Egentliga anledningen till att jag inte startade tex. Billingehusloppet var bristande intresse helt enkelt. Motivationen dog ut, och jag hoppas att den infinner sig igen så småningom. Jag är en periodare vad gäller den biten ;-)

 

 

Den kommande trettioårsresan är som sagt betald och klar, ser fram emot detta så enormt mycket. Har redan färdigvaccinerat mig med de sista sprutorna, bara en spruta kvar som jag inte kan ta innan årsskiftet :-) Vi kommer ha det så roligt, spännande och bra! Så gött! <3

 

 

Ja, jag tänker faktiskt även kommentera vädret här. Vi har haft den mest fantastiska höst som varit på flera år och jag har njutit så mycket av den. Det har varit varmt, torrt, soligt och oerhört vackert ute i naturen. Varje ridtur har varit som en saga! Har suttit och njutit varendaste stund på hästryggen, och i övrigt med för den delen :-)

 

 

Allt för denna gång. Inte mycket nytt under solen, alltså.

Tjing tjing!

 

Ekplankan före montering

 

 

 

 

Det fungerar fortfarande bra på det nya jobbet, där finns alltid någonting att göra så dagarna går mycket fort. Jag har fått tider hos min favoritbrukare inom kommunen också, och troligen ganska många pass under storhelgerna i december. Hittills flyter allt på bra! Jag funderar på att jobba natt och söker mig lite till den formen av arbete, tror att det skulle passa mig bra att jobba natt på halvtid utöver det jag har nu.

Eldana
Eldana mår bra, men har varit lite smått upprörd över sin nya grann-hagkompis. Amandas nya häst är inte alls populär och Eldana har tagit på sig drak-dräkten. Häromsistens lyckades hon ha ner ett staket, ingen vet hur, och gick på tre ben ett par minuter men efter det har hon varit okej. Jag har gjort ett träningsschema för henne med fokus på långsam uppbyggnad som sträcker sig ända fram till mars 2016, detta för att hålla koll på hur jag rider och hur mycket, men framför allt för att hålla motivationen uppe hos mig själv som lätt tappar detta nu när man går mot mörkare årstiden.

Stallrenovering
Här händer det grejer! Två fantastiska ponnypappor, Daniel och Hans, har kämpat sig igenom foderbordet i stallet och cementerat nytt golv så nu har Eldana fått en helt egen ingång till sin box. Stallet blev så mycket luftigare, det är en jätteskillnad. Vilket jobb! Vi har dessutom fått en cementerad "ramp" upp till stallet, en trappa ut på logen och fina hästskor cementerade i nya golvdelen. Nu står Supra på logen i en jättebox och Amandas nya häst intill Eldana. Dessutom har jag hämtat hässjat hö från Mariestads kommun som de skänkte bort helt gratis, så ett helt garage hemma hos mamma är fullt med handslaget hö, och då fick vi bara med oss en femtedel av allt som fanns att tillgå!

Ny häst
Amanda har som läsaren redan förstått, fått en foderponny. Han heter Amadeus och är en haflinger, väldigt trygg i sig själv och en pigg kille! De två ponnies som tidigare stått i stallet har åkt hem igen till sina ägare, visst blir det lite tomt när de stått 3 år i stallet, men det är roligt att Amanda har fått en egen foderponny att satsa vidare på. Det kommer säkert gå som hejsan, den rackaren har redan visat att han kan hoppa då jag släppte ut dem en morgon och han flög som en katt över staketet in till Eldana och Supra, till Eldanas stora förtret. Hoppa kan han!  

Resan
Nu känns den planerade trettioårsresan som en dröm som faktiskt går i lås. Nu är det fokus och målet att ha råd att unna sig så mycket som möjligt när vi väl är där i december! Det ska bli så himla roligt! Jag, Jebens och Hans åker från Sverige och förhoppningen är att Mariell ansluter från Doha i åtminstone ett par dagar, det skulle vara så himla roligt. Världens bästa Emma kommer ha Eldana under tiden, vilket är själva nyckeln till resan för annars hade ju inte detta gått. Tack så jättejättehimlastormademassa för detta fina vän <3 Handpenningen är betald och fortsättning följer... ;-)

Övrigt
Annars då?

Familjen har varit på släktträff i Ludvika, väldigt trevligt :-)

Och hemma hos mig har vi haft Disneyafton där jag försökte visa mina talanger med bakandet då jag fick verktyg till detta när jag fyllde år i mars. Mysigt att ha folk hemma på kvällarna tycker jag.

 

 

Bilder sen sist:

 

 

Den här bloggen verkar sjunga på sista visan, jag glömmer nämligen bort att den finns hela tiden.

Men så är det väl när dagarna går och livet rullar på med tempo.

Här kommer i alla fall en uppdatering från augusti!

 

Det går bra på det nya jobbet via Humana, det känns som att jag kom in i det ganska fort och som att de är nöjda med mina insatser. Dagarna går väldigt fort där, det finns alltid någonting att göra och det tycker jag är riktigt roligt. I övrigt går jag på inringning på kommunen, och än så länge har det gått bra. Många kollegor tar semester i slutet av året, man kommer kunna fiska in sig på storhelger runt jul och nyår, och dessutom har jag blivit inringd till fler nya brukare. Så det har över lag varit väldigt mycket nytt för mig, men jag tycker att det har fungerat bra!

 

Hostan försvann helt på det nya betet och de har njutit av fint gräs hela sommaren. Vi släppte ihop den betäckande ponnyn och shettisen med Eldana och Supra, och det gick verkligen kanonbra. Eldana hade semester i augusti och gick och njöt på stora marker tillsammans med sitt kompisgäng <3

 

Billingeritten gick av stapeln i augusti, som vanligt. En hel vecka där jag blev otillgänglig för jobb när det är mycket att göra inför ritten med banmarkeringar, byggande av tävlingsplats och upphämtning av sponsorgrejer. Allt flöt på bra och dessutom blev BDRK's lag med Annelie Ohlén, Emma, Bente och Klara SM-vinnare! Så himla roligt att se, grattis till er! :-) Känns som ett bra avslut då jag inte kommer ha möjlighet att sitta med i kommitten nästa år. 

 

I övrigt finns faktiskt inga stora händelser att rapportera om från augusti. Det har liksom bara gått på räls med nya jobb, Billingeritt och hemkommen från Gotland. Jag har varit ganska trött, och månaden gick fort!

Lite bílder sedan sist:

 

 

 

 

 

 

Jo, det nya jobbet jag har fått är på Humana, hästlivet smyger sig in lite på den här nya arbetsplatsen. Än så länge har jag bara varit där ett par pass, det är alltid mycket nytt på en ny arbetsplats och det känns bra, men samtidigt är man lite på helspänn och blir trött fort. Nu är inte detta heltid, men det kommer nog så småningom, så jag är inte oroad.

Däremot var det väldigt tungt att lämna min kära brukare och kollegor på kommunen. Nu går jag fortfarande på inringning där så länge, och hoppas att ja får se dem igen :'-(

Denna sommar har varit den mest galna i mannaminne, det är inberordringar och omdirigeringar, mycket vya vikarier och introduktioner samtidigt, jag har fått order om att röra mig mellan flera olika brukare på väldigt korta tidsintervall och utan att veta något innan. Phu!

 

 

Eldana mår fint. Hon har hostat en del men efter att de kom ut på bete så lade sig hostan, tack gode Gud, efter några veckor.De började gå på bete hos mamma, i en hage som var avspärrad mellan ponnisarna och tanterna. Jag har passat på att tömköra över stock och sten ute i skogen vid hagen, Eldana är helt ljuvlig och bara traskar på dit man styr henne, hur svår marken än är! Dessutom har jag provat att cykla med henne de dagar tiden har varit knapp för ridning. Hon är ljuvlig då med, travar och stannar så fort jag stannar cykeln :-) Madde har varit på besök med sin "lilla" femåring Affe, och det fungerar också jättebra. När Madde ändå haft transporten här har jag övat på att lastträna Danisen själv, efter lite tvekan går hon på. Nu har de börjat gå tillsammans allihop, hästarna. Mer om det nedan...

 

 

Då mammas granne gick bort för ett tag sedan har den gamla gården intill henne sålts, och den nya ägaren är helt fantastiskt trevlig. Vi fick gratis bete av honom direkt, mer bete än vad vi har sammanlagt hemma i stallet! Helt fantastiskt! Det var så mycket att stängsla in så vi har bara stängslat av en tredjedel nu i år, men det räcker och blir över. Vi har släppt ihop Supra och Eldana med ponnisarna och det har inte varit nåt bråk, nu är alla sams och går och betar tillsammans. Eldana har aldrig varit såhär tjock någonsin, det ser ut som att hon ska få en fölunge vilken dag som helst. Alla grannar borta hos mamma är så gulliga och engagerade i att hästarna mår bra och har vatten hela tiden, så hästarna lever lyxliv på sitt nya bete! <3 

Hemma vid stallet går hingstungen Castro kvar, Sarah har börjat rida in honom och det går jättebra. Massini står hemma och håller Castro sällskap och även där går det bra för Sarah ute på tävlingsbanorna.

Vi planerar nu att riva bort det gamla foderbordet så att Eldana ska få en ny, egen boxdörr in till sin box, som tidigare bara gick att nås genom att först gå igenom Supras box.

Amanda växer nu ur lilla shettisen Oliver, så snart kommer det troligen en ny större stjärna till stallet.... Fortsättning följer!

 

 

Sommarens enda vackra dag lyckades vi pricka in, utan att veta i förväg att just den dagen skulle bjuda på årets kalasväder. Riktigt mysig kväll i bästa vänners sällskap! Jag hoppas att detta med badtunna verkligen blir ett återkommande projekt varje sommar :-) Hans bor verkligen mitt ute i ingenstans, där vi med lätthet kan dra ut dunkande musik vid badtunnan, dricka vin, ha knytkalas med buffébord, tända ljus och lyktor i hela trädgården och alla sover över. Så mysigt!

 

 

Mariell åkte även till Sri Lanka och sedan till Maldiverna i juli, så nu är det bara vi övriga kvar som roar oss. Hon har även fått nytt jobb och flyttar till ett nytt land...

 

 

Då Hans råkade dra sönder min handbroms fick jag låna hans Passat medan han lagade min Clio. Det har funkat kanon tills jag var ute och trimmade under stängslen och råkade tappa den ENDA nyckeln till Passaten. Vi försökte göra inbrott i den i flera timmar, men det fungerade inte. Det gick på ca. 2 lax att bärga bilen, och min hemnyckel låg i den. Fick beställa ny nyckel och fia om kodlåset för flera tusen... Tja, sammanlagt kan man väl säga såhär; jag vet precis varför jag jobbat som en gnu i sommar efter det här! Synd man aldrig kan få tillfälle att spara pengar så som man hela tiden planerar att kunna göra...

 

 

Jag, mamma och lillebror åkte en vecka till Gotland där vi fick låna ett hus i Ljugarn av mammas släkting slutet av juli/början av augusti. Det har varit trevligt och vi har åkt på flera olika utflykter. Dels var vi på medeltidsveckan i Visby, åt galetter, var på Fårö, åt flodkräftor, såg på konserter, med mera. Vi hade även bra med sol, trots det råkade jag åka på en förkylning! 

 

 

 

 Bilder sedan sist:

 

 

 

 

 

Nu har jag tagit examen! Det har varit väldigt blandade känslor. Nu måste jag skaffa ett jobb istället för att bara gå på inringning och troligen tvingas jag därför att lämna min underbara brukare eftersom kommunen inte verkar släppa efter hur mycket jag, brukaren och personalgruppen än vill. Samtidigt är det väldigt skönt att ha sin fritid ifred och kunna göra annat än att sitta instängd och plugga till prov när man vill och bör göra annat istället när man är ledig.

Examensdagen började på skolan där vi blev plåtade framför skolbyggnaden för att bli publicerade i tidningen, därefter blev det smörgåstårta (snacka om lyxfrukost) och lite sång och tal tillsammans med alla klasser som gick ut. När detta var klart vid lunch ungefär så bilade jag ut till mamma och började fixa mat och arrangera lite lekar. Gästerna kom kl 16.30, det var en riktigt lyckad tillställning. Maten blev god, alla var glada och lekarna var lyckade. Både släkt och vänner kom! Sista vi gjorde på kvällen var en sväng i the raggarcar, även mor åkte med :-)

Tack alla ni som kom <3

 

 

Jag fick inte så många pass i juni på mitt schema, så jag har sökt lite annat. Dock var det svårt. Hade bland annat kontakt med hemtjänsten men de ville ha in mig på heltid och det fungerade inte när jag redan hade en tjänst på deltid. Men i slutet av juni kom jag in på 100 procent på gamla vanliga stället så detta gällde bara ett par veckor. Får räkna det som sommarens semester såhär i efterhand. Jobbade midsommar så det gav lite mer intäker i alla fall.

Jag har sökt lite tjänster för i höst, men ska försöka att lirka lite så fort min vanliga chef är tillbaka från sin semester... Dock ringde en brukare från ett privat bolag och detta lät mycket intressant, en deltidstjänst. När jag och denna brukare pratade i telefonen så klickade det verkligen. Vi bokade in ett besök direkt. Mer om detta kommer i julis inlägg...

 

 

Eldana går på bete sedan slutet av juli och hon trivs bra där. Jag jobbar ju dygn och de dagarna kan jag bara åka ut på min rast och se till henne. Men jag har som minimun att jag ska rida 3 gånger per vecka.

Helen var ute och plåtade Eldana till midsommar, det blev sjukt lyckade bilder. Bra fotograf och jag som lyckades göra ett midsommarhalter, trots att jag trodde att det inte skulle se klokt ut. Allt klär en skönhet <3

 

 

Hästarna är tillbaka på bete hos mamma efter att det slagits gräs där så det inte är lika kraftigt. Dessutom släppte vi dom efter midsommar. Hemma vid stallet har vi byggt en ny hage åt pojkarna så de får gå där själva. Ponnisarna är med nere hos mamma så hagen är avdelad hittills eftersom det inte funkat att ha stona ihop med ponnysarna förut. Men nu går de där så snällt sida vid sida. 

Billingens Distansridklubb har haft en pay and ride i Tibro som blev lyckad. Men sjukt blåsig. Och jag var lite förkyld och sjuk. Men det gick ju ändå. 

Var med Emma på Nordiskbaltiska Mästerskapen i Kristinehamn, första tävlingen jag är med på i år. Riktigt kul och trevlig dag var det! Och hon blev godkänd med Totte, första gången det inte händer något på den banan eller innan ritter på just den banan, så som rykta senor på häst eller brutna nyckelben på ryttare :-) 

 

 

Mariell har varit hemma! Först kom Mariell hem och vi hann få till en akut lunch samma dag som hon anlände hemma hos mig. Dagen efter åkte jag och Mariell till Kinnekulle camping och hälsade på Hans och hans vänner efter att vi lagt en blomma vid cafét en bit därifrån... Sedan anlände Mariells karl Manoj till Sverige och de har haft fullspäckat schema att hinna se hela Sverige och Paris under de tiotalet dagar som Manoj var i Sverige, så vi har inte hunnit ses så mycket. I juni hann vi träffa Mariell en tredje gång, och det var då vi blev presenterade för hennes karl ute på rastaurang. En riktigt mysig kväll :-)

 

 

Hans har hjälpt mig och Jebens så mycket med olika praktiska göromål, så i början av juni rövade vi bort honom. Först och främst hade vi lagt ut ledtrådar överallt på platser i länet som är kopplade till honom. Den absolut första ledtråden skickade vi på posten. Sedan var det bara för honom att ut och leta, både med klara spår och med sådant som vi förvillade honom på så att han inte skulle förstå att det var vi. Sista ledtråden låg hemma på hans egen tomt ;-) I den ledtråden stod en tid och ett datum då han skulle vara klar för avfärd mot okänt mål... Vi lejde sedan en chaffis som Jebens kläddei kostym och skickade iväg för att hämta Hans. Hans slängdes av vid Statoil i Skövde och där hämtade vi upp honom. Han hade inte misstänkt oss över huvud taget, haha! Därefter blev det en fullspäckad dag. Vi åkte till Bodaborg, vi åt på restaurang i Lidköping och vi gick på konsert på kvällen. Allt slutade med att Hans ramlade ner i ett dike och försvann. Riktigt kul grej!

 

 

 

Bilen skulle besiktigas men handbromsen var paj, så just nu kör jag lånebil. Skönt ändå att det inte är totalt skrot utan "bara" en handbroms, värre otur har man ju haft.... ;-)

 

 

 

Nu börjar mina tår att se OK ut!! Äntligen! Nu är det bara att ta tag i att lägga pengar på några bra skor, och sedan försöka hitta motivationen till att träna igen... Den har nämligen fetförsvunnit. Jag blev sparkad av den minsta hästen i hagen och fick en extra knöl på foten som jag fick akuttid att kolla upp en månad efter att sparken inträffat, men inget var brutet. Dock, två månader efteråt nu, så har jag fortfarande kvar denna böldpest på insidan av foten. Att jag sedan fick en strykbräda på knät på andra benet och fick gå med krycka gjorde väl inte sitt till. Tur att man inte är döende :-)

 

 

 

Det har inte undgått någon och jag tror knappast att någon är opåverkad. Jag förstår inte hur familjen ska kunna gå vidare och jag tänker mycket både på dem och på deras dotter. Ibland spelar det ingen roll vad man skriver. När det ändå inte finns tillräckliga ord att beskriva det med.

 

 

 

...är det ont om. Här har vi 14 grader och regn näst intill varenda dag. Inte mycket att bunkra upp med inför vinterhalvåret.

 

 

Examen
Snart är det dags. Jag har haft sluttenta som jag pluggade dåligt till, men det gick riktigt bra ändå med näst högsta betyg. Och i hela inriktningskursen Akutsjukvård fick jag högsta betyg. Hör och häpna så fick jag över E i Information och Kommunikation också! Så det har gått riktigt bra faktiskt. Och så mycket som jag har klagat på skolan, så känns det både otäckt och tråkigt att lämna Vuxenutbildningen efter så många år där. När vi hade redovisning av vårat gymnasiearbete så kom en lärare fram och sade att jag gjort ett jättejobb med gymnasiearbetet och när jag började förklara varför så böjer sig läraren fram och viskar i mitt öra; MenFrida, du har verkligen kapacitet för det här. Satsa på att plugga vidare". Jätteroligt tycker jag. Jag som har tyckt att jag hängt med dåligt och inte varit så ambitiös med studierna innan. Men den här sista terminen har faktiskt varit rolig. Examen blir hemma hos mamma den 4 juni med vänner, plockmat och lekar.

 

Jobb
Mitt sommarschema visade sig ganska sent att inte se ut riktigt som i min fantasivärld... Så nu sitter jag och försöker få igenom att stämpla några pass med A-kassan. Men systemet verkar hemskt krångligt och inte alltid logiskt från min synvinkel. Juli månad kommer bli en bra månad i alla fall. Men jag kanske kommer att behöva lämna min brukare för gott redan i augusti, och jag bävar inför detta... 

 

Här händer det ganska mycket faktiskt. Supra har haft riktigt illa kolik. Jag släppte henne och Eldana på bete hemma hos mamma, och efter 4-5 timmar sade mig min magkänsla att något var fel. Jag gick ut och frågade henne hur hon mådde men hon såg pigg ut. När jag ledde dem tillbaka till stallet så fick jag nästan dra med mig henne, men hon är ju gammal och lite stel i sina leder så vi noterade det men relfekterade inte vidare särskilt mycket. När Amanda sedan skulle lägga på sadeln så vek sig hästen i stallgången. Vi var ute och gick och kunde inte stanna en minut utan att hon försökte lägga sig ner. Nettan drog och jag knuffade och ringde veterinären samtidigt. Hade ont i högerarmen en vecka efter händelsen. Stackars Supra! Hon både sket och tarmljud hördes, men det var så uppenbart kolik så det finns knappt. Hon svettades och hade ont, och när veterinären äntligen kom så fick hon ge kramplösande i farten för vi kunde bara inte stanna. Det hjälpte inte så bra och jag fick ringa Sarah och de diskuterade om man skulle köra till Göteborg för akut bukOP eller ta bprt stackars Supra. Hon var svullen om magen och tarmen kändes inte som att den låg rätt. Men tack och lov så hade hon änglavakt. Hon fick slangas med olja, få mycket smärtlindring, dropp och ett gå-schema och hon piggade på sig! Nu går hon i hagen och mår alldeles prima. Jag är så himla glad över det. Och det är vi förstås alla, Eldana med eftersom hon älskar Supra och helst inte vill vara utan henne varken ute i hagen eller inne i stallet. Eldana gick så snällt med Supra medan Amanda ledde henne då Supra var dålig. Detta var verkligen mardrömmen som slutade som en saga.

Amanda har även gjort fina rundor på Oliver på Gota Cupen, jättekul även om jag inte var där och såg den här tävlingen.

Vi hade en mysdag vid Vättern för någon vecka sedan, där vi åkte allihop till Brevik och badade med hästarna. De var så duktiga, jag trodde det skulle vara värre att få i dem i vattnet. Det blåste lite så vattenytan krusade sig och ingen av hästarna har varit vid någon stor strand förut. Men alla tre gick i! Eldana, Oliver och Massi hade vi med oss. Trodde att jag skulle frysa halvt ihjäl ute på sjön så jag tog inte med någon bikini, men det hade både Sarah och Amanda med sig. Det var riktigt varmt och skönt faktiskt! Vättern brukar vara kall, men vi frös inte det minsta. Kanske för att man höll sig varm på hästryggen, hästarna hade fullt upp med att se på pinnar och stenar på sjöbotten.

Jag har även varit ute hos Emma för första gången på hur länge som helst och tagit en liten tur ihop med henne på Wilda Musbus. Hon och Linus har köpt gård i Töreboda, så himla kul och så skönt för dem :-)

Även i år blev det Viken Runt, men jag åkte i följebil istället för att cykla. Vill inte riskera mina tår, som ju växt ut så det svarta efter tryckskadorna har försvunnit, men lik förbannat blir den nya tånageln svart. Jag inser ju själv att jag behöver köpa nya skor, men utan lön går det inte köpa nya läpardojjor just nu. De enda skor jag använder är mina vinterstallstövlar som är mer hål än stövel och minst 3 storlekar för stora så inget trycker på nageln, detsamma gäller ett par Eccoskor som jag fått av mamma som är 2 storlekar större än mina vanliga skor. Inga klämmer, men ändå blir den nya tånageln svart. Det var kanske lika bra, för Viken Runt i år var nog ganska tuff på grund av motvind. Helen och Sune var också med i bilen och Hans hade som mål att cykla på 2 timmar, det blev 2:44.

Hela släkten har varit på Rådmansö hemma hos min ena faster. Både fastrar och kusiner var där, riktigt mysigt. De bor precis vid havet i ett fint hus och de har en helt otrolig miljö i sin trädgård. Det är verkligen helt rätt årstid att åka dit i maj! Så en hel helg spenderades med solsken och fiske och god mat och sällskap.

Eldana
Eldana mår fortsatt bra och vi tar det sakta och lugnt, trots att hon är piggelino. Ett öga har bråkat med att vara svullet, men det gick ner på bara ett dygn och nu ser det helt bra ut.

 

Jag har ju en dröm om att få eget långt, fint hår. Jag har alltid trott att mitt hår är av för dålig kvalitet för att drömmen ska kunna bli sann. Jag färgade första gången när jag var 11, blekte sönder det från att jag var 12-21 år gammal. Därefter färgade jag det svart och började tupera sönder de små tesar jag hade kvar. Lägg till X antal hemmagjorda hårförlängningar. Sedan gjorde jag dreads av alltihop (som jag trivdes bra i, R.I.P dreadsen) och när jag klippte av dem hade jag bara 1-2 cm hår kvar med kala fläckar. Gick mest runt i mössa och bestämde mig för att inte röra håret på något vis förutom att toppa det. Detta var tre år sedan. Och nu börjar jag få riktigt bra hår! Jag tror att drömmen kan bli verklighet en vacker dag. Dessvärre fick jag en dålig idé att färga en ombre hemma efter att ha läst i många bloggar om hur lätt det var. Blev inget bra. Så jag bokade in mig på elevklippning och färgning, se före och efterbild nedan. Ser mer levande ut nu.

 

Imorgon fyller Mir hela 12 år så jag tänker minsann åka dit på födelsedagskalas! En riktig veteranhjälte :-) 

 

Det går onekligen väldigt fort allting. Det är redan juni, och det märks inte på vädret och jag var inte mentalt inställd på hur fort våren är förbi känner jag. Jag älskar ju våren och försommaren så himla mycket! Kan ingen stanna tiden? :-) 

 

Bilder sedan sist: 

 

Det som månaden i huvudsak har gått ut på har varit min APL. Det har varit en väldigt intensiv, rolig, intressant och ibland sorglig period. Jag trivdes verkligen här, det var lätt att komma in i gänget och det hände alltid någonting nytt varje dag. Man kan säga att jag lärt mig massvis på den här tiden, och det är den bästa APL-plats jag har varit på. Under den här tiden skulle vi även skriva ett gymnasiearbete på 100 poäng och följa en patient. Jag kom bra överens med patienten jag valde att följa, det klickade liksom. Och sedan gick han tyvärr hastigt bort. Man fick se ganska otäcka händelser också vilket kändes riktigt jobbigt mellanåt, men det gäller att fokusera på de som blir friska och får åka hem, vilket de allra flesta blir. Fem veckor gick sanslöst fort. Det har varit en väldigt givande period. Och mina benhinnor vande sig vid golven efter ett tag så de kändes bra i slutet på APL'en :-)

Det är bara några veckor kvar på skolan nu. Största rycket är Information och kommunikation just nu, som jag har tyckt varit ganska komplicerad men nu har jag inte så mycket kvar att göra längre där heller. I min inriktningskurs Akutsjukvård har vi en sluttenta på hela utbilningen kvar, men de går bra i den kursen och jag har höjt mitt betyg.

Lille valpen! Helen har hämtat hem en liten skrutt till min bonushundfamilj. Han var en liten feglort i början men nu det senaste, när han varit här i en månad, har han börjat blomstra. Hur kan man inte gilla denna lilla fjärt? Vi var på utställning med honom och Mir för en vecka sedan och det är klart att man åker dit även om man är förkyld som bara den :-D Vi har även varit på utflykter till Hornborgasjön och Silverfallet.

 

Jag har ringt min chef och tiggt jobb i höst hos min favoritbrukare och även meddelat att jag prioriterar detta jobb framför vilket annat jobb som helst. Det vore så otroligt sorgligt att lämna denna brukare och hela personalgruppen i höst. Detta kanske blir min sista sommar där och det känns så sorgligt. Men man måste ju jobba, så jag söker andra jobb också givetvis. Just nu ligger det mest ute sommarjobb, men de få jobb som är på längre sikt har jag sökt. Det finns ett jobb som jag faktiskt hoppas på, det är som allt i allo-USK på en sjukvårdsgymnastik, privat enhet. Jag tycker ju om hälsa, träning och att se människor bli bättre från sjukdom så det kanske vore något för mig. Vi får se. Det är spännande och nervöst i alla fall att söka sig fram och hur livet ska se ut i alla fall förhoppningsvis ett par år framåt beroende på vart man kommer att hamna någonstans.

Det går jättebra med lilla Danisen och det är så himla skönt, jag njuter verkligen och det märks att hon också gör det, pigg och glad och framåt. Vi är efter min APL-period ute och skrittar ganska mycket på veckorna. Det är underbart att ut och se naturen som förändras och slår ut mer och mer för varje dag som går. 

 

Hästar i övrigt
Det händer ganska mycket på den här fronten. Vi har i BDRK anordnat en Pay and ride, jag och Sarah har varit på hästloppis med våra grejer, Jettan har varit väldigt sjuk i skimmelsjuka men börjar tack och lov nu bli bättre, Amanda har startat första tävlingen i Gota Cupen, vi planerar plåtning av alla hästar i vitsipporna innan de vissnar bort och vi planerar att åka och bada med hästarna innan ponnysarna åker i juni. Hästarna går på gräs för första gången i år och alla gamla vinterhagar för sex hästar mockades ur på en eftermiddag/kväll så mina händer är fulla av blåsor, men det är skönt att ha saker gjort och inget som ligger kvar och väntar :-) En ny sommarhage ska byggas och sedan är "vårbruket" färdigt.

Träning och tår
Mina tår har blivit jättefina och den skadade delen har nästan helt växt bort. Jag har gått runt i enbart för stora skor för att inte störa de små tårna, men när vi hade pay and ride tog jag på mig vattentåliga sportskor som är lite trängre i fram och tänkte att vi ska ju ändå bara stå och inte gå omrking så mycket. Men när jag tog av mig skorna på kvällen kände jag att ena tån var öm, en halv vecka efter visar det sig att jag fått en ny blödning under den friska nageln. Fan så dum jag var... Nu är det snart dags för Viken Runt och hetsa i följebil på Viktor och Hans som startar. Jag har drabbats av en rejäl vårförkylning så jag har legat nerbäddad nu i över en vecka och bara gjort det mest nödvändiga på dagarna.

 

 

...har peppar, peppar startat som vanligt sedan sist.

 

Jag älskar verkligen våren, det är den absolut bästa årstiden som finns. Jag vaknar liksom till liv igen. Och i år har våren varit riktigt tidig, jag njuter och vill inte att den ska gå över. Jag och Jebens har varit på vitsippejakt och legat i ett helt vitt landskap och ätit jordgubbar. Det är livet, det.

 

 

Jag har ett litet projekt på gång att få sommarfint hår, riktigt ljusbrun ombre. Vet inte hur bra mitt hemmaresultat blivit och när jag borde ge upp...

 

Bilder sen sist:

 

På min APL är det mycket nytt och ett ganska högt tempo, så man lär sig nya saker varje dag vilket är intressant. Alla som jobbar där är jättegoa. Det är först nu som jag insett hur mycket man behöver kunna, det är väldigt lärorikt och jag är imponerad av alla som jobbar där. Det finns så mycket att prova på rent medicintekniskt, jag har gjort både ultraljud, tagit EKG, alla BAS-prover (saturation, blodtryck, temp, puls och andning), varit med på DT, fått se mångsidigheten med central venkateter (ge blod, ge dropp, ge antibiotika, ta prover, med mera), varit med om ovanliga tropiska smittor, sett en del otäcka saker och fått ta snabba beslut trots att det bara är femte dagen. Det enda jag verkligen inte klarar av är att själv ta ett venprov, jag har haft svårt för det sedan utbildningen startade eftersom jag har svårt att "punktera" någon annan stackars människa och har sett vilka blå och ömma armar flera av mina vänner fått efter att ovana stickare har tagit blodprov på dem. Det roligaste med denna avdelning är att det är så himla mycket olika människor med olika bakomliggande sjukdomar, i olika åldrar och olika etniska tillhörigheter, så det finns mycket olikheter som passerar in och ut genom dörrarna. Det kan vara helt lugnt på avdelningen och plötsligt får man in en hel drös nya ansikten på en gång. Dessutom använder de sig av fackspråk så lite latinska medicinska termer får jag plugga in samtidigt så jag hänger med på rapporterna. Det sämsta är för det första en del jobbtider, jag älskar att jobba kväll och det är då jag lär mig som bäst, men att sluta 22 och sedan byta om och fixa klädombyten och köra hem så man är hemma sent, och sedan ha en klocka som ringer 05 för att gå upp dagen efter, det gör mig ganska trött. Och jag har ändå tur, tänk alla som pendlar... De får sova max 3-4 timmar innan de ska upp och jobba igen. Sedan är golven på sjukhuset det hårdaste som finns, vilket jag blev varnad för innan jag började, men jag har verkligen ont i mina ben. Svårt att sova och köra bil på grund av den ständiga värken i knän och benhinnor. Vi har under denna period ett stort examensarbete som vi ska skriva och redovisa för bedömning av både lärare och handledare, och sedan ska vi ha en stor tenta på hela utbildningen när vi är tillbaka. Så nu känner man pressen :-)

 
Bilen

Jag har ju köpt en ny liten pärla som jag är så nöjd med och som fungerat alldeles prima. Fram tills nu. När vi åkte ner med Mir till Jönköping så startade den inte vid ett tillfälle, jag trodde att rattlåset gått i och problemet löste sig inom en minut, så jag skakade av mig det. I förra veckan hände det dock igen, och det tog en kvart eller mer innan bilen hoppade igång igen. Väldigt skumt, en mekaniker i Tovatorp (där bilen stannade) kom ut och tittade på den och trodde att det finns ett glapp i någon kontakt till motorn. Det går ju dock inte att göra något åt när bilen startar igen. Sedan dess har den startat alla gånger. Bilar alltså, finns inget värre ekonomiskt än att äga en bil. Jag har dessutom kört Forden på sista resan, detta gjordes strax innan min nya fick för sig att krångla. Så nu har jag bara en skrotis att förlita mig på.

Min födelsedag

Jag fyllde år i början av mars, vilket vi inte firade så mycket då det var osäkert om folk kunde komma eller inte komma. Men nästa år planerar vi seriöst att fira utomlands, då fyller vi trettio. Satsningen ser just nu ut att landa på Maldiverna och Sri Lanka i 14 dagar :-D

Lilla Loppan mår fortsatt bra. Jag har varit ute små korta turer i skritt ungefär 1-2 gånger i veckan, för oftare hinner jag inte och jag är så trött efter min APL på kvällarna just nu. Men när jag är ledig sitter jag upp så vi kan fortsätta på den positiva trenden :-)

Gävle
Vi har varit i Gävle och hälsat på lillebror och tittat på när hans bästa vän spelade med i Faust i Gasklockorna. Det var en häftig upplevelse, man förstod inte handlingen så bra (vilket vi inte hade förväntat oss göra heller), men scenografiskt var det helt otroligt. Det var som en rundvandring med riktigt häftiga och påkostade effekter, vi fick gå från gasklocka till gasklocka och se nya miljöer genom hela teatern. Riktigt häftigt.

När lillebrors kök målades om hittade vi knoppar till hans kök som han inte ville ha, mässingknoppar. Det passar hos mig bara man lyckas putsa upp dem lite för just nu ser de mest gula ut. Passar bra till min gardinstång så fortsatt renovering av mitt kök pågår också ;-) 

De gör inte ont längre! Jag går hela tiden i lite för stora skor för att inte trycka på dem, och det gör inte alls ont i dem längre. Halva nageln är kvar att låta växa ut innan jag vågar påfresta dem igen, men det verkar gå fortare än jag hoppades på från början :-)

 

Just idag i skrivande stund har Sune kommit hem till Helen! En ny liten puppiliten! Zandirah's Sleeping Sun är hans helnamn... Ska dit och pussa på honom direkt efter att jag tagit in hästarna ikväll. Spännande :-)

 

 

Bilder sedan sist:

 

Sandra vann med mig och henne på en resa till svenska fjällvärlden, vilket gick av stapeln den 12/3-15/3. Det var riktigt intensiva dagar med mycket att uppleva och lite sömn, men vi har haft så grymt kul! Dessutom var resterande vinnare riktigt roliga att umgås med så vi var ett bra gäng som kom bra överens och hade roligt tillsammans. Här kommer en redovisning med korta drag ur den dagbok vi skrev under resan, dag för dag:

 

 

Dag 1: Anlände till Björkliden

Anlände med buss till Björkliden efter att ha rest hemifrån med tåg till Arlanda, flyg till Kiruna och buss till Björkis. Vi har med oss ytterligare 4 vinstresenärer och ett team med filmkameror från Svenska Spel på tre personer. Det är fin utsikt i Björkliden med stora glasfönster över hela hotellet ut mot Torneträsk och Lapporten. Direkt när vi kom fick vi lunch med sedan var det meningen att vi skulle få pimpla, men det blåste mycket ute och vår guide från Björkis hade varit uppe i en fjällsjö och försökt borra sig ner över en meter, men kom inte igenom isen. Så logiskt nog fick vi en guidad "stormtur" på fjället istället för pimpelfiske. Vi hurrade inte direkt över det, men när vi väl kom iväg var det riktigt roligt. Vi fick på oss snöskor, moderna sådana, inga tennisrack, och tog oss sedan uppför fjället genom stormen. Efter en stund kom vi fram till en lappkåta med utsikt över hela byn och jättemysig inredning med kristallkrona i taket. Här drack vi klassisk varm lingondricka och pratade om samer. Jebens har ramlat som en spikrak fura och kunde inte ta sig upp medan filmteamet filmade hela händelsen i närbild. När vi hade kommit tillbaka till hotellet fick vi trerätters fin middag. Det serverades löjromscheescake med ostkräm till förrätt, renskavsgryta med mos och lingon till huvudrätt, och creme brulé till efterrätt. På kvällen upptäckte vi att vi hade en alldeles speciell stol i vårt rum som luktade trolldeg så alla Jebens kläder luktade trolldeg resten av resan. Sent på kvällen kom vår alldeles fantastiska guide och hämtade oss med kälke som hon spänt fast bako sin skoter, det var sjukt roligt att sladda omkring efter skotern i kälken. Vi ko upp på fjället och där fanns en liten stuga so vi eldade i samtidigt som vi spanade efter norrskenet. Vi såg tendenser till norrsken, att det lyste grönt bakom ett moln och sedan avtog igen, men det började aldrig spela över himlen. Däremot var det en alldeles fantastisk stjärnhimmel som jag aldrig sett lysa så starkt någon annanstans.

 

Dag 2: Bandvagn till Låktatjåkko

På morgonen efter frukost fick vi välja själva vad vi skulle göra när vi kom fram till Sveriges högsta fjällstation och högsta bar Låktatjåkko, 1230 m.ö.h. Jag och Jebens var sugna på skidor, men jag ångrade mig pga. kostnaden för detta, men hade lite ågren då vi åkte i bandvagnen att vi inte hade tagit med oss skidor ändå. Det var ganska brötigt att åka bandvagn och det var en ansträngning att hålla sig kvar på sin plats när det stupade uppför upp på fjälltoppen. På ett ställe stannade vi och hade en fin utsikt med solsken uppe på fjället. Resten av färden såg man inte så mycket på grund av att det var så mycket imma på rutorna i bandvagnen. Men vi såg inte mycket när vi var framme på Låkta heller. Vi såg inte ens stugan när vi klev ut på grund av att det blåste och yrde så mycket snö. Så tack och lov hade vi inte hyrt skidor, för ut och skida gick inte. Vår guide hade tagit med sig tefat som vi åkte med, både guiden och Jebens åkte ur sina tefat och guiden sprang som en gasell över fjällen efter sitt tefat men kom aldrig ikapp det. Vi kämpade för att komma fram i de värsta vindbyarna och vi försökte ta kort på oss och den fina utsikten, men man var lite snöblind och det sved i ögonen om man försökte titta. Det var så blåsigt att resten av gästerna som skulle bo på Låkta inte kunde ta sig upp, så vi och Svenska Spel hade hela stugan för oss själva! Trots stormen lyckades personalen bjuda till en riktigt fin femrätters middag åt oss på kvällen. Den bestod av två förrätter, nämligen låktavåffla med skagenröra, samt kantarellsoppa med whiskey-cremefraise vilket var det godaste jag ätit. Till huvudrätt blev det också två olika rätter, röding med vitvinsås och gul röbeta, samt älgentricote med hasselbackspotatis och rödvinsky. Till efterrätt fick vi en ischokladmousse i flera färglager. På natten när vi skulle sova var det så full storm ute att vi inte kunde få upp dörren på stugan. När vi låg i våra sängar och skulle sova så vajjade sängarna fram och tillbaka. Otroligt att denna gammla stuga står kvar på denna plats, den byggdes 1939. Inte bara att bygga en stuga på den höjden på den tiden heller, med häst och vagn som drog upp alla timmerstockar och stugan som hela tiden föll ihop under bygget. Borde vara ett av världens underverk denhär stugan.

 

Dag 3: Insnöade, skoter och hundspann, Riksgränsen

Dagen var planerad som resans största äventyrsdag, vilket höll på att gå i kras på grund av stormen. När vi gick upp såg vi inte ens ut genom stugans fönster på grund av att allt var igentäckt av snö. Meningen var att vi själva skulle få köra skoter ner till Riksgränsen via det så kallade Vargpasset över fjällen. Där skulle vi sedan få åka hundspann. Våra guider försökte köra upp hjälmar åt oss från Björkis, men vinden tog hela sopsäcken full med hjälmar som försvann på fjället, så de fick helt enkelt vända. Och kvar på Låkta satt vi och väntade och var rädda att vi satt fast där uppe och skulle missa det roligaste på hela resan. Men nästan framåt lunch kom två skoternissar upp och visade oss hur man kör skoter inomhus, för väl utomhus kunde vi inte höra varandra även om vi skrek i varandras öron. Lite nervöst att första gången man kör skoter ska köra genom snöstorm med skitdålig sikt och snöskare. Men det var jätteroligt och så fort vi kommit ner från fjälltoppen var det riktigt fint väder och man kunde dra på med skotrarna :-) Tre mil tog slut alldeles för fort! Jebens klagade över nackskador och jag hade henne mest på ryggen för det var sjukt svårt att hålla sig i medarna när man satt där bak och skotern for över snögupp. Väl framme vid Riksgränsen fick vi skynda oss att äta för att inte missa hundspannet. Vi fick hjälpa till att spänna för hundarna och sedan åkte vi först med hundföraren som var från Skottland. Det var töväder så det gick inte så fort för det var tungt för hundarna att dra. Ute på en sjö fick vi byta så man fick köra hundspannet själv, vilket innebar mest att reglera farten och sedan sprang hundarna bara efter släden framför. Det var mysigt med solnedgången och tre spann framför oss. Vi gick aldrig över på norska sidan efterso det var 500 meter kvar till Norge över ett stort berg. Sista natten med gänget gick av stapeln på restaurang med trerätters middag och champagne innan maten. Till förrätt fick vi löjrom, huvudrätt var reninnerlår med friterad palsternacka, och tillefterrätt varm hjortronsoppa med kall björnbärsgladd. Efter maten festade en del av oss på after skii, och jag och Jebens satt och tjattrade lite i vårt rum innan vi gick ut för att titta efter norrsken. Folk sade till oss hela dagen att det inte skulle bli något norrsken på grund av plusgraderna ute, men vi ville i alla fall spana sista natten vi var i norr. Vi såg bara en svart himmel.

 

Dag 4: Fast i Kiruna

Det första vi fick veta på morgonen var att tre av våra medresenärer som hade sina hotellfönster mot norr hade sett ett 15 minuter grönt norrsken svepa över himlen precis 5 minuter innan jag och Jebens gick ut för att se om vi såg något! Bitterhet infann sig litegrann hos oss. Men det är väl själva tjusningen med norrsken, att man aldrig vet och att man har tur om man får se det. Efter frukost åkte vi till Kiruna med buss, men bolaget som satt ihop resan hade felberäknat restiden så när vi ko till flygplatsen hade vårat flyg åkt redan, utan oss. Två medresenärer fick åka på eftermiddagen, två andra fick åka hem med tåg i 22 timar, och jag och Jebens fick sitta med teamet från Svenska Spel på ett hotellrum i Kiruna i 8 timmar, för att sedan ta ett sent flyg på kvällen och sova över på Clarion på Alranda och åka hem med tåg tidigt på måndag morgon. Tack och lov så fick vi allt detta betalt. Och med tanke på hur bra övriga resan var så var denna dag lätt värt det.

 

 

Bilder från resan:

 

Faktiskt ingenting... Och det har varit självvalt på grund av att jag har behövt lägga krut på skolan. Dessutom är tiderna svåra att få ihop.

 

Massor. Om tre månader tar jag examen som USK. Snart APL (arbetsplatsförlagt lärande) på Infektion på SkaS. Jag fick ta min lilla spruta mot tuberkulos och försökt ha självbevarelsedrift att inte klia på det 10 cm stora "myggbettet" som blir efteråt, men peppar peppar, det har inte varat eller blivit infekterat. På måndag blir det introduktionsdag inför APL som börjar redan nästa vecka.

 

Denna månaden med Mir är ett helt kapitel för sig. Mir har under en period druckit mycket, inte mycket egentligen, men mycket för att vara just Mir som annars är kräsen. Dessutom har han gått ner lite i vikt. Helen har tagit med honom till veterinären och tagit prover, men allt har visat sig vara helt normalt. Tycker att det är fantastiskt när djurägare som Helen är noggranna och går vidare med det i alla fall när de tycker att något ändå inte stämmer. Man känner alltid sitt eget djur bäst. Så hon for iväg och ultraljudade Mir och det visade sig finnas någonting i hans buk, förmodligen en cysta, men även en konstig vävnad i den förmodade cystan. Alternativen som fanns var att ta bort hunden så snart som möjligt för att inte riskera att vad det nu var skulle brista inne i kroppen och orsaka inre blödningar, eller att operera i Jönköping/Göteborg/Strömsholm. Med tanke på att Mir är en äldre herre, 12 år, så ville inte Helen utsätta honom för det traumat att opereras och sedan få ligga inne under intensivvård med tanke på hans ålder. Så vi, i synnerhet Helen givetvis, har fällt mer än en miljon tårar och jag kan knappt föreställa mig hur det måste kännas att vela fram och tillbaka om vad som är bäst för hunden. Mir är det djur som står mig närmast, och som någonsin stått mig närmast, av alla djur jag känt som jag själv inte varit ägare till. Det kanske inte är så konstigt, efter att ha bott ihop 4 år med kung Mir så har man skapat sig en relation. Typ sitta på mig like a boss när jag ser på TV, jag har mobbat hans navel, tidiga morgonjoggingturer, vansinnesfärdar på sparkcykel efter diverse harar och tillhörande skrapsår, LC, utställning, att försöka ligga precis blick stilla för att inte störa kungen när han sover i min säng, osv. Och sanna mina ord, han är den fräschaste 12-åriga hund jag någonsin sett. Så när Helen bestämde sig för att boka tid i Jönköping för att öppna Mir på OP-bordet och när man väl fått bekräftat att det ser illa ut, låta honom somna in där, var jag inte sen med att skjutsa ner de två dit. Jag ville ju följa honom på vägen. Och ge honom alla chanser. Om han får somna in av en spruta eller somna in under narkos märker ju inte han någon skillnad av. Men jag hade ingen bra magkänsla att han skulle klara denna OP. Det hade inte Helen heller. Så vi fällde våra tårar när veterinären gick iväg med honom och vi satt ute i bilen från tidig morgon till sen eftermiddag för att kunna återvända in och ta farväl av honom på operationsbordet. Helen höll på att svimma och jag slutade andas när väl telefonen ringde. Och telefonen ringde bara en timme efter att de sövt honom dessutom. Och trots att man knappt kunde tro det, så höll de då på att väcka honom! Cystan hade redan börjat lossna av sig själv och satt så bra till att de bara kunnat plocka bort den. De hade även sett en liten cysta i prostatan som de inte kunnat ta bort, men de kasterade honom och då brukar 90 procent av prostatan sluta fungera. Det hittades tumör i testikeln också, men som sagt så kasterades han. Allt hade gått bra och allt hade gått att ta bort. De sade att han kunde följa med hem redan samma dag! Så vi väntade ett par timmar till och sedan fick vi träffa honom för hemfärd. Jag försökte stålsätta mig för att han skulle vara helt väck och knappt orka gå och inte känna igen mig, men en riktig stålfarfar mötte oss som gick fint för egen maskin och till och med försökte vifta pyttelite på svansen, och när han sedan kom ut själv försökte gå in i baksätet på min bil. Helt otroligt! 12 år och gjord av järn! Fina, fina MiriPiri <3 Och nu har han repat sig så bra hemma. Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna underbara hund har flera fina år kvar i jordelivet. Jag är så himla lättad och glad för att vi åkte ner med honom och gav honom denhär chansen. Inte minst för Helens skull.

 

Jo, så var det ju det här med vinstresan som Jebens kammade hem åt oss på Svenska Spel. Jag sitter alltid och klagar på henne och någon där uppe i ett blå på ett litet moln straffar mig alltid för det, låter mig alltid få äta upp det jag sagt. Så när hon ville spela för en resa och jag sade "Sluta med det där, du kommer aldrig vinna ändå, spara dina pengar istället" så gick hon givetvis och vann! I mars åker vi på en resa som är värd 40 000 för två personer till Kiruna för att starta "Vargpasset"; en äventyrsresa. Vi övernattar bland annat i Björkliden, går på norrskenspromenad, hälsar på i lappkåta, åker bandvagn, övernattar på Sveriges högsta fjällstation med Sveriges bästa of pist skidåkning, äter femrätters norrländsk middag, åker skoter, åker hundspann och övernattar vid Riksgränsen. Det känns bara "WOW", vilken möjlighet! Detta hade jag aldrig sparat ihop till själv och även om det blir vinstskatt på det hela så är det en möjlighet att skapa ett riktigt minne för livet. Så glad :-D Det hela ska tydligen även filmas....

 

Stackars Jettan fick kissing spines och har sedan stått i sjukhage, men mår nu mycket bättre så hon håller på att sättas igång igen och det verkar gå bra. Hon känns som en gladare häst nu. För Amanda som rider lilla shettisen Oliver i vårat stall går det jättebra, de är så himla duktiga. Amanda är ambitiös och ansvarsfull och det är kul att hon vill vara med oss gamla tanter i stallet :-) De har fått förfrågan om Gota Cup så det ska bli kul att följa. Vi har flera projekt i stallet på gång, bland annat ska vi riva bort det gamla foderbordet i stallet och bygga ut boxarna och fixa egna boxdörrar till alla hästarna. Sedan ska vi måla om. Jag tycker om "shabby chick"-stilen vi har i vårt gamla stall från 1912, det passar in. Så detta renoveringsprojekt får ni följa framåt våren/sommaren. Jag och Sarah har varit på föreläsning för Torbjörn Kroon, som är hästfysioterapeut. Det var en gratis föreläsning en kväll som var både intressant och rolig, intressant att se hur olika de olika fysioterapeuterna arbetar.

 

Efter flera motgångar har det nu gått bättre, jag satt upp i sadeln och red lite lugnt precis i slutet av månaden. Vi har varit på mycket lugnt och trevligt dagscamp med VSK och de vi känner där. Och inga fler kolikkänningar <3

 

Jag är för tillfället fortfarande en soffpotatis på grund av mina tår. Provsvaren från VC har kommit och det var inte svamp, som så många trodde. Det är en eller flera blödningar på grund av hårt tryck som skett i tån/nageln. Så nu är det bara att lyssna på kroppens signaler och vänta tills naglarna lossnat av sig själva och växt ut igen. Det går inte ignorera att de inte är i prima skick längre, se bild nedan. Den första bilden är från Rosenhaga där problemen började för två år sedan. Den andra bilden är hur det utvecklats till att se ut idag... Nu hoppar jag över Viken Runt i år, kommer vara där och heja på övriga startande dock, och sedan startar jag Billingen Runt den 30 augusti. Ska även komma iväg på Billingehusloppet 10 oktober är det tänkt, förhoppningsvis som stafett och lite lagkänsla :-D Kanske blir det startskottet för Billingeklassikern?

 

Vi har åkt iväg med familjen på min julklapp till oss, En man som heter Ove på Rival i Stockholm. Det var en bra föreställning och bra skådespelarinsats, men jag hade förväntat mig lite mer efter att ha sett resensionerna. Vi bodde hos min kusin och deras barn i deras nyköpta villa i Stuvsta, riktigt mysigt. 

För övrigt har jag fått ett ryck och börjat göra om här hemma, trots att jag inte riktgt har tid. Har börjat måla om mina fula lister och plastskivor i köket. Så just nu bor jag i ett litet renoveringsobjekt :-P

 

 

 

På grund av olika incidenter på jobbet har jag fått jobba två 80-timmarsveckor, vilket har varit helt suveränt bra eftersom jag snart går ut på APL och då inte kommer kunna tjäna några pengar. Dessutom har jag garanterat sommarjobb, det var en självklarhet sade chefen, vilket känns riktigt nice.

 

Nu har nedtrappningen börjat, så den 3 juni tar jag examen som USK. På Vuxenutbilningen börjar alla kurser i januai, så det har passat så himla bra med att jobba de första veckorna i januari och nu ha börjat skolan och kan ägna mig åt den. Faktiskt så har jag lite smått panik över att jag kan så lite av de praktiska göromålen. Det har verkligen varit bristfälligt när man pluggat på distans att lära sig det och nu märker man på sina klasskamrater hur mycket praktiskt de redan kan. I och för sig har många av dem jobbat på sjukhus och har sett mycket av monteringsmoment och sådant där. Jag har i varje fall valt kursen Akutsjukvård som inriktning på min USK-utbildning. Riktigt intressant, och lite otäckt. Jag ville känna på hur otäckt det kan vara innan jag är färdigutbildad, så jag vet om jag vill jobba med akut vård i framtiden eller inte. Mot slutet av mars går jag ut på APL (praktik) i fem veckor och ska då vara på Infektions på SkaS. Jag hade hoppats på att få vara på VC, det passerar så mycket på en vårdcentral och folk är inte döende när de kommer dit, men jag fick tydligen Skövdes bästa plats på Infektion eftersom jag är vaccinerad mot polio. Däremot har jag ingen vaccination mot TBC så det ska jag greja innan, med tester dessförinnan om jag har några antikroppar. 

 

Eldana är ju tillbaka i Värsås och hon är trots att hon står på box igen, jättefin i sina ben. Inga gallor eller dylikt, hon rör sig trevligt och hon är pigg och taktar ut till hagen på morgonen. Skulle i helgen som var försöka sitta upp ute när de andra red och trodde det skulle gå som en dans. Men det blev snarare rodeo. Det gick inget bra alls :-( Dessutom hade damen kolikkänningar när jag kom från jobbet en morgon för att släppa ut dem, men peppar peppar, det har lyckligtvis inte kommit tillbaka.

När man kommit upp i min aktningsvärda ålder får man smått panik över hur fort ett år går. Man har en massa mål och saker att sträva efter, men åren, veckorna, dagarna, de går så fort och nu står man här igen och funderar på hur snabbt man kommer att bli 60 egentligen. Eller hur fort det kommer gå innan livet är slut. Det enda man ska ångra är ju sakerna man aldrig gjorde. 

 

Så, nu när ännu ett år passerat så är det en god idé att bläddra i sin almenacka över året som gått och minnas allt det där man gjorde förutom att tigga jobb och plugga, eller inte plugga, och sedan plugga i panik i stället.

 

Here goes...

 

Under 2014 var för det första Mariell hemma, vilket gav mig väldigt mycket. Hon är något av en expert på att dra med människor på roliga äventyr och event. Trots att vi inte umgåtts tätt dagligen på 5 år eftersom hon bor utomlands, så har det känts som igår när vi hittat på galna och roliga upptåtg tillsammans och med resten av tjejgänget som hängt ihop sedan gymnasiet. Jag har helt klart haft den mest fantastiska sommaren sedan flera år tillbaka! Vädret har varit toppen, det har varit underbart att slippa plugga, vi har hittat på roliga upptåg hela tiden när jag inte jobbat, jag har inte behövt oroa mig för pengar eftersom jag haft ett jobb, varje dag har startat med en god bok ute på gräsmattan och frukost intill mig på filten. Jag har fått jobba med mina fantastiskt roliga kollegor Nathalie och Oliver, vilket gjort att man knappast tänker på att man faktiskt jobbar, varje dag har varit en fest. Kompisgänget har fått en ny kompis, Hans, Mariells kusin, och där ute har vi varit en hel del i sommar, i hans stora hus i Vreten mitt ute i skogen. Vi har haft knytkalas, middagar, vinkvällar och hyrt bantunna en hel helg. Vi har varit i Elofs föräldrahem i Brevik och druckit vin, åkt båt, myst i vindskydd, badat bastu och haft kvällsfika tillsammans med myggen vid kolmilan. Jag har grillat med mamma, lillebror och Henrik ute i Värsås. Vi har rövat bort Mariell på avskedsfest vid Sandviken i Mariestad, vin inkluderat där med givetvis. Jag har varit med Emma och Linus på otaliga tävlingar land och rike runt, vi har varit på Hjo ko, jag har fått möjligheten att rida deras fantastiska hästar och till på köpet har dessutom Eldana fått fortsätta stå där hela sommaren tillsammans med sina bästisar. Jag har själv fått ett ryck och stuckit iväg med min kokade Ford till Varberg och bott i bakluckan ihop med kokosnötter, böcker, vinboxar, strearinljus och minst 20 liter sand, plus ett bränt öra. Vi har genomfört Billingeritten ytterligare ett år. 

 

Men, men... det var alltså bara själva sommaren i sin korthet. Jag och Mariell förlängde ju faktiskt sommaren genom att dra iväg hipp som happ till Kanarieöarna. Med bara några timmars varsel köpte vi en resa, packade fort som bara den och bilade ner till Landvetter, gick på ett plan och stack vår kos. Det var så underbart!! Bästa idén jag fått på år och dagar. Sedan förlängdes även sommaren då jag, mamma och lillebror flög till Kreta och åkte runt på en massa äventyr så som att gå i Samariaravinen och bada på Europas vackraste strand Elafonissi. Våren 2014 bjöd dessutom på fin träning, långa milspromenader, simning, ridning, jag testade åka slalom för första gången, cykelträning och jag började rida på Jettan tillsammans med Sara-Sofia. Startade Viken Runt. På hösten började jag springa ihop med Jebens (vilket tunnats ut nu, men men, nytt år liksom). Jag har fått vara med på min första kappbana för hundar och släppt Mir, jag har sett min första arabhästutställning. Eldana har flyttat tillbaka till Värsås. Jag har skaffat ny bil (halleluja moment).Jag har jobbat i mammas skog. Vi har varit i Gävle. Jebens har lärt sig rida på Jettan. Mariell flyttade till Maldiverna igen. Jag har klarat ännu en termin i skolan. Vi har haft drinkkväll och julfest hos mig. Och så mycket mer. 

 

Tänk vad som får plats under ett helt år, trots att det går så fort!

2015 ska troligtvis följas av att jag tar examen som USK i början av juni, att jag får sommarjobb och förlängt i höst (fast, snälla?), en ny tävlingssäsong med Emma, att jag kan sitta upp på Eldana igen, kanske någon liten amatörutställning (hjälp!), och börja skramla till en fin reskassa så att vi kan åka och hälsa på Mariell så att hela gänget kan fira sina 30-årsdagar ihop eftersom vi alla fyller år på våren 2016, (om någon har möjlighet att ta hand om Eldana 1-2 veckor då vill säga). Och troligtvis dyker det upp hur mycket roliga saker som helst utöver det som är planerat, för det sker ju varje år :-) Som till exempel att Jebens och jag vunnit en äventyrsresa i norr.... Mer om detta publiceras senare ;-)

 

Och hädanefter för att få lite struktur på bloggen så ska jag försöka uppdatera månadsgvis och rama in hur månaden har varit. Mindre hipp som happ.

 

GOTT NYTT ÅR POLERZ!

 

Inget att klaga på; inte så stressigt, mysigt, familj, släkt, vänner, god mat, bilen funkar, hästen funkar, skolan i princip klart.... ja, avkoppling!

 

Jag funderar varje år på hur julafton och i princip hela december med alla adventshelger kan vara förbi i bara ett swish? Tiden går så otroligt fort, önskar att den gick lika långsamt som när man var barn.

 

Jag har haft drinkprovning hemma hos mig som böev riktigt lyckad. Flera juliga drinkar stod på schemat och en chokladfontän igång som visserligen gick sönder så den lät som en gammal epatraktor, men ändå. Jebens testade löshår och vi spelade Med andra ord -fast med gester för att förklara orden. Riktigt skrattfylld och lyckad kväll!

 

Vi firade julafton med vännerna strax innan julafton genom utlottning av paket och Tomten är far till alla barnen och ansiktsmasker och middag i vanlig ordning. Mysigt!

 

Blev inbjuden att gå i kyrkan, vilket inte händer ofta annars, och se Amandas (som rider lilla shettisen i stallet) luciatåg med skolan. Så jag, Nettan, Sarah, Aron och Arons mormorsmor satt i kyrkan tidig morgon och det var så himla mysigt. Resten av förmiddagen spenderades hemma hos Amandas mamma som bjöd på fika.

 

Julen med familjen hemma i Värsås har varit sig lik, lutfisk på julafton där man får chansen att träffa även kusiner och kusinbarn, och julbord på julaftons kväll med familjen och fastrar. På juldagen jobbade jag, vilket var lite tufft eftersom man var trött efter julafton och det var mycket nya vikarier under dagen. Denna dag missade jag en släktmiddag med fasters goda fisk/saffrans-soppa, så den har jag fått en hel upplaga infryst av som ska ätas upp av mig och mina vänner.

Vargdebatten som pågår här i byn tog inte semester på julafton, vargen hade återigen setts gå nära bebyggelsen så det var bara att fara upp till stallet och ta in små-ponnisarna tidigare.

 

Nu inväntar vi nyårafton, som kommer att firas hos min ena faster med god trerätters middag och hummer (mums) på kvällen. 

 

Planerar även en resa med mamma och lillebror till Stockholm i februari eftersom jag köpte teaterbiljetter till En man som heter Ove i julklapp åt oss.

 

Snön kom strax efter julafton, men bättre sent än aldrig!

 

Och så även världens dunderförkylning... Men man får vara tacksam att förkylningen inte prickade in julafton, och hålla tummarna för att det är över på nyårsafton ;-)

 

Idag är det 1 december och vädret ser ut som följer;

Kala, fula träd

En minusgrad

Ingen snö alls

Grått väder

Gråare väder

Gråast väder

Mörkt tidigt som bara den

Känns som dagarna är sjukt korta

 

Det är skönt att första advent var i helgen så det blir lite ljus ute bland kåkarna så man i alla fall ser att Sverige inte är helt obebott, som ett svart hål i rymden.

Nog klagat, vinter är ju vinter. Men grått väder och total avsaknad av sol påverkar mig negativt, blir mer orkeslös än vanligt.

 

Jag har jobbat lite mindre de två senaste veckorna, folk verkar ha blivit friskare på jobbet. Men i december blir det som vanligt mycket ledighet så jag hoppas kunna fiska på mig bra OB-dagar där.

 

I skolan blev det desto mer stressigt eftersom två kurser slutar den 18 december istället för den 16 januari som jag fått för mig. På Komvux slutar alltid en termin i början av nästa år, men eftersom i princip hela min nuvarande klass tar examen som USK:or denna terminen så är de kurserna nedkortade. Så nu gäller det att få in 2 uppgifter i veckan, minst.

Och eftersom de fått in för många ansökningar på Akutsjukvård som jag ska läsa som "profil/val"-kurs så kommer jag troligtvis få gå ut på 5 veckors APL redan vecka 2, trots att själva kursen egentligen startar upp först vecka 4 med introduktion.

 

Ett litet projekt som jag har haft de senaste tre veckorna är att ha hästterapi med Jebens. Hon är nämligen livrädd för hästar och har alltid varit. Står det en häst inne i ett stall så går inte hon in där. När hon nämnde att hon tycker det ser mysigt ut att rida på tur, och hon är ju scout så det vore ett ypperligt sätt att komma ut i skogen på, så passade det lägligt att Jonna som äger Jettan åkte till Thailand i tre veckor. Jebens har nu ridit på Jettan fem gånger och det är helt fantastiskt hur bra det gått. Jettan är verkligen perfekta ponnyn att lära sig rida på, hon är ju lugnet självt. Nu vid femte tillfället kom the ultimate test då jag lånade Sara-Sofias Kamelia så vi kunde skritta ut på tur med adventsfika med oss i en ryggsäck. Jättemysigt, trots att det var kallt ute och hästarna hade minst sagt olika uppfattningar om vilket tempo de skulle hålla :-) Jag är stolt över dig, Saltgurkan! Så himla bra kämpat!

 

Förra helgen var jag och mamma i Gävle för att fira lillebrors 26'e födelsedag. Blev en trevlig helg och mysig lördagskväll med mat och gott att dricka och lillebrors närmsta vänner. På hemvägen fick dock jag och mamma punktering mitt på E20 utanför Örebro. Det var givetvis jag som körde, så vad kunde man vänta sig med bildemonen jag har på axeln...? Bilen började låta som om jag körde på ett spaltgaller, så varningsblinkers fick vara på och sedan fick jag hacka mig fram till vägrenen över en påfartsfil. Vågar inte lyfta bil med domkraft, men en hjälte dök upp och bytte däck så efter bara 30 minuter var vi iväg därifrån igen.

 

Min nya bil går kanonbra. Det är inte världens racer liksom, men det är en behaglig bil. Bensinsnål och smidig att ha i stan. Ljudet är kasst när man som jag vill spela lite högre musik att skråla med till när man kör, men det överlever jag med tills den dag jag blir rik och kan sätta in bättre ljud i min fina sardinburk. Men det viktigaste av allt; den fungerar!! Halleluja moment, hör ni änglakören?

 

Vi har även julbakat i Hulan, jag Jebens och Hans. Vi pysslade med lite olika projekt, så som baka bröd i vedugn eller göra julgodis på saffran och vit choklad. Därefter dukade vi fram lite av varje så vi kunde provsmaka av varandra. Mysigt och gott!

 

Jag har för en gångs skull varit hemma och småpysslat lite inför julen. Månaderna går ju så fort så ville inte panikstäda och panikpynta som i vanlig ordning. Är inte så mycket för att titta på TV när man är trött på kvällarna så jag har pysslat istället. Och jag lyckades ganska bra trots att plånboken var liten i år.

Har plockat lummer ute i skogen när jag varit i stallet, som jag sedan rensat med stor möda och klätt dörrkarmar med. Hittade sedan ljusslingor på Netto för knappt några pengar alls som jag slängde upp i lummerpyntet.

I lördags var jag och Jebens i Hjo och där köpte jag små orientala ljuslyktor på rea för 6 kr/st som jag pysslade ihop till en ganska speciell, men söt, adventsljusstake.

Nu på lördag ska vi ha årets tomtekalas med gänget hemma hos mig, spela sällskapsspel och testa juldrinkar.

 

I stallet julpyntade vi igår. Eftersom vi är så många där nu så gick det mycket fortare än det gjort andra år, och eftersom det inte är så himla kallt ute slapp man frysa fingrarna av sig. Eldana har varit fånig över allt granris i stallet tidigare år, men hon tittade inte ens åt det när hon kom in bland allt pynt detta året. Hon har verkligen landat i sig själv och känns betydligt mer trygg med sin omgivning än för tre år sedan. Nu återstår det att se hur mycket granris som återstår på julafton, förmodligen har hästarna ansett det vara årets julklapp att ha ett fullt uppdukat julbord på väggarna...

 

Så lite hinner jag med trots allt! :-)

 

 

Jag var i storstädernas storstad (enligt mig) första helgen i Oktober. Dels för att hälsa på min "kusin" Ida eftersom det var 1,5 år sedan vi sågs sist. Och dels för att hälsa på Lina i hennes nya lägenhet. Jag och Ida satt och pratade i ett som vanligt, drack rödvin som vanligt, lade ansiktsmasker som vanligt och kollade på filmer. Vi gick även milen, något nytt, det har vi aldrig gjort ihop förut. Dag nummer två åkte jag till Lina som bjöd på en helt fantastiskt god vegansk middag, vi drack vin och testade äta Grekiskt godis som jag importerat. Dagen efter gick vi en långpromenad i Slottsskogen och tittade på alla djuren, hur mysigt som helst. En helt fantastiskt lyckad helg! Även om jag aldrig skulle klara bo i en så stor stad, det är lättare att hitta i skogen :-D

Eldana är hemma i Värsås igen och så är så mysigt! Jag trodde att det skulle bli jobbigt att ha häst på box igen efter 1,5 år av att nästan inte känna av att man har häst, men det är en riktig lättnad att ha henne hemma igen. Det är lika naturligt att åka dit varje dag som det alltid har varit, det är mysigt att gå och småfixa, det är underbart att kunna åka dit på bara 15 minuter och pyssla med sin häst. Hon ser verkligen kanonfin ut i sina ben nu, hon har alltid haft små gallor så länge jag har haft henne men de är helt borta efter hennes lösdriftsperiod. Dessutom har hon rört sig mycket i hagarna i Ekby så hon är ganska musklad och fin trots att hon inte "använts". Sitter på henne i boxen varje dag och hon säger inte ett dugg om det. Passar på att träna linda bakbenen och annat såntdär som hon tycker är mindre roligt. Hon känner helt klart igen sig, det var ingenting att lasta av henne hemma i Värsås, det enda hon "fnorkade" över var en ny höbinge som inte fanns där när hon åkte. Nu har hon ganska små hagar att gå i, så vi får se hur hennes ben mår av det. Det är det enda orsmolnet på himlen faktiskt.

Stackars Emma fick Tottemannen över sig på årets Unghästfinal som gick av stapeln då jag var i Grekland. Så himla typiskt, förra året fick vi ju åka akut till klinik för att han sparkat upp benet på sig själv. Fan vad de hade ägt om de väl kunnat slutföra ritterna. Både på 5-årsfinalen och 6-årsfinalen, de var oslagbara. Och Emma, hon pulvriserade sitt nyckelben och med nästan 20 hästar hemma på gården blir det ju lite tufft när man inte kan röra sig själv och bara spyr av morfinet. Hanna som har quartern Lotta i Ekbystallet har hjälpt dem hur mycket som helst, jag har försökt hjälpa till när jag kan, och det har varit så himla mysigt att vara där en hel helg med Hanna. Hon har verkligen varit suveränt pedagogisk när jag ridit grön unghäst och annat. Nu håller vi tummarna för att Emma blir bra efter sin operation och snart är på banan igen. Till på råga så gick Sara som har hästar i Emmas stall också och bröt nyckelbenet då hon blev klämd mellan en vägg och en ko på jobbet. Vad är oddsen liksom? Krya på er tjejer!

I Värsås är det som vanligt, förutom att Sarah har fått barn! En liten Aron som föddes medan jag och Nettan välte upp halmbalar en tidig förmiddag för tre veckor sedan. Ännu har jag bara sett honom en gång:

Rida kommer jag få göra ganska mycket. Dels får jag ju rida hos Emma, dels har jag ju Jettan i Tovatorp en gång i veckan, och dels kommer jag troligen vara med och sätta igång hästarna i Värsås efter Sarahs graviditet. Love it.

 

Efter att inte ha fått jobba på nästan två månader så blir jag nu inringd mycket. Vi har många sjuka hos min favoritbrukare, vilket jag bara ser som en fördel. Enda joxet är att det är svårt att planera med skolan, in och ut-släpp i stallet och andra aktiviteter utan att ha ett schema, att man måste lämna allt där man står för att åka till jobbet och försöka pussla med sitt schema. Men jag tycker att det är underbart att få jobba på just denna arbetsplats trots att jag aldrig har något schema i förväg, och mina kollegor säger ofta till chefen att de borde ge mig en fast tjänst. Det gör mig så glad. Även om det inte är heltid så ger det ju en hel del inom vården att rycka in på högtider och röda dagar, som nu i helgen då det var Halloween.

Dessutom har jag jobbat i skogen hos mamma med att gnugga in tretusen nyplanterade granar med ett medel som gör att rådjuren inte käkar upp dem. Det har varit härligt att få gå utomhus att jobba, men det har varit svårt att se granarna för allt högt gräs, så jag har fått bygga upp system med snabbstolp för att se vart jag gått och inte har gått. Det är väldigt uppkört i marken av maskinerna så man ramlar ner i surhål i snitt 10 gånger per arbetspass. Ont i ryggen har jag fått av att bära kilovis av medel, stolp och böja mig ner varje meter. Men det har varit skönt ändå! Jag blev klar med sista plantan igår eftermiddag och åkte sedan till jobbet för att vara där under jouren.

Här går det mindre bra. Jag ligger efter jättemycket och som det alltid brukar vara, jag låter allting annat gå före skolan. Varför lär jag mig aldrig? Det är inga svåra uppgifter men ändå hittar jag alltid "viktigare" saker att göra. Men än så länge är det "bara" 7 uppgifter jag ligger efter med, relativt enkla uppgifter, så det känns överkomligt även om det blir panikartat om jag hamnar mer efter nu...

Allt flyter på bra.

Jag är så tacksam över att alla i min närhet får vara såpass friska och pigga. I andras liv är det många närstående som gått bort...

Jag och Jebens är ambitiösa och springer en gång i veckan tillsammans och lagar nyttig mat. Typ fisk som luktar som, ja.... Internt...

Julkänslorna är på topp och jag fattar inte varför eftersom det inte ens kommit snö ännu. Hittar på roliga saker med gänget, trerätters middagar och annat mysigt. Hela december är uppfyllt med bara en massa roligheter.

 

Nu är jag trött på dig, ditt svarta lilla h-vete.

Du kokar jämt, ingen annan verkar förstå att det är motorn på dig som håller på att ge upp.

Din växellåda är åt fanders.

Du rycker som om du skulle stanna vilket ögonblick som helst, troligtvis för att två tändstift har rostat sönder.

När jag körde hem Carro sist sprängdes elhissen i en fönsterruta så jag fick köra med plast för hålet i fönstret, som ibland släppte och började flappa mig i ansiktet när jag körde så kinden blev alldeles röd.

Nu har du börjat retas med att hastighetsmätaren leker diskotek och bara fungerar ibland.

Ditt sprillans nya avgassystem läcker någonstans så du låter som en gammal 850 utan ljuddämpare.

Så nu får det bli väck med dig, Fordjäkel.

Vi har haft ett ytterst stormigt förhållande sedan du kom i min ägo för ett år sedan.

Jag hade tänkt skicka dig till slakt, men det är så dåligt betalt per kilo just nu...

Och jag har ju ändå betalat en hel förmögenhet för all din sjukvård som ändå inte leder till att du blir hållbar.

 

Nu är jag ute efter en ny livskamrat, någon liten burk jag kan bo i mer än jag bor i min egen lägenhet.

En riktig kompis!

Det enda jag kan säga är; Ingen Ford på våran gård!

 

Så nu har jag provkört Mitsubishi, Volvo, Peugeot, Toyota, Renault, alla av flera olika modeller, och var på väg att provköra en Hyundai innan det visade sig att den inte hade någon gas. Det har kort och gott varit något fel på varje bil, litet eller stort. Jag vet att det är sådant man får räkna med när man inte har mycket pengar att köpa bil för, men jag har råd att vara kräsen eftersom det finns så sanslöst mycket bilar att välja mellan. Det är på sätt och vis köparens marknad, inte säljarens. 

 

Och vad mycket märkliga säljare det finns.

Provkörde en Peugeot där säljaren sade att det inte fanns något fel alls på bilen, men när vi körde iväg så gnällde hela framvagnen. Påpekade detta för säljaren som svara "Ja, men jag ska ju ändå sälja bilen liksom..." Ja, det är ingen som har bett dig om att laga bilen för att kunna sälja den, men när man som köpare frågar om det är något fel på bilen och man får svaret nej så kan man ju fundera på vad det finns för fler fel som inte nämns... Att personen sedan försöker viska i förtrodende att "bilen är ju faktiskt kärringkörd" så åker man hem fortast möjligast. Min Ford råkar också vara kärringkörd, med kass växellåda, kokande motor och en sprängd bas. Jodå, kärringen som skriver här kan också misshandla bilar.

En annan säljare tjatar om att Mitsubishi är kvalité (bilen kostade 12 papp...) och när man provkört och påpekar att radion inte fungerar och att motorhuven inte går att öppna så rycker snubben på axlarna och är tyst en stund, innan det pratas om att det är kvalitét igen.

Eller när man hittat en till synes kanonfin Clio i Lysekil som säljs av Lena, men när man ringer svarar Muhammed. När man bestämmer tid i Lysekil kl 20, och sedan ska ringa för att få adressen när man närmar sig och nissen inte svarar... För att sedan skicka ett sms där det står att bilen finns i Uddevalla, men att han kan komma dit efter jobbet lite senare.... Då känner man bara, njaaaa, jag vill nog inte ha din bil så du kan nog gå och gräva ner dig någonstans.

 

Jag hittade för ett par dagar sedan en Peugeot som jag blev förälskad i, växellådan var som smör och både gas och broms gick lätt. Helt rostfri. Årsmodell 2001. Skattad och bessad. Nya sommar och vinterdäck. 16000 mil. Och så suverän åkkomfort så jag nästan kräks. Med bio/kaptensstolar och en massa elstyrd utrustning och färddator inne i bilen. Men åkte hem och räknade på det. Det var en tung bil som drog minst 0.8 per mil, och skatten var relativt dyr också. Trodde inte att en liten plåtburk på skateboardhjul till Clio skulle bli så mycket billigare, men efter en överslagsräkning blev det ingen Peugeot. Vilket jag tjänar in till en begagnad bil till på ett år.

 

Så nu till helgen blir det en svängom i länet för att kolla på småbil.

 

Tänk vad gulliga vänner man har som hjälper en i denna djungel och ger en snabbutbildning i bilmärken och far land och rike runt för att man själv inte fattar så mycket av vad man ska lägga sin lilla slant på <3