Breathe in, live out! ☮

Jag var i storstädernas storstad (enligt mig) första helgen i Oktober. Dels för att hälsa på min "kusin" Ida eftersom det var 1,5 år sedan vi sågs sist. Och dels för att hälsa på Lina i hennes nya lägenhet. Jag och Ida satt och pratade i ett som vanligt, drack rödvin som vanligt, lade ansiktsmasker som vanligt och kollade på filmer. Vi gick även milen, något nytt, det har vi aldrig gjort ihop förut. Dag nummer två åkte jag till Lina som bjöd på en helt fantastiskt god vegansk middag, vi drack vin och testade äta Grekiskt godis som jag importerat. Dagen efter gick vi en långpromenad i Slottsskogen och tittade på alla djuren, hur mysigt som helst. En helt fantastiskt lyckad helg! Även om jag aldrig skulle klara bo i en så stor stad, det är lättare att hitta i skogen :-D

Eldana är hemma i Värsås igen och så är så mysigt! Jag trodde att det skulle bli jobbigt att ha häst på box igen efter 1,5 år av att nästan inte känna av att man har häst, men det är en riktig lättnad att ha henne hemma igen. Det är lika naturligt att åka dit varje dag som det alltid har varit, det är mysigt att gå och småfixa, det är underbart att kunna åka dit på bara 15 minuter och pyssla med sin häst. Hon ser verkligen kanonfin ut i sina ben nu, hon har alltid haft små gallor så länge jag har haft henne men de är helt borta efter hennes lösdriftsperiod. Dessutom har hon rört sig mycket i hagarna i Ekby så hon är ganska musklad och fin trots att hon inte "använts". Sitter på henne i boxen varje dag och hon säger inte ett dugg om det. Passar på att träna linda bakbenen och annat såntdär som hon tycker är mindre roligt. Hon känner helt klart igen sig, det var ingenting att lasta av henne hemma i Värsås, det enda hon "fnorkade" över var en ny höbinge som inte fanns där när hon åkte. Nu har hon ganska små hagar att gå i, så vi får se hur hennes ben mår av det. Det är det enda orsmolnet på himlen faktiskt.

Stackars Emma fick Tottemannen över sig på årets Unghästfinal som gick av stapeln då jag var i Grekland. Så himla typiskt, förra året fick vi ju åka akut till klinik för att han sparkat upp benet på sig själv. Fan vad de hade ägt om de väl kunnat slutföra ritterna. Både på 5-årsfinalen och 6-årsfinalen, de var oslagbara. Och Emma, hon pulvriserade sitt nyckelben och med nästan 20 hästar hemma på gården blir det ju lite tufft när man inte kan röra sig själv och bara spyr av morfinet. Hanna som har quartern Lotta i Ekbystallet har hjälpt dem hur mycket som helst, jag har försökt hjälpa till när jag kan, och det har varit så himla mysigt att vara där en hel helg med Hanna. Hon har verkligen varit suveränt pedagogisk när jag ridit grön unghäst och annat. Nu håller vi tummarna för att Emma blir bra efter sin operation och snart är på banan igen. Till på råga så gick Sara som har hästar i Emmas stall också och bröt nyckelbenet då hon blev klämd mellan en vägg och en ko på jobbet. Vad är oddsen liksom? Krya på er tjejer!

I Värsås är det som vanligt, förutom att Sarah har fått barn! En liten Aron som föddes medan jag och Nettan välte upp halmbalar en tidig förmiddag för tre veckor sedan. Ännu har jag bara sett honom en gång:

Rida kommer jag få göra ganska mycket. Dels får jag ju rida hos Emma, dels har jag ju Jettan i Tovatorp en gång i veckan, och dels kommer jag troligen vara med och sätta igång hästarna i Värsås efter Sarahs graviditet. Love it.

 

Efter att inte ha fått jobba på nästan två månader så blir jag nu inringd mycket. Vi har många sjuka hos min favoritbrukare, vilket jag bara ser som en fördel. Enda joxet är att det är svårt att planera med skolan, in och ut-släpp i stallet och andra aktiviteter utan att ha ett schema, att man måste lämna allt där man står för att åka till jobbet och försöka pussla med sitt schema. Men jag tycker att det är underbart att få jobba på just denna arbetsplats trots att jag aldrig har något schema i förväg, och mina kollegor säger ofta till chefen att de borde ge mig en fast tjänst. Det gör mig så glad. Även om det inte är heltid så ger det ju en hel del inom vården att rycka in på högtider och röda dagar, som nu i helgen då det var Halloween.

Dessutom har jag jobbat i skogen hos mamma med att gnugga in tretusen nyplanterade granar med ett medel som gör att rådjuren inte käkar upp dem. Det har varit härligt att få gå utomhus att jobba, men det har varit svårt att se granarna för allt högt gräs, så jag har fått bygga upp system med snabbstolp för att se vart jag gått och inte har gått. Det är väldigt uppkört i marken av maskinerna så man ramlar ner i surhål i snitt 10 gånger per arbetspass. Ont i ryggen har jag fått av att bära kilovis av medel, stolp och böja mig ner varje meter. Men det har varit skönt ändå! Jag blev klar med sista plantan igår eftermiddag och åkte sedan till jobbet för att vara där under jouren.

Här går det mindre bra. Jag ligger efter jättemycket och som det alltid brukar vara, jag låter allting annat gå före skolan. Varför lär jag mig aldrig? Det är inga svåra uppgifter men ändå hittar jag alltid "viktigare" saker att göra. Men än så länge är det "bara" 7 uppgifter jag ligger efter med, relativt enkla uppgifter, så det känns överkomligt även om det blir panikartat om jag hamnar mer efter nu...

Allt flyter på bra.

Jag är så tacksam över att alla i min närhet får vara såpass friska och pigga. I andras liv är det många närstående som gått bort...

Jag och Jebens är ambitiösa och springer en gång i veckan tillsammans och lagar nyttig mat. Typ fisk som luktar som, ja.... Internt...

Julkänslorna är på topp och jag fattar inte varför eftersom det inte ens kommit snö ännu. Hittar på roliga saker med gänget, trerätters middagar och annat mysigt. Hela december är uppfyllt med bara en massa roligheter.