Bosse på motorvägen
Bosse lider av värmen så idag när det var helt molnfritt åkte jag ut till stallet mitt på dagen för att spola av honom med vattenslangen för att ge honom lite svalka.
Band upp honom i en löst sittande bom. Har bundit upp honom i den förut, han har gått och betat och vält den, men inte brytt sig om det eller blivit rädd för den.
När jag drog på vattnet lite försiktigt och trodde att det inte skulle spruta ut vatten, så ryckte Bosse till för vattenslangen och fick bommen på sig. Han fick panik och började skygga våldsamt, sen sparka mot den och jag kastade mig fram för att få tag i honom, men han hade redan fått panik och skenade iväg ner mot vägen.
Jag stod kvar på gårdsplanen och såg en lastbil komma nere på vägen i 90 km/h, minst. Det var så uppenbart att Bosse skulle skena ut på vägen precis framför lastbilen och jag insåg att det bara skulle bli mos kvar av min häst. Har nog aldrig skrikit så förut, tror min puls egentligen borde gett mig en hjärtinfarkt och jag har ont i halsen av hur jag skrek. Började springa ner mot vägen och Sarahs lilla Jackrussel Flora sprang med mig. Bosse svängde av mot Skövde på motorvägen bara några centimeter från lastbilshelvetet som inte saktande ner på farten det minsta lilla, så det var tack vare Bosses manöver som det inte small.
När jag hade rusat ut på vägen hade Bosse sparkat sönder bommen och stannat. De bilar som fanns på vägen stannade också, tack gode Gud för att det finns folk med lite trafikvett då det kommit ut lösa djur på vägen! Var inte svårt alls att fånga Bosse och när väl det var gjort fanns bara problemet med Flora kvar. Hon tyckte att det var skitkul på vägen och jag skrek åt henne att komma så jag kunde lyfta upp henne under armen och gå hem. Hade fortfarande panik med tanke på att det när som helst kunde komma någon jävla rallyförare som antingen körde på min häst eller inte såg minihunden och skulle göra total pannkaka av henne.
En jättesnäll farbror klev ur sin bil och ropade till sig Flora, lyfte upp henne och gick fram till mig och räckte över hunden som jag tog under armen. Han frågade om jag var okey och sade att jag hade en jättesöt hund. Jag sluddrade något om att det inte är min hund, tackade och gick upp mot stallet igen.
Har nog inte varit så chockad på många, många år. Stod och skakade och tårarna började välla fram. Sarah kom ner från huset, hon hade hört mitt vrål och sen sett oss ute på vägen. Hur fan kan jag vara så dum att jag binder upp min häst i en lös bom och sedan sätter igång en vattenslang?! Bara för att han vanligtvis inte brukar reagera så betyder det inte att han blivit helt reaktionsdöd.
Han klarade sig med tre sår på bakbenen. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om min ansvarslöshet hade kostat min häst livet. Tacka gudarna för att det gick bra!
Band upp honom i en löst sittande bom. Har bundit upp honom i den förut, han har gått och betat och vält den, men inte brytt sig om det eller blivit rädd för den.
När jag drog på vattnet lite försiktigt och trodde att det inte skulle spruta ut vatten, så ryckte Bosse till för vattenslangen och fick bommen på sig. Han fick panik och började skygga våldsamt, sen sparka mot den och jag kastade mig fram för att få tag i honom, men han hade redan fått panik och skenade iväg ner mot vägen.
Jag stod kvar på gårdsplanen och såg en lastbil komma nere på vägen i 90 km/h, minst. Det var så uppenbart att Bosse skulle skena ut på vägen precis framför lastbilen och jag insåg att det bara skulle bli mos kvar av min häst. Har nog aldrig skrikit så förut, tror min puls egentligen borde gett mig en hjärtinfarkt och jag har ont i halsen av hur jag skrek. Började springa ner mot vägen och Sarahs lilla Jackrussel Flora sprang med mig. Bosse svängde av mot Skövde på motorvägen bara några centimeter från lastbilshelvetet som inte saktande ner på farten det minsta lilla, så det var tack vare Bosses manöver som det inte small.
När jag hade rusat ut på vägen hade Bosse sparkat sönder bommen och stannat. De bilar som fanns på vägen stannade också, tack gode Gud för att det finns folk med lite trafikvett då det kommit ut lösa djur på vägen! Var inte svårt alls att fånga Bosse och när väl det var gjort fanns bara problemet med Flora kvar. Hon tyckte att det var skitkul på vägen och jag skrek åt henne att komma så jag kunde lyfta upp henne under armen och gå hem. Hade fortfarande panik med tanke på att det när som helst kunde komma någon jävla rallyförare som antingen körde på min häst eller inte såg minihunden och skulle göra total pannkaka av henne.
En jättesnäll farbror klev ur sin bil och ropade till sig Flora, lyfte upp henne och gick fram till mig och räckte över hunden som jag tog under armen. Han frågade om jag var okey och sade att jag hade en jättesöt hund. Jag sluddrade något om att det inte är min hund, tackade och gick upp mot stallet igen.
Har nog inte varit så chockad på många, många år. Stod och skakade och tårarna började välla fram. Sarah kom ner från huset, hon hade hört mitt vrål och sen sett oss ute på vägen. Hur fan kan jag vara så dum att jag binder upp min häst i en lös bom och sedan sätter igång en vattenslang?! Bara för att han vanligtvis inte brukar reagera så betyder det inte att han blivit helt reaktionsdöd.
Han klarade sig med tre sår på bakbenen. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om min ansvarslöshet hade kostat min häst livet. Tacka gudarna för att det gick bra!
Flytthjälp
Agerade flytthjälp åt Daniel igår som precis ska till att dela lya med Charlie Kön.
Som vanligt kom nissen i fråga tre timmar senare än tiden han från början angett, men det var bara bra så slapp jag stressa. Var hemskt trött och hade varit hos mamma för att kolla till hästarna som nu går på bete, plugga, gått på Badmästarnas elevmassage och shoppat en klänning för pengar jag inte har, (hela 99 jävla riksdaler kostade den!). När jag slängt i mig lite sushi och börjar checka Twilight - New Moon, som jag inte har sett ännu, när pöjka ringde mig kl. 20 istället för kl. 17.
Vi som bildade arbetslaget blev lovade alkohol som tack för hjälpen. Först bar det av till en liten lada för att dumpa soffor och annat jävligt tungt bröte uppe på ett loft. Sedan slängde vi av lättare ammunition hos Charlie Kön i den tilltänkta lägenheten.
Därefter gav vi oss av mot Tråvad och förtärde lite öl och vin i bilen. Jag drack kanske sammanlagt två glas vin, men var så trött att det slog till direkt. Gudars, vilken trevlig bilfärd det blev. Hoppas jag inte störde de andra för mycket med min extremt vackra sångröst till gamla Dia Psalma-dängor och hysteriska skrattande.
På väg tillbaka mot den gamle ladan gick det dessvärre utför. Klockan var redan strax efter 02 på natten. Somnade i bilen och när jag vaknade i min säng idag läste jag mitt sms till Daniel:
"Det pipa tjuta". Varpå hysteriskt skratt och Ipren blev nödvändigt.
Vassego för hjälpen och låt mig inte dricka vin när jag är trött.
Som vanligt kom nissen i fråga tre timmar senare än tiden han från början angett, men det var bara bra så slapp jag stressa. Var hemskt trött och hade varit hos mamma för att kolla till hästarna som nu går på bete, plugga, gått på Badmästarnas elevmassage och shoppat en klänning för pengar jag inte har, (hela 99 jävla riksdaler kostade den!). När jag slängt i mig lite sushi och börjar checka Twilight - New Moon, som jag inte har sett ännu, när pöjka ringde mig kl. 20 istället för kl. 17.
Vi som bildade arbetslaget blev lovade alkohol som tack för hjälpen. Först bar det av till en liten lada för att dumpa soffor och annat jävligt tungt bröte uppe på ett loft. Sedan slängde vi av lättare ammunition hos Charlie Kön i den tilltänkta lägenheten.
Därefter gav vi oss av mot Tråvad och förtärde lite öl och vin i bilen. Jag drack kanske sammanlagt två glas vin, men var så trött att det slog till direkt. Gudars, vilken trevlig bilfärd det blev. Hoppas jag inte störde de andra för mycket med min extremt vackra sångröst till gamla Dia Psalma-dängor och hysteriska skrattande.
På väg tillbaka mot den gamle ladan gick det dessvärre utför. Klockan var redan strax efter 02 på natten. Somnade i bilen och när jag vaknade i min säng idag läste jag mitt sms till Daniel:
"Det pipa tjuta". Varpå hysteriskt skratt och Ipren blev nödvändigt.
Vassego för hjälpen och låt mig inte dricka vin när jag är trött.
Dålig personlig uppdatering
Vad jag är dålig på att uppdatera om mitt privatliv, vad jag gör om dagarna, vad jag tänker, etc.
Uppdaterar ju bara när jag tycker att det finns något intressant att skriva om.
Ändring på det, eller?
Uppdaterar ju bara när jag tycker att det finns något intressant att skriva om.
Ändring på det, eller?
Sekter; Folkets Tempel
Skolarbeten kan visa sig vara väldigt intressanta bara man sätter sig ner och börjar läsa om uppgiften.
Just nu sitter jag och skriver på ett arbete om sekter för Religion B. Har precis läst om sekten Folkets Tempel.
Helt sjukt hur människor kan påverkas!
Sektledaren Jim Jones lyckades förflytta över 2200 människor till en egen uppbyggd bosättning i Guyana, som han kallade Jonestown. Därisolerades alla medlemmarna och han lyckades slå i dem att en "nuclear holocaust" skulle drabba människorna.
När en journalist lyckades befria 15 människor från Jonestown så beskjöt sektmedlemmarna de två flygplanen som medlemmarna skulle lämna landet med. Därefter påstod Jim Jones att amerikas militär skulle komma till Jonestown och skjuta alla sektmedlemmar, varpå cirka 915 människor begick massjälvmord i Jonestown genom att dricka cyanid.
Sjukt är också konspirationsteorierna om att CIA skulle vara ansvarig för händelsen eftersom ett kasettband hittades mitt i massakern och som spelats in dagen efter att alla (vad man vet) på platsen tagit sina liv.
Blev även bestört över händelserna i Uganda år 2000. Cirka 300-1000 människor ur sekten "Movement for the Restoration of the Ten Commandments of God" begick kollektivt självmord genom att bränna upp sig själva.
Just nu sitter jag och skriver på ett arbete om sekter för Religion B. Har precis läst om sekten Folkets Tempel.
Helt sjukt hur människor kan påverkas!
Sektledaren Jim Jones lyckades förflytta över 2200 människor till en egen uppbyggd bosättning i Guyana, som han kallade Jonestown. Därisolerades alla medlemmarna och han lyckades slå i dem att en "nuclear holocaust" skulle drabba människorna.
När en journalist lyckades befria 15 människor från Jonestown så beskjöt sektmedlemmarna de två flygplanen som medlemmarna skulle lämna landet med. Därefter påstod Jim Jones att amerikas militär skulle komma till Jonestown och skjuta alla sektmedlemmar, varpå cirka 915 människor begick massjälvmord i Jonestown genom att dricka cyanid.
Sjukt är också konspirationsteorierna om att CIA skulle vara ansvarig för händelsen eftersom ett kasettband hittades mitt i massakern och som spelats in dagen efter att alla (vad man vet) på platsen tagit sina liv.
Blev även bestört över händelserna i Uganda år 2000. Cirka 300-1000 människor ur sekten "Movement for the Restoration of the Ten Commandments of God" begick kollektivt självmord genom att bränna upp sig själva.
Red Riding Hood
Som den varulvsfantast jag är måste jag bara skriva att denna film äger tamejfan:
Hökensåsritten
I lördags deltog jag och Sobrina i vår första 50 km Clear Round på Hökensåsritten.
Jag och min kära kombo steg upp vid 05, traskade i trött takt mot Norrmalm efter att ha lyckats släpa upp en morgontrött chaufför. På Norrmalm hämtade vi upp den lånade bilen och körde mot Igelstorp för att hämta det lånade släpet. Väl i Igelstorp dog bilen och jag trodde aldrig vi skulle komma iväg, men det visade sig vara tjuvlås på bilen och det löste sig efter en kort förklaring av Kalle.
Sobrina tyckte inte alls om att stå i transporten. Hon brukar enbart sparka i väggarna om hon blivit lämnad ensam en stund i en stillastående transport, men nu höll hon på att rasera hela väggarna och Sara fick köra i snigelfart mot Hökensås. Trodde aldrig att Sara och Sobrina skulle bli vänner efter Sobrinas transportuppförande faktiskt :P
Väl framme skulle vi upp för en helvetisk backe med transporten, det gick väl sådär och det var precis så bilen orkade upp utan att vi blev stående. Var lite försenade så stressade iväg för veterinärbesiktning och visa papper i sekreteriatet.
Därefter hade vi två timmar på oss för bangenomgång, lunch, sadel och träns på, etc. Älskar tävlingsplatserna för distansritter, det är så chill stämning bland folk. Alla är i regel hjälpsamma och trevliga. Otroligt vackra hästar dessutom!
Sara och Sobrina
Starten gick klockan 11 och det var helt underbart vackert väder och vacker natur. Första hinkplatsen nådde vi knappt 45 minuter efter starten så vi hade tempo och allt kändes toppen. Sobrina var på sitt absolut bästa humör, hon blev inte odrägligt kär i någon vacker pojke (första gången!) och hon varken drog eller segade utan höll ett väldigt bekvämt, jämt tempo helt självgående.
Jag och Sobrina, Josefin Blom och Entevor Easyjad
Efter 3 mil var det veterinärbesiktning och vila vid vet.stationen där start/mål var. Sobrina märkte att det var hemväg och sista kilometrarna var det mycket upp och nedförsbackar, men hon drog så mycket att jag släppte henne och lät henne galoppera sista biten. Bara tio minuter efter gick jag in och pulsade och hon hade då 52 slag/minut. Ingen dålig puls, men mer än vad hon annars skulle haft efter tre mil normalt sett.
Hade även problem med att Sobrina aldrig dricker. Hon fattar inte varför hon ska dricka för, utan vill bara fortsätta springa med sina nya kompisar. Det resulterade i en lite uttorkad häst efter tre mil, men hon ville fortfarande inte ha något vatten även om vi blandade upp med betforsaft. Får försöka träna på detta. Tips?
Visade sig även att mina två grooms fått problem med bilen. De hade fått köra uppför den jävla backen igen efter sista hinkplatsen och hela bensintanken slog i backen och började släpa efter bilen. Dessutom hade bensinslangen gått av. Herregud, jag höll på att tappa humöret helt för jag trodde aldrig att jag skulle komma hem med hästen igen. Sova utomhus på Hökensås med en häst kändes inte direkt ultimat, plus att jag lånat bilen av en kompis farsa. Vi fick tag på världens bästa bilmekaniker tillslut, en allt-i-allo-farbror med domkraft som lyckades knyta upp bensintanken under bilen med ett grimskaft och ett rep. Helt otroligt bra!
Världens bäste bilmekaniker!
När vi hade haft obligatoriska vilan förstod inte alls Sobrina varför hon skulle ut i skogen igen, det räckte med tre mil tyckte hon, men eftersom hon är så snäll så gick hon motvilligt ut i skogen igen. Vi tog det riktigt lugnt eftersom jag inte ville öka på pulsen onödigt mycket i alla upp och nedförsbackar då det var två mil kvar.
Efter ungefär 1,5 mil stannade vi på en hinkplats och så fort Sobrina såg hinken så dök hon äntligen ner i den och drack. Jag berömde henne och när hon tyckte att vi skulle gå bad jag henne dricka lite till. Jisses, så mänskliga djuren är ibland. Hon stoppade ner huvudet i hinken, surplade så högt hon kunde i sig en klunk och vände sedan demonstrativt, på eget bevåg, hemåt mot mål. Mycket demonstrerande att hon minsann druckit klart och att jag tjatar för mycket om att dricka vatten!
Gick i mål på tiden 04:55 timmar, snitthastighet 10, 1 km/h och en puls på 48 slag/minut.
Jag är så nöjd!
Vinnare i 80 km blev Annelie Eriksson på Zsulemi ox från Dalarnas DRF med en ridtid på 04:37 timmar.
Vinnare i 50 km Tävling blev Johanna Videla på Karmenzita med en ridtid på 03:02 timmar.
Sobrina efter målgång
Måste även tillägga att jag hade världens bästa grooms, Helen och Sara, som inte bara ställde upp att vara med under ritten utan även var både glada och engagerade, servade med allt hela dagen!
Och ett fett TACK till alla som gjorde denna ritt möjlig: Tack till Daniel som lånade ut sin häst, tack till Kalles far som lånade ut sin bil, tack till Kalle som hämtade bilen dagen innan så vi kunde sova extra länge på tävlingsdagens morgon, tack till världens absolut bästa grooms, tack till Saras föräldrar som lånade ut sin hästtransport, tack till världens bästa bilmekaniker och tack till Billingens Distansridklubb som arrangerade ritten förstås! Det var verkligen en superhärlig dag! Vi kom till och med hem med bilen! ;)
Ett filmklipp från målgången. (Jag som skrattar åt Saras väsning om bilen, närmast kameran.):
Jag och min kära kombo steg upp vid 05, traskade i trött takt mot Norrmalm efter att ha lyckats släpa upp en morgontrött chaufför. På Norrmalm hämtade vi upp den lånade bilen och körde mot Igelstorp för att hämta det lånade släpet. Väl i Igelstorp dog bilen och jag trodde aldrig vi skulle komma iväg, men det visade sig vara tjuvlås på bilen och det löste sig efter en kort förklaring av Kalle.
Sobrina tyckte inte alls om att stå i transporten. Hon brukar enbart sparka i väggarna om hon blivit lämnad ensam en stund i en stillastående transport, men nu höll hon på att rasera hela väggarna och Sara fick köra i snigelfart mot Hökensås. Trodde aldrig att Sara och Sobrina skulle bli vänner efter Sobrinas transportuppförande faktiskt :P
Väl framme skulle vi upp för en helvetisk backe med transporten, det gick väl sådär och det var precis så bilen orkade upp utan att vi blev stående. Var lite försenade så stressade iväg för veterinärbesiktning och visa papper i sekreteriatet.
Därefter hade vi två timmar på oss för bangenomgång, lunch, sadel och träns på, etc. Älskar tävlingsplatserna för distansritter, det är så chill stämning bland folk. Alla är i regel hjälpsamma och trevliga. Otroligt vackra hästar dessutom!
Sara och Sobrina
Starten gick klockan 11 och det var helt underbart vackert väder och vacker natur. Första hinkplatsen nådde vi knappt 45 minuter efter starten så vi hade tempo och allt kändes toppen. Sobrina var på sitt absolut bästa humör, hon blev inte odrägligt kär i någon vacker pojke (första gången!) och hon varken drog eller segade utan höll ett väldigt bekvämt, jämt tempo helt självgående.
Jag och Sobrina, Josefin Blom och Entevor Easyjad
Efter 3 mil var det veterinärbesiktning och vila vid vet.stationen där start/mål var. Sobrina märkte att det var hemväg och sista kilometrarna var det mycket upp och nedförsbackar, men hon drog så mycket att jag släppte henne och lät henne galoppera sista biten. Bara tio minuter efter gick jag in och pulsade och hon hade då 52 slag/minut. Ingen dålig puls, men mer än vad hon annars skulle haft efter tre mil normalt sett.
Hade även problem med att Sobrina aldrig dricker. Hon fattar inte varför hon ska dricka för, utan vill bara fortsätta springa med sina nya kompisar. Det resulterade i en lite uttorkad häst efter tre mil, men hon ville fortfarande inte ha något vatten även om vi blandade upp med betforsaft. Får försöka träna på detta. Tips?
Visade sig även att mina två grooms fått problem med bilen. De hade fått köra uppför den jävla backen igen efter sista hinkplatsen och hela bensintanken slog i backen och började släpa efter bilen. Dessutom hade bensinslangen gått av. Herregud, jag höll på att tappa humöret helt för jag trodde aldrig att jag skulle komma hem med hästen igen. Sova utomhus på Hökensås med en häst kändes inte direkt ultimat, plus att jag lånat bilen av en kompis farsa. Vi fick tag på världens bästa bilmekaniker tillslut, en allt-i-allo-farbror med domkraft som lyckades knyta upp bensintanken under bilen med ett grimskaft och ett rep. Helt otroligt bra!
Världens bäste bilmekaniker!
När vi hade haft obligatoriska vilan förstod inte alls Sobrina varför hon skulle ut i skogen igen, det räckte med tre mil tyckte hon, men eftersom hon är så snäll så gick hon motvilligt ut i skogen igen. Vi tog det riktigt lugnt eftersom jag inte ville öka på pulsen onödigt mycket i alla upp och nedförsbackar då det var två mil kvar.
Efter ungefär 1,5 mil stannade vi på en hinkplats och så fort Sobrina såg hinken så dök hon äntligen ner i den och drack. Jag berömde henne och när hon tyckte att vi skulle gå bad jag henne dricka lite till. Jisses, så mänskliga djuren är ibland. Hon stoppade ner huvudet i hinken, surplade så högt hon kunde i sig en klunk och vände sedan demonstrativt, på eget bevåg, hemåt mot mål. Mycket demonstrerande att hon minsann druckit klart och att jag tjatar för mycket om att dricka vatten!
Gick i mål på tiden 04:55 timmar, snitthastighet 10, 1 km/h och en puls på 48 slag/minut.
Jag är så nöjd!
Vinnare i 80 km blev Annelie Eriksson på Zsulemi ox från Dalarnas DRF med en ridtid på 04:37 timmar.
Vinnare i 50 km Tävling blev Johanna Videla på Karmenzita med en ridtid på 03:02 timmar.
Sobrina efter målgång
Måste även tillägga att jag hade världens bästa grooms, Helen och Sara, som inte bara ställde upp att vara med under ritten utan även var både glada och engagerade, servade med allt hela dagen!
Och ett fett TACK till alla som gjorde denna ritt möjlig: Tack till Daniel som lånade ut sin häst, tack till Kalles far som lånade ut sin bil, tack till Kalle som hämtade bilen dagen innan så vi kunde sova extra länge på tävlingsdagens morgon, tack till världens absolut bästa grooms, tack till Saras föräldrar som lånade ut sin hästtransport, tack till världens bästa bilmekaniker och tack till Billingens Distansridklubb som arrangerade ritten förstås! Det var verkligen en superhärlig dag! Vi kom till och med hem med bilen! ;)
Ett filmklipp från målgången. (Jag som skrattar åt Saras väsning om bilen, närmast kameran.):
Ghandi i stallet
Igår var äntligen Mahatma Gandhi med ute och red för första gången på flera år. Mycket trevligt! Tog en mysig sväng och Bosse fick vara med vilket han var mycket nöjd över. Tyckte att Sobrina hade en av sina lugna dagar igår, men tydligen har Helen träningsvärk som bara den i armarna och tuggar alvedon ;) Själv har jag sedan innan sträckt en liten muskel vid höften och tänkte att det inte borde kännas alls när man bara sitter och åker med på Bosses rygg, men när jag hoppade av och ledde honom en bit för att han skulle få vila ryggen lite så kunde jag knappt gå. Vilket gör mig nervös inför Hökensåsritten imorgon där jag och Sobrina rider 50 km. Smart som jag var åkte jag och tränade boxning en timme på kvällen igår också. Ouch, ännu mer nervös!
Ghandi och Sobrina
Jag och Bosse guidar genom Värsåsskogen
Ghandi och Sobrina
Jag och Bosse guidar genom Värsåsskogen
Valborg
Valborg firades med dunder och brak. Även Saras födelsedag firades i efterskott.
Två flugor i en smäll, dubbelt så kul!
Startades upp med grillning, Sara bjöd på fläskfilé och hade burit ut sitt köksbord utomhus. Dock blev det så hutlöst kallt så jag taggade hem för att hämta en varmare jacka. Slutade med nedbajsad, smutsig vinterstalljacka, men det var varmt och gott i alla fall! 
Sara lyckas fint med grillningen
Sara fick en ny pojkvän i födelsedagspresent, hans namn är Fabio, han är grön och har ögon och Sara är världens lyckligaste kvinna!
Fabio <3 <3 <3
Sara hade vissa tekniska problem med sin nya make
Själv slog jag på stort för att fira in sommaren och tog med egen mixer, lite hemkört, strawberry daiquiri drinkmix, smultroncider, is och två paket frysta jordgubbar. Glömde dessvärre locket till mixern hemma så ju mer jag drack, ju mer jordgubbsklet stänkte det på Saras köksväggar/golv, i kattens matskål, på mina kläder och på självaste kattskrället. 
Lyx vs. budget a la grillkväll
Råkade ragga upp en femtonåring som hade låst sig ute, (eller om det var han som raggade upp mig?) och som Sandra och Sara mystiskt försvann med i ungefär en timme innan de dök upp utan killen igen. Meningsskiljaktigheter om killen var 11, 12 eller 15 år uppstod oss tjejer emellan. Jag menar, jag skulle ju aldrig ha raggat upp någon som var yngre än nio år i alla fall.
När vi var som mest i gasen blev det bugg och jag råkade börja babbla med ett gäng snubbar från Uddevalla på väg till Kåren. De var mycket intresserade av Fabio och vägrade till en början tro på att jag är Gustav Vasa. Två av dem stack vidare, den tredje, som vi för övrig info döpte till Konrad, bestämde att han skulle hänga med oss och gick in i Saras lägenhet där han placerade sig i soffan medan Sara låg däckad i sin säng efter att ha stjälpt i sig tre liter vitt vin. 
Jag buggar loss i sommarklänning, Konrad var en lång figur,
stayups och nedbajsad hästjacka. här står jag på bordet!!
Utan skor dessutom.
Sara och partyglaset Vasa och Ghandi, perfect match
Jag och en drös Uddevallafolk
Råkade även börja prata rörmokeri med ett par snubbar i en skithäftig minilastbil och jag fick samtal från Husaren där jag ombads komma och hänga med ett par sköna kosovoalbaner.
När jag lyckats ta mig hem till lägenheten hände det en lapp på dörren "Inga människor från Uddevalla välkomna in. Tack på förhand!"
Ja, tack tjejer för ännu en kväll som gör att man fått nog av alkohol i en månads tid. We had a great time!
Avslutningsvis kommer här en bild på en lite lätt bakfull, anonym tjej på väg till stallet nästa morgon:
Hämta Sobrina
I fredags hämtade jag och Daniel Sobrina från Vedum och körde henne till Värsås.
Kanske är på sin plats att presentera Sobrina lite kort för de som inte vet vem hon är:
Sobrina är min kompis Daniels häst som stod hos mig från april till augusti förra året och som jag då började tävla lite smått med i distansridning. Hon är ett registrerat halvblod, 25 procent fullblod på morfars sida vilket syns på hennes nätta huvud. En mycket feminin och otroligt vänlig häst. Hon är född 1993, E: Junker/U: Sopran/UE:Presto xx.
Var knappt så Daniel fick med mig från stallet i Vedum eftersom de har världens sötaste valpar i stallet. Senast jag var där var de så små att de knappt var sociala, men nu viftade de på svansen och drog i mina skor, sprang trots att bakdelen inte hänger med riktigt än, snuttade på en och var hur söta som helst. Finns det någon intresserad så söker de hem till fyra valpar fö tillfället.
Tog hur lång tid som helst att köra till Värsås.
Först sade jag till Daniel att ena däcket såg dåligt ut, så vi stack och pumpade det. Därefter kom jag på att jag var hungrig som en svulten räv, så vi stannade vid ett thaikök i Floby. Vi öste som vanligt på en kryddor och thailändskan som serverade skrattade när vi sade "Ingen jädra fallang här inte!" Sobrina tyckte att wook var mycket intressant, stirrade som förstenad, genom fönstret så öronen vek sig mot taket, på thaiköket som ploppade och fräste.
Sobrina säger hejdå till kompisarna i Vedum
Väl framme kände hon igen sig, helt klart. Tittade sig inte ens omkring, tyckte bara det var konstigt att Diggan och Superlie var där. Hon fick stå inne över natten och uppförde sig som en hingst, skrek som en gris och fjäskade för både Bosse och Diggan, flemade och fick knappt ro.
Dagen efter skulle hon stå inne själv, men det gick inte. När de andra gått ut försökte hon dra ner gallret för fönstret med frambenet, sedan skulle hon av någon anledning ha upp benet i krubban dessutom och försökte hoppa över boxdörren. Knepig häst, hon är egentligen världens lugnaste men verkade lite personlighetsförändrad på morgonen. Slutade med att hon fick gå ute själv i en liten hage, där hon travade runt i flera timmar och Superlie försökte försvara sin ära som Diggans flickvän och rusade mot staketet och såg livsfarlig ut i någon timme, varpå Sobrinas gristjut ekar över bygden. Värsåsfolket måste tro att vi skaffat en lama eller något annat exotiskt djur i stallet.
Bosse fick gå in till vildtoringen på eftermiddagen, och i söndags släppte vi ihop alla hästarna. Det gick hur bra som helst, hela flocken ser ut att trivas fint tillsammans. Underbart!
Dessutom trakasserade jag och Sarah Daniel på kvällen och Sobrina har aldrig gått så bra förut, kändes som allt klaffade för dem och det var riktigt härligt att se.
Känns mycket bra att ha henne i stallet igen!
Först: Sobrina, brun. Näst först: Superlie, svart. Sist: Diggan, fux. I mitten: Bosse, brun.
Kanske är på sin plats att presentera Sobrina lite kort för de som inte vet vem hon är:
Sobrina är min kompis Daniels häst som stod hos mig från april till augusti förra året och som jag då började tävla lite smått med i distansridning. Hon är ett registrerat halvblod, 25 procent fullblod på morfars sida vilket syns på hennes nätta huvud. En mycket feminin och otroligt vänlig häst. Hon är född 1993, E: Junker/U: Sopran/UE:Presto xx.
Var knappt så Daniel fick med mig från stallet i Vedum eftersom de har världens sötaste valpar i stallet. Senast jag var där var de så små att de knappt var sociala, men nu viftade de på svansen och drog i mina skor, sprang trots att bakdelen inte hänger med riktigt än, snuttade på en och var hur söta som helst. Finns det någon intresserad så söker de hem till fyra valpar fö tillfället.
Tog hur lång tid som helst att köra till Värsås.
Först sade jag till Daniel att ena däcket såg dåligt ut, så vi stack och pumpade det. Därefter kom jag på att jag var hungrig som en svulten räv, så vi stannade vid ett thaikök i Floby. Vi öste som vanligt på en kryddor och thailändskan som serverade skrattade när vi sade "Ingen jädra fallang här inte!" Sobrina tyckte att wook var mycket intressant, stirrade som förstenad, genom fönstret så öronen vek sig mot taket, på thaiköket som ploppade och fräste.
Sobrina säger hejdå till kompisarna i Vedum
Väl framme kände hon igen sig, helt klart. Tittade sig inte ens omkring, tyckte bara det var konstigt att Diggan och Superlie var där. Hon fick stå inne över natten och uppförde sig som en hingst, skrek som en gris och fjäskade för både Bosse och Diggan, flemade och fick knappt ro.
Dagen efter skulle hon stå inne själv, men det gick inte. När de andra gått ut försökte hon dra ner gallret för fönstret med frambenet, sedan skulle hon av någon anledning ha upp benet i krubban dessutom och försökte hoppa över boxdörren. Knepig häst, hon är egentligen världens lugnaste men verkade lite personlighetsförändrad på morgonen. Slutade med att hon fick gå ute själv i en liten hage, där hon travade runt i flera timmar och Superlie försökte försvara sin ära som Diggans flickvän och rusade mot staketet och såg livsfarlig ut i någon timme, varpå Sobrinas gristjut ekar över bygden. Värsåsfolket måste tro att vi skaffat en lama eller något annat exotiskt djur i stallet.
Bosse fick gå in till vildtoringen på eftermiddagen, och i söndags släppte vi ihop alla hästarna. Det gick hur bra som helst, hela flocken ser ut att trivas fint tillsammans. Underbart!
Dessutom trakasserade jag och Sarah Daniel på kvällen och Sobrina har aldrig gått så bra förut, kändes som allt klaffade för dem och det var riktigt härligt att se.
Känns mycket bra att ha henne i stallet igen!
Först: Sobrina, brun. Näst först: Superlie, svart. Sist: Diggan, fux. I mitten: Bosse, brun.
