Hökensåsritten
I lördags deltog jag och Sobrina i vår första 50 km Clear Round på Hökensåsritten.
Jag och min kära kombo steg upp vid 05, traskade i trött takt mot Norrmalm efter att ha lyckats släpa upp en morgontrött chaufför. På Norrmalm hämtade vi upp den lånade bilen och körde mot Igelstorp för att hämta det lånade släpet. Väl i Igelstorp dog bilen och jag trodde aldrig vi skulle komma iväg, men det visade sig vara tjuvlås på bilen och det löste sig efter en kort förklaring av Kalle.
Sobrina tyckte inte alls om att stå i transporten. Hon brukar enbart sparka i väggarna om hon blivit lämnad ensam en stund i en stillastående transport, men nu höll hon på att rasera hela väggarna och Sara fick köra i snigelfart mot Hökensås. Trodde aldrig att Sara och Sobrina skulle bli vänner efter Sobrinas transportuppförande faktiskt :P
Väl framme skulle vi upp för en helvetisk backe med transporten, det gick väl sådär och det var precis så bilen orkade upp utan att vi blev stående. Var lite försenade så stressade iväg för veterinärbesiktning och visa papper i sekreteriatet.
Därefter hade vi två timmar på oss för bangenomgång, lunch, sadel och träns på, etc. Älskar tävlingsplatserna för distansritter, det är så chill stämning bland folk. Alla är i regel hjälpsamma och trevliga. Otroligt vackra hästar dessutom!
Sara och Sobrina
Starten gick klockan 11 och det var helt underbart vackert väder och vacker natur. Första hinkplatsen nådde vi knappt 45 minuter efter starten så vi hade tempo och allt kändes toppen. Sobrina var på sitt absolut bästa humör, hon blev inte odrägligt kär i någon vacker pojke (första gången!) och hon varken drog eller segade utan höll ett väldigt bekvämt, jämt tempo helt självgående.
Jag och Sobrina, Josefin Blom och Entevor Easyjad
Efter 3 mil var det veterinärbesiktning och vila vid vet.stationen där start/mål var. Sobrina märkte att det var hemväg och sista kilometrarna var det mycket upp och nedförsbackar, men hon drog så mycket att jag släppte henne och lät henne galoppera sista biten. Bara tio minuter efter gick jag in och pulsade och hon hade då 52 slag/minut. Ingen dålig puls, men mer än vad hon annars skulle haft efter tre mil normalt sett.
Hade även problem med att Sobrina aldrig dricker. Hon fattar inte varför hon ska dricka för, utan vill bara fortsätta springa med sina nya kompisar. Det resulterade i en lite uttorkad häst efter tre mil, men hon ville fortfarande inte ha något vatten även om vi blandade upp med betforsaft. Får försöka träna på detta. Tips?
Visade sig även att mina två grooms fått problem med bilen. De hade fått köra uppför den jävla backen igen efter sista hinkplatsen och hela bensintanken slog i backen och började släpa efter bilen. Dessutom hade bensinslangen gått av. Herregud, jag höll på att tappa humöret helt för jag trodde aldrig att jag skulle komma hem med hästen igen. Sova utomhus på Hökensås med en häst kändes inte direkt ultimat, plus att jag lånat bilen av en kompis farsa. Vi fick tag på världens bästa bilmekaniker tillslut, en allt-i-allo-farbror med domkraft som lyckades knyta upp bensintanken under bilen med ett grimskaft och ett rep. Helt otroligt bra!
Världens bäste bilmekaniker!
När vi hade haft obligatoriska vilan förstod inte alls Sobrina varför hon skulle ut i skogen igen, det räckte med tre mil tyckte hon, men eftersom hon är så snäll så gick hon motvilligt ut i skogen igen. Vi tog det riktigt lugnt eftersom jag inte ville öka på pulsen onödigt mycket i alla upp och nedförsbackar då det var två mil kvar.
Efter ungefär 1,5 mil stannade vi på en hinkplats och så fort Sobrina såg hinken så dök hon äntligen ner i den och drack. Jag berömde henne och när hon tyckte att vi skulle gå bad jag henne dricka lite till. Jisses, så mänskliga djuren är ibland. Hon stoppade ner huvudet i hinken, surplade så högt hon kunde i sig en klunk och vände sedan demonstrativt, på eget bevåg, hemåt mot mål. Mycket demonstrerande att hon minsann druckit klart och att jag tjatar för mycket om att dricka vatten!
Gick i mål på tiden 04:55 timmar, snitthastighet 10, 1 km/h och en puls på 48 slag/minut.
Jag är så nöjd!
Vinnare i 80 km blev Annelie Eriksson på Zsulemi ox från Dalarnas DRF med en ridtid på 04:37 timmar.
Vinnare i 50 km Tävling blev Johanna Videla på Karmenzita med en ridtid på 03:02 timmar.
Sobrina efter målgång
Måste även tillägga att jag hade världens bästa grooms, Helen och Sara, som inte bara ställde upp att vara med under ritten utan även var både glada och engagerade, servade med allt hela dagen!
Och ett fett TACK till alla som gjorde denna ritt möjlig: Tack till Daniel som lånade ut sin häst, tack till Kalles far som lånade ut sin bil, tack till Kalle som hämtade bilen dagen innan så vi kunde sova extra länge på tävlingsdagens morgon, tack till världens absolut bästa grooms, tack till Saras föräldrar som lånade ut sin hästtransport, tack till världens bästa bilmekaniker och tack till Billingens Distansridklubb som arrangerade ritten förstås! Det var verkligen en superhärlig dag! Vi kom till och med hem med bilen! ;)
Ett filmklipp från målgången. (Jag som skrattar åt Saras väsning om bilen, närmast kameran.):
Jag och min kära kombo steg upp vid 05, traskade i trött takt mot Norrmalm efter att ha lyckats släpa upp en morgontrött chaufför. På Norrmalm hämtade vi upp den lånade bilen och körde mot Igelstorp för att hämta det lånade släpet. Väl i Igelstorp dog bilen och jag trodde aldrig vi skulle komma iväg, men det visade sig vara tjuvlås på bilen och det löste sig efter en kort förklaring av Kalle.
Sobrina tyckte inte alls om att stå i transporten. Hon brukar enbart sparka i väggarna om hon blivit lämnad ensam en stund i en stillastående transport, men nu höll hon på att rasera hela väggarna och Sara fick köra i snigelfart mot Hökensås. Trodde aldrig att Sara och Sobrina skulle bli vänner efter Sobrinas transportuppförande faktiskt :P
Väl framme skulle vi upp för en helvetisk backe med transporten, det gick väl sådär och det var precis så bilen orkade upp utan att vi blev stående. Var lite försenade så stressade iväg för veterinärbesiktning och visa papper i sekreteriatet.
Därefter hade vi två timmar på oss för bangenomgång, lunch, sadel och träns på, etc. Älskar tävlingsplatserna för distansritter, det är så chill stämning bland folk. Alla är i regel hjälpsamma och trevliga. Otroligt vackra hästar dessutom!
Sara och Sobrina
Starten gick klockan 11 och det var helt underbart vackert väder och vacker natur. Första hinkplatsen nådde vi knappt 45 minuter efter starten så vi hade tempo och allt kändes toppen. Sobrina var på sitt absolut bästa humör, hon blev inte odrägligt kär i någon vacker pojke (första gången!) och hon varken drog eller segade utan höll ett väldigt bekvämt, jämt tempo helt självgående.
Jag och Sobrina, Josefin Blom och Entevor Easyjad
Efter 3 mil var det veterinärbesiktning och vila vid vet.stationen där start/mål var. Sobrina märkte att det var hemväg och sista kilometrarna var det mycket upp och nedförsbackar, men hon drog så mycket att jag släppte henne och lät henne galoppera sista biten. Bara tio minuter efter gick jag in och pulsade och hon hade då 52 slag/minut. Ingen dålig puls, men mer än vad hon annars skulle haft efter tre mil normalt sett.
Hade även problem med att Sobrina aldrig dricker. Hon fattar inte varför hon ska dricka för, utan vill bara fortsätta springa med sina nya kompisar. Det resulterade i en lite uttorkad häst efter tre mil, men hon ville fortfarande inte ha något vatten även om vi blandade upp med betforsaft. Får försöka träna på detta. Tips?
Visade sig även att mina två grooms fått problem med bilen. De hade fått köra uppför den jävla backen igen efter sista hinkplatsen och hela bensintanken slog i backen och började släpa efter bilen. Dessutom hade bensinslangen gått av. Herregud, jag höll på att tappa humöret helt för jag trodde aldrig att jag skulle komma hem med hästen igen. Sova utomhus på Hökensås med en häst kändes inte direkt ultimat, plus att jag lånat bilen av en kompis farsa. Vi fick tag på världens bästa bilmekaniker tillslut, en allt-i-allo-farbror med domkraft som lyckades knyta upp bensintanken under bilen med ett grimskaft och ett rep. Helt otroligt bra!
Världens bäste bilmekaniker!
När vi hade haft obligatoriska vilan förstod inte alls Sobrina varför hon skulle ut i skogen igen, det räckte med tre mil tyckte hon, men eftersom hon är så snäll så gick hon motvilligt ut i skogen igen. Vi tog det riktigt lugnt eftersom jag inte ville öka på pulsen onödigt mycket i alla upp och nedförsbackar då det var två mil kvar.
Efter ungefär 1,5 mil stannade vi på en hinkplats och så fort Sobrina såg hinken så dök hon äntligen ner i den och drack. Jag berömde henne och när hon tyckte att vi skulle gå bad jag henne dricka lite till. Jisses, så mänskliga djuren är ibland. Hon stoppade ner huvudet i hinken, surplade så högt hon kunde i sig en klunk och vände sedan demonstrativt, på eget bevåg, hemåt mot mål. Mycket demonstrerande att hon minsann druckit klart och att jag tjatar för mycket om att dricka vatten!
Gick i mål på tiden 04:55 timmar, snitthastighet 10, 1 km/h och en puls på 48 slag/minut.
Jag är så nöjd!
Vinnare i 80 km blev Annelie Eriksson på Zsulemi ox från Dalarnas DRF med en ridtid på 04:37 timmar.
Vinnare i 50 km Tävling blev Johanna Videla på Karmenzita med en ridtid på 03:02 timmar.
Sobrina efter målgång
Måste även tillägga att jag hade världens bästa grooms, Helen och Sara, som inte bara ställde upp att vara med under ritten utan även var både glada och engagerade, servade med allt hela dagen!
Och ett fett TACK till alla som gjorde denna ritt möjlig: Tack till Daniel som lånade ut sin häst, tack till Kalles far som lånade ut sin bil, tack till Kalle som hämtade bilen dagen innan så vi kunde sova extra länge på tävlingsdagens morgon, tack till världens absolut bästa grooms, tack till Saras föräldrar som lånade ut sin hästtransport, tack till världens bästa bilmekaniker och tack till Billingens Distansridklubb som arrangerade ritten förstås! Det var verkligen en superhärlig dag! Vi kom till och med hem med bilen! ;)
Ett filmklipp från målgången. (Jag som skrattar åt Saras väsning om bilen, närmast kameran.):
Trackback
