Dag 11 – Mina syskon
Jag har ett syskon; min lillebror som är den smartaste, coolaste och skitroligaste brorsan ever!
Konstigt nog fortsatte brorsan vara en lugn person även om mitt fredagsnöje var att slå honom och kriga om bästa platsen framför TV'n. Men jag har även försvarat honom mot allt, som när vi var på Sommarland som små och två killar drog ner honom från en klätterställning så jag gav båda killarna storstryk. Don't mess with my bro'! Det är liksom bara jag som får slå honom ;)
Käkar kackerlacka
Bästa bilden! LUFFARN!
Don't look back
Detta påminner mig så mycket om vintern då Gustav dumpade mig och stack till Carin för många herrans år sedan. När jag var i stallet var allt okey, man hittade livsgnistan tillsammans med Bosse, men när man kom hem på kvällen och satte sig ner kom alla jobbiga känslor. Och tusen frågor. Och en önskan om att han skulle bry sig, bara en smula, en liten bit om allt som hänt.
"When you develop an infatuation for someone you always find a reason to believe that this is exactly the person for you. It doesn't need to be a good reason. Taking photographs of the night sky, for example. Now, in the long run, that's just the kind of dumb, irritating habit that would cause you to split up. But in the haze of infatuation, it's just what you've been searching for all these years."
Frihetsdressyr?
Gick ut i en hage och gick runt, stannade, backade, svängde runt, etc. Det är verkligen fingertoppskänsla med denna häst! Jag knäppte loss grimskaftet efter en stund och fortsatte med övningarna och hon följde mig som en hund och gjorde samma rörelser som mig precis bakom mig. Frihetsdressyr med denna häst kanske? :)
Sedan testade jag att longera henne. Ingen aning om hon gjort detta förut någon gång, hon blev lite nervös men förstod direkt vad jag bad henne om. Tyckte hon trampade under sig dåligt med höger bak och hon var lite gallig när vi kom in igen, men hon är ju inte van att gå på runt spår heller och är ganska klen över korset och bakdelen. Synd att vi inte har någon sandgrop i närheten, skulle vara perfekt för henne att trampa runt i så hon bygger upp sig lite.
Efteråt svampade jag av henne lite på bringan bara för att hon ska vänja sig vid att man gör det. Försökte häromdagen när hon sprungit sig svettig och det var inte populärt.
För övrigt går hon lugnt intill Diggan och betar nu, inga problem alls :) Tycker hon är en riktigt trevlig tjej, det är kul att jobba med henne när hon är så lyhörd som hon är.
Breath in, live out
Du får backa tillbaka till det du kom från och sedan välja en annan väg.
Vildtoringen
När hon kom släppte vi ihop henne med Sobrina som alltid är så rar och ranglåg, men Eldana tyckte hon var otäck och undvek henne och Sobrina svarade med att se arg ut för att få fram någon reaktion hos Eldana. Slutade med att Sobrina gick och gnäggade efter de andra halvbloden och Eldana gick själv med oss.
Först vågade hon inte gå in i stallet, men det gick fint när hon väl upptäckt att där fanns mat och vatten. Hon fick stå inne första natten med Diggan. Hon gnäggar både när man lämnar stallet och när man kommer dit, mysigt.
Nu har hon fått gå med Diggan i hagen, han är ju lugn som en filbunke, men även han var otäck även om de stått intill varandra under natten. Diggan vill hälsa, Eldana går åt ett annat håll, sedan känner hon sig jagad när han går efter henne så hon börjar trava, då början Diggan trava, då börjar Eldana galoppera, då börjar Diggan galoppera, då får Eldana panik och Diggan vet inte hur han ska bete sig så han springer ännu fortare....
Så jag och Sarah tog med oss båda hästarna ut i skogen, de brukar ju knyta an till varandra om de får göra någonting tillsammans. Eldana var lugn som en filbunke i skogen. Vi gick förbi taxarna som alltid skäller och hoppar mot staketen, vi gick förbi en grävmaskin som grävde precis intill oss, vi gick förbi barn som åkte runt på en kärra, hon var lugn hela tiden. Vi stannade på ett fält där de fick beta tillsammans och Eldana både luktade och tog sig en liten smakbit av Diggan. När jag hade borstat av henne och släppte tillbaka henne i hagen hemma igen så brummade hon när hon fick syn på Diggan och sedan har de inte sprungit omkring mer.
Detta ska nog gå bra bara hon får lite tid på sig att fundera kring allt nytt som händer. Man får se det från hennes perspektiv; plötsligt en dag mitt i livet blir du bortrövad och avsläppt på en annan planet där det finns konstiga, mänskliga jättar som försöker få kontakt med dig, kanske äta dig till lunch!
Det är ingen vildtoring, bara en osäker liten tjej. Jag är säker på att allt kommer ordna sig från backen, och kommer det inte fungera senare i sadeln så är det mitt eget fel för det är först där jag kan bli osäker på mig själv.
"An arabian will take care of its owner as no other horse will, for it has no only been raised to physical perfection, but has been instilled with a spirit of loyalty unparalleled by that of any other breed."
Bästa utsikten i stan
Vi rövade bort födelsedagsbarnet och satte henne i Jebens bil, körde till Stöpen och låtsades som vi körde på motorväg, stannade, blinkade och gasade på en liten gata inne vid villorna i Stöpen. Sedan tog vi bakvägen upp till Billingen.
Först käkade vi lite grillmat och grillade även negermallows (eller jag gjorde, i alla fall).
Jag hade skrivit en tipspromenad (med frågor om bla. Mariells partners) som alla på spåret gladeligen läste och jag var rädd att bli stämd eller liknande. Helen vann, trots att Jebens fick flest poäng. (Men hallå, hon fyllde faktiskt år senast.)
Därefter spelade vi "Hur svensk är du?" och jag minns inte vem som vann eftersom jag aldrig vill erkänna mig själv som typisk svensk. Och tack o. lov, jag och Helen kom sist tillsammans.
När Emma och Sara lämnde oss för hemfärd satt vi andra kvar och Jebens bjöd på livemusik med "födelsedagstutor". Vi skrattade så ju tjöt, hon var verkligen bra på det. Helen har en ny rignsignal! Sedan chillade vi, sjöng ihop till diverse dängor och tände en brasa framför vindskyddet när det hade blivit mörkt.
Sånt man borde göra oftare även om ingen fyller år tycker jag! :)
Fy för ridstilen!
Var håller frökens armbågar hus egentligen? Kanske borde tejpas fast med silvertejp.
Eldana
Nu står sockersöta Eldana här, skakande och nervös så nu får det bära eller brista! (Hoppas verkligen på förstnämnda.)
En liten arabflicka från Skåne på 147 cm, skimmel, knappt riden och är ändå nio år. (Så nu kan folk idiotförklara mig ordentligt.) Dock en väldigt tillgiven och mycket lyhörd tjej man faller pladask för. Efter Preference ox. Och han tog en hand full av sunnanvinden...
Förhoppningsvis är lilla tjejen precis vad jag behöver just nu.
"Although the name Eldana creates an interest in the deeper aspects of life, we emphasize that it causes a blunt expression that alienates others. The average person would never realize the true depth of your nature. All the finer things of life and beauties of nature are an inspiration to you and you are attracted to the mysteries of nature."
Hur mår jag då?
Nej, allt känns synnerligen totalt meningslöst. Inte mer att säga om saken.
Bara att ta nya tag. Någon gång måste ju den där voodoo-dockan slarvas bort av diverse plågoandar.
Ett litet tillägg; Jag har inte pratat något elakt om vederbörande utan faktiskt försvarat honom när människor haft åsikter. Att jag skriver det som skett och att jag är ledsen är inte att "snacka skit". Detta är min blogg och den som inte gillar texten har sin fulla rätt att låta bli att läsa den. End of question.
Hoppa och dö, eller var smart nog att hitta ett sätt att ta dig därifrån!
Terapi
Magen är bättre, men är illamående och har ingen matlust. Febern ligger på 37.7 så den har gått ner i alla fall. Känner lite smärta på högra delen av magen, känns som något som liknar håll. Hoppas jag slipper åka in igen utan att det ger sig av sig självt och inte är något än mer allvarligt.
I övrigt har jag hängt mycket hos Jebens, mycket bra tjeja detdär. Har lovat henne 4 timmars broken love-pladder oavbrutet i framtiden.
Vill till Asien och turkosblått hav. Inte sitta i denna helknäppa delen av världen.
"Se upp för blottare!"
Äggledarinflammation
Satt och väntade på bussen mot Värsås idag då jag fick kramper i magen. Gick på bussen, men det gjorde fruktansvärt ont hela resan och jag låg ner över sätena i bussen. Både händer och fötter domnade bort och jag var nära att kräkas hela tiden. Dessutom var jag otroligt yr så allt runt mig gungade.
När jag klev av på hållplatsen lade jag mig vid vägen och Gunnar kom dit för att fråga hur det var. Mamma och Gunnar fick hjälpa mig upp till huset där mamma ringde till akuten.
Vi fick åka in direkt och nu gjorde det så ont att jag låg och skrek i baksätet. Bara mamma växlade upp eller ned började hela livmodern krampa, kändes som den antingen skulle tryckas ut eller som ett knytnävslag drogs upp till magen.
Väl framme fick jag gå in direkt och lägga mig på en brits, fick sedan rullas in i ett rum där de tog blodprov, GRAV-test, kollade blodtrycket och det konstaterades att jag hade feber. Blev värre när jag låg där och jag fick en spypåse och rummet dansade tango. Fick inte äta eller dricka eftersom jag eventuellt skulle tvingas opereras akut. Mamma trodde jag skulle ploppa en unge.
Åh, vad jag hade behövt Robin nu. När jag låg där önskade jag hela tiden att han plötsligt skulle komma in i rummet och hålla mig i handen.
När gyn-läkaren kom gick det knappt att undersöka eftersom det gjorde så fasansfullt ont och jag bara låg och skrek hela tiden. Kunde inte ens klä av mig själv. Han konstaterade en kraftig inflammation direkt. Inflammationen sitter huvudsakligen i båda äggledarna och det togs ett nytt cellprov eftersom läkaren funderar på om det kan vara cystor på äggledarna. Drog ut spiralen och skickades sedan hem med två olika antibiotika och smärtstillande. Läkaren berättade att jag kan ha svårt att bli gravid i framtiden, ett riktigt jobbigt besked.
Nu ligger jag hemma hos mamma, fortfarande hög feber och får inte röra mig eller bli varken varm eller kall. Kan knappt behålla någon mat. Har det inte gått över inom en vecka så får jag åka in igen och bli röntgad och opereras.
Väldigt skönt att vara hos mamma. Men önskar så mycket att Robin fanns här.
To be continued.
Hästhelg
En helg full med hästar! Vet inte hur jag hade klarat helgen om jag inte hade gått raka vägen upp ur sängen varje morgon för att aktivera mig.
I onsdags fick jag veta att Sobrina ska säljas. Jessica och Sarah är båda intresserade men kommer inte överens med Daniel om priset. Även om jag tycker otroligt bra om Sobrina så vill jag inte lägga ett bud på en så gammal häst och snart stå inför ytterligare ett jobbigt beslut. Bäst hon kommer till någon som vill hoppa med henne, det älskar ju den lilla tanten. Om Sarah lyckas få igenom ett köp kommer det kanske en liten mini-Sobrina till världen så småningom.
I torsdags åkte jag med Carro till deras stall och red lite på söta ponnyn Crispie. Därefter lastade vi hennes halvblod Maya för hoppträning på Skålltorp för Kutcher.
Sov hemma från torsdag till fredag, men väcktes av Carro på lördag morgon för att kika in SM på Grevagården. Det ösregnade hela tiden och tillsist åkte vi till Rusta för inköp av nya regnjackor så nu har jag min rosa lilla skönhet i garderoben. Efter detta åkte vi till deras stall och lastade July och Victoria som skulle springa på Axvall på kvällen. Aldrig varit där förut, stort ställe!
I lördags var det dags för Billingeritten. Jag satt som funktionär i målgången och fyllde i ankomsttider på veterinärkortet. Var en väldigt härlig dag och jag började känna ett sug efter att själv få starta igen. Annelie Schultz vann DM på Tizca.
Och jag har även ännu en nyhet, men den kommer jag skriva mer om i veckan som kommer...
Jag och Crispie.
Maya hoppar högt, Erika som rider.
SM på Grevagården.
Ellert och July.
Höst i Axvall.
Sara Persson och Johanna Öhrn går i mål, 50 km klassen.
Vinnare i 80 km DM, Annelie Schultz på Tizca, går i mål.
Singel/Single/Només/Bakar/Unius/Alone
När jag kom fram till deras hus hade Robin stuckit därifrån. Jag satt på trappan och grät och väntade på att han skulle komma hem. Skickade ett sms till hans mor som inte visste var han var och tyckte det var bäst att lämna honom ifred. Tobbe var snäll och fyllde på min telefon med pengar, så jag ringde till Rikard. Det var väl förmodligen då slutet på mitt och Robins förhållande bekräftades, eftersom de svarade genom att hålla telefonen mot toaletten, spola och sedan slänga på luren. Grät ännu mer, fick tag på Timmy och vi möttes upp i hamnen. Väldigt skönt att få se en människa som ville prata med mig och att jag fick bli sedd i min sorg tillsist.
Fick upp ett litet hopp efter detta. Men idag när jag umgicks med Carro fick jag veta genom Robins kompis att det definitivt är helt slut. Jag fick inget face to face alls. Det var tydligen inte värt mer än en spolning i toalettstolen.
Aldrig mer en yngre kille.
Dag 10 – Roligaste festivalminne
Nåväl, bästa festivalminnet måste bli Klubb Kalibers 5-årskalas i Mariestad 2008 om jag måste välja något. Jag var där med Helen, vi såg ett par band och satt i öltältet med någon jag inte längre minns. Efter festivalen var det bästa då jag irrade iväg någonstans och hamnade i hamnen där ett gäng festade på en flotte med massa tända ljus, supermysigt. Jag gick dit och satte mig för att sedan hoppa i vattnet och svalka av mig. Medan jag simmade runt där i godan ro berättade killarna att de kissat i vattnet hela kvällen ungefär precis där jag nu simmade omkring. Jag var helt otroligt snygg när jag kollade mig i spegeln då jag kom hem; supertuperat och sprayat hår, headbangning och publiksvett på det, med avslutande kissdopp i Vänern.
Sexy mother fucker.
Must have-cravings!
Jag brukar aldrig vara en shoppingnerd, men när årstiderna ändras brukar jag få tillfälliga, men snabbt övergående, must have cravings.
Cravings att ha i stallet, insnöad på rosa distansprylar och funderar på om lite gråa toner kan tona ner My Little Pony-faktorn.
1. Distansridbyxor: som jag faktiskt kostat på mig att köpa till begagnat fyndpris på Hästnet. Vadderade i både knän och rumpa, vilket min stackars sönderskavda rumpa verkligen behöver. Kommer nog vara tacksam för detta inköp i framtiden.
2. Sviktande stigbyglar: stigbyglar som sviktar och därför skonar både knän och fötter. Och jag som alltid får kramp i mina tår, dessa från FlexRide vore underbara.
3. Rosa distansträns: My Little Pony-varning. Skulle dock vilja ha ett vanligt utan sidepull.
4. Rosa piké: vanlig rosa, billig pikétröja som jag inte lyckats finna irl ännu.
5. Rosa jacka: från Rusta för 125 kr! Söt, ellerhur?
6. Rosablommiga ridstrumpor: från CRW som jag köpte på Hööks då jag, Sara och Emma var i Småland förra helgen. Hippiesnygga!
7. Lättviktshjälm: tror detta är på gång, om jag hittar billig. Must have.
Och slutligen; dream om sister för detta snordyra paket!
PS: En snygg, fodrad ridväst skulle vara äckligt snyggt och skönt i höst... Ni ser, osannorlika proportioner av cravings.
För övrigt mode i den tvåbenta världen är överjordiskt vackra Linn på bilderna ovan en säker inspirationskälla. Trots min skrala kassa tänker jag stora, mysiga tunikor och alla piercings i trä, plus lite fjädrar här och var i höst. (Mer önskningar än verkligt framtida storshoppande.) Och jag är mer än lovligt avundsjuk på snygga klänningen på bilden till höger. Skulle kunna köpa hela butiken Zapata i Gamla stan och därmed förinta den gamla hårdrock-wannabe-garderoben jag har där hemma och leva ut som den skogsrå jag i sanning innerst inne är. Jag säger bara; Gud så snyggt! Har dock en fråga jag vill ha många svar på; vad matchar man haremsbyxor med för skor på hösten då sandaler inte längre är så behagligt om man inte vill förfrysa tårna?
Helgen
Carros jättefulla ragg, Madelene som är så party utan röst, Charlie Kön/Daniel/Morwen handikappade.
Schexy motherfucking close up!
Igår blev det först trubbel pga. äckel som är hemma i Sverige (varför är det okey när personen i fråga skickar sexuella och äckliga sms till mig, men fel när jag säger ifrån?!) men scenariot senare slog alla rekord så det var lika bra. Historien börjar med att jag och Daniel bestämmer oss för en provtur med kanoten på Ösan som har en ganska komplicerad framfart med bland annat stenar och vattenfall. Första vattenfallet tog vi upp kanoten och släpade den förbi landvägen. Andra vattenfallet hann vi inte veja för och med viss nervositet for vi nedför, precis nedanför vattenfallet tittade vi på varandra och ropade "Ha-ha!" eftersom vi överlevt, och precis därpå körde vi rätt in i en stor sten. Trots Daniels förskräckta skrik klarade vi oss ur situationen utan att välta. Nästa vattenfall såg förrädiskt ut, jag frågade Daniel om vi verkligen skulle ge oss i kast med det, och efter hans övertalning började vi ta oss nedför forsen. Det gick ta mig tusan fort utan den minsta chans att svänga så rätt som det var satt kanoten på tvären (störst chans att välta så) och jag satte paddeln mot stenarna vi fastnat mot för att hålla kanoten uppe, därefter satte jag båda benen mot stenarna och höll på så vis uppe kanoten. Vet inte hur länge vi satt där och funderade på hur vi skulle ta oss loss, men det hann bli mörkt i alla fall. Tillsist ringde vi till Emil och ett gäng killar satte sig i bilen för livräddning av kanot fast i vattenfall vid mörkrets inbrott. Nästa skräckinjagande syn för min och Daniels del var helt klockren. Sääf dök upp med en öl i handen (och redan åtta förtärda öl i kroppen) och skrek "Tjohoo!" (eller liknande) innan han ramlade ned för stort brännässle-landskap och inte dök upp igen. Vilken syn! Hade helt klart vunnit första pris i American Funnies! Daniels mamma filmade oss i vattenfallet men var tyvärr inte kvick nog att föreviga detta ögonblick för Sääfs räkning. Turligt nog klarade den galde fylleristen att dra oss upp på land och därmed var vi räddade (för denhär gången) men väldigt kalla. Varma strumpor, infravärme i uterummet hos Daniels familj och käka lite grillade rester från pojkarna satt fint efteråt.
Vattenfall nummer ett.
Paddlade förbi familjen Lambi.
Stuck in the fors!
Idag har det blivit mysig tacomiddag inklusive vin med bror och hans vänner :) De åker hem till Gävle imorgon, alltid lika trist :(
Knäppa blåbär och annat
Först kom Tobbe Trollkarl till Skövde för att vinka adjöken adjö inför sin backpacer-flytt. Vi köpte sushi och åkte till Silverfallen för att käka, sedan badade vi i Vristulven efter lite allmänt strög ute på skogsvägar i jakt på klippor. Minst två nya lines, såsom;
-"Soptunnan luktar dill... Det luktar riktigt hemtrevligt!"
eller;
-"Här, du får ett blåbär av mig."
-"Åh, tack. Vilket litet blåbär. Gott var det i alla fall!"
-"Det är inte storleken som räknas, utan smaken!"
Därefter blev det trevlig kräftskiva i Örjanstorp tillsammans med mor, bror och brors kompiskrets som bor där i veckan. Mycket mysigt :)
För övrigt snurrar det mest frågor i huvudet kring ett objekt och en person. Hm.
Massagerummet i källaren är nu helt färdigt! Bilder kommer förmodligen snart. Jag och lillebror bar ned massagebänken igår efter en jädrans möda där vi fastnade i trappan med hela tunga helvetesbänken och började skruva isär alla delar som fanns, men fortfarande satt bänken som gjuten. Vi lyckades slå upp tre nya hål i ytterdörren med fanskapet innan grannen kom till undsättning och vi tillslut fick in den på plats. Nu väntar jag på att bastun ska fixas och sedan bjuder jag in både kompisgänget och stallgänget på varsin källarvistelse så jag för öva lite på massagen innan jag sätter igång med betalning för det.
Stallet känns däremot inte tillräckligt roligt längre, jag får släpa mig dit trots att jag vet att om jag åker dit kommer intresset börja brinna igen inom sin tid. Jag har förlorat både häst, livsstil och därmed meningsfullhet. Jag behöver dock en morot för att komma igång igen. Försöker sporra med att målningen snart är klart; grått trä, vita väggar och svarta beslag i typisk modern shabby chic-stil. Köpt på mig ett par Caousel distansridbyxor till fyndpris... med extra vaddering i arslet, för den dagen jag ger mig själv en spark där bak och klättrar upp i sadeln igen. Anna Dahlin från BDRK har hört av sig och bett mig vara funktionär på Billingeritten eftersom jag inte ska starta i år och det kommer också vara en stark sporre.
Vid Silverfallen
Svåra cellförändringar
Det var den svåraste (mest aggressiva) typen av cellförändringar som man kan ha.
De hade som tur var fått bort allt, och till och med kanterna på den biten de tagit bort såg frisk ut så allt är borta nu. Även cellprovet från livmoderhalsen såg helt normalt ut.
De kommer följa upp med återkontroller för att se att det inte kommer tillbaka.
Så just nu är jag helt frisk.
Om än lite chockad.
Största rädslan just nu är att det ska komma tillbaka och att jag inte ska kunna få egna barn i framtiden.
Fortfarande to be continued.
