Vildtoringen
Lilla Eldana har varit nervös sedan hon kom hit och förmodligen känt sig både vilsen och pressad. Det börjar släppa nu så det går bättre!
När hon kom släppte vi ihop henne med Sobrina som alltid är så rar och ranglåg, men Eldana tyckte hon var otäck och undvek henne och Sobrina svarade med att se arg ut för att få fram någon reaktion hos Eldana. Slutade med att Sobrina gick och gnäggade efter de andra halvbloden och Eldana gick själv med oss.
Först vågade hon inte gå in i stallet, men det gick fint när hon väl upptäckt att där fanns mat och vatten. Hon fick stå inne första natten med Diggan. Hon gnäggar både när man lämnar stallet och när man kommer dit, mysigt.
Nu har hon fått gå med Diggan i hagen, han är ju lugn som en filbunke, men även han var otäck även om de stått intill varandra under natten. Diggan vill hälsa, Eldana går åt ett annat håll, sedan känner hon sig jagad när han går efter henne så hon börjar trava, då början Diggan trava, då börjar Eldana galoppera, då börjar Diggan galoppera, då får Eldana panik och Diggan vet inte hur han ska bete sig så han springer ännu fortare....
Så jag och Sarah tog med oss båda hästarna ut i skogen, de brukar ju knyta an till varandra om de får göra någonting tillsammans. Eldana var lugn som en filbunke i skogen. Vi gick förbi taxarna som alltid skäller och hoppar mot staketen, vi gick förbi en grävmaskin som grävde precis intill oss, vi gick förbi barn som åkte runt på en kärra, hon var lugn hela tiden. Vi stannade på ett fält där de fick beta tillsammans och Eldana både luktade och tog sig en liten smakbit av Diggan. När jag hade borstat av henne och släppte tillbaka henne i hagen hemma igen så brummade hon när hon fick syn på Diggan och sedan har de inte sprungit omkring mer.
Detta ska nog gå bra bara hon får lite tid på sig att fundera kring allt nytt som händer. Man får se det från hennes perspektiv; plötsligt en dag mitt i livet blir du bortrövad och avsläppt på en annan planet där det finns konstiga, mänskliga jättar som försöker få kontakt med dig, kanske äta dig till lunch!
Det är ingen vildtoring, bara en osäker liten tjej. Jag är säker på att allt kommer ordna sig från backen, och kommer det inte fungera senare i sadeln så är det mitt eget fel för det är först där jag kan bli osäker på mig själv.
"An arabian will take care of its owner as no other horse will, for it has no only been raised to physical perfection, but has been instilled with a spirit of loyalty unparalleled by that of any other breed."
När hon kom släppte vi ihop henne med Sobrina som alltid är så rar och ranglåg, men Eldana tyckte hon var otäck och undvek henne och Sobrina svarade med att se arg ut för att få fram någon reaktion hos Eldana. Slutade med att Sobrina gick och gnäggade efter de andra halvbloden och Eldana gick själv med oss.
Först vågade hon inte gå in i stallet, men det gick fint när hon väl upptäckt att där fanns mat och vatten. Hon fick stå inne första natten med Diggan. Hon gnäggar både när man lämnar stallet och när man kommer dit, mysigt.
Nu har hon fått gå med Diggan i hagen, han är ju lugn som en filbunke, men även han var otäck även om de stått intill varandra under natten. Diggan vill hälsa, Eldana går åt ett annat håll, sedan känner hon sig jagad när han går efter henne så hon börjar trava, då början Diggan trava, då börjar Eldana galoppera, då börjar Diggan galoppera, då får Eldana panik och Diggan vet inte hur han ska bete sig så han springer ännu fortare....
Så jag och Sarah tog med oss båda hästarna ut i skogen, de brukar ju knyta an till varandra om de får göra någonting tillsammans. Eldana var lugn som en filbunke i skogen. Vi gick förbi taxarna som alltid skäller och hoppar mot staketen, vi gick förbi en grävmaskin som grävde precis intill oss, vi gick förbi barn som åkte runt på en kärra, hon var lugn hela tiden. Vi stannade på ett fält där de fick beta tillsammans och Eldana både luktade och tog sig en liten smakbit av Diggan. När jag hade borstat av henne och släppte tillbaka henne i hagen hemma igen så brummade hon när hon fick syn på Diggan och sedan har de inte sprungit omkring mer.
Detta ska nog gå bra bara hon får lite tid på sig att fundera kring allt nytt som händer. Man får se det från hennes perspektiv; plötsligt en dag mitt i livet blir du bortrövad och avsläppt på en annan planet där det finns konstiga, mänskliga jättar som försöker få kontakt med dig, kanske äta dig till lunch!
Det är ingen vildtoring, bara en osäker liten tjej. Jag är säker på att allt kommer ordna sig från backen, och kommer det inte fungera senare i sadeln så är det mitt eget fel för det är först där jag kan bli osäker på mig själv.
"An arabian will take care of its owner as no other horse will, for it has no only been raised to physical perfection, but has been instilled with a spirit of loyalty unparalleled by that of any other breed."
Trackback
