Singel/Single/Només/Bakar/Unius/Alone
I söndags var jag hos Robin, vi myste, han berättade att han bara blir mer och mer kär i mig. Sade många gånger hur mycket han älskar mig. Allt var intimt, jättemysigt och jag ville egentligen inte alls åka hem igen den natten.
När jag kom fram till deras hus hade Robin stuckit därifrån. Jag satt på trappan och grät och väntade på att han skulle komma hem. Skickade ett sms till hans mor som inte visste var han var och tyckte det var bäst att lämna honom ifred. Tobbe var snäll och fyllde på min telefon med pengar, så jag ringde till Rikard. Det var väl förmodligen då slutet på mitt och Robins förhållande bekräftades, eftersom de svarade genom att hålla telefonen mot toaletten, spola och sedan slänga på luren. Grät ännu mer, fick tag på Timmy och vi möttes upp i hamnen. Väldigt skönt att få se en människa som ville prata med mig och att jag fick bli sedd i min sorg tillsist.
Fick upp ett litet hopp efter detta. Men idag när jag umgicks med Carro fick jag veta genom Robins kompis att det definitivt är helt slut. Jag fick inget face to face alls. Det var tydligen inte värt mer än en spolning i toalettstolen.
Aldrig mer en yngre kille.
Igår ringde jag för att fråga vilken present vi skulle köpa till Timmy, men han lät avståndstagande.
Jag: -Varför känns det så konstigt?
Han: -Jag vet inte.
Jag: -Du gör mig rädd nuu.
Han: -Men jag vill inte göra slut. Du behöver inte oroa dig för detdär. Ibland känns det jobbigt men sen blir det bra igen. Oroa dig inte.
Jag: Okey. Jag älskar dig.
Han: -Jaha....
(Jag börjar gråta.)
Jag: -Älskar inte du mig?
Han: -Jag vet inte.
Jag: -Du låg naken hos mig och berättade för mig hur mycket du älskar mig i förrgår.
Han: -Ja, men du mår inte bra av ett förhållande.
Jag: -Jo det gör jag. Du kan inte lyssna på andra teorier med detdär. Jag mår bra av dig och jag älskar dig.
Han: -Jaha, men jag mår inte bra av att vara i ett förhållande.
Jag: -Vad snackar du om? Jag förstår ingenting när det bara vänder såhär tvärt. Jag klarar inte detta, du får säga detta till mig istället, jag åker till dig nu.
Han: -Nej, det hinner jag inte. Jag ska plugga.
Jag: -Du kan inte säga saker som detta över telefon och sen säga att du inte kan prata mer och bara ignorera det. Jag kommer till dig nu.
(Lägger på luren.)
När jag kom fram till deras hus hade Robin stuckit därifrån. Jag satt på trappan och grät och väntade på att han skulle komma hem. Skickade ett sms till hans mor som inte visste var han var och tyckte det var bäst att lämna honom ifred. Tobbe var snäll och fyllde på min telefon med pengar, så jag ringde till Rikard. Det var väl förmodligen då slutet på mitt och Robins förhållande bekräftades, eftersom de svarade genom att hålla telefonen mot toaletten, spola och sedan slänga på luren. Grät ännu mer, fick tag på Timmy och vi möttes upp i hamnen. Väldigt skönt att få se en människa som ville prata med mig och att jag fick bli sedd i min sorg tillsist.
Fick upp ett litet hopp efter detta. Men idag när jag umgicks med Carro fick jag veta genom Robins kompis att det definitivt är helt slut. Jag fick inget face to face alls. Det var tydligen inte värt mer än en spolning i toalettstolen.
Aldrig mer en yngre kille.
Aldrig mer ta för givet att människor är precis sådana som man tror att de är.
Problemet är att jag fortfarande älskar honom och inte fattar ett dyft av varför allt vi haft förtjänar detta vidriga avslut.
No more
Kommentarer
Postat av: STINA
Vilken liten jävla skitunge! Åt helvete med honom rent ut sagt!
Du är alldeles för fin för att behöva ta sån skit och du kommer inte ha några som helsta problem att träffa en mer mogen kille som kan behandla dig som du förtjänar istället. Ta hand om dig, kram!!!
Postat av: MiesZko
Maken till omoget jäkla fjortisbeteende får man leta efter. Du förtjänar hysteriskt mycket bättre och han förtjänar inget annat än ett kok stryk.
Trackback
