Breathe in, live out! ☮

Ja, vad kan man säga? Det har varit ett rent helvete på senaste. På två veckor har jag gått ner fyra kilo i vikt och äter av mina gamla ångestdämpande tabletter för att orka. Jag känner mig utnyttjad som bara den och dessutom hade jag verkligen behövt en karl att hålla i handen när man får besked om förmodad sterilitet och annat. Jag har idag skickat mitt tredje mail i försök att få kontakt, sedan får jag försöka ge upp. Och att inte ens Bosse finns kvar att åka upp och söka tröst hos! Han har ju alltid funnits där när jobbiga saker har hänt.

Nej, allt känns synnerligen totalt meningslöst. Inte mer att säga om saken.
Bara att ta nya tag. Någon gång måste ju den där voodoo-dockan slarvas bort av diverse plågoandar.

Ett litet tillägg; Jag har inte pratat något elakt om vederbörande utan faktiskt försvarat honom när människor haft åsikter. Att jag skriver det som skett och att jag är ledsen är inte att "snacka skit". Detta är min blogg och den som inte gillar texten har sin fulla rätt att låta bli att läsa den. End of question.

Hoppa och dö, eller var smart nog att hitta ett sätt att ta dig därifrån!