Breathe in, live out! ☮

I förra veckan skrev jag om vårvädret som rådde utomhus, men nu har snön kommit till Västergötland. Det är mysigt, vackert och äntligen lite solsken, precis som det ska vara. Baksidan av det hela är däcken på min bil, det är odubbade vinterdäck och hyfsat nedslitet mönsterdjup, så jag borde inte köra alls med den. Ska ringa tillbaka till verkstan och meddela att bilen fortfarande blir överhettad och kokar, samt att däcken inte fungerar, trots att det är obeskrivligt skönt att ha bilen hemma igen. Alltid detta tjatande om min bil ;-) Men vi hittar inte riktigt varandra, vi har fått en liten kris i relationen kan man säga.

 

Någonting som jag inte har uppdaterat om är Eldanas förra möte med kiropraktorn för några månader sedan. Det fanns några få låsningar kvar, men när jag jämförde mot det första besöket så är det en betydande skillnad. Däremot hade hon ont i sitt vänstra framben, vilket vi övriga i stallet trodde hade gått över eftersom hon blivit piggare i hagen. Hon fick gå på butta i ett par dagar och nästa besök från kiropraktorn blir nästa månad.

 

Men nu när jag fått tillbaka min bil var Ekby självklart det första stället jag bilade till, och jag kände igen Eldanas inställning: "Nu är jag frisk!". Hon taktade när man ledde henne, reagerade och blåste i näsborrarna för småsaker, Emma berättade att hon rejsar i hagen igen. Ja, till och med rejsar så mycket att Wilda, hennes bästa vän och hagkompis, gick omkull och skadade ett bakben och nu står på boxvila. De är verkligen Systrarna Otur, Eldana och Wilda. Nu går Eldana tillsammans unghästkludden TS Explosion medan Wilda är inomhus, en liten herre på två ynka år men som är lika hög som Eldana ser man när de går där i hagen. Eldana roar sig dessutom i hagen med att dejta troll som hon tillåter göra små trollflätor i manen på henne. Det är rent jäkligt att få ut, jag har köpt en super high gloss gel (haha!) för hästar, men trollen lyckas trots superglansutrednings-grejen. Tydligen ska trollflätor betyda tur och vara ett magiskt skydd för djuren, så jag kanske ska låta bli att reda ut dem... ;-)

 

På jobbfronten så får jag fler jobbtillfällen sedan jag fått ett schemaprogram där jag kan lägga in vilka dagar jag kan arbeta. Visst varierar det fortfarande från månad till månad, men jag hoppas att det kommer att vara någorlunda stabilt med lönen. Jag saknar min ena brukare väldigt mycket, och mina kollegor där. Det var verkligen längesedan jag jobbade där nu. Det viktigaste är ekonomin, jag trodde inte tidigare att man kunde må så dåligt över att inte ha några pengar. Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra om jag inte hade min lilla mamma som hjälper mig när det är tunt. Även om jag uppför mig irriterat pga. oron över ekonomin så är jag så oändligt tacksam över det.

 

Nu är jag inne på sista veckan av första terminen i skolan, på väg mot att bli utbildad undersköterska. Nu är det bara ett år kvar! Det kommer bli ofantligt tufft nu i vår, det blir mycket fler och svårare kurser. Men det är flexibelt på skolan och man kan utforma sin utbildning lite som man vill, jag skulle kunna läsa i en långsam takt på 3 terminer till. Jag trivs inte med att plugga, men det kommer lösa sig och det är inte hela världen även om det känns så ibland ;-)

 

Det var underbart att se Christoffer igen efter två veckors julfirande på olika håll. Vi lyckades dessutom knåpa samman våra julklappar till varandra. Han fick en goodie bag med lite vin och grejer av mig, samt inträde till relaxavdelningen på Arenan. Och jag fick Joe Labero-biljett av honom, tack fina du! I april blir det blir en heldag på relaxen och trollerier på kvällen, samma helg som Christoffer fyller år :-)

 

Det är även så otroligt roligt att ha Mariell hemma igen! Nu känns det som tjejgänget är återförenat på riktigt. Vi har varit och simmat, sprungit, masserat, blivit bjudna på jättefin vinkväll, gått på bio, varit på äventyr i skogen, festat och stått i. Det är så roligt att ha dig hemma lite längre och få umgås med dig gumman <3

 

I fredags var jag på ett mysigt kalas i Göteborg när Lina fyllde 25 år. Det var jätteroligt att äntligen få se hur de bor. För att inte tala om hur roligt det var att få träffa Lina igen. Tiden gick verkligen alldeles för fort!

 

På tal om djur så blir jag med katt på torsdag eftermiddag. Det är Emmas mammas katt som inte längre har något hem. Jag har lyckats få Jebens att ta över katten, den kommer få det bra där på en stor gård och lilla Jebens som extramamma. Men först ska den steriliseras och vila upp sig i min lägenhet någon vecka eftersom jag har möjligheten att vara hemma mycket och se efter den. Ser fram emot att få katt tillfälligt, ska bli mysigt. Hoppas att jag får bli gudmor åt den sen när den flyttar ut till landet.

 

Anledningen till allt det här och så mycket mer som inte skrivs här, är att Emmas (och syster Lindas) fina lilla mamma Inga hastigt gick bort en vecka innan julafton. Det känns så ofantligt tragiskt och jag känner verkligen med de båda. Ingenting går att få fram i en skrift, eller ens i ord, men du vet att jag verkligen alltid finns här lilla Emma! <3

 

 

 

Ni är bäst!

 

Man kan verkligen inte tro att det är januari.

Ingen snö har fallit, marken ligger bar och mjuk.

När vi gick milen för ett par dagar sedan var det knoppar på buskträden, fullt med vatte i bäcken och kantareller (!!) i skogen.

Jag älskar snön så jag saknar den. Men hellre ha det såhär än is och halka. Det enda jag saknar på riktigt är solen.

 

Mitt hår har börjat repa sig ordentligt efter mina fyra år med dreads. Jag kapade mina korvar för ett år sedan, därefter har jag fått klippa mig många gånger för att håret är så slitet. Men nu känns det som det räcker, det har börjat växa ordentligt och repat sig bra. Äntligen!

 

Jag har fått tillbaka min bil, äntligen. Men den kokar fortfarande... Fattar verkligen inte varför. Drives me crazy.

 

 

Fick äntligen bilderna från en session som jag gjorde för nästan ett år sedan tillsammans med fotograf Peter Westlund i Mariestad. Här publiceras ett exempel:

 

 

Uppdatering om bilskotjäveli: Det är topplocket som får den att koka! Tydligen trycker topplockspackningen ner luft i kylaren, så de måste byta topplockspackning på den. Detta fick vi nys på efter att ha monterat dit det nya avgassystemet självklart, så att köra Fikusen till skroten blir ju att kasta de pengarna i sjön. Sjutton! Jag saknar lilla snälla Susen mycket just nu, visst hade hen lite egna ideér om när man skulle starta och inte, och kissade ut all sin olja i farten så kostade den iaf inte tio laxar att laga. I och för sig så sålde jag Susen för att slippa laga hen, men men. Shit happens.

Nu har jag varit cykelburen i snart en månad och har än en gång fått sådär riktigt härligt bekräftat att jag är i mitt livs sämsta kondition hittills. Så jag och Madde har faktiskt hjälpts åt att sparka varandra i bakkärran, ut i löparspåren. Första målet var att klara 2 km utan att stanna, och i förra veckan sprang jag 3,5 km utan stopp och utan att vara trött i mål. Vad fort det går att komma upp i kondition, på bara några veckor. Nu är det bara att hålla igång och hålla ångan uppe!

Dessutom fick jag glädjande besked igår att jag faktiskt fick lön (!!) och även CSN (!!!!) efter ett ilkset brev till sistnämnda där jag frågade vart mina pengar är. Detta innebär inte direkt att jag kanske har råd att laga bilen, men det innebär att jag kan köpa julklappar till nära och kära, samt betala min hyra. Det är en obeskrivlig lättnad!

Eldana ska få träffa kiropraktiorn igen på måndag, nu när det finns en liten liten slant till detta. Hoppas att det går bra. Jag har ju inte träffat henne på ca. en månad pga. att jag är bil-lös. Men enligt uppgift är hon halvvild av sig, vilket brukar vara hennes sätt att säga att hon inte har ont någonstans längre.

Åter till studierna.
(Madde, kom och ge mej en såndär välbehövlig spark...)

 

 

Har precis skrivit ett prov som jag inte alls var förberedd på och räknade med att jag skulle bli underkänd. Men det kändes jättebra! Svarade utförligt på i princip alla frågor. Vilken underbar känsla och lättnad och glädje sådant ger!

För övrigt har jag, (kors i taket), jobbat mycket den sista 1,5 veckan som gått. Underbart!! Jag fick en kollegas pass under tiden som han är bortrest. Det ger inte bara en lättnad rent ekonomiskt, utan även betydligt mer mening i vardagen. Det är så trist att vakna och inte veta vad man ska använda dagen till riktigt. Och tydligen så går det ju bra att både plugga och jobba samtidigt :-) Håller tummarna så mycket för att få fortsätta fördriva dagarna och tjäna pengar till min överlevnad här i världen.

Min bil, JAS Gripen, är fortfarande hos veterinären. Fick hem den under helgen, men nu är den tillbaka för att fixas till och jag är cykelburen. Det nya grenröret kostar 2500 enbart i inköpskostnad, och det har visat sig att det inte är termonstaten det var fel på och som gör att bilen går varm. De har monterat dit den nya, men den kokar lik förbannat när jag kör. Behöver även köpa vinterdäck. Usch, det är dyrt att ha bil.

Saknar att vara i stallet och att rida jättemycket! Det är underbart att ha Eldana på lösdrift, men när jag inte har mycket att fylla dagarna med så saknar jag att gräva i lite hästskit och såntdär annat trevligt. Hade kunnat åka ut varje dag bara jag haft bilen. Men snart är den hemma igen förhoppningsvis!

Mariell har fått nytt jobb! I Karibien! :-D Hon kommer innan flytten från Oman till Trinidad att komma hem till Sverige i över en månads tid. Ska bli så roligt! Nu är det dags att smida planer...

Bästa baby är i Skåne två veckor med jobbet.

Annars då? Häng med grannen Madde, mestadels. Försök att få henne att springa med mig och bekämpa den underbara viktökningen som på senare år har hemsökt mig så fort jag inte sitter i sadeln var och varannan dag.

Ikväll kommer distanskommittén hem till mig på möte eftersom det är lite komplicerat att cykla 4 mil på motorväg för att ta sig till möten. Ska bli riktigt mysigt, har shoppat på Willys så jag kan bjuda på hemgjord pizza. Det är skönt att bo själv, men det är även roligt att få besök på kvällarna faktiskt.

Känner mig glad!

Ta-taa för denna gången!

 

 

 

Och här sitter jag; med pluggångest, för få jobbtillfällen, en trasig häst och inga pengar. Men med en väldig massa gnäll till godo?

 

Eldana skulle leka drake förra veckan mot en ny hagkompis, och fick skylla sig själv som blev sparkad på låret. Det var så svullet att hon fick gå på Metacam och stå på boxvila. Men det är skönt att ingenting är brutet i alla fall.

 

En positiv Eldana-nyhet är att hon blir kvar i Ekby hela vintern! Och detta tack vare underbara, finaste Emma. Nu får hon gå på lösdrift tillsammans med bästisen Wilda, och sova i en jättefin ligghall som Linus och Lars har snickrat ihop. Det kommer vara jättebra för hennes kropp. Kommer aldrig kunna tacka dig nog för detta, Emma!

 

Jag har varit på lite nya introduktioner till nya brukare, men det verkar inte finnas så många pass att vikariera. Har dock varit hos en av brukarna ett dygnspass, i förrgår. Idag skickade jag iväg en jobbansökan till ett privat företag. Man funderar lite fram och tillbaka på det här, tex. om det är värt att låna pengar av mamma varje månad istället för att ta ett studielån. Jag går hela tiden och hoppas på att jag ska få arbetstillfällen så det täcker studeriet som Skövde Kommun avkräver mig på. Vill inte ta dyra lån för att utbilda mig till något jag inte kommer vilja arbeta som resten av livet, vilket i och för sig handlar om vem man jobbar hos. Jag vill stanna kvar på min "ursprungliga" arbetsplats där jag trivs jättebra med både brukaren och kollegorna, där kan jag verkligen tänka mig att stanna. Om jag nu bara fick chansen! Kanske kan jag frysa mina studier efter kommande sommar, då jag har sommarjobbat heltid och har råd att ta taxiförarlegitimation. Jobba som taxidriver istället. Men då förlorar jag den plats som jag önskar att jag hade, men kanske aldrig får, hos just den här brukaren. Man vet aldrig hur det kommer bli.

 

Min bil har känt sig lite krasslig så jag lämnade den på verkstaden igår, hoppas den bara behöver lite dropp och snart är på hemmaparkeringen igen. Det är första gången utan bil på 1,5 år, men det känns nu som att jag alltid haft bil och kunnat ta mig dit jag vill. Madelenes mammas kommentar var bäst när vi fikade häromdagen: "Var du ute och körde vid kl. 21 igår? Jag var ute med Maddes hund och hörde en JAS Gripen köra runt i området!"

 

Ikväll är det Bonde Söker Fru och alltså lill-lördag med Jebens. Det innebär inte alkohol, utan mys med tända ljus och god mat. Underbart att stå och laga mat med tända ljus i hela lägenheten och gitarrsolo att sjunga med till :-D Förra veckan var även Klint med, såhär mysigt var det:

 

 Jag vet att jag är gnällig. Jag får höra det från alla möjliga håll. Ibland kommer jag på mig själv med att gnälla så det gnisslar om det. Men det är ingenting som känns speciellt bra just nu. Missförstå det rätt nu; Jag mår bra! Jag känner inte att jag vill gräva ner mig i ett dike och försvinna. Det är bara det att jag önskar att all otur försvann, att man hade pengar så man klarade sig, fick de jobb man blir lovad och en häst som fick vara frisk. Så jag hoppas mina vänner kan ha lite tålamod med min gnällperiod, och jag försöker att tänka mig för lite bättre för jag märker att personer runt omkring mig är irriterade på mig. ;-)

 

Tjofadderittan och hejdå Frankie!

De två senaste veckorna har varit smått jobbiga.

 

Först detta med lägenheten, att hela budgivningen gick åt skogen. Jag VET att jag hade kunnat få så mycket mer för lägenheten, och jag känner mig grundlurad av hela systemet med mäklare. Man anlitar ju mäklare för att deras metod med budgivning ska fungera, jag trodde att systemet var bindande och att det därför praktiseras. Men så var det ju inte alls över huvud taget. Och jag hade verkligen behövt pengar just nu.

 

Det är nämligen så att efter alla ställen jag på senaste tiden har fått introduktion, så har jag inte fått jobba någonting. Denhär månaden fick mamma gå in och betala min hyra, och nästa månad kommer bli ännu värre. Månaden efter det kommer vara fruktansvärd om jag inte får gå in och jobba NU. Helst igår. Vakansen som inte fungerar helt optimalt. De har inte ringt mig på 8 månader, men de har flera nya introduktioner per vecka eftersom det saknas vikarier. Logik?! Både jag, mina två chefer OCH mina arbetskamrater faktiskt, har ringt dem och frågat varför. Så, nu ska alla ni skattebetalare veta vad era pengar går till; dubbla löner för introduktioner som INTE BEHÖVS! Dessutom slutar ju min kollega Nathalie för mammaledighet om bara en vecka, jag vill så otroligt gärna ta hennes plats, vill inget hellre. Men trots att jag sagt detta måste de gå efter LAS-listan, och nu när det inte gav resultat så ligger annonsen ute för interna. Vilket alltså jag inte är. Det är så frustrerande!! Jag kan inte ens söka tjänsten för jag inte har några inloggningsuppgifter. Det var betydligt enklare att gå på bidrag från Försäkringskassan, då visste man att man hade en inkomst och kunde betala sina räkningar varje månad! Ska det behöva vara så?! Jag har valt att arbeta för att få en högre inkomst så jag ska ha råd att ha häst och samtidigt själv kunna leva lite. Ska det verkligen behöva vara det SÄMRE alternativet...?

 

 

 

 

 

Någon gång ska min blogg designas om.
När det finns tid för det.

 

...Och när jag träffar Morwen nästa gång så jag kan utnyttja henne till skapelse av ny header... ;-)

 

 

 Jag har gått intro till två nya jobb, varav jag tackat ja till ett, och hoppas att jag kommer kunna jobba så jag klarar mig ekonomiskt och plugga samtidigt. Tycker det är kämpigt med nya arbetsplatser och nya rutiner, när jag sedan kommer hem vill jag kunna ägna mig åt det jag vill, inte behöva tvinga mig själv till kreativa inlämningsuppgifter eller plugg till saftiga salstentor. Ligger redan efter i skolan och jag känner att detta kommer bli tufft. Riktigt tufft.

 

Måste även skriva att jag trivs otroligt bra i min nya lägenhet. Att flytta från en trea till en etta var inte alls jobbigt, vilket jag hade föreställt mig att det skulle vara. Jag har ett stort och rymligt kök som inte syns från vardagsrummet, vilket ger mig känslan av att jag bor i en tvåa. Har en sovalkov och egen balkong dessutom. Jag är en person som vill ha saker gjort nu, det funkar inte för mig att ha saker halvgjort och jag vill trivas där jag bor. Så möblering och dyl. var i princip inköpt redan innan flytten. Har inte fått upp kristallkronan i vardagsrummet ännu och igår kom min nya soffa hemlevererad då jag satt i skolan och panikskrev en uppsats som en lärare hotat om avskrivning från kursen om jag inte lämnade till innan kvällen var till ända. Var så stressad att jag började lipa när jag inte kunde rubba den tunga soffan för att montera tassarna på den. Men det ser ändå ut som ett hem, ett riktigt jävla mysigt hem, faktiskt! Jag tog många "före"-bilder, men av någon anledning har min telefon raderat dem. Förbannat! Hade varit roligt att visa vilken total make over lägenheten har genomgått sedan jag tog över den. Christoffer hjälpte mig i förrgår med att få upp en gardinstång i taket och jag har nu en riktigt maffig och mysig sovalkov med massa tyg tack vare honom :-*

 

Så. Över till försäljningen av Rosenhaga-lägenheten. Valde att ha mäklare på den och funderar nu lite över vad det skulle vara bra för. Budgivning är tydligen inte bindande i Sverige! Varför praktiseras det då, kan man undra?! Firade häromdagen en lysande budgivning på lägenheten, stannade på 370 laxar. Idag visar det sig att det sista budet kom från en bluff-budare, som plötsligt hoppat av och det finns inga juridiska insatser för sådant i Sverige. De övriga som budat ger nu skit och ingenting för lägenheten eftersom budgivningen visade sig vara oseriös. FAN!! Mäklaren är förbannad och jag är bara så otroligt besviken på denna oseriösa människa som bluffat hela affären av någon anledning. Önskar att jag visste vem han är så jag kunde sända honom ett stort paket bajs på posten. Budet under låg på 355, vilket jag hade varit mer än nöjd med, men det sänktes alltså pga. hela budgivningen var oseriös. Vilket man kan förstå. Men jag kommer aldrig någonsin att förstå budgivaren som vann, kunde han för h-vete inte bara ha slutat buda om han nu inte ville ha lägenheten?! Då hade jag ändå fått ut en summa jag varit lycklig över från budet under hans!

 

Förra veckan var jag i Ekby och Eldana är den mest avslappnande terapin som finns. Snart är det dags för henne att komma hem till Värsås, det börjar bli kallt på nätterna, men jag försöker invänta kiropraktorns nästa besök innan vi beger oss hem till stallet igen. Fick dessutom följa med ut på en tur på Heros rygg när jag var där, det pirrar verkligen i magen av att rida ut i naturen, det är underbart! Bästa terapin i världen, tack Emma för jag får rida din superhäst!

 

Trots en vecka med massa otur kommer nu en spännande helg då Emma ska starta Totte i Unghästfinalen. Det kommer bli ett superteam med riktigt kompetenta hästmänniskor och vi hoppas förstås på det bästa resultatet... Skriver mer om detta efter helgen.

 

You're a thief, you stole my heart <3

Detta blir min fjärde natt i min nya lägenhet och det har inte alls varit så jobbigt som jag hade kunnat tro.

 

Men det är mycket just nu. Det krånglar med inringningen på jobbet, jag har fått en helt ny arbetsplats istället, börjat i ny skola och flyttat in i ett nytt hem. Och jag som avskyr att anpassa mig till förändringar! Så det har varit lite tufft veckan som gått.

 

Här kommer en liten bild på min nya lya. Jag försöker göra det lite mysigt och hemtrevligt trots att soffan inte har kommit ännu.

 

Vad somrarna går fort, det är ju helt sanslöst... Jag älskar att sola och bada!! Men jag avskyr även broms och blinningar när man rider... Egentligen gillar jag att vi har årstider här i landet, men får lite ågren över att det kommer bli så mörkt och grått. Jag måste ha sol. Avskyr när himlen är som ett grått gryt-lock som inte släpper igenom några solstrålar.

 

Sista passet på jobbet är på lördag. Sedan får jag bli introduserad till en ny brukare. Känns väl sådär, hade gärna stannat kvar där jag är nu. Men självklart kan det nya stället också bli bra!

 

I Ekby älskar alla hästar Eldana. Wilda och hon har blivit bästa väninnor :-) Ikväll var jag och Emma på besök hos min eminenta, än så länge hemliga, hinknisse.

 

Mer saker är på gång, uppdaterar mer senare i veckan. Tjo!

 

Denna sommar har jag verkligen varit land och rike runt. Jag som brukar bli rastlös av att vara hemma, känner nu att det får vara nog på kringflackandet. Även om jag haft väldigt trevligt! Har alltså inte haft en ledig helg på hela juli och augusti. Delvis jobbar jag mest helger eftersom OB-tillägg ger mer klirr i kassan. Och övriga helger har vi rest omkring, mycket tillsammans med mamma till hennes nyfunna kusin som jag skrivit om innan. Både han och hans familj är jättetrevliga. Vi har gjort Danmark, Gävle, Gotland, Dalarna x2 gånger och Värnamo.

 

I fredags kom brorsan hem till Rävsås och vi grillade på kvällen. Lördag morgon bar det av till High Chaparall, där min nya syssling Gustaf jobbar som självaste Lucky Luke. Det var så himla kul att se honom uppträda! Och Chappen var betydligt större än vad jag minns, vi hade att göra hela dagen. Efter Gustafs arbetsdag tog vi med oss honom till Rävsås och grillade till sent på natten.

 

I söndags åkte vi tidigt till Ludvika för en stor släktträff där jag inte träffat någon i princip. Det var som att kliva in i ett avsnitt av Pistvakt, men trevligt var det. Vi var hemma sent i söndags och igår var det bara upp igen för att jobba dygn. Pust! :-)

 

Jag är ledsen, men det fungerar bara inte att dela sitt liv med någon man inte kan lita på... jag var tvungen att lämna dig.
Du ville inte längre då jag ville, dina avgaser luktade för jävligt, du spydde ut allt jag matade dig med, ibland ville du inte gå ur dvalan på morgonen och rulla ut från parkeringen...
Tack för den här tiden, Susen. En gång var du en trogen vän, men det är dags för oss att säga farväl.

Nu välkomnar vi det nya vrålåket som redan har många namn. Svarta Änkan, Dansken, Fikusen, kalla den vad fasen du vill. Här är min nya vän!

Igår fick jag mycket gjort.

Först hämtade jag ut min Poduimsadel som är så himla fin! Därefter röjde jag träd och buskar med handsåg och trimmer i en sommarhage hemma hos mamma ett par timmar. Därefter blev det en snabbfika med Nettan och Marie hemma i stallet, det var tokigt längesen jag var där. Men jag hade bråttom till Hem och Hobby i Hjo, där jag vet att de sålt en buddastaty som jag vill ha, men den var slut tyvärr. Efter besöket i Hjo bilade jag till Ekby där jag, Emma och Ingrid red lill-Ymsen-rundan på 2,5 mil.

Sjutton vad kul det var att rida igår, Eldana bara sprang och sprang, taktade och surade om andra hästar gick om henne. Efter två mil var hon tillräckligt pigg för att busa lite i galoppen. Jag har aldrig behövt hålla in henne förut men nu fick jag faktiskt göra det. Så himla roligt, och inte ett dugg trött var hon när vi var hemma igen. Och sadeln var helt underbar!

Idag var jag, Helen, Jebens och Mariell i Böja och badade. Eller ja, jag låg under ett hav av täcken för jag frös som bara den i snålblåsten. Dessutom träningsvärk som bara den, det ska väl erkännas.

Resten av dagen har jag pillat med en kista som jag fann på min farmors vind, den har säkert legat ett halvt århundrade längst in på vinden och såg luggsliten ut. Men med enbart spraypaint fick jag ordning på den så nu ska den få bli mitt nya soffbord! Testade även att spraypainta ett par vita krukor, blev också väldigt bra faktiskt.

 

För övrigt måste jag berätta om den hemska bilolyckan jag var med om för ett par dagar sedan. De har tagit bort avspärrningar nere på vår parkering, men de stolpar som är fastgjutna i gatan står kvar. Med skruv och skit i som sticker ut, till vilken nytta vet ingen. Så. När jag startade bilen härom dagen kastade sig en sådan stolp-jävel framför bilen och jag hade inte en chans att veja! Den högg sig fast med skruvarna i biltäcket, som punkterades totalt, och stolpen från helvetet hade min bil i ett fast grepp så jag kunde varken backa, köra fram eller svänga. Jag fick ett ilsket utbrott och utmanade ödet med den ilskna stolpen, jag tog ett fälgkors och började försöka skruva bort dess huggtänder, men slog i asfalten hela tiden. Min bil assisterade mig medsin motorhuv och där satt jag och skrek och sparkade på stolpen tills den gick av. Hur hade det annars sett ut att få hugga sönder asfalten för att få loss bilen?! Som tur är hade jag vissa framgångsrika fjäsk-försök och fick däcket bytt efter mindre än två dygn <3

Bilder följer nedan!

 

 

Det händer mycket här som gör att jag inte spenderar så mycket tid vid datorn, men ska försöka uppdatera så mycket det går.

Det har varit riktigt fina sommardagar här... Jag har badat utan att frysa!
I lördags var jag, Madde, Sääf och Cson vid Örlen hela dagen och gottade oss, på kvällen var jag bjuden till Linas lillasyster Julia som fyllde år. Vi spelade kubb i kvällsvärmen och sedan stack vi ut på krogen... vilket var längesedan och det förstod jag dagen efter. Blir man mer bakis ju äldre man blir, eller hur fungerar det?
Idag låg jag och Emma på stranden i Mariestad och för en gångs skull var inte jag den värsta badkrukan! :)

Nu ikväll var jag på bågskytte med tjejjerna och jag är en fruktansvärt dålig förlorare. Det hjälpte inte att de påminde mig om att det inte var någon tävling... jag vägrar vara sämst! Men det var kul i början ;-)

Annars har jag jobbat den mest intensiva perioden för sommaren och det har känts. Att jobba ett dygn, vara ledig en dag, och sen ett dygn till gör mig ganska trött. Sen brukar jag alltid åka hem och sova en timme extra när jag slutat, men nu har jag inte hunnit det utan har sprungit omkring och målat om vardagsrummet, monterat möbler och kört gammalt till tippen. Imorgon åker min fina, vita TV-möbel till en ny ägare, men den fick helt enkelt inte längre plats någonstans. Första augusti tänker jag sätta ut hela lägenheten på annons om ingen intern knipt den först.

Jag och Eldana är anmälda till Billingenritten CR 50!! Jag är redan nervös, men vad sjutton, nu kör vi! Vad kan hända liksom?!
Jo... hon kan bli nervös och ha för hög puls i grindarna, hon kan vägra gå ifrån nyfunna vänner så hon står på stället och sparkar åt min skänkel, hon kan kasta av mig så jag bryter benen av mig, vi kanske inte får draghjälp av sällskapet så vi missar maxtiden, jag kanske inte orkar och får kramp i vaderna, men framför allt; TÄNK OM HON SKADAR SIG! Tänk om hon får ont i tassarna och haltar och härjar.
Men; jag och Emma och en till tjej som ska starta T 50 på Billingeritten, ska iväg och rida Ymsen runt på drygt 40 km innan tävlingen, så det kommer visa sig. Och egentligen vet jag att detta kommer att gå bra! Men jag har nerverna på utsidan och är rädd om min häst ;)

 

För övrigt har Eldana skaffat sig en pojkvän! Totte är uppenbart kär i henne, de kramas hela tiden och de blir ledsna när de är ifrån varandra. Så sött, är så glad av att se henne så nöjd med livet :-) Man kan binda upp henne i ett träd och lämna henne där och hon står bara och sover nöjt i skuggan. Kan Totte ha fallit för hennes fux-prickar? De har bara blivit fler och fler, stora prickar! Gillar't!

Jag har förresten kommit över ett riktigt fynd; en äldre modell av Podium Champion Pro för enbart 3500 riksdaler är nu på väg hem till min dörr. Tjoho! :-)

Och nu i helgen kan man säga att vi ska partaja... Mariell har nämligen kommit hem!! Eftersom hon bara är hemma i snitt vart tredje år så gäller det att passa på! Detta blev en spontan hemresa eftersom hon var tvungen att förnya sitt pass i Sverige, så hon är bara hemma i tio dagar. Inte hunnit träffa henne än, men oj så skoj det ska bli. Tjoho!

 

Bilder sedan sist: