Piiiiies man!
Uppdatering om bilskotjäveli: Det är topplocket som får den att koka! Tydligen trycker topplockspackningen ner luft i kylaren, så de måste byta topplockspackning på den. Detta fick vi nys på efter att ha monterat dit det nya avgassystemet självklart, så att köra Fikusen till skroten blir ju att kasta de pengarna i sjön. Sjutton! Jag saknar lilla snälla Susen mycket just nu, visst hade hen lite egna ideér om när man skulle starta och inte, och kissade ut all sin olja i farten så kostade den iaf inte tio laxar att laga. I och för sig så sålde jag Susen för att slippa laga hen, men men. Shit happens.
Nu har jag varit cykelburen i snart en månad och har än en gång fått sådär riktigt härligt bekräftat att jag är i mitt livs sämsta kondition hittills. Så jag och Madde har faktiskt hjälpts åt att sparka varandra i bakkärran, ut i löparspåren. Första målet var att klara 2 km utan att stanna, och i förra veckan sprang jag 3,5 km utan stopp och utan att vara trött i mål. Vad fort det går att komma upp i kondition, på bara några veckor. Nu är det bara att hålla igång och hålla ångan uppe!
Dessutom fick jag glädjande besked igår att jag faktiskt fick lön (!!) och även CSN (!!!!) efter ett ilkset brev till sistnämnda där jag frågade vart mina pengar är. Detta innebär inte direkt att jag kanske har råd att laga bilen, men det innebär att jag kan köpa julklappar till nära och kära, samt betala min hyra. Det är en obeskrivlig lättnad!
Eldana ska få träffa kiropraktiorn igen på måndag, nu när det finns en liten liten slant till detta. Hoppas att det går bra. Jag har ju inte träffat henne på ca. en månad pga. att jag är bil-lös. Men enligt uppgift är hon halvvild av sig, vilket brukar vara hennes sätt att säga att hon inte har ont någonstans längre.
Åter till studierna.
(Madde, kom och ge mej en såndär välbehövlig spark...)
Nu har jag varit cykelburen i snart en månad och har än en gång fått sådär riktigt härligt bekräftat att jag är i mitt livs sämsta kondition hittills. Så jag och Madde har faktiskt hjälpts åt att sparka varandra i bakkärran, ut i löparspåren. Första målet var att klara 2 km utan att stanna, och i förra veckan sprang jag 3,5 km utan stopp och utan att vara trött i mål. Vad fort det går att komma upp i kondition, på bara några veckor. Nu är det bara att hålla igång och hålla ångan uppe!
Dessutom fick jag glädjande besked igår att jag faktiskt fick lön (!!) och även CSN (!!!!) efter ett ilkset brev till sistnämnda där jag frågade vart mina pengar är. Detta innebär inte direkt att jag kanske har råd att laga bilen, men det innebär att jag kan köpa julklappar till nära och kära, samt betala min hyra. Det är en obeskrivlig lättnad!
Eldana ska få träffa kiropraktiorn igen på måndag, nu när det finns en liten liten slant till detta. Hoppas att det går bra. Jag har ju inte träffat henne på ca. en månad pga. att jag är bil-lös. Men enligt uppgift är hon halvvild av sig, vilket brukar vara hennes sätt att säga att hon inte har ont någonstans längre.
Åter till studierna.
(Madde, kom och ge mej en såndär välbehövlig spark...)
Kommentarer
Trackback
