Breathe in, live out! ☮

Idag var jag min sista dag, efter fem veckor, på min APL-plats. Det har varit väldigt lärorikt att vara där, inte minst rent personligt. Från att ha känt mig som en vilsen älg i Sahara, till att känna mig bekväm i uppgifterna. Stärkande för självförtroendet; the core of mans' spirit comes from new experiences. Det var en sorglig känsla att låta dörren till avdelningen gå i lås och veta att där innanför fortsätter deras liv som vanligt. Jag kommer förmodligen gå miste om att någonsin få se mångas ansikten igen.

 

Min tånagel har börjat växa fast igen då ag surrade tejp runt den, men den har en märklig svart färg. Nu kan jag gå med skor korta sträckor och då är det dags att sätta sig på cykelsadeln igen. Efter fem veckor med ingen egentid alls, tog jag mig till Brevik och cyklade milen för att sedan ligga på stranden i min sovsäck framför en brasa. Det var välbehövligt! Borde göra sådant oftare.

Den 10'e maj styrdes kosan ner till Skåne, med en liten Hero i transporten (under all annan bråte) och fyra tjejer i bilen; Ulrika, Ingrid, jag och så Emma, som startade senior SM 160 km CEI*** dagen efter ankomsten till Skåneland. Dessutom bilade hovslagare Martin Axell med familj ner till Glimma för att ingå i teamet.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att det var just dagen innan som var själva katastrofen. Efter att resan, förbesiktningen, ytterligare en anslutande groom, inkvartering av häst och SM-middag med bangenomgång gått utmärkt skulle vi finna vårt boende, som var ett hus i anslutning till en folkhögskola. Under tiden som vi under sen kväll bär in vår packning i huset så lyckas ytterdörren gå igen, med nycklarna kvar inne i huset. Utelåsta, med andra ord! Flera samtal till sekreteriat, tävlingsansvariga och folkhögskola gav inga resultat, inte heller Ingrids fingerfärdigheter med att försöka dyrka upp låset. Så jag och Emma begav oss till folkhögskolan och sprang runt och bankade på fönster i hopp om att någon levande varelse fanns kvar inne i lokalerna. Tillsist öppnades en dörr och det visade sig vara någon slags kortspelsturnering för utvecklingstörda bosnier inne i lokalen. Emma kan bosniska och förstod att de diskuterade sinsemellan att vi var där i egenskap av inbrottstjuvar (!) då vi bara ville ha ett nummer till vaktmästaren. Mitt i allt kaos ringer Ulrika och berättar att hon funnit en extranyckel. Phew!

 

Däremot kände jag under dagen som gått att jag hade ont i min stortå. När jag cyklade Viken Runt cyklade jag med tåspetsen nedåt eftersom jag hade ont i mina vadmuskler, därav smärtan. När jag tog av mig strumpan på kvällen och tittade på tånageln såg den helt normal ut, men den satt löst och det dunkade och brände i tån. Man rör sig ganska mycket som groom så det var bara att tejpa fast den och ställa in sig på att försöka springa med den kommande dag i alla fall.

När vi väl kommit i säng somnade jag ganska fort inne i mitt rum. Men inne i Ingrids rum var en smärre chock påväg; precis i det ögonblick Ingrid ska somna sätter hon sig rak i sängen då hon insåg sitt misstag... Hon hade tankat bensin i dieselbilen! Vi hade med andra ord ingen groombil till kommande dag och starten skulle gå kl. 05 på morgonen! Hon tassar upp och börjar leta efter en slang för att försöka slanga ut dieselblandningen med. Efter att ha lyckats skruva loss en duschslang från husets badrum började hon slanga, men det lyckades inte. Emma vaknade och skrev ett sms till sin nyfunna pojkvän Linus. Och vad gör han? Den hjälten sätter sig i bilen och kör mitt i natten från Karlsborg till Göinge för att sedan ligga under bilen och tömma den lagom till följande morgon! Phew igen! Jag märkte ingenting av kalabaliken då jag sover med öronproppar. När mitt larm startade kl 03 och jag hörde en mansröst i korridoren utanför undrade jag vem sjutton det var mer som bodde i huset som vi lyckats väcka. Jag traskade ut och där står det en karl inne på toaletten och tvättar händerna med öppen dörr. Han var väldigt lik den där Linus som jag sett bild på, men jag fattade inte alls vad han skulle göra där mitt i natten...! ;)

Och nu till dagen med stort D: Detta kanske kan sammanfattas som hjältarnas Göingeritt! Först och främst hade Linda Johansson från BDRK ingen häst att rida. Hennes egen häst är skadad och den häst hon fått låna till 80 km-klassen var halt redan på förbesiktningen dagen innan. Då dyker Caroline Franzén upp som gubben i lådan, stryker sin egen start och lånar ut sin kanonhäst Ganzir till Linda! Helt fantastiskt, och om inte det vore nog så anmäldes Linda till Young Rider SM istället! Dessutom, ska tilläggas, hade Caroline fyra personer direkt från Dubai som groomteam, vilka Linda fick "ta över", bättre kan det inte bli.

Emmas start gick finemang och på den första slingan var det högt tempo och inte mycket till groomning. När vi precis parkerat bilen och i lugn ro går mot viloområdet för att invänta Emma till första veterinärgrinden, ser jag hur Emma plötsligt kommer in mot ankomsttiden! Vi fick sätta full fart mot ankomsten och jag bar en tung back som jag fick kasta på Linus och sedan haltandes kuta iväg mot vårt tält. Vi hade så kul och groomningen flöt på jättebra, Emma hade inte ens märkt hur överraskade vi hade blivit av hur tidigt hon kom till första veterinärgrinden. I våra fina, mupp-rosa och mycket effektiva rosa västar groomade vi vidare, slinga efter slinga, och på tredje slingan låg Emma i täten med hela sju minuter till godo. I veterinärgrinden fick ekipaget en re-inspection där Hero såg jättefin ut och de gav sig ut på sin fjäde slinga, fortfarande i täten. Men i veterinärgrinden där efter fick Hero vänta på att trava upp, stelnade till och där var det tyvärr slut. Det var jättetråkigt, men ibland måste man satsa och det är inte illa att på sin första 160 CEI ta täten i nästan 13 mil! Och det bästa av allt var att Hero var pigg och fräsh igen bara efter någon timme.

Detta var faktiskt en superritt; Bra ridning och bra groomning, allt flöt bara på. Och att det dessutom sändes live över internet och att Emma syntes mycket i bild var också roligt. Länk till livesändningen finns här: http://ridsporten.tv/index/30-eventid=2437.html

Och Linda Johansson, hon red förstås hem guldet i Young Rider SM! Grattis!

Här kommer årets första film från tävlingarna:

 

Jag och Jebens hade ett litet projekt på Kristihimmelfärds; att cykla Viken Runt (72 km). Vi räknade med dödsryck och abnorma skador som inte ens skulle kunna ta oss i mål, särskilt Jebens tror jag efter vår enda träningsrunda på 7 km ett par veckor innan. Jag hade dessförinnan inte ens suttit på en cykel på över ett år, och har inte ens någon hel cykel att tillgå så jag fick låna en Postkodlotteriet-cykel av Jebens snälla mamma.

 

Starten gick och jag var tävlingstaggad och de första milen var helt okej, vi körde väl i normalt "nybörjartempo" och på 2'a milen var det vätskepaus... med bulle! Jag undrade varför Jebens helt plötsligt fick en sådan spurt och fart på sin cykel, det visade sig dock att det fanns något som drog henne framåt en liten bit längre fram enligt anvisning från en utsatt skylt... ;) På 4'e milen av de 7 man skulle klara av hade jag mjölksyra i vaderna och de började krympa ihop, (har på tok för korta muskler i vaderna pga. korta hälsenor sedan barnsben och gammal skada i muskel på vänster). Vi vilade en längre stund och sedan var det trögt att komma igång. Sista två milen var det bara att lägga i ettans växel och Jebens (den jäkeln som inte ens trodde hon skulle komma i mål) drog iväg från mig. På sjunde milen var vägen blöt och det var motvind och vaderna var slut. But I'll stop when I'm finished! Kom tillsist i mål på 4,5 timme, och jag var nöjd så länge jag inte kom sist. Och att Jebens kom ett par minuter före mig i mål får jag väl bjuda på ;)

 

Dagen efter mådde jag jättebra, inte träningsvärk någonstans, men dock en nagel som var på väg att lossna pga. jag cyklat med tårna neråt då vaderna inte orkade. Vi hade jättekul faktiskt! :)

 

Jebens hela familj kom och stöttade oss på 4'e milen men saft och Jebens mammas pepp. Hur gulligt som helst :) Här kommer en fin bild på de nästan slagna hjältarna som Jebens yngsta syster knopade ihop till vår ära:

 

 

Min mor har som sagt genom släktforskning funnit en tidigare okäns kusin som blev bortadopterad som barn. Jätteroligt dels eftersom mamma inte har n¨ågra övriga släktingar kvar i livet, och även för att hon och hennes "nygamla" kusin kom väl överens redan vid första mötet.

 

De hälsade på hos oss i påskas; den "nygamla kusinen", hans fru och deras två gemensamma barn som är i samma ålder som mig och min lillebror Fredrik. Och helgen den 27'e april åkte jag, Fredrik, mamma och den nygamla kusinen till Köpenhamn för att se på en dansföreställning, Le sacre du printemps, som kusinens son Erik framför i egenskap av professionell dansare för Dansk danseteater.

 

Jag har (vad jag har minne från) aldrig tidigare varit i Köpenhamn och som ganska (ö)känd "storstadshatare" måste jag erkänna att jag gillade Köpenhamn! Mycket fina och speciella byggnader bland annat, och när vi lunchat supergod Smorrebrod då vi anlänt gick vi på en flera timmar lång promenad bland annat till Nyhamn som var jättemysigt. Vi åkte även förarlös tunnelbanevagn.

 

På kvällen var dansföreställningen som innefattade 200 väl dresserade barn som ingick via ett integreringsprojekt. En liten kille hade en central roll och han var jätteduktig, man hade kunnat tro att han dansat tidigare men det hade alltså ingen av barnen gjort förut, (förutom genrepen inför detta förstås). Jag kände igen Erik direkt när han kom in på scenen trots att jag bara träffat honom en gång tidigare. Föreställningen var ganska svår, vilket vi tidigare blivit förvarande om, men Fredrik gav oss en väl överensstämmande analys av det centrala innehållet efter förställningen, en oanad talang där kanske ;)

 

Dagen efter var vi på museum och granskade bland annat mumier och gamla egyptiska statyer. Vi var även efter mina påtryckningar i Christiania. Det var mycket mindre än jag förväntat mig, men ganska mysigt.

 

Det var en riktigt trevlig helg trots att jag var trött efter första veckans praktik :)

Lite bilder i korthet: