Resan till Köpenhamn
Min mor har som sagt genom släktforskning funnit en tidigare okäns kusin som blev bortadopterad som barn. Jätteroligt dels eftersom mamma inte har n¨ågra övriga släktingar kvar i livet, och även för att hon och hennes "nygamla" kusin kom väl överens redan vid första mötet.
De hälsade på hos oss i påskas; den "nygamla kusinen", hans fru och deras två gemensamma barn som är i samma ålder som mig och min lillebror Fredrik. Och helgen den 27'e april åkte jag, Fredrik, mamma och den nygamla kusinen till Köpenhamn för att se på en dansföreställning, Le sacre du printemps, som kusinens son Erik framför i egenskap av professionell dansare för Dansk danseteater.
Jag har (vad jag har minne från) aldrig tidigare varit i Köpenhamn och som ganska (ö)känd "storstadshatare" måste jag erkänna att jag gillade Köpenhamn! Mycket fina och speciella byggnader bland annat, och när vi lunchat supergod Smorrebrod då vi anlänt gick vi på en flera timmar lång promenad bland annat till Nyhamn som var jättemysigt. Vi åkte även förarlös tunnelbanevagn.
På kvällen var dansföreställningen som innefattade 200 väl dresserade barn som ingick via ett integreringsprojekt. En liten kille hade en central roll och han var jätteduktig, man hade kunnat tro att han dansat tidigare men det hade alltså ingen av barnen gjort förut, (förutom genrepen inför detta förstås). Jag kände igen Erik direkt när han kom in på scenen trots att jag bara träffat honom en gång tidigare. Föreställningen var ganska svår, vilket vi tidigare blivit förvarande om, men Fredrik gav oss en väl överensstämmande analys av det centrala innehållet efter förställningen, en oanad talang där kanske ;)
Dagen efter var vi på museum och granskade bland annat mumier och gamla egyptiska statyer. Vi var även efter mina påtryckningar i Christiania. Det var mycket mindre än jag förväntat mig, men ganska mysigt.
Det var en riktigt trevlig helg trots att jag var trött efter första veckans praktik :)
Lite bilder i korthet:
Mysiga Nyhamn på två övre bilderna
Här nedan en bild på då vi åker förarlös tunnelbanevagn:
Kommentarer
Trackback