Breathe in, live out! ☮

Efter att ha läst både suspekta och rent usla råd i diverse bloggar och frågespalter, till människor som lider av avund och svartsjuka, så skrev jag ett blogginlägg om ämnet. Enjoy.

För det första måste vi skilja på begreppen. Dessa känslor är närliggande och går ibland hand i hand, men dyker oftast upp i olika situationer.

Svartsjuka är en känsla som innebär oro och ångest för en rival. Känslan uppstår i synnerhet inom förhållanden, men även i relationer till andra människor. Svartsjuka är ofta riktad mot en annan person, och handlar relativt ofta om rent dysfunktionella fantasier om en utomstående rival till relationen. Människan som upplever svartsjuka känner oro och/eller rädsla, samt betraktar ofta sig själv som förlorare redan innan en konflikt uppstått.

Avund är en känsla av olust över att inte vara delaktig i en annan persons framgångar eller förmåner.

Avundsjuka kan uppstå då vi möter en person som vi anser vara mer lyckligt lottade än vad vi själva är. Personen kanske har en högre lön, ett bättre arbete, en vacker partner eller en bra bil.

Ofta är maktlöshet en mycket vanlig följdkänsla av både avund och svartsjuka. Varje människa känner dessutom igen sig på beskrivningarna eftersom detta är högst naturliga känslor. Var och en av oss har känt både svartsjuka och avund, i olika starka proportioner. Ingen förskonas från dessa känslor, men vissa av oss har mer distans till våra känslor och kan hantera dem på ett konstruktivt vis.

Även djur visar upp tydliga tecken på svartsjuka.

Till exempel i de vilda djurens vardag kan man iaktta hur hannarna bevakar och försvarar flockens honor mot eventuella rivaler.

Dessutom är det en vanlig företeelse att husdjur uppvisar svartsjuka då dennes ägare visar ett annat djur uppmärksamhet.

Det är heller inte ovanligt att både hundar och katter visar tydliga tecken på svartsjuka om deras ägare får barn.

Nästan alla känslor beror på andra känslor eller föreställningar.

Först och främst

- det är den sekundära känslan vi själva upplever som tydligast, men vi har alltid upplevt en primär känsla innan den "huvudsakliga" känslan bryter in. Den primära känslan har vi nästan aldrig hunnit ägna någon uppmärksamhet eftersom den oftast väldigt snabbt övergår till en mer handgriplig, sekundär känsla. Det är den sekundära känslan vi personligen oftast fokuserar mest på, eftersom denna gärna upplevs som kraftigare eller starkare.

Som allting annat har svartsjuka och avund sina byggstenar. I detta fall beror känslorna på låg självkänsla och lågt självförtroende, dålig självtillit och/eller en känsla av äganderätt på en person eller ett föremål.

Många forskare inom ämnet anser att framför allt svartsjuka har sina grundstenar i barndomen. Om ett barn inte får tillräcklig uppmärksamhet och därav känner sig förbikommen och sedan utvecklar en känsla av mindervärdeskomplex, kan detta leda till svartsjuka och avund.

Själv ställer jag mig skeptisk till sistnämnt ovanstående påstående.

Självfallet kan en otillräcklig barndom, eller brister i barndomen, leda till en låg självkänsla och mindervärdeskomplex. Men detta kan uppkomma även av andra situationer som minskar personens egenvärde och självförtroende. Man kan med andra ord inte alltid beskylla en säregen barndom för en människas känslor och uppfattningar.

Det beror inte på din vän/partner att du känner svartsjuka.

Känslan är någonting som du själv upplever, och det är därmed du som måste ta ansvaret för den. Att anklaga och/eller bli kontrollerande och dominerande hjälper ingen. Det enda sådant beteende leder till är att du själv förstör personens möjligheter att kunna respektera och älska dig. Kärleken eller vänskapen blir istället en maktkamp som sannolikt leder till att du blir lämnad och övergiven.

Svartsjuka utvecklas oftast inte till ett problem enbart för personen som i fråga upplever känslan, utan även för den eller de personer svartsjukan är riktad mot och därmed drabbar samt involverar.

Ömsesidigt förtroende är en grundpelare i alla relationer, men svartsjuka behöver inte alls ha att göra med ett bristande förtroende för din vän eller din partner. Det kan tvärt om handla om ett bristande förtroende gentemot dig själv. Till exempel; Skulle du själv kunna vara otrogen mot din partner? Då är det möjligt att du föreställer dig din partner ha samma känsla eller värdering.

Självklart kan avsaknaden av förtroende för vännen/partnern även bero på, som innan sagt, låg självkänsla/självförtroende.

Vad kan du göra åt din svartsjuka?

Det första steget är att inse vikten av dina egna känslor, samt vad de beror på. Att skylla dina känslor och ett eventuellt beteende på en vän eller en partner fungerar helt enkelt inte.

Börja därefter arbeta med problemet som frambringat svartsjukan.

Lider du exempelvis av dålig självkänsla och/eller dåligt självförtroende, så börja i den änden genom att vara kompetent. Är du kompetent kommer du på automatik stärka din självkänsla/självförtroende.

Fundera på vad du är bra på, vad du blir glad av att göra och vad som får dig att känna dig stark. Genomför det du tänker på.

Du kan även vara kompetent genom att vara modig. Genomför någonting som skrämmer dig eller som du upplever vara en svårighet för dig. Lägg ribban på en låg nivå, och upplev känslan av att ha lyckats efter genomförandet. Se det som en utmaning och beröm dig själv! Det kommer garanterat att stärka dig.

För många kan även de klassiska knepen med affirmationer hjälpa en låg självkänsla/självförtroende betydligt.

Var även noggrann med att inte be din partner eller din vän om för mycket bekräftelse. Visst kan det vara nyttigt att tala ut om sina känslor och problem, men kom ihåg att detta inte är någonting som varken vänner eller partners ska ta ansvar för. Denna bekräftelse ska du istället kunna ge till dig själv. Andras bekräftelse kommer förmodligen inte att stärka dig nämnvärt, det kan istället sannolikt bli ett beroende för dig.

Om problemen beror på din känsla/uppfattning av äganderätt, så vänd på steken. Hur glad blir du själv om någon försöker styra dig och anser sig själv vara din rättmätige ägare?

Kom ihåg; Man äger aldrig någon, man förtjänar dem.

Gläds åt personen eller personerna du älskar, de finns som en bonus i ditt liv. Ta ingen för givet, vårda din relation till dem istället och upplev glädjen de för med sig.

Ett exempel på när både äganderätt och låg självkänsla kan bli sammansvetsade är svartsjukan på en partners eventuellt tidigare relationer, som bildar en slags retroaktiv svartsjuka.

Här är det av vikt att inse att personen man har ett förhållande med, faktiskt har valt dig som partner.

Det måste även till en acceptans för partnerns liv innan denne träffade just dig.

Ibland kan man faktiskt även känna en glädje över att partnern fått vara tillfreds och lycklig även innan han mötte dig. Försök till att börja med uppleva denna tanke inne i huvudet. Tankar och känslor påverkar nämligen varandra.

Du kan även vända på svartsjukesteken genom att mentalt tacka din partners före detta, eftersom det var han eller hon som lärde och utvecklade din partner till det han är och kan idag.

[Ja, även på det sexuella planet.]

Är svartsjuka någon gång positivt?

Vissa människor blir besvikna om vänner eller partners inte uppvisar svartsjuka eller avundsjuka någon gång ibland, eller i vissa fall ofta. Detta handlar om precis samma sak, nämligen brist på självkänsla och självförtroende hos personen som är besviken på avsaknaden av svartsjuka. En person som tänker och/eller känner på det viset är ute efter bekräftelse, ingenting annat. Svartsjuka är inte kärlek.

Och tillsist;

Om svartsjukan visar sig vara grundad på en verklig händelse, så är det ditt ansvar att ta dig ur situationen. Du förtjänar mer än att bli sviken, lurad och sårad. Tillåt dig själv att känna dig svartsjuk då du verkligen har grund för det. Därefter gäller det att inte låta sig själv dra alla människor över samma kam.

Tillbaka till avund!

Är avund någon gång positivt?

Ja, faktiskt. Även om avund är en stark känsla som oftast upplevs som låg och negativ, så bör den absolut inte stå med bland Bibelns sju dödssynder, vilket det gör.

Man brukar skilja på en svart avund och en vit avund. Den svarta avunden handlar om ren missunnsamhet där vi inte vill att en person ska gynnas av sina framgångar. Den vita avunden, däremot, sporrar oss till större insatser och framgång. 
En person som vill utnyttja avunden på detta sätt måste vara mycket systematisk och inte tappa fattningen över sina känslor. För att göra detta måste du först acceptera din avundsjuka som en naturlig känsla, något annat är slöseri med tid eftersom det alltid kommer existera människor som har det bättre ställt än vad du själv har. Fråga dig sedan helt ärligt vad personen du är avundsjuk på har fått offra för att nå det han eller hon har. Här kommer du att upptäcka en delvis negativ bismak hos personen du är avundsjuk på. Överväg sedan om du kan och framför allt om du fortfarande vill nå samma resultat. Om svaret är jakande, planera din strävan och låt dig sporras! Tänk på att klappa dig själv på axeln, beröm dig själv och vårda dina starka sidor. Screw the tall poppies syndrome!

Ibland kan känslan av svartsjuka och avund upplevas som mycket plötsliga känslor, och behöver inte alls ha någon grund.

Vad göra?

Försök att distrahera dig själv och föd inte dessa tankar och känslor genom att spinna vidare på dem i en lång tankekedja. Att distrahera sig är ett bra sätt att inte övermannas av ångest och andra obehagliga, starka känslor.

Fysisk aktivitet är ett mycket bra exempel, eftersom motion utlöser endorfiner. Det behöver inte vara något extremsportande; gå till exempel en promenad för att varva ner!

Skriv även en lista på saker som får dig att slappna av och släppa negativa tankar.

Vad har du för intressen? Använd dig av dem.

Vilka vänner är roliga att umgås med? Umgås med dem.

Vad får dig att slappna av både fysiskt och psykiskt? Genomför det.

Leder ditt svartsjuka/avundsjuka beteende till extremer, (fysisk/psykisk terror mot en person eller personlig depression och/eller självmordtankar), är det din skyldighet att söka hjälp för beteendet.

Har ditt beteende även tvångsmässiga inslag så har kognitiv beteendeterapi ett mycket gott behandlingsresultat.

Vissa hävdar även att SSRI-preparat kan hjälpa. Jag är ingen psykoterapeut eller läkare, men hävdar ändå att i ett första läge först och främst använda sig av färdigheter och konkreta uppgifter med hjälp av en terapeut. En låg självkänsla går inte bota genom medicinering.
Finns ingen annan utväg; använd ett läkemedel utöver din färdighetsträning.

Utvägar finns inom det mesta!

Har du en partner eller en vän som är svartsjuk/avundsjuk?
Visa inte agg mot personen i fråga, det hjälper ingen.
Uppmana personen att jobba med sitt beteende på ovand beskrivna vis. 

Och som avslut;

Den självmedvetne uppnår alltid mer än den som är försagd!

I onsdags (12/11) sände TV3's Insider ett reportage om sadistiska och sexuella övergrepp på djur. Programmet tar här upp en viktig fråga, men debatten den skapar går tillbaka minst ett årtionde.

Zoofiler som praktiserar sin läggning påstår att sex över artgränserna inte skadar några djur. Ska debatten mot detta påstående gå framåt bör den läggas på samma nivå. Att dra så tydliga jämförelser mellan sadism och tidelag, (eller helt enkelt påstå att det har samma innebörd), som Insider gjort i sitt reportage leder till att de gör bort sig i frågan. Till trots att programmet handlade både om sadism, djurplågeri och tidelag.

Låt oss klargöra; Djurplågeri och sadism mot djur faller under Djurskyddslagstifningen och ger fängelse i upp till två år. Tidelag som påstås icke skadligt för djuret finns ingen lagstiftning emot eftersom lagen togs ur bruk år 1944, samma år då homosexualitet inte längre innebar lagbrott. På den sistnämnda punkten, (att Sverige avkriminaliserat tidelag), finns bristfälligheten. Vi icke-zoofiler kan enbart tillförlita oss på zoofilernas uttalanden om vad djuren har njutit eller inte njutit sexuellt av. Zoofiler påstår samtidigt att de älskar djur och aldrig skulle skada dem.

Det finns en rad olika aspekter som det bör ges mer insyn angående detta.

Vi vet i mångt alldeles för lite om hur tidelag påverkar djur i dagens läge, på grund av att djur inte talar det mänskliga språket. Dessutom kan vi inte kategorisera djur som en och samma art, då det existerar stora artskillnader dem emellan. Ännu en aspekt är att varje djur, oavsett artgrupp, är en individ. De är begåvade med personligheter, reaktionsmönster och tankeverksamhet likt alla levande individer.

Summan av kardemumman; Det kommer alltid att finnas utrymme för misstolkningar både mellan djurarter och även mellan individer.

Det finns ett par dokumenterade fall där djur själva sökt sexuell kontakt med människor. Människan har som skyldighet att ifrågasätta varför dessa dokumenterade fall existerar. Att tolka detta beteende som att djuret har ett sexuellt intresse kan i högsta grad vara både farligt och enfaldigt.

"Djur gör ingenting som de inte själv vill", är inget argument.

Vi kan ta djurarten hund som exempel.
Hundar är flockdjur, där varje hund har sin plats i rangordningen. Flockbeteendet hos hundar visar sig ofta i ett sexuellt beteende från en mänsklig betraktares synvinkel. Detta beteende handlar emellertid inte alltid om parning, utan om hundarnas sätt att visa dominans över en annan flockmedlem av lägre rang. Ett exempel på detta är hundvalpar som inte uppnått könsmogen ålder, och trots detta betäcker kullsyskon eller andra hundar för att visa sin position i flocken. Denna lära ingår i kynologin (läran om hunden) och även de flesta som har insyn i hundens flockbeteende vittnar om detta. Låt oss nu lägga till en person som är sexuellt attraherad av just en hund. Denne någon drivs av sin egen sexuella vilja i fråga då denne ska tolka hundens vilja, samt är troligtvis inte medveten om att en hund som frivilligt betäcker en människa visar sin dominans över denne.
Drar någon skada av detta? Ägaren kan få problem med sin hund om hunden anser sig vara av högre rang än människan. Hunden kan bli svårkontrollerad, dominant och även osäker.
I de fall då en man har sex med en tik, (eller anal penetration på en hanhund, för all del), finns även här samma beteendemönster hos hunden. Hunden kan tillåta mannen en penetration på grund av att den anser mannen stå högre i rangordningen än vad den själv gör, vilket inte innebär en sexuell njutning från hundens sida, tvärt om. Dessutom har en hund förmågan att "stänga av" obehagliga känslor och mentalt försöka fly situationen utan att detta är märkbart fysisk. Detta kan självfallet tolkas som att "hunden vill" av zoofilen.
En hund som blivit utsatt för tidelag kan bland annat bli orolig och nervös i lynnet, samt få en hukande gång. Frågan är hur hunden ska kunna föra sin talan i rättssak, då ägaren kan förklara beteendet med hundens personlighet eller andra erfarenheter som inte har med ägaren att göra. Om ägaren, (eller förövaren), över huvud taget blir anmäld, vilket är osannolikt.

Många människor anser att djur inte kan ta skada av mänsklig penetration om djuret i fråga har ett tillräckligt stort könsorgan för att skador inte möjligen ska kunna uppstå. Detta innebär inte på något sätt att djuret i fråga ej kan känna obehag, fysiskt som psykiskt.

Här använder vi oss av djurarten häst som exempel.
Hästen används idag som sällskapsdjur, hobbyverksamhet, tävling och utställning. Detta sätter högra krav på hur hästen uppfostras. En väluppfostrad häst ska vara hanterbar både då man inseminerar, tar temp, vid gynekologiska undersökningar, med mera. Även hästar har individuella personligheter -vissa individer bryr sig inte märkbart om hanteringen och andra individer kan försöka sparka, vilken det sistnämnda brukar benämnas som en ouppfostrad häst och därför arbetas beteendet bort. Gemensamt för de flesta hästar är att de inte uppskattar behandlingen trots att de oftast står still. Hästar talar till störst del med sin kropp och kroppsdelar som då används flitigt är svans och öron, vilket är kroppsdelar som människan inte använder sig av i sitt språk.
Dessa aspekter leder till väldiga missförstånd då sexuella handlingar gentemot hästar utförs av en människa.
En häst får inte fysiska skador vid penetration av ett mänskligt könsorgan, men detta innebär inte att djuret njuter av behandlingen. Att dessa djur har stora könsorgan innebär inte heller att de saknar känsel.
Ännu en aspekt är att även hästar har sexuella förspel innan parning, vilket inte på något sätt liknar de förspel vi människor kan använda oss av.
Vissa hästar får ändrat beteendemönster efter att de blivit utsatta för tidelag, men de flesta hästar visar inte detta utåt då de är uppfostrade att acceptera behandlingen utan synliga reaktioner.

Borde man då kriminalisera att ta tempen på en sjuk häst, samtidigt som tidelag kriminaliseras? Självklart inte, att förvissa sig om hästen har feber eller ej gynnar i slutänden hästens välmående. Däremot är det en stor möjlighet att tidelag enbart gynnar människan som utför handlingen.
Att just hästar är djur som ofta blir utsatta för tidelag beror till stor del på att denna djurart i de allra flesta fall inte ingår i en produktionsverksamhet på samma sätt som andra kreatur. Kreatur som exempelvis kor och grisar uppfostras inte på samma sätt och är därför inte lika lättåtkomliga för tidelagsutövare som en häst är. (Det finns även möjlighet att det existerar fler människor med sexuellt intresse för hästar, än vad det finns människor med sexuellt intresse för grisar och kor. Men faktum kvarstår.)

Nu är jag inte tappad bakom flötet och är väl medveten om att mina exempel inte är de enda tillvägagångssätten vid tidelagsutövning. Således är de exempel på hur missförstånden kan flöda mellan olika arter.

Att alltid beräkna djurets individuella färdigheter, dess färdigheter som art, dess språk/sätt att förmedla sig, dess uppfostran av människan, samt även zoofilens vilja och hur denne delvis utefter sin personliga sexualitet ofta feltolkar djurets vilja, är en grundläggande aspekt som lagboken och regeringen vänt ryggen.

Sverige strävar efter så liberala lagar som möjligt. Att det inte existerar någon lag mot tidelag beror på regeringens rädsla för att fördöma någons sexualitet, i dethär fallet zoofiler. Att beröva en människa dess sexuella önskningar anses ofta inhumant mot personen i fråga.

Dessutom är Sverige ett ledande land vad gällande exporten av djurpornografi. Att denna företeelse inte är ett lagbrott beror på Sveriges tryckfrihetslag, (samt bloggens ovanstående text). Angående tryckfrihetslagen -är det inte ett brott mot lagen att trycka, filma och sprida barnpornografiskt material?

Den sexuella läggningen pedofili anses inte moraliskt rättfärdigat vare sig på grund av tryckfrihetslagen, att det skulle vara inhumant att beröva en människa möjligheten att praktisera en sexuell läggning, eller uttalanden som "Jag älskar dethär barnet".

Expressen publicerade en artikel den fjortonde september 2006. Artikeln handlade om djurbordeller i Danmark. Efter deras publicering har det varit tyst om ämnet.

(Vet någon om detta utvecklats åt än det enda, än det andra hållet -skriv gärna!)

Problemet är att Sverige har samma lagar som Danmark angående tidelag.

Sverige kriminaliserade prostitution, (gällande människor), år 1999. Trots detta är det oklart om djurbordellerna kan förekomma även här i Sverige. Danmark har inget förbud mot prostitution, och där har vi skiljaktigheten mellan Sveriges och Danmarks lagstiftning i ämnet.

Däremot står det inte uttryckligen i lagen att djur inte får säljas i sexuella syften.

Opinionsbildningarna som strider mot tidelag blir allt färre eftersom Sveriges befolkning väljer att lita på utövarnas påståenden om att handlingarna inte skadar djuren. Dessutom ökar företeelsen markant i och med denna ståndpunkt. Många människor anser inte att tidelag är ett samhällsproblem på grund av ett de har en stor avsaknad fakta och erfarenhet i ämnet.

Personer som strider för zoofilernas rättighet att utöva sin sexuella läggning, jämför ofta tidelag med homosexualitet, vilket inte på något vis är att betraktas som en objektiv infallsvinkel.

Homosexuella människor utövar för det första inte sin homosexuella läggning över artgränsen, (om de inte även är zoofiler). För det andra har ett homosexuellt par gåvan att tala samma språk, kunna meddela sig om hur de känner, vad de tycker om och hur de vill bli behandlade.

Visst kan det vara fallet på så vis att djur faktiskt kan uppleva sexuell njutning tillsammans med en människa, men det finns inga klara bevis på att detta påstående stämmer. Vilket i sin tur innebär att vi har en skyldighet att skydda djuren mot denna behandling.

Om det existerar fall där djur av fri vilja och i ett sexuellt syfte utför sexuella handlingar med en människa, så gynnar dessa fall även motsatsen, (att djur som inte uppskattar tidelagshandlingar fortsätter bli utsatta för behandlingen). Detta på grund av att det inte förekommer någon lag mot tidelag, samt att i de fall djuret ej upplever handlingen som någonting positivt inte är i stånd att kunna föra sin talan.

Lagen är en snårig tolkningsfråga, där det sällan finns klara bevis på hur djuren upplevt denna behandling. Bevis kan nästan aldrig framläggas på grund av att djur och människors språkskillnader.

På bland annat svenska djurporr-sajter används bristen på lagstiftning som marknadsföring.

Det existerar även ett flertal nätverk av människor som systematiskt i grupp utför sexuella handlingar på djur.

I våras väckte Jordbruksminister Eskil Erlandsson stor uppmmärksamhet då han från riksdagens talarstol avfärdade ett förbud mot tidelag med följande argument;
- "Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som sexuellt utnyttjande?"

Nu har emellertid Erlandsson lovat oss en lagändring som innebär att tidelag blir en brottshandling.

Detta har vi dock hört tidigare från regeringen, ett flertal gånger, utan att lovorden har gett resultat!

De senaste tio åren har 14 motioner om förbud lagts - alla har avvisats.

Frågan bör diskuteras och företeelsen tidelag bör kriminaliseras, åtminstone tills det ligger klara bevis på bordet där det tydligt framgår att alla djur njuter av sexuella handlingar över artgränserna.

Låt oss tillvarata djurens intressen, istället för att blåögt förlita oss på tidelagsutövarnas lovord!

Varför bloggar en person vars medlemskap på diverse communitys redan ger möjligheter att föra dagbok, som dessutom används flitigt sedan flera år tillbaka av personen i fråga?

Yes, jag beskriver mig själv. Och Helgon.net's dagboksalternativ kommer fortsätta vara mitt kladdblock, precis som det allitd varit. (Ja, hur mäter man tid?)

Allmänna bloggar blir enligt mig oftast fullkomligt ointressanta.
I synnerhet om man i fråga inte känner personen som bloggar;

Vad hade Lillan för outfit på dagis i morse? Hur smakade lunchlådan med fussilini idag?

Hur som haver, jag ska verkligen försöka blogga om ämnen som berör många av oss. Eller helt enkelt om mig själv, i ett perspektiv jag har tron kan hjälpa andra människor som har upplevt ett liv som liknar mitt eget.

Inläggen kommer handla om allt mellan himmel och jord, viktiga frågor såsom oviktiga, små ting och större bemärkelser.

Vissa inlägg kommer handla om allmänt spekulativt "hokuspokus", andra inlägg kommer ha en mer seriös fakta och åsikt-baserad touch. Och vissa inlägg om helt personliga, egna tankar och erfarenheter som jag delar med mig av. Eller varför inte blanda hela smeten till en och samma kaka? 
Jag tror ni kommer märka skillnaden.

Men denhär bloggen kommer inte handla om ämnen jag inte hyser ett intresse för och därför kan jag bara hålla tummarna för att mina intressen är delade.

Däremot lovar jag att ämnet lunchlådan med fussilini kommer undvikas. På hedersord!

Tiden får avgöra hur länge jag kommer intressera mig för modenycket "bloggande".

Väl mött!