Välkommen hem, Granitpilen!
Höstens stora uppdatering
Göteborg
Jag var i storstädernas storstad (enligt mig) första helgen i Oktober. Dels för att hälsa på min "kusin" Ida eftersom det var 1,5 år sedan vi sågs sist. Och dels för att hälsa på Lina i hennes nya lägenhet. Jag och Ida satt och pratade i ett som vanligt, drack rödvin som vanligt, lade ansiktsmasker som vanligt och kollade på filmer. Vi gick även milen, något nytt, det har vi aldrig gjort ihop förut. Dag nummer två åkte jag till Lina som bjöd på en helt fantastiskt god vegansk middag, vi drack vin och testade äta Grekiskt godis som jag importerat. Dagen efter gick vi en långpromenad i Slottsskogen och tittade på alla djuren, hur mysigt som helst. En helt fantastiskt lyckad helg! Även om jag aldrig skulle klara bo i en så stor stad, det är lättare att hitta i skogen :-D
Eldana
Eldana är hemma i Värsås igen och så är så mysigt! Jag trodde att det skulle bli jobbigt att ha häst på box igen efter 1,5 år av att nästan inte känna av att man har häst, men det är en riktig lättnad att ha henne hemma igen. Det är lika naturligt att åka dit varje dag som det alltid har varit, det är mysigt att gå och småfixa, det är underbart att kunna åka dit på bara 15 minuter och pyssla med sin häst. Hon ser verkligen kanonfin ut i sina ben nu, hon har alltid haft små gallor så länge jag har haft henne men de är helt borta efter hennes lösdriftsperiod. Dessutom har hon rört sig mycket i hagarna i Ekby så hon är ganska musklad och fin trots att hon inte "använts". Sitter på henne i boxen varje dag och hon säger inte ett dugg om det. Passar på att träna linda bakbenen och annat såntdär som hon tycker är mindre roligt. Hon känner helt klart igen sig, det var ingenting att lasta av henne hemma i Värsås, det enda hon "fnorkade" över var en ny höbinge som inte fanns där när hon åkte. Nu har hon ganska små hagar att gå i, så vi får se hur hennes ben mår av det. Det är det enda orsmolnet på himlen faktiskt.
"Man kanske kan äta ur dehär monstren ändå...?"
Stalllivet:
Stackars Emma fick Tottemannen över sig på årets Unghästfinal som gick av stapeln då jag var i Grekland. Så himla typiskt, förra året fick vi ju åka akut till klinik för att han sparkat upp benet på sig själv. Fan vad de hade ägt om de väl kunnat slutföra ritterna. Både på 5-årsfinalen och 6-årsfinalen, de var oslagbara. Och Emma, hon pulvriserade sitt nyckelben och med nästan 20 hästar hemma på gården blir det ju lite tufft när man inte kan röra sig själv och bara spyr av morfinet. Hanna som har quartern Lotta i Ekbystallet har hjälpt dem hur mycket som helst, jag har försökt hjälpa till när jag kan, och det har varit så himla mysigt att vara där en hel helg med Hanna. Hon har verkligen varit suveränt pedagogisk när jag ridit grön unghäst och annat. Nu håller vi tummarna för att Emma blir bra efter sin operation och snart är på banan igen. Till på råga så gick Sara som har hästar i Emmas stall också och bröt nyckelbenet då hon blev klämd mellan en vägg och en ko på jobbet. Vad är oddsen liksom? Krya på er tjejer!
I Värsås är det som vanligt, förutom att Sarah har fått barn! En liten Aron som föddes medan jag och Nettan välte upp halmbalar en tidig förmiddag för tre veckor sedan. Ännu har jag bara sett honom en gång:
Den gamle skäckponnyn Oboy är mager och lilla shettisen Oliver, som går under smeknamnet Banditen eller Houdini, har fått en ny box istället för lösdrift ute på logen så han inte kan sno Oboys mat. Men sedan vi ställde in höbalar framför boxarna har denna lilla krabat lyckats ta sig igenom stål för att komma ut ur sin box. Hur lyckas han? Först hade vi bara stängsel för boxhålet, de lyfte han enkelt av trots att det var fem stycken trådar. Vi satte då både tråd och plankor för, de lyfte han bort. Jag tog då en stor skiva och skruvade in honom. Först tråden, sedan plankorna, och sedan skruva in ponnyn, allt i ett. Nästa morgon stod han förnöjt och åt ur höbalen när jag kom till stallet. Nu har han fått en riktig boxdörr, men jag väntar på att han ska sno stegen och klättra ut...
Rida kommer jag få göra ganska mycket. Dels får jag ju rida hos Emma, dels har jag ju Jettan i Tovatorp en gång i veckan, och dels kommer jag troligen vara med och sätta igång hästarna i Värsås efter Sarahs graviditet. Love it.
Jobb:
Efter att inte ha fått jobba på nästan två månader så blir jag nu inringd mycket. Vi har många sjuka hos min favoritbrukare, vilket jag bara ser som en fördel. Enda joxet är att det är svårt att planera med skolan, in och ut-släpp i stallet och andra aktiviteter utan att ha ett schema, att man måste lämna allt där man står för att åka till jobbet och försöka pussla med sitt schema. Men jag tycker att det är underbart att få jobba på just denna arbetsplats trots att jag aldrig har något schema i förväg, och mina kollegor säger ofta till chefen att de borde ge mig en fast tjänst. Det gör mig så glad. Även om det inte är heltid så ger det ju en hel del inom vården att rycka in på högtider och röda dagar, som nu i helgen då det var Halloween.
Dessutom har jag jobbat i skogen hos mamma med att gnugga in tretusen nyplanterade granar med ett medel som gör att rådjuren inte käkar upp dem. Det har varit härligt att få gå utomhus att jobba, men det har varit svårt att se granarna för allt högt gräs, så jag har fått bygga upp system med snabbstolp för att se vart jag gått och inte har gått. Det är väldigt uppkört i marken av maskinerna så man ramlar ner i surhål i snitt 10 gånger per arbetspass. Ont i ryggen har jag fått av att bära kilovis av medel, stolp och böja mig ner varje meter. Men det har varit skönt ändå! Jag blev klar med sista plantan igår eftermiddag och åkte sedan till jobbet för att vara där under jouren.
Skolan:
Här går det mindre bra. Jag ligger efter jättemycket och som det alltid brukar vara, jag låter allting annat gå före skolan. Varför lär jag mig aldrig? Det är inga svåra uppgifter men ändå hittar jag alltid "viktigare" saker att göra. Men än så länge är det "bara" 7 uppgifter jag ligger efter med, relativt enkla uppgifter, så det känns överkomligt även om det blir panikartat om jag hamnar mer efter nu...
Övrigt då?
Allt flyter på bra.
Jag är så tacksam över att alla i min närhet får vara såpass friska och pigga. I andras liv är det många närstående som gått bort...
Jag och Jebens är ambitiösa och springer en gång i veckan tillsammans och lagar nyttig mat. Typ fisk som luktar som, ja.... Internt...
Julkänslorna är på topp och jag fattar inte varför eftersom det inte ens kommit snö ännu. Hittar på roliga saker med gänget, trerätters middagar och annat mysigt. Hela december är uppfyllt med bara en massa roligheter.
Värsås höstprakt.
Billetande
Nu är jag trött på dig, ditt svarta lilla h-vete.
Du kokar jämt, ingen annan verkar förstå att det är motorn på dig som håller på att ge upp.
"Jag mår bra, det är bara det att hjärtat har stannat..."
Din växellåda är åt fanders.
Du rycker som om du skulle stanna vilket ögonblick som helst, troligtvis för att två tändstift har rostat sönder.
När jag körde hem Carro sist sprängdes elhissen i en fönsterruta så jag fick köra med plast för hålet i fönstret, som ibland släppte och började flappa mig i ansiktet när jag körde så kinden blev alldeles röd.
Nu har du börjat retas med att hastighetsmätaren leker diskotek och bara fungerar ibland.
Ditt sprillans nya avgassystem läcker någonstans så du låter som en gammal 850 utan ljuddämpare.
Så nu får det bli väck med dig, Fordjäkel.
Vi har haft ett ytterst stormigt förhållande sedan du kom i min ägo för ett år sedan.
Jag hade tänkt skicka dig till slakt, men det är så dåligt betalt per kilo just nu...
Och jag har ju ändå betalat en hel förmögenhet för all din sjukvård som ändå inte leder till att du blir hållbar.
Nu är jag ute efter en ny livskamrat, någon liten burk jag kan bo i mer än jag bor i min egen lägenhet.
En riktig kompis!
Det enda jag kan säga är; Ingen Ford på våran gård!
Så nu har jag provkört Mitsubishi, Volvo, Peugeot, Toyota, Renault, alla av flera olika modeller, och var på väg att provköra en Hyundai innan det visade sig att den inte hade någon gas. Det har kort och gott varit något fel på varje bil, litet eller stort. Jag vet att det är sådant man får räkna med när man inte har mycket pengar att köpa bil för, men jag har råd att vara kräsen eftersom det finns så sanslöst mycket bilar att välja mellan. Det är på sätt och vis köparens marknad, inte säljarens.
Och vad mycket märkliga säljare det finns.
Provkörde en Peugeot där säljaren sade att det inte fanns något fel alls på bilen, men när vi körde iväg så gnällde hela framvagnen. Påpekade detta för säljaren som svara "Ja, men jag ska ju ändå sälja bilen liksom..." Ja, det är ingen som har bett dig om att laga bilen för att kunna sälja den, men när man som köpare frågar om det är något fel på bilen och man får svaret nej så kan man ju fundera på vad det finns för fler fel som inte nämns... Att personen sedan försöker viska i förtrodende att "bilen är ju faktiskt kärringkörd" så åker man hem fortast möjligast. Min Ford råkar också vara kärringkörd, med kass växellåda, kokande motor och en sprängd bas. Jodå, kärringen som skriver här kan också misshandla bilar.
En annan säljare tjatar om att Mitsubishi är kvalité (bilen kostade 12 papp...) och när man provkört och påpekar att radion inte fungerar och att motorhuven inte går att öppna så rycker snubben på axlarna och är tyst en stund, innan det pratas om att det är kvalitét igen.
Eller när man hittat en till synes kanonfin Clio i Lysekil som säljs av Lena, men när man ringer svarar Muhammed. När man bestämmer tid i Lysekil kl 20, och sedan ska ringa för att få adressen när man närmar sig och nissen inte svarar... För att sedan skicka ett sms där det står att bilen finns i Uddevalla, men att han kan komma dit efter jobbet lite senare.... Då känner man bara, njaaaa, jag vill nog inte ha din bil så du kan nog gå och gräva ner dig någonstans.
Jag hittade för ett par dagar sedan en Peugeot som jag blev förälskad i, växellådan var som smör och både gas och broms gick lätt. Helt rostfri. Årsmodell 2001. Skattad och bessad. Nya sommar och vinterdäck. 16000 mil. Och så suverän åkkomfort så jag nästan kräks. Med bio/kaptensstolar och en massa elstyrd utrustning och färddator inne i bilen. Men åkte hem och räknade på det. Det var en tung bil som drog minst 0.8 per mil, och skatten var relativt dyr också. Trodde inte att en liten plåtburk på skateboardhjul till Clio skulle bli så mycket billigare, men efter en överslagsräkning blev det ingen Peugeot. Vilket jag tjänar in till en begagnad bil till på ett år.
Så nu till helgen blir det en svängom i länet för att kolla på småbil.
Tänk vad gulliga vänner man har som hjälper en i denna djungel och ger en snabbutbildning i bilmärken och far land och rike runt för att man själv inte fattar så mycket av vad man ska lägga sin lilla slant på <3
Vår enda, och sista, sommar tillsammans.
Ny session med Sangberg
Det är inte ofta det händer nu för tiden, men jag och Sangberg for till Tiveden en riktigt tidig morgon i mitten av september i jakt på en riktigt tät dimma.
Till på köpet blev det ett par bilder med sveriges version av avatar, mossa och grön människa...
Här kommer ett exempel från sessionen:
Kreta 2014
Den 20 september for jag, mor och lillebror till Kreta för en veckas semester.
Vi bodde i den lilla lugna byn Kato Stalos i närheten av staden Chania på Nordöstra Kreta. Hotellet var jättefint, staden var mysig, men stranden var ingen hit enligt mig. Den var visserligen lång sandstrand utan stenar och dylikt, men den verkade användas som stadens soptipp på vissa utvalda delar. Riktigt stort plus att det inte fanns en enda jobbig inkastare eller försäljare på hela resan.
Det blev ganska hektiskt från början eftersom vi kom till hotellet mitt i natten och inte kunde dricka kranvattnet. Vi var trötta alla tre efter resan men fick ge oss ut för att söka efter vatten. Mycket sömn blev det inte heller eftersom vi bestämde oss för att gå upp tidigt för att vara med på välkomstmötet morgonen därpå. Vi gillar att se oss omkring där vi hamnat, sola kan man göra i ett solarium hemma och bada badkar kan man också göra om det är enda anledningarna till att åka utomlands man har :-)
På måndagen den 22 september for vi till Elafonissi, en strand som är rankad som Europas femte vackraste strand enligt Trip Advisor. När vi varit i Thailand och jag blev helt hänförd av naturen där som var mycket vackrare än vilket resemagasin som helst lyckats skildra, så förväntar jag mig inte så mycket av Europas stränder. De kan vara väldigt vackra också givetvis, men inte riktigt i samma klass. Men Elafonissi var hämpnandsväckande vackert! Jag blev uppriktigt förvånad över att det var så kritvit sand, som mjöl, och att vattnet var så otroligt turkost. Att stranden kallas Medelhavets Maldiverna kan jag verkligen förstå. Det var betydligt vackrare än vad det såg ut att vara på bilderna jag sett på stranden innan. Kan rekommendera alla som besöker Kreta att besöka Elafonissi. I beskrivningen kunde man läsa att stranden glittrade i rosa på grund av krossade, rosa snäckskal, och det stämde minsann det också. Det skimrade av rosa i vattenbrynet intill den kritvita stranden. Stranden sträckte ut sig i långa smala remsor i det turkosa, långgrunda vattnet och bergen bakom stranden sträckte sig långt upp och var fint gröna. Det var vanliga plastsolstolar utplacerade, men man hade turligt nog förstått att inte förstöra denna idyll med enbart vanliga plaststolar utan man hade gjort fina stråparasoll över så det såg riktigt "Maldivianskt" ut. Riktigt mysigt och trevligt ställe!
Vi kom hem ganska sent och sedan gick vi ut och åt, dagen efter var det upp i riktig otta för nu skulle vi vandra dryga två mil nerför Europas längsta ravin med en start på 1300 meter. Samariaravinen. Detta var nog resans höjdpunkt. Mamma var orolig innan att hon inte skulle klara det, och hon såg ut att nästan kollapsa vilken sekund som helst. Det var långt över 30 grader varmt den här dagen. Jag tror att vi gick på ungefär fem timmar med pauser inräknade. Man var lortig som få när man väl kom ner. Jag googlade faktiskt när jag kom hem på om det någonsin sker dödsolyckor i Samariaravinen, eftersom täckningen var noll på mobilen så var man lämnad åt sitt öde om man råkade stuka foten eller liknande, tills någon hittade en då kanske så man kunde få rida ner på en åsna (den enda ambulans som finns). Resultatet på sökningen är att i snitt 2 turister per år dör i Samariaravinen. Men; det var helt otroligt vackert och roligt att ha gått här! Solen ligger på bergen som verkligen är vidsträckta och skjuter rakt upp mot himlen. Det är en makalös natur! Att gå där och då var inte så fasligt jobbigt enligt mig, men dagen efter har man träningsvärk i låren eftersom man gått rakt nerför i så många timmar. Så glöm inte att stretcha, men framför allt; missa inte att gå i Samariaravinen!
Entusiasterna!
På onsdagen den 24 september var det upp tidigt igen för då åkte vi till Knossos. Vi var så himla trötta vid det här laget att vi knappt orkade lyssna på guiden, men det var otroligt intressant så även detta är en utflykt man absolut inte får missa. Allt som var över 1 meter högt var rekonstruerat och alltså inte original, vilket det tvistas om är till en fördel eller till en nackdel. Jag själv såg det som en fördel eftersom man fick en bättre idé om hur det sett ut på den tiden folk bodde och verkade här. Det är helt otroligt vilket system människorna hade på den här tiden, de hade väl fungerande vattentoalett och skjutdörrar till sovrummen när vi i Sverige fortfarande satt i våra grottor och käkade kottar. På denna utflykt besäkte vi även huvudstaden Heraklion.
Resterande dagar låg vi och sov i solstolar. Jag sade att det är konstigt att vi var så trötta på en semester, och detta är ändå den semester vi haft flest lata dagar på stranden. Men att vi var så trötta är ju egentligen inte konstigt alls när det gick i ett från att vi landade fram till att halva veckan hade gått.
Flera kvällar åkte vi in till Chania och gick i små gränder och mysiga butiker i den gamla delen av staden, längst med hamnen. Där var otroligt mysigt, bra restauranger med god mat och bra bussförbindelser dit. Mysigt att sitta där och titta på det gamla fyrtornet ute vid havet medan solen gick ner.
Kreta är ett populärt resmål. Det visade sig att min "kusin" varit där och bott i Chania i maj. Dessutom hade Jebens bott i grannbyn Agia Marina tillsammans med sina systrar månaden innan vi åkte, så av henne fick vi en massa roliga tips och bland annat rådet att stretcha efter Samariaravinen :-)
Riktigt lyckad resa!