Breathe in, live out! ☮

 

Och här sitter jag; med pluggångest, för få jobbtillfällen, en trasig häst och inga pengar. Men med en väldig massa gnäll till godo?

 

Eldana skulle leka drake förra veckan mot en ny hagkompis, och fick skylla sig själv som blev sparkad på låret. Det var så svullet att hon fick gå på Metacam och stå på boxvila. Men det är skönt att ingenting är brutet i alla fall.

 

En positiv Eldana-nyhet är att hon blir kvar i Ekby hela vintern! Och detta tack vare underbara, finaste Emma. Nu får hon gå på lösdrift tillsammans med bästisen Wilda, och sova i en jättefin ligghall som Linus och Lars har snickrat ihop. Det kommer vara jättebra för hennes kropp. Kommer aldrig kunna tacka dig nog för detta, Emma!

 

Jag har varit på lite nya introduktioner till nya brukare, men det verkar inte finnas så många pass att vikariera. Har dock varit hos en av brukarna ett dygnspass, i förrgår. Idag skickade jag iväg en jobbansökan till ett privat företag. Man funderar lite fram och tillbaka på det här, tex. om det är värt att låna pengar av mamma varje månad istället för att ta ett studielån. Jag går hela tiden och hoppas på att jag ska få arbetstillfällen så det täcker studeriet som Skövde Kommun avkräver mig på. Vill inte ta dyra lån för att utbilda mig till något jag inte kommer vilja arbeta som resten av livet, vilket i och för sig handlar om vem man jobbar hos. Jag vill stanna kvar på min "ursprungliga" arbetsplats där jag trivs jättebra med både brukaren och kollegorna, där kan jag verkligen tänka mig att stanna. Om jag nu bara fick chansen! Kanske kan jag frysa mina studier efter kommande sommar, då jag har sommarjobbat heltid och har råd att ta taxiförarlegitimation. Jobba som taxidriver istället. Men då förlorar jag den plats som jag önskar att jag hade, men kanske aldrig får, hos just den här brukaren. Man vet aldrig hur det kommer bli.

 

Min bil har känt sig lite krasslig så jag lämnade den på verkstaden igår, hoppas den bara behöver lite dropp och snart är på hemmaparkeringen igen. Det är första gången utan bil på 1,5 år, men det känns nu som att jag alltid haft bil och kunnat ta mig dit jag vill. Madelenes mammas kommentar var bäst när vi fikade häromdagen: "Var du ute och körde vid kl. 21 igår? Jag var ute med Maddes hund och hörde en JAS Gripen köra runt i området!"

 

Ikväll är det Bonde Söker Fru och alltså lill-lördag med Jebens. Det innebär inte alkohol, utan mys med tända ljus och god mat. Underbart att stå och laga mat med tända ljus i hela lägenheten och gitarrsolo att sjunga med till :-D Förra veckan var även Klint med, såhär mysigt var det:

 

 Jag vet att jag är gnällig. Jag får höra det från alla möjliga håll. Ibland kommer jag på mig själv med att gnälla så det gnisslar om det. Men det är ingenting som känns speciellt bra just nu. Missförstå det rätt nu; Jag mår bra! Jag känner inte att jag vill gräva ner mig i ett dike och försvinna. Det är bara det att jag önskar att all otur försvann, att man hade pengar så man klarade sig, fick de jobb man blir lovad och en häst som fick vara frisk. Så jag hoppas mina vänner kan ha lite tålamod med min gnällperiod, och jag försöker att tänka mig för lite bättre för jag märker att personer runt omkring mig är irriterade på mig. ;-)

 

Tjofadderittan och hejdå Frankie!

De två senaste veckorna har varit smått jobbiga.

 

Först detta med lägenheten, att hela budgivningen gick åt skogen. Jag VET att jag hade kunnat få så mycket mer för lägenheten, och jag känner mig grundlurad av hela systemet med mäklare. Man anlitar ju mäklare för att deras metod med budgivning ska fungera, jag trodde att systemet var bindande och att det därför praktiseras. Men så var det ju inte alls över huvud taget. Och jag hade verkligen behövt pengar just nu.

 

Det är nämligen så att efter alla ställen jag på senaste tiden har fått introduktion, så har jag inte fått jobba någonting. Denhär månaden fick mamma gå in och betala min hyra, och nästa månad kommer bli ännu värre. Månaden efter det kommer vara fruktansvärd om jag inte får gå in och jobba NU. Helst igår. Vakansen som inte fungerar helt optimalt. De har inte ringt mig på 8 månader, men de har flera nya introduktioner per vecka eftersom det saknas vikarier. Logik?! Både jag, mina två chefer OCH mina arbetskamrater faktiskt, har ringt dem och frågat varför. Så, nu ska alla ni skattebetalare veta vad era pengar går till; dubbla löner för introduktioner som INTE BEHÖVS! Dessutom slutar ju min kollega Nathalie för mammaledighet om bara en vecka, jag vill så otroligt gärna ta hennes plats, vill inget hellre. Men trots att jag sagt detta måste de gå efter LAS-listan, och nu när det inte gav resultat så ligger annonsen ute för interna. Vilket alltså jag inte är. Det är så frustrerande!! Jag kan inte ens söka tjänsten för jag inte har några inloggningsuppgifter. Det var betydligt enklare att gå på bidrag från Försäkringskassan, då visste man att man hade en inkomst och kunde betala sina räkningar varje månad! Ska det behöva vara så?! Jag har valt att arbeta för att få en högre inkomst så jag ska ha råd att ha häst och samtidigt själv kunna leva lite. Ska det verkligen behöva vara det SÄMRE alternativet...?

 

 

 

 

Så. I lördags åkte vi upp till Kristinehamn igen, för att sedan ta oss vidare till Storfors där vi fick bo hos Ulrikas pappa. Emma skulle ju starta Lina i hennes första CR på söndagen, då även Riksfinalen i Medeldistans gick av stapeln.

Jag har inte haft så roligt som jag har med dethär gänget sedan jag var liten och åkte på lägerskola. Ni är tok-roliga, allihop! Jag och Emma är halvknasiga vildkatter med sömnproblem, skrattattacker och ständigt sockersug. Linus är dendär snälle chauffören som engagerar sig med vaket intresse i sin flickvän Emmas tävlande och i hennes hästar, MEN som tjatar om intern-bajs-älskling-grejen, fast vi gillar honom ändå. Ulrika är den ordentliga, strukturerade, pålästa, hälsosamma som håller reda på oss allihop.

Så. På lördag kväll åt vi gott tillsammans med Ulrikas Fredrik och hennes syster som lagat mat åt oss. Sedan satt vi uppe och pratade till nästan midnatt innan alla gick och lade sig. Jag kunde inte somna och var den som fick sockersug först, så jag kilade ner till köket och ramlade nästan på sista trappsteget. Lyckades få tag i ett helt paket chokladmjölk som jag tassade upp med till sängen och låg och smuttade på tills jag kunde somna. Sedan var det Emmas tur, hon smög ner för trappan, och snubblade nästan på sista trappsteget. När hon öppnade kylskåpet tänkte hon "Jaha, nu har Frida varit uppe", men hon fick tag på en muffin som hon smugglade upp på rummet, så det löste sig. Linus vaknade av att någon satt och tuggade brevid sängen, och får syn på Emma som sitter på huk i typisk Emma-style, gnagandes på en muffin som en ekorre (hans egen beskrivning av synen han vaknade till). Inte för att jag förstår hur hon lyckas sitta på huk och dessutom få det att se bekvämt ut, jag har nämligen försökt men jag välter bara. Linus förklarar det med att bara blattar kan sitta på huk och få det att se bekvämt ut.