Mitt i naturen
Såg det omtalade rådjurskidet i Rikard och Robins trädgård igår. Det stod helt lugnt och åt från en buske sju meter ifrån mig och Timmy.
Jag smög dit och kom så nära som en meter intill det innan det gick iväg och gömde sig i en buske längre bort. Satte mig utanför busken och pratade med det med bebisröst och det svarade, pep lite, gick ut ur busken och ställde sig precis framför mig.
Samtidigt kom Rikards katt och strök sig mot mitt ben. När katten fick syn på rådjuret höll ögonen på att ploppa ur huvudet på henne, hon burrade upp sig till en stor pälsboll och ställde sig på bakbenen som en surikat för att kunna se rådjurskidet bättre. Kidet såg lika chockerat ut som katten, och så stod de i ett par minuter och stirrade stint på varandra med en meters avstånd mellan.
Jag gick in och hämtade min kamera, men katten hade gått och kidet låg gömt i busken igen när jag kom tillbaka.
Under hela tiden fanns inget mamma rådjur i närheten av kidet, skumt?
Jag älskar att vara ute på landet. Stan och lägenheten är mysigare på vintern, hösten och våren. Men när det är såhär varmt och det myllrar av folk inne i stan trivs jag bäst med att sitta här ute i grönskan och chilla.
Avslutningsvis vill jag dedikera en filmsnutt till Helen. När jag kom hem inatt hörde jag oväsen från Ljud-Hitlers lägenhet och det visade sig att han drog rejäla timmerstockar med fönstret öppet. Väl dokumenterat, fast inte. Dåligt ljud på kameran och jag stod ändå inne vid dörren till trappuppgången. Höj volymen :P
Opererad för cellförändringarna
De har fortfarande inte kunnat säga vilken typ av cellförändringar jag har, men jag förstår bättre nu än jag gjorde efter förra besöket. Ringde helt enkelt till dem och ställde frågor efteråt. Det nya cellprovet som togs senast visade att jag hade lätta cellförändringar, typ 1. Dock visade undersökningen jag var på att det är cellförändringar av typ 2 (medel) eller 3 (svår). Anledningen till att de kan se cellerna är att man stryker på en sorts ättiksyra som gör att de dåliga cellerna framträder, men inte om de är av typ 1. Typ 1 läker oftast ut av sig självt och behöver vanligtvis inte opereras.
Jag var rejält nervös inför operationen kvällen innan. Mycket som händer i skallen när man funderar kring det besked man fått, och när man står inför någonting som låter otäckt och som man inte alls vet hur det ska kännas. Hade det varit utanpå kroppen, på huden kanske, hade det varit en annan sak just med tanke på enbart ingreppet. Att få förändrade celler är förstås skrämmande var på kroppen det än är. Hur som haver, de skulle operera mig med elslynga, dvs. att de bränner bort en bit av livmodertappen, ungefär lika stor som en hasselnöt. Låter otäckt.
Väl där frågade jag lite om jag borde vaccinera mig med Gardasil. Läkaren kunde inte garantera att det skulle ge någon säker effekt, men tyckte det skulle vara klokt. Frågade även om det påverkar graviditet i framtiden, risk för missfall, etc. Det är tydligen en lite större risk att få för tidigt födda barn, men risken vid enbart ett ingrepp är väldigt liten.
Tre stycken var med inne vid operationen (dagkirurgi) och det spände rejält vid undersökningen, men man vande sig faktiskt efter ett par minuter. Fick se min livmodertapp på en TV-skärm och en sköterska stod och förklarade för mig vad det var jag såg. Man kunde faktiskt tydligt se cellförändringarna och jag sade till henne att jag tyckte det var en ganska stor del som såg dålig ut, men hon verkade inte hålla med mig helt. Sedan fick jag tre sprutor (tror jag) och det gjorde lite ont. De varnade mig för att man kunde få lite hjärtklappning, men jag trodde inte det skulle börja rusa som det gjorde. Adrenalin i sprutorna, förmodligen. "Oh jävlar!" sade jag och fick hålla mig i, hjärtat skenade iväg värre än efter ett rejält träningspass och hela kroppen började skaka rejält och okontrollerat. "Känner du att du springer ifrån en björn nu?" sade sköterskan och jag svarade ja, hon menade väl att det är en rejäl adrenalinkick. Efter en halv minut till sade jag att det kändes som om jag skulle tuppa av, sköterskan frågade någonting men jag minns inte vad. Sedan lade hon kallt papper över min panna vilket var jävligt skönt faktiskt, och läkaren bad mig röra på armar och ben och efter några minuter var det bara fötterna som skakade. Så börjades operationen, med en utsug till och med eftersom det tydligen ryker från brännslyngan de använder (inget jag märkte något av) och efter någon sekund sade läkaren att de var klara. "Skämtar du?" frågade jag, eftersom jag inte ens hade märkt av ingreppet. Men det var klart, minsann! De klippte även av trådarna till min kopparspiral, blir väl ett helvete att få ut den sedan kan jag gissa, men det drog inte alls i livmodern när de klippte och jag kände inte av det alls heller. Sköterskan frågade mig om jag ville se biten de klippt bort, kände mig tveksam till det först och ville sätta mig en stund så allt slutade snurra. Sedan fick jag se, och det var större än en hasselnöt skulle jag vilja uppskatta, konstigt ändå att man verkligen inte kände något alls av själva ingreppet.
På det hela taget var det bara sprutan som var otäck, att se cellerna etc. var riktigt intressant. Och nu är det bara skönt att det hela är över. Hoppas de får ett bra besked på nya provsvaret så man kan få veta vilken typ av cellförändring jag har, så finns det ingenting kvar att vara nervös eller orolig för just nu. Förutom att man inte får bada i sommarvärmen på en månad, kanske :)
To be continued.
Midsommar i Leksand 2011
Var en hel del diskussioner innan var midsommar borde firas. Öland, Halmstad, Värsås eller Dalarna? Det slutade med Leksand. Så svenskt det kan bli!
Daniel, Charlie Kön, Rikard, Robin, Sääf, Gesine, Lillebror (inte min) och en hel drös ytterligare folk som jag inte minns till namnet bilade upp på torsdagen, dagen innan midsommar. Jag visste att jag aldrig skulle klara sova i tält ett par få timmar och sedan partaja hela midsommaraftonen så jag tog buss och tåg till Leksand dagen efter. Utan mat på hela dagen, snacka om att vara grinig när man väl kom fram! Varenda Pressbyrå hade stängt i alla städer jag hamnade i längst vägen.
Hur som haver, jag kokade linsgryta i stormköket när jag kom dit och började sedan förtära vin. De flesta andra sysslade med annat nere på stranden och Daniel låg och såg medvetslös ut pga. feber och sjukdom. Drog ner på stranden efter en stund och skrattade åt bland annat dödandet av Gesines arm.
Efter en stund stack folk tillbaka till tälten där ett gäng intill hade slagit sig samman med oss. Vi var för övrigt de enda ungdomarna på hela campingen eftersom övriga firade familjesemester. Midsommarens (förmodligen hela sommarens) bästa line är härmed korad, "Uuuusch, dumma sliddjur!"
Det hela slutade i att Lillebror (fortfarande inte min) somnade i ett tält och andra hade det riktigt mysigt i ett annat :) Allt varvades med diverse regnskurar och efter ett tag bestämde vi oss för att besöka den beryktade Gropen där Sveriges största midsommarpartaj skulle äga rum. Sagt och gjort, vi åkte med tåget... fast jag var lite upprörd en stund över att vi väntade på ett tåg trots att där inte fanns någon räls... och det var en riktigt trevlig tur, kanske roligast på hela helgen, med västgötska "Höl i vägga´!" och en massa plåtdunkande samt allsång till aukustisk gitarr.
Väl framme vid Gropen såg vi visserligen en gigantisk midsommarstång i typisk Leksand-anda, plus vackra tjejer i klassisk folkdräkt, men det var inte något håll igång. Efter att ha stått i den regniga Gropen ungefär en timme bestämde vi oss för att finna mat. Hittade världens godaste hamburgare i ett litet gatukök, och under tiden som vi glufsade i oss dom vet jag inte vart de andra tog vägen. Rikard blev småkär i en (faktiskt skitsöt) tjej så jag och Robin stack upp till stan och plankade in på någon sorts konsert i en park. Var dock inte speciellt mycket folk där heller så efter en timme till gick vi ut därifrån och vidare in mot centrum. Mötte då alla andra som tidigare försvunnit och gick fram till en krog... big mistake. Det kostade runt 200-300 kronor inträde och stängde om en timme. Vi bestämde oss för att dra iväg till campingen igen, men alla taxi's var fullbokade. Blev min uppgift att ragga skjuts hem och det var inga problem, för en hundralapp tog vi oss tillbaka till tältet.
Hittade ett gäng i vår ålder på vägen hem som var så ambitiösa att de poppat popcorn på campingen som jag fick smaka. De satt och spelade och hade det allmänt trevligt, men jag fick inte stanna där speciellt länge eftersom de övriga hittat en fest i en stugby några meter därifrån. Det visade sig emellertid att vara ingen fest alls. Så slutligen gick vi alla och lade oss. Förutom Rikard och Gesine som duschade i två, tre timmar mitt i natten :) Var riktigt mysigt att sova i tält när det regnade och smattrade mot tältet. Efter ett par timmar började det dock regna in lite, men jag hade mitt lättviktstält med mig som vi drog över oss och höll oss både varma och torra hela natten pga. zebris, tältet och halva Jizo's päls :)
Morgonen efter packade vi ihop, satte oss i en bil och påbörjade 6 timmars hemfärd inklusive ett stopp med världens godaste pizza. Tycker att Daniel var helt suverän, sovit i tält med feber i två nätter, minimum sömn och sedan köra hela vägen hem i ett streck. Jag, Rikard och Robin låg i baksätet ovandpå och under varandra om vartannat och sov eller halvsov hela vägen hem. Charlie Kön läste Slitz.
Kom på att vi fortfarande var rätt partysugna. För helt ärligt; phett besvikelse på Leksands midsommar. På radion sades det att vildaste festerna var i Leksand, men vi såg ju knappt något folk ute. Förmodligen pga. vädret. Jag såg inte ens en dalahäst!
Slutade med att alla hamnade på förfest hemma hos Rikard och Robin, men pga. allmänt trötta människor blev det en rätt chill förfest till Sääfs stora förtret. Sääf stack tillslut på en annan förfest och Charlie Kön stack till Olstorp. Jag var rätt nöjd med den chilla stämningen och när övriga gänget gick ut på krogen i Mariestad gick jag och lade mig för natten. Sov som en stock!
[Låter inte som i sin bästa dager här faktiskt, men hoppas jag slipper bli ihjälslagen då jag inte gett ut något namn!]
Bilder från Marstrand
Här kommer fyra bilder från senaste plåtningen med Kjell Sangberg på Marstrand.
Eftersom det är en öppen blogg tog jag mig friheten att pajja lite genom att censurera.
Finns det någon som är fotointresserad/har öga för skönheten i bar hud i kontrast till natur, så skicka iväg en kommentar eller ett mail istället :)
Distansträning och grillkväll
Igår red jag, Sarah och Oscar låtsasdistans på Superlie, Diggan och Sobrina. Var beräknat att ritten skulle starta klockan 10 på morgonen, men Sobrina hade slängt av sig halva skon så Sarah fick agera tappskopåslagare innan vi kom iväg.
Rutten gick från Tåstaryd - Brittnäs - Svestorp - Axtorp - Varola - Boställena - Värsås, sammanlagt kanske drygt två mil. Men vi gasade runt i minst en timme i skogarna runt Axtorp, sjukt roliga vägar. Sobrina sprang som en blådåre och vi hoppade hinder, galopperade genom vattengropen, uppför sandbackar, med mera. Hemvägen blev mest skritt längst med Varolavägen.
Var hemma inom 3 h. och 40 min. Allt som allt kanske det blev 2,5 - 3 mil. Var det snarare tre mil vi red så höll vi en hastighet på 8 km/h. Inte så jättebra snitthastighet, men det känns i hela kroppen vill jag garantera! Konstigast är att min nacke får storstryk, funderar på om jag kan ha headbangat sönder den någon gång i min ungdom för den gör verkligen ont efter ett par mil i sadeln. Sobrinas puls slutade på 40 slag/min :)
Trötta ryttare och trötta hästar, men mycket roligt! :)
Någon som vet om man kan mäta sträckor (bla. stigar som egentligen inte finns) någonstans över internet?
På kvällen samlades jag, Daniel, Sarah, Oscar, Nettan, Flora, Sune, Tiger, Calle och Marie för grillkalas. Rullande Systembolaget kom också dit, mycket mysigt. 
På kvällen hoppade jag upp på Bosse, tyckte han kände sig ensam och det finns ju som sagt inget bättre ställe på jorden än på Bosse Bus rygg. Han är så snäll, ledde honom fram till en stock i manen, kastade mig upp och red iväg, han lyssnade på skänklar och vikthjälper helt. Han kändes dock halt, första gången någonsin jag känt att han skulle halta i skritten :'( Lille Bosse Bus <3
Session på Marstrand
Sessionen var planerad att vara en klassisk kusten/havet-historia med mig längst ute på en klippa, lite fladdrande tyg i vinden (läs stormen) och stora bräckningar som kastar upp vatten över klipporna. Klipporna ska förstås vara helt grå, inte en gräsfläck så långt ögat kan nå, men detta var lättare sagt än gjort. När vi kom ut till Tjörn vid lunchtid klättrade vi runt på diverse klippor och körde hela ön runt i ungefär fyra timmar, men alla klippor var fulla med små buskar, gräs och mossa i varenda sprickkant och vi hade inte kunnat få någon variation på vinklar och pooser.
Slutade med att stack till Marstrand och tog färjan över till en mindre ö där vi hittade en perfekt plats precis intill en turiststig. Här blåste det en hel del också, så bräckningarna var häftiga och vågorna syntes tydligt på vattnet. Vi plåtade i max 45 minuter, tror jag, men bilderna blev faktiskt klockrena. Det flöt på som bara den och det blev verkligen som vi hade tänkt från början, klassisk skärgårds Fine Art, lite dyster känsla men vacker.
Kommer upp bilder senare när bilderna redigerats :)
Sandviken, fast inomhus!
På grund av tidsoptimism och typiskt svenskt sommar-väder slutade det med en hemmafest hos Rikard istället. Grillning blev det inte heller, utan en snabbpizza in i micron bara. Men vi hade en riktigt trevlig kväll, satt och skrattade på Rikards altan och spelade mungiga i köket. Blev lite kärleksfullt slagsmål och därefter massage.
Vissa människor uppförde sig som idioter dock eftersom de råkade få inte k----a med någon de hade ihop det med för tre år sedan och inte ens har kontakt med längre, vilket väckte viss irritation men med stöttning av alla normalt funtade människor sket vi alla i det och hade kul på Statt istället.
Dansade räva av oss och slutade med att vi raggade upp en överviktig finsk, skitfull 50+farbror utanför en pizzeria. Han fixade gratis skjuts till oss hem med sin dotter som var i vår ålder, men Rikard verkade tycka det var obehagligt då fyllot hela tiden berättade för honom hur snygg han är och varannan minut frågade honom om han inte är bög. Ha-ha-ha!
Dagen efter vaknade jag av trakassörerna/morgonmarodörerna Robin, Rikard, Charlie Kön och Daniel. Slutade med att vi alla låg i sängen med varsin laptop och var trötta efter ca 5 timmars sömn. Fy sjutton säger jag bara, varför kan man inte få sova ut när man festat en hel natt? Men rätt mysigt var det ändå.
Tack för en härlig kväll! :)
Härliga sommarturer
Jag och Daniel åkte till stigen mot Svestorp som rasat igen. Innanför den stigen finns kilometervis med sandvägar och en grusgrop där man kan klättra. Går även rida den vägen till Varola Stallklubb. Vi började såga ner alla träd, men kom tillslut fram till att det behövdes en motorsåg. Precis i samma ögonblick upptäckte vi en ny stig och hade inte behövt såga alls, men tur att det fanns en stig i alla fall för sladdlös motårsåg hade vi icke.
Tog sedan Superlie och Sobrina på en långtur. När vi kom till sandvägarna och Daniel fattade galopp började Superlie travartrava efter Sobrina. Jag har ju en travhäst själv så jag trodde inte att hon skulle trava så mycket snabbare, utan istället fatta galopp om jag lättade lite. Ingen tanke på att detta är en häst efter Copiad som blivit tävlad i monté. Istället drog hon bakdelen in under sig och drog på fort som fan i traven. Det var så kul! Jag skrek av förvåning och glädje, ställde mig upp och öste på ett par kilometer, plus råkade svälja en fluga i farten. Enda jag sade när vi stannat var "Jag ska bli montéryttare!".
En annan tur var härom dagen då jag och Daniel lastade Sobrina och åkte till sandvägarna och grusgropen vid Varola Stallklubb. Det finns en gammal och riktigt lång damm där med stockhinder i, problemet är att det växt igen med flera meter fallna träd och sly. Daniel tränade kondition, backträning och små vattenhinder på Sobrina medan jag sågade tills mjölksyran var ett faktum. Men jag kom igenom! Nu går det rida i full galopp genom hela dammen, underbart. Blir ungefär två mil att rida dit runt Varola och längst med Varolavägen hem igen. Bra träning med!
Härom dagen var jag, Sarah och Oscar ute med Sobrina, Superlie och Diggan. Oscar har blivit sjukt duktig på att rida under så kort tid, rider lätt utan problem och galopperar som bara hejsan. Sista biten hem red vi ut på ett gärde och jag red först och släppte Sobrina helt i galoppen, och hon är snabb. Mycket roligt :)
Igår var jag och Daniel ute med Sobrina och Bosse. Märkts så tydligt på senaste att Bosse känner sig utanför och blir ledsen när han är ensam kvar i hagen. Han blev nästan ung på nytt igår, på hemvägen längst med sista gärdet började han trava och sedan galoppera, ville inte stanna så jag lät honom galoppera uppför "galoppbacken". Kan lova att både jag och Bosse uppskattade detta, helt underbart att sitta på min gamle kära vän. Finns ingen häst i världen som jag trivs lika bra med att sitta på. Han är bäst!
Jag och Sobrina, Daniel och Diggan, Sarah och Superlie.
Daniel och Sobrina i dammen vid Varola Stallklubb. Alla träd som syns i bakgrunden har jag sågat ned ca. 20 meter in så vägen är helt fri. Den lilla kärringa´ kan, ho´!
Patrics blogg
Den absolut sorgligaste bloggen jag läst plöjde jag igenom när pappa var sjuk i hjärncancer.
Allt är så otroligt likt.
Kikade in på bloggen igen idag och vill länka till den här.
Neaera - The World Devourers
This massive gallery of killing tools
A mad number of technological miracles
Weapons not only kill their targets
They also kill those who pull the trigger
Violence - the language of the weak
Let the pen be mightier than the sword
Wartime absurdity
Is economy's prosperity
Greed over conscience
Mothers weep over their dead sons' bodies
While prices are rising on the stock
One man's sorrow - another man's pleasure?
Is that it?
All these victims of greed and loss
All these pictures you cannot forget
Devoured by fierce memories
Tamed, deceived
Enslaved by power
Lost, devoured
Consumed with trauma
Enslaved by power
The World Devourers
Dag 09 – Liv efter döden?
Däremot är det verkligt intressant att det faktiskt finns vetenskaplig forskning om vad som händer efter döden och belägg som inte alltid är till godo för landets alla ateister. Det bedrivs mätningar av paranormal aktivitet och varannan människa man talas vid med om ämnet har upplevt någonting övernaturligt i sitt liv, vissa tror att det varit inbillning och andra tror att det handlar om krafter vi människor inte känner till. Forskningen är större än vad många tror kring nära döden-upplevelser och olika teorier om vad som händer efter att en varelse har dött.
Vi vet egentligen så lite om det här livet. Den dagen kommer dock då vi alla kommer få veta vad som sker, eller inte sker, härnäst.
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Oh, how quickly life can turn around.
Seconds
become minutes
become hours
become days
Pedofili; William Goad
Läste i en gammal tidning om William Goad på kriminalsidorna, och kan bara säga fy fan för den karln!
Googlade hans namn idag: Han är Storbritanniens västa pedofil, och det är skrämmande att han inte pekas ut som världens värsta pedofil, (tänk bara de som är värre!). Under fyra decennier våldtog han över 3000 småpojkar. Goad ägde en kedja av lågrpsibutiker och var miljonär, han lockade till sig unga pojkar med godis och löfte om arbete i någon av hans affärer. Sedan lockade han till sig de utsatta fattiga barnens vänner med löften om pengar. Många av pojkarna var så unga som 5 år gamla!
En av de grövsta anklagelserna mot Goad är påståendet att han skulle betalt ersättning för att kidnappa en femårig pojke i syfte att våldta honom.
En av Goads bekanta har berättat att Goad en gång våldtog en åttaårig pojke på en campingplats med motiveringen "Han klarar av det".
När polisen fick upp ståret på Goad så flydde han till Thailand där han fortsatte förgripa sig på pojkar. Pojkar som aldrig kommer att få berätta vad Goad utsatte dem för.
År 2004 dömdes Goad till livstids fängelse. Han erkände enbart 14 våldtäkter, men i fänglset skryter han om att han kommit upp i sitt nya rekord innan domen föll; 142 pojkar på ett år. Många av Goads offer har tagit livet av sig och polisen vittnar om att han dessutom kan vara huvudorsaken till en stor drogproblematik i områden där han härjade innan fängelsevistelsen.
"Jag hoppas att han får det svårt i fängelset. Flera av hans offer finns säkert där också och jag hoppas att de hämnas oss alla", säger att av Goads offer till brittiska Mirror.
I år kan Goad gå fri från fängelset om det går bevisa att han inte längre är en fara för samhället.
Fy fan, säger jag bara...
Hoppträning i Varola
Det är så kul att se Daniel bli tränad av Sarah!
Senast red de dressyr på en volt ute på gärdet och jag har aldrig sett Sobrina och Daniel gå så bra ihop förut.
Och igår åkte vi till Varola och hopptränade.
Daniel har en jättebra sits över hindren men behöver lära sig att rida mellan hindren; halvhalter, räkna galoppsprång och taxera. Kan lova att det var en jävla skillnad före och efter på träningen och både Daniel o. Sobrina såg lyckliga ut!
Har två filmer från igår. Föreställ er någon som bara ridit mot hindren utan markarbete däremellan, och som i slutet av träningen rider som på filmen. Blicken rakt fram, räknar galoppsprång, länger och kortar galoppen, bra vägar, etc. Nu ska de ut och tävla säger jag bara!
Var är Sessan?
Hon har aldrig sprungit bort förut. Hon brukar inte gå över vägen, och absolut inte nattetid. Blir hon lämnad ute över natten så brukar hon sitta i uterummet som står på glänt, eller så sätter hon sig utanför sovrumsfönstret och skriker. Aldrig varit med om att hon skulle sticka iväg på strövartåg mitt i natten. Det är en dam som är fin i kanten, en ordentlig, försiktig och feminin liten tjej.
Hon har en egenhet att gå in i andras hus eller hoppa in i andras bilar som stannar på gården. Men vem skulle köra upp på vår gård mellan 23-06 på natten?
Vi har även gått längst med vägen, 1 km åt varje håll, flera gånger men inte hittat någonting.
Finns det någon som sett henne?
Det börjar kännas som om vi inte kommer hitta henne igen.
Härlig sommardag
Jag och Daniel åkte från Skövde till stallet vid 10 på morgonen. Sedan började vi slå stolp till en ny sommarhage åt hästarna. Vilket teamwork; vi, Nettan, Sarah och Oscar. Blev jättefint och solbrända, det blev vi också! Bosse fick spolas av ett par gånger så han höll sig sval, och Nettan vräkte vatten rakt i nyllet på Sarah så hon blev nog också lite svalare ;)
Därefter red vi ut barbacka på en skrittur. Oscar red på Bosse och var mkt nervös innan, men efteråt fick jag höra att det var som att köra en Hyundai och jag tror det var en komplimang :) Sobrina taktade hela tiden så min bakdel var inte lite svettig efteråt. Mysigt var det ändå! Bosse var mycket glad över att ha fått följa med alla hästarna ut i skogen.
När vi hade ridit åkte vi till Brevikoch badade (kallt!) och sedan grillade vi korv och gjorde upp en stor brasa vid stranden. En del vin förtärde vi också, och det kom dit fler folk som vi satt och chillade med. Mycket mysig kväll!
Det är sån sommar'n ska va', dä!
Kissie
Människan har blåtonade tuttar, vattenskalle (kolla huvudets storlek jämförelsevis höfterna) och har någon konstig downsyndrom-liknande blick?
Och detta ska vara idealet för dagens flickor?
Tillåt mig njuta av min egen spelbild and screw the universe! :)
