Breathe in, live out! ☮

Nu är det en såndär fin mellan-årstider-period. Synd att de varar så kort tid. Bästa årstiderna är (ur stall/häst-synpunkt) våren och hösten när det fortfarande är ljust om kvällarna.

Senaste tiden har jag bland annat bilat ner till Ullared tillsammans med Helen. Min första "långresa" som chaufför. Gick utmärkt, trots trötthet och en halv liter Red Bull på vägen hem. Jag gjorde dessutom ett par fynd i Ge-Kås, bland annat en jättefin grön soft shell-jacka, en grön fleecetröja, ridstrumpor, PEAK regnställ (både jackan och byxorna), shortchaps, lila vintertäcke med andasfunktion och ett grönt schabrak. Allt för knappt 1300 riksdaler. Det hade jag knappt fått ens täcket för i Skövde :)

Vi har även varit på Kapten Röd's spelning i stan, jag och Helen och Madde. Fan så bra de var!! Det är nog den enda artist som jag tyckt varit BÄTTRE live än på skiva. Det var en sån lööööv-feeling i hela publiken, mellansnack, peppning, rubbet! Bra kväll där man träffade vänner och bekanta som man sjöng tillsammans med.

Danan är hemma också, hon kom hem igår. Jag sadlade direkt när hon kommit hem och räknade med att hon skulle testa mig lite i hemmiljön, men nepp. Jag hann knappt sätta mig i sadeln innan hon skrittade framåt med spetsade öron. En timme ute i den fina höst-skogen och sedan ett bad när vi kom hem. När hon stod utanför stallet och blev badad såg hon Diggan och Supra precis intill och blev jätte-pratglad med sina gamla kompisar. De stod och brummade alla tre, så jag släppte henne i hagen när vi var klara. Och jisses, Diggan anföll henne och försökte fösa ut henne ur hagen! Tillsist rusade de in i stallet och jag fick fatt på en livrädd stackars Danan som inte fattade vad som hände. De fick stå inne tills Sarah kom hem från jobbet och hon berättar då att Diggan tydligen blivit arg mot andra hästar för han vaktar Supra som är dräktig. Han tror väl att det är han som är pappan :) Och det har blivit vissa tillökningar i stallet; Majsan har ställt dit sina två små ponnies, en korsning c-ponny skäck ("Oboy") och en liten fux shettis ("Oliver"). Ponnies brukar ju vara snälla, så vi tänkte att Danan skulle få gå med dom istället. Jag ledde henne genom deras hage och vad händer? Jo, 24-årige Oboy får kåtslag och har uppenbara planer på att hoppa upp på Danan, hon blir rädd och sparkar och jag försöker att få ut oss båda från hagen snabbt. Oboy har aldrig gjort så mot ston tidigare. Så vi satt och försökte knäcka nöten hur vi skulle ha hästarna i hagen, det hela slutade med att Diggan får gå själv i en hage och Danan och Supra går tillsammans. Det fungerade, phew! Jag får dåligt samvete mot Danan som varit hela sommaren med en ny bästis (Totte) som hon gnagt manke med.
Till den lite roligare delen så kommer Majsans hästar att stanna kvar hos oss. Så nu är det 5 hästar i stallet och en 6'e på väg när Supra ska föla. Fullt hus! :)

 

För övrigt, ska det inte vara enkelt att ha kort hår? Hört att man slipper borsta det och greja och hålla på. Men när jag vaknar står det åt alla håll och vill inte lägga sig ner. Dessutom blåser luggen i ansiktet och härjar, och det är för kort för att ha toffs. Jag som haft dreads i fyra år grejar inte detdär med att kamma sig, föna sig, styla sig och annat kraffs. Väx ut fort, jag vill ha toffs nuuu! :)

Nu är jag redo för en take off till jobbet där jag glömde min fina matkasse som Jebens kom dit med härom dagen då jag fick jobba dygn och sedan jobba över dagen efter, vilket jag inte hade matranson till. Då vet man att man har bra vänner, laddar upp med en hel kasse mat och godis och kör dit det till mig! :)

Chao.

Idag har jag och Emma ridit ut, jag på Eldana och Emma på HeroPero. Och det gick så himla bra! Eldana testade om jag var med precis i början, men när hon visste att jag var med så gick det så himla bra. Hon brydde sig inte om skänkeln alls längre, hon gick med spetsade öron och pigga steg över stock och sten, lera och pinnar. Vi red i alla gångarter, inga problem alls. Vilken härlig, härlig häst hon är!!
Emma är för övrigt helt störtskön. Och hon har en så självklar relation till hästar. Små saker som hon berättar, men som man aldrig tänkt på själv är bla. att om man får igång tugg-reflexen på en häst så blir den lugn i stressande situationer, eller att man aldrig ska stå med ansiktet mot en häst när man introducerar nya saker eftersom det signalerar fara. Hon är så bra, Emma. Tack snälla du för allting! :)

Nu bär det av med Helen och Madelene till Kapten Röd-spelning i centrum.

Åh, by the way, jag har kapat dreadsen sådär lite hux flux:

Eldana står inte i Värsås längre, hon står hos Emma två månader framåt.

Kan säga så mycket som att hon gick på en ny transport utan ramp som om hon aldrig gjort något annat. Sedan gick hon in i sin nya hage och betade som om hon bott där hela livet. Dessutom fick hon kommentaren att hon är byggd som en distanshäst ska vara.

Idag blev hon tydligen även polare med ledarhästen i nya hagen, som för övrigt egentligen är bög och inte alls tycker om ston, och de stod och gnagde manke med varandra.

Senare idag fick jag följande sms:
"Nu har vi varit ute, Laman och jag. Inte så mycket som ett hopp i fel riktning. Spetsade öron, pigga steg och lyhörd som bara den. Visst blåste hon i näsan ibland men vid minsta tvekan sa jag bara 'det är okey' så knalla hon vidare. Genom gegga och vattendrag. Över grenar på stigen och gick fint på vägen när vi mötte bilar. Slutsatsen idag är följande; detta är helt och hållet en röststyrd tankeläsar-häst. Helt underbart med såna individer!!! Synd att hon redan är 10 år för en sånhär häst hade kunnat gå långt! Du har gjort ett bra köp. :)"

Så otroligt glad jag blir efter alla olycksord och fördömanden som denna häst fått från folk, och att sedan få denna lysande kritik från en väldigt duktig hästmänniska. Dessutom redan efter andra dagen på det nya stället!

Men allra mest glad är jag förstås över att detta gått så himla bra! Oavsett vad andra säger, tänker eller tror :D

Fina pojkvännen (han verkar ju vara i en övergående homo-fas) Hero t.v. och Eldana t.h.



Jag som är helt igenom glad och käkar vattenmelon i sängen.

I onsdags satte jag och Madelene oss i Kyrkparken och delade på lite frukt och en vinare. Hade det mycket trevligt! Hörde att det var ståhej på torget, så vi gick dit när vinaren var slut. Visade sig att både Gunnar och Kerstin (grannarna) plus min mamma var där på bugg/dans-afton. Så vi tittade på de fina dansparen innan vi drog vidare till Glädje där det var "rosa afton", vilket innebar en billig flaska rosé. Vi blev riktigt i gasen och träffade både gamla och nya ansikten. Till och med Daniel kom dit, det var år och dagar sedan jag såg honom :) Madelene verkar vara en riktig toppen-tjej, hon är klok och snäll. Hon berättade om sitt äventyr då hon bodde på en gård i Montana, riktigt häftiga story's! Tack för en toppenkväll! :)


Madelene och filten

Idag skulle jag ha jobbat, hade jag i alla fall skrivit upp, något som visade sig vara felaktigt när jag väl var på jobbet. Men Sarah var ledig så vi lastade Eldana och Diggan för att åka till Varola Stallklubb. Där hopptränade Sarah och sedan red vi ut tillsammans till gropen där det är mycket sand, branta backar och en liten "sjö" man kan rida rakt igenom. Trots att Eldana hade ny sadel på sig (Danies, jag ville inte sitta i "stupande sadeln") och varken gått genom vatten eller klättrat med ryttare förr så gick hon som en klocka! Jag blev så glad och stolt, så duktig liten loppa <3






När vi var tillbaka i stallet bestämde jag mig för att sitta på Supra när Sarah longerade henne. Bra sitsträning :)
Därefter åkte vi till Skövde och köpte ett nytt bett till Eldana (det femte, om man räknar med att jag även testat bettlöst). Sedan åt vi supergott på Thai House medan regnet öste ner. Mysfaktorn när det åskar och regnar är hög, så vi åkte hem till mig och drack varm choklad på balkongen. Kvällen avslutades med TV-spel.

Tack för en toppen-dag :)
Vi ska jag sova, för imorgon händer det minsann grejer i Stockholm....!

Bild från dagens promenad med Eldana, Mir och Helen. 2,5 timme i skogen och på asfalt :)
Tack för att ni följde med och slogs med alla äckliga flygfän!
"Dwaaaaane! We o-y 'ave one e!" <3

 

Helgen tillbringades med Emma, Hero, Ulrika och Linda i Uppsala där Emma och Hero startade sin första 120 km CEI** i distansritt. Vi andra hinkade ekipaget.

Åkte upp på fredagen, då det var veterinärbesiktning och när vi stoppat om Hero i sin övernattningsbox inkvarterade vi tjejer på ett vandrarhem. Vi slogs lite om under-slafarna, men jag fick av kissenödiga skäl ta en av de eftertraktade bäddarna. Vi hade även lite eskapader som innefattade skavsår på stjärten och torrschampo till håret (fråga inte). Det var en riktigt mysig kväll där vi låg och pratade till sent, lite lägerskola-känsla. Alla hade nog svårt att sova, klockan skulle nämligen ringa strax innan 5 eftersom Emmas start var kl. 7 på morgonen.

På morgonen åkte vi och gjorde iordning Hero, Emma red bort honom till tävlingsplatsen och vid första hinkningen efter start började vi mosa i henne sin frukost så hon inte skulle bli helt slut under den långa färden utan bränsle i kroppen :) Vid första vet.kontrollen fick Hero anmärkning på sitt tarmljud, så vi började mosa i även honom mat, vilket gav utdelning i fina tarmljud vid andra vet.kontrollen. Vid sista vet.kontrollen fick de reinspection för Hero såg lite spak ut, men vid kontrollen var han väldigt fin så de gav sig ut på sista sträckan. Hero var pigg och fick spurta sista lilla biten innan det var dags för den sista veterinärkontrollen efter 12 mil och lite över 8 timmar i sadeln. När de blev godkända blev jag lite ställd över att jag blev så rörd, ögonen blev allt lite blöta! Vilken prestation av fina paret :) Tittade på Linda och såg att hon var allt lite tåögd hon med så vi fick bita oss i läppen båda två, boo-hoo :') Grattis Emma och Hero!

På kvällen mosade vi i oss mat och sen skålade vi i bubbelvin. Jag hade tydligen sovit väldigt gott på natten sen
;)

Här kommer ett litet filmklipp från vår lyckade helg! :D

 

Så! Nu är det över! Jubileumsritten genom Västergötland är klar. Läs mer om den här: http://jubileumsritten.wordpress.com/

I torsdags den 7/6 startade ett gäng från Jutagården och red 20 km till Värsås via Varola. Precis när gänget skulle rida iväg så kom det ytterligare ett gäng ridande från Grevagården! Jätteroligt! Så det blev ett helt gäng som red sträckan roligt nog. Vi pausade i Varola och fikade, sedan red de genom Svestorp-skogen hem till mamma där det blev fika igen. Trötta med glada tjejer :) Mäktigt att se så många hästar hemma på gården!


I fredags den 8/6 startade Emma Svanäng på MA El Hero från mamma och red till Tibro via Igelstorp. Starttiden från Värsås var satt kl. 12 och skulle avslutas i Tibro på Uppåner-festivalen kl. 18, så vi satte oss inne hos mamma och fikade en stund och Emma gav sig av strax efter 13. Det blev en skrittur för ekipaget med fikapaus och det var så kul att se dem rida genom Tibro med alla som glodde efter dem :D Jätteduktiga bland trafik och allt! Hon kom fram till festivalen en timme innan utsatt tid, men det drogs på stort med en gång och hon blev intervjuad av både festivalens webb-TV och tidningen. Här kommer ett klipp:



Emma och Hero

I lördags den 9/6 hade jag egentligen tänkt sitta hemma och plugga, men så blev det inte. Snälla Gitz släpade runt på mig i bilen från Kateryd i Tibro till Karlsborg, vilket var den längsta sträckan på ca. 30 km. Ett körekipage (ståtliga som få!) anslöt sig i Mölltorp och det var riktigt roligt att se dem köra genom porten in till Karlsborgs fästning och det gamla torget där inne.

Inne på fästningsområdet

Så, jag var på Morwens examen i Timmersdala på fredagskvällen och fick då ett sms av Emma som frågade om jag ville rida med sista sträckan och lämna över budkaveln till Närkes distrikt på söndagen. Så roligt!! Tack Emma!!! Så idag den 10/6 möttes vi upp på Karlsborgs fästnings torg och red tillsammans genom Karlsborg mot Forsvik. Vi red fel, så det blev en lite längre sträcka på ungefär 20 km totalt, men det gjorde ingenting. Vilken häst! Vad roligt det var att galoppera ute igen för första gången på... ett år, måste det vara. Och han bara rullade på i ett härligt tempo så det var bara att åka med :) Och minst lika roligt att få ha ridit med på Jubileumsritten och dessutom att vara med upp till nästa distrikt! Vi möttes upp av både fotfolk och en hel massa hästar som tog över budkaveln på plats.

Nu får jag skjuta upp det där provet ett par dagar, men vad gör det? Provet minns jag absolut inte om 50 år, men detta kommer jag minnas! :) Tack till allihopa!

*BILDER FRÅN SISTA STRÄCKAN ÄR PÅ G*

Så idag har jag dragit sträckan för Jubileumsritten från Jutagården till Värsås. Phew! Som vanligt blir det aldrig som man tänkt sig!

Jag och mamma åkte iväg med bilen och hade planerat att ta några caches längst med vägen. Vi åkte kl 11 och räknade med att vara hemma kl 13 ungefär.

Först gick jag in i skogen och mamma körde runt den för att möta mig på andra sidan. Men jag kom inte ut från skogen på 1,5 timme eftersom de fällt en massa träd inne i skogen och stigen över mossen var totalt BORTA! Jag letade och letade, jag ramlade framstupa och låg sprattlandes på mossen med spetsen på en stolp genom min stickade tröja. Skitsnygg var jag också i mina gummistövlar där ute bland älgtorn och saltstenar och täta träd. Tillslut hittade jag bäcken och följde den fram till vägen jag sökte efter, sedan hittade jag slutligen tillbaka och kunde markera ut "vägen". Men jag vete tusan om det går att komma fram med häst där ens!

Nästa väg jag gick till och markerat ut så fint visade sig längre fram vara plöjd och sådd! Ingen väg kvar! Alls. Så jag fick dra om det hela 4 km runt hela skogen...

Vi var tillbaka i Värsås kl 16. Mamma var stressad och åkte iväg för uppvisnings-dans i folkdans och jag cyklade den sista biten och satte upp markeringar. Sedan cyklade jag till stallet där Sarah kom med ett förslag på ridväg inför fredagen Hörnebo - TBR! Och när jag kom tillbaka till gården igen började jag skriva ut kartor och markera vägen på kartorna. Nu är klockan 21!

Ja, hjälp vad tiden går. Ont i fötterna har jag i alla fall så jag räknar detta som årets motion! :D
Hoppas nu att det går bra imorgon och att ingen fastnar på mossen ;)

Sammantaget; jättelyckat!

Vi var uppe och skulle resa tält i fredags. Först och främst hade Emma glömt tältpinnar 2 timmars bilsresa bort så det var bara att ända vid upptäckten! Sedan dängde Susanne en tältpinne i skallen på Linda och därefter låg vi med en hammare och krökte tältpinnar mot stenar under mark. Till och med i paddocken. När vi i samlad trupp vandrade iväg för att sätta upp tältet vid målgång en bit bort hörde vi ett stort BRAK! som ljöd över anläggningen, vilket visade sig vara vårt fina, ihop-släpade staket som rasat. Bara att plocka bort det igen och sätta dit dressyrstaket istället! Sist men inte minst skulle vi skruva fast alla skyltar som n¨ågon hade kissat på och därefter fick jag och Linda hemläxa att skriva de icke för-tryckta treskiktslapparna för hand ;)

Jag somnade klockan 01 och klockan ringde 04.30 lördag morgon. Ringde och väckte Daniel två gånger under morgonen för att vara säker på att han inte skulle försova sig. Men han dök inte upp 05.45 utanför lägenheten, så jag fick ringa honom igen och skälla upp honom ur sängen, ringa till Ulrika och säga att vi blir försenade och ringa till Madelene med samma meddelande.

Sista tiden att vara på plats för veterinärskrivare var 06.50, jag borde ha varit där tidigare. Så jag och Madelene rusade till veterinärgrinden där första besiktningen redan var i full gång. Det första som händer är att två tält flyger iväg och den service-inriktade ägaren till anläggningen fixade två transporter vid Start och Ut-tid som funktionärerna kunde sitta i.

Måste säga att jag blev väldigt imponerad av Madelenes insats! För det första bor hon i Halmstad och åker alltså för att vara funktionär på Hökensås från kl. 07 på morgonen till sen kväll. Hon var så ambitiös och var den av oss veterinärskrivare som var flitigast tror jag, hon satt nog knappt ner på hela dagen. Får bjuda henne på en hutt som tack någon dag :D

Och jag kände knappt av nattens bristande sömn på hela dagen. Det är så roligt med distans och man lär sig så himla mycket som funktionär! Faktsikt lika roligt som att rida själv tycker jag att det är :)

Det var väldigt roligt att få så mycket positiva kommentarer om tävlingen också, norrmännen var jättenöjda och vi fick även kommentarer om att det varit bra flyt i veterinärgrindarna. Väldigt skoj med tanke på att Häldetorp är en ny tävlingsplats för i år, plus att vi i distanskommitteén är helt nya som grupp!

Vann gjorde såklart Annelie Eriksson i 80 km, och Best Condition kammande Tic Tac Toe hem. 50 km vann Sara Persson på Monicc.

På kvällen skulle Anna köra mig till Värsås, och jag var så trött att jag trodde vi var i rondellen mot Jönköping när vi var i rondellen in mot Hjo, så jag direkterade stackars Anna med alla sina medpassagerare att köra mot Karlsborg! Så vi fick en riktig road trip där mitt i tröttheten, vi fick svänga av mot Tibro och sedan göra avstickaren till Värsås annars hade inte jag kunnat ta mig dit. Typiskt Frida pinsamt nog!

Lite bilder från ritten, av fotograf Mattias Malmgren:

 

I helgen vaar jag, Helen och Mir på Lure Coursing i Falköping. Mir startade inte, men det var riktigt roligt att se detta IRL i alla fall. Ninni som var där kom dessutom på fjärde placering med sin tik Wahidah, en riktigt söt tjej.
Jag blev sugen på att åka och titta på arab-galopp helt plötsligt på LC'n. Har aldrig varit på det.
Letar även efter fler funktionärer till Hökensåsritten, bristvara som alltid, men har fått med Daniel och vår bekanta Madelené och även hennes kompis i sin tur. Betyder mycket!!
Det är helt sanslöst hur folk kan uppföra sig, hur personer som rider i andra grenar älskar att vara spydig mot de som rider distans. Jag förstår inte problemet, även om jag inte har något intresse i att hoppa så åker jag gärna och tittar på andra som gör det. Det är alltid lärorikt att se andra rida över huvud taget, och det är hästarna som förenar oss ryttare tycker jag. Det ska inte behöva vara så att olika grenar får oss att vara spydiga eller elaka mot varandra.




Det var en riktigt bra dag igår. Har känt att jag inte passar in på det kommande sommarjobbet, att jag inte har kompetens eller erfarenhet, jag får prestationsångest och kryper in i mitt skal istället för att ta för mig. Men arbetskamraterna verkar vara hur chill och härliga som helst! På sätt och vis ger det ännu mer prestationsångest för de är så otroligt duktiga på det de gör, så jag vill inte göra bort mig inför dom och blir bara stel pga det. Men just igår kändes det riktigt trevligt att vara där och jag kunde slappna av helt. Man kommer nog in i detta så småningom också, allt löser sig med lite tid och rätt inställning! :)

Hästarna är gudomliga, älskar att vara ute i stallet, får fjärilar i magen av att sitta där och se dessa underbara djur som bara lever här och nu. De har riktiga vårkänslor också, de rusar runt som dårar. Eldana som ordinerats vila i skritt och Supra som förhoppningsvis nu är på smällen med Arlando Z! Sedan Eldana kom hit har jag inte sett henne bocka eller galoppera, men nu jäklar vad det går! Riktigt höga språng gör hon också. Och det roligaste av allt är när jag springer framför så hon får "följa john", när jag sedan tvärvänder så vänder hon också med en hel serie bakutsprång. Roligt att se en häst så glad :) Försökte få med detta på film igår, men kameran var mycket märklig tyckte hon och släppte inte loss riktigt.




För övrigt så är det verkligen så att jag har tagit på mig för mycket. Eller så är det bara så att jag är lat?? Jag vill inte gå på lektionerna, mest för att jag varit borta så mycket och inte hänger med på diskussionerna som de andra i klassen har. Finns några riktigt präktiga människor som jag inte vet riktigt varför jag stör mig på, men så är det. Önskar nu att jag hade valt lektionerna på närdistans istället. Valde ju lektionsbaserat för att läraren är så sjukt bra, den bästa lärare jag haft någonsin faktiskt! Jag fick tillåtelse att skippa torsdags-lektionerna så jag kommer jobba eftermiddagen istället.

Har så sjukt svårt att komma upp på morgonen, tar jag inte propavan så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om, men man får en helt sjuk hangover dagen efter så det går bara inte släpa sig upp ur sängen och så får man huvudvärk. Jag vill kunna skriva klart allt i skolan och fixa teorin till det förbannade körkortet som nu mer eller mindre ligger på is om man jämför med intensivkursen jag var på.

Kom precis på en rolig sak som jag hade glömt av; Inflyttningsfika hos Morwen ikväll! Som vanligt goa, glada, roliga människor som kommer dit. Blev så glad så jag ska nog dra mig neråt centrum och köpa något fint åt tösabeta! Tjoho!


Goodnighteeey


Riiise and shiiine

Ännu en helg har passerat!

I fredags var vi inne med Eldana igen för nytt böjprov. Tyvärr markerade hon ännu på både höger bak och höger fram, veterinären misstänkte spatt på bakbenet så jag valde att gå direkt till röntgen. Tur o oturen, det var inte spatt (phew) utan en liten knöl utanför hasleden. Den har kommit till av en spark el. dyl. och det enda som den o nuläget leder till är att hon inte har riktigt samma rörelsefrihet i höger bakben, så hon kan inte muskla sig lika bra på höger sida som hon kan på vänster. Där hon markerade i fram vid kotan såg fånt ut, detta visade sig sitta nere i hoven pga. för tunn stula, så hon kommer alltid behöva skor på sig. Hon fick lugnande innan röntgen så vi får greja klart besiktningen vid nästa besök och diskutera behandling mot hennes markeringar.



Det var helt underbart väder i fredags, så jag och Daniel bilade till foten av Jättadalen och klättrade upp till utkiksklipporna. Tände en brasa och grillade och tittade på utsikten, makalöst vacker solnedgång! Nu är våren på ingång på riktigt vill jag lova!








I lördags stack vi till Kalksjön och gick de gamla ridvägarna upp till de gamla gruvgångana där de brutit kalk och skiffer. Gångarna sträcker sig en mil in i berget och man kommer ut på en helt annan plats än där man började! Ska tom. finnas en cach där inne i grottsystemet (om man inte går vilse, det är sjukt mycket tunnlar åt olika håll) men vi kunde inte gå så långt in eftersom det var så mycket vatten när vi gått in en bit.
På lördagkvällen åkte vi sedan till Lillebrors flickvän Natalie och blev bjudna på grillmat i deras uterum med öppen brasa, mysigt! Och så vin på det också förstås!






Idag bar det av mot Skålltorps Pay and Jump där Sarah startade Supra i två klasser. Har nog aldrig sett ett sånt pådrag av supporters förut; jag, Daniel, Nettan, Marie och Helene! De skötte sig jättefint hur som helst, första rundan var solklar. Syns att de utvecklats tillsammans! :) Andra rundan fick ett litet missöde då Supra hoppade så stort att Sarah tappade ena stigbygeln och Supra drog iväg åt vänster och Sarah försökte kompensera upp detta geom att luta sig åt höger, och föll då pladask i backen och Supra spang omkring i ridhuset och gick inte fånga in. Nästa gång ska jag inte glömma att lägga ner superlimmet innan tävling! :D

Dagen började mkt tidigt och när jag kom ut till stallet hade Eldana härjat runt i sin box under natten och jag begriper inte varför. Hennes hink låg söndersparkad i ett hörn, till och med handtaget i stål var helt böjt. Sen hade hon rejsat inne i boxen så det sprutat upp torv på varenda vägg och tom. flygit över väggen! Övriga hästar verkade helt lugna. Kaninen som gjort något hon blev rädd av? Hon borde ju vara van vid den nu.

Blev matade av snälla Nettan innan supersnälla, underbara, helgoa Sarah körde mig och Eldana till Husaby hästklinik för bes. Eldana var lätt att lasta men när vi kom fram var hon stressad, svettig och hade sparkat sig själv på höger bakben. Sarah körde väldigt lugnt och fint, max 70 km/h och bromsade in i god tid och tog ut alla svängar lugnt och sansat. Däremot körde det tusen lastbilar på vägen över berget och de lade sig onödigt nära, (0,00003-sekundersregeln?) och körde om onödigt nära.

Fick en box och jag var stressad av pappersarbete trots att vi var en timme tidiga, men det stod en dam ute i stallet och skrek. De bad mig sätta mig i väntrummet och ta kaffe, men jag satte mig utanför Eldanas box och efter en stund lugnade hon sig och blev uttråkad. Hon ville köra trick (brukar vilja det när hon har tråkigt) och sade högt och tydligt "Heeeej" åt alla hästar, besökare och veterinärer som gick förbi. "Väldigt pratglad häst..." mumlade någon som gick förbi. Haha, ja det kan man säga! :)

När det blev vår tur fick vi gå in till rummet där man gör böjprov, vilket var uppdelat med en tunn mellanvägg till två smala tunnlar. Eldana var "spänd som en fiolsträng" som veterinären sade, men hon gick efter mig in i "tunneln" ett par vändor iaf. När vi sedan böjde var det lite jobbigt att de intill smackade så mycket på sin häst, Eldana trodde att hon skulle springa varje gång vilket resulterade i att hon reste sig lite. Hon var ohalt på alla fyra, markerade lite på höger bak där hon sparkat sig. Jag har sett att hon står tätt, men aldrig tänkt på att hon står på insidan av hoven på vänster fram så detta böjdes lite extra. Lite förhöjd risk till förslitningar vid ridning på den kotan, men ingen anmärkning nu. De fick även böja lite snällare eftersom hon är lite tät och inte hade helt hundra rörligthet utåt i frambenen.

Det jobbiga var när vi kom till ridhuset. Longera i skritt, inga problem. Trav i vänster varv, inga problem heller. Men trav i höger varv är hon plötsligt tydligt halt på höger fram! Veterinären tyckte att jag borde märkt detta under ridning, jag berättade att hon kan vara svår att rida och har problem med att hon vägrar gå fram, men att det blir bättre och bättre och jag har aldrig varken känt eller sett minsta anmärkning till hälta. Känns löjligt långsökt att detta skulle ha med benet att göra. Det är klart att benet var mer påfrestat än vanligt för att de böjt i det, men det är ju fortfarande inte önskvärt att en så tydlig hälta som inte "bränner ur" uppstår. Vi fick avbryta undersökningen och ordinerades vila i två veckor och sedan få en återtid. Detta besöket gick på närmare 2000 riksdaler, nästa besök kommer gå på 3000 kronor, och de varnade för att om de ville lägga på röntgen på benet då kostar detta ytterligare runt 4 tusenlappar extra. Hutlöst!

Så konstigt att hon är totalt ohalt direkt efter böjprov på rakt spår, men sedan är så tydligt halt på böjt spår! Funderar på om det beror på hennes race i boxen inatt, eller om hon belastat höger framben och hållt balansen på det i transporten för att hon sparkat sig på höger bak. Hon var dessutom väldigt trött i ridhuset, hade tagit mycket energi psykiskt för henne innan. Ridit henne för hårt har jag ju inte gjort. Och jag som inte var orolig alls för att något skulle vara fel på henne, jag var bara smånervös inför hur hon skulle reagera på allt nytt. Håll tummarna nu för att det visar sig vara bara något tillfälligt! Det får inte vara några allvarliga fel på "Lillstrumpan"! Det känns som borde vara något tillfälligt bara, men man blir orolig ändå. (Hönsmamma?)

Så typiskt mig, när det känns som allt har flyt och att går toppen, då händer det alltid något som gör att det blir pannkaka av det som känns härligt!

Trött efter 4-5 timmars sovtid inatt stressade jag med fodring, vattning, mockning och snabbmat för min egen del innan bussen gick tillbaka till Skara igen för arrangörskurs för Gitz inför Hökensåsritten. Fick på mig en skitful gammal skidjacka med hästbajs på armen som jag kom dit och stajlade med, den var åtminstone varm. Tycker det är jättekul att träffa alla i kommitten, trevliga människor allihop, och mycket lärorikt! Men jag var helt överygad om att sista 45 minutrarna var hela 2 timmar, var jättetrött och resterande satt i feber, tror det kommer drabba mig med.

Nu kom jag hem och skulle bara uppdatera bloggen och först tar det en kvar att starta datorn, sedan stänger den ner hela bloggen då inlägget precis är skrivet, därefter tar det ytterligare en kvart att starta upp datorn igen! Sen har min facebook bytt språk tydligen. Jag blir galen!!

Upp imorgon och försöka jaga ikapp personen som avgör om jag får extrajobbet som ledsagare på handikappridningen en gång i veckan, det skulle vara mer än nödvändiga pengar! Jisses... Lite väl mycket stress på alla plan de senaste dagarna. Så...

...Nu; Så trött att benen sticker. God natt :)

PS: Tack igen till fina Sarah! <3

Fina tjejen!

Dagen började hos tandläkaren, fortsatte i stallet och avslutades hos Jebens.

Red ut själv på Eldana och först kom vi inte av gården, så jag ledde henne över vägen och hoppade upp på andra sidan. Då gick det jättebra, fram till första skogsvägen där ett rådjur skuttade över gatan. Eldana vägrade gå efter detta och vevade med ett bakben när jag drev på, tillslut blev jag arg och gav henne en väldigt lätt dask med tygeländen, sedan var hon hur snäll som helst! Vi travade utåt skogen (alltså inte hemåt) och det har inte gått förut. På hemvägen försökte jag släppa henne för min och hennes första galopp, men hon vågade inte utan blev bara spänd och nervös.  Och det är ju inte konstigt; de tre gångerna hon galopperat under ryttare har hon velat hinna ikapp de andra hästarna och då vågat galoppera 10 meter åt gången, sötskruttan :) Nu hade vi ju ingen draghjälp med oss ut och jag tänker intre pressa något ur henne. På hemvägen blev det lite rodeo; "Min skugga bet mig i benet!" skrek Eldana men hon lugnade sig snabbt igen. Träffade två nya hästar ute, börjar bli mer hästtrafik i Värsås igen!

Imorgon får vi skjuts av underbart snälla Sarah till Husaby hästklinik för besiktningen.

Ligger just nu och tittar på TV6 nya zombie-serie där en gammal fd. klasskompis medverkar, sjukt unedrhållande...!

Avslutar med söt bebisbild på Eldana som Hannah skickade då jag fyllde år i helgen. Fin bebistjej!

 

Uteritten gick fint, Sarah red Eldana och jag red Supra för att se beviset på galopp under ryttare. Och gud, vad glad jag blev! Eldana valde galopp själv, även då hon kom ikapp mig och Supra som travade lugnt och fint. Hon gick med öronen vända mot Sarah och lyssnade, lugnt och sansat. Så duktiga!! På hemvägen testade vi på en grusväg och Eldana var tveksam, men det gick bra då med. Men sedan vägrade hon ta det lugnt, galopp-damen! Hon taktade och drog hela vägen hem, så vi tränade på att göra halt och stå still och vänta. Då kickade hon lite med ena bakbenet i protest men accepterade att stå stilla efter några minuter. Det kommer nog gå bra dethär, det som är underbart är att hon själv väljer att galoppera och tycker det är kul!

Så har jag även talats vid med mamma och funderar på att ta pengarna jag får för lägenheten och lägga det på farmors hus som behöver renoveras. Blev ganska mycket beslutsångest nu, bo kvar i stan eller flytta till hus på landet? Båda två har sina för och nackdelar. Kan inte hjälpa att det känns lite som att flytta hem till mamma igen om jag tar farmors hus som ligger hemma på gården. Vill ju bo själv och inte "hemma hos mamma" på något vis. På sommaren är nog eget hus helt underbart, men mindre härligt på vintern då en lägenhet känns mer soft. Jaja, jag behöver nog inte stressa. Just nu är jag mest inne på att bo i farmors hus över sommaren och hyra ut lägenheten under tiden, vilket jag skulle kunna tjäna ihop pengar att köpa en bil för. Bor jag på landet är det nog en förutsättning.

Som den lilla tattare jag är längtar jag efter att köpa en hippiebuss och dra iväg med den. Eller kanske bo i en grotta ett tag, verkar helsoft ;)

Lille Lukas har varit hos veterinären med sitt ben som var jättesvullet med en ficka ner mot tassen så varet inte kunde komma ut. Nu har han drän i benet och tratt på huvudet och tjatar om att få gå ut, men det får han icke göra på en vecka. Wilma hade den roligaste rekationen på Lukas i tratt, hon flydde hals över huvud i ren panik och vi vet inte var tusan hon gömde sig, vi letade nämligen i varje vrå i hela huset men hon kom fram efter natten till idag. Knäpp katt! Men knäppast (eller jävligast?) var Lukas själv när han upptäckte att han inte fick gå ut. Mamma låg och läste, varpå Lukas hoppar upp på hennes bröst och BAJSAR PÅ HENNE! Hahahaha, jag kollavippar snart av skrattanfall!! Hur kan någon bli så arg att man sätter sig och bajsar på den man är arg på?! Det ska till en katt för att göra något sånt!

Idag har jag för övrigt varit ute och ridit i sällskap av Ulrika som var så snäll och gick med mig på en skrittur i snön. Därefter åkte jag och mamma till Skara och hämtade ut lite täcken från Skara Hästsport som de sponsrat med till Hökensåsritten, hur bra som helst! Prislappen sade 400:-/st, fina fleecetäcken, fick tre stycken! :)
Efter det blev det afrodans på Actic, det var hur kul som helst! I slutet släckte de ner i salen och blandade trance med gamla naturinstrument och världens röj till det <3
Vägde mig på Actics våg, jag väger nu hela 64 kg!! Helt sanslöst!! Detta är nästan +10 kg sedan jag tog hem Eldana och det är bara 6 månader sedan. Och senast jag vägde mig för bara ett par veckor sedan vägde jag 59 kg. Vart är jag på väg egentligen? :P Folk säger att det inte syns på mig, men jag börjar tro att de är hemmablinda ;)

Igår kväll var det Daniels tur att dunsa i backen på Eldana. Vi tränade på att acceptera travskänkeln, så vi sprang runt på ett spår och gjorde halt på varje kortsida, sedan fram i trav. På kortsidan närmast stallet ville hon inte gå eftersom hon ville gå in istället, men röt jag till från mitten gick det jättebra igen. Mot slutet när vi sade att vi bara skulle köra ett varv till så stannade hon helt tvärt och vägrade gå (helt otroligt lyhörd, hon läser nog mina tankar när jag tänker att vi är klara) och stod och hotade med öronen bakåt, jag gick raskt fram mot henne och det skvätte upp snö mot henne, varpå hon slängde sig åt sidan och Daniel tappade balansen så den bomlösa sadeln åkte lite på sidan. Eldana blev livrädd för sadeln och drabbades av klassisk panik, for iväg med Daniel och sadeln halvt av i full galopp med en massa bocksprång. När hon närmade sig stängslet hoppade/flög Daniel av för att inte följa med genom stängslet. Då sprang Eldana in i stallet istället. Inga skadade! Får mig alltid att börja skratta hysteriskt av lättnad! Så var det bara upp i sadeln igen och trava ett par varv till, då gick damen som en klocka med spetsade öron och frustade och tyckte hon var duktig. Bra gjort av Daniel att hålla sig kvar! Kan inte säga att Eldana springer eller bockar rakt fram, det är vingel och snubbel och ryck åt alla håll och kanter. Tur att alla klarade sig bra ivf.

Otroligt vad människor är bra på att ha åsikter och snacka och tjaffsa om saker de inte har med att göra. Jag avskyr sånt! Speciellt ifrån folk som inte träffat mig på över ett år och inte vet vad jag gör idag ens! Men som en vän skrev "ogräsligt glad och trevlig!" Det ska jag vara :)

Konstigt att vissa män inte inser att man nisht vill träffa dem? Pinsamt att vara enträget envis och jobbig skulle jag själv tycka! :)

För övrigt; Kolla denna länk! Jag tyckte väl att det pirrade lite dovt i vårskriket häromdagen! <3

Nu ska jag upp och rasta sista djuren för idag! Over and out.

Tänker på Sara-Sofia och vilken otur hon har. Nu har hennes föl Lexington skadat sig och hon har legat och hållt om honom i boxen hela natten. Nu är Lex på väg i djurambulans till Skara. De misstänker att han brutit lårbenet. Vet inte vad som hänt heller, hästarna i hagen är jättesnälla så troligtvis har han inte blivit sparkad. Usch, lilla Sara! Jag tänker på dig och hoppas allt slutar bra!

Longerade Eldana igår och hon var så duktig! Tittar inte ens över cavalettin längre utan travar bara över bommarna som ingenting och ser jättefin ut. Tränade även på galoppfattning och hon har lärt sig vad "gaaaalopp!" betyder. Saktade av och galopperade flera gånger. Duktig tjej!

Det häftiga är att hon är så sensitibel och lyhörd att man bara behöver visa med kroppsspråket vad man menar. Jag kan förstå att många tycker att hon är hispig när de hanterar henne med övertydlighet, i hennes värld är det ju som att någon står och skriker åt henne. På Hällekis Säteri fick vi lära oss att låta hästen följa axeln. När jag driver på henne lägger jag upp vänster axel i höger varv och hon ser det som pådrivande. När jag vill att hon ska sakta av till trav ställer jag mig med bröstet mot henne och hon saktar ner en gångart. Vill jag att hon ska stanna lägger jag upp höger axel så jag står med ryggen mot hennes färdriktning så stannar hon. Behövs absolut ingen långpisk eller dyl. Älskar hennes lyhördhet!