Breathe in, live out! ☮

Viken Runt i år igen (72 km på cykel) -denna gången tänkt som en revansch mot Jebens som så fint snajade om mig förra året då mina vader var helt slut, och hon gled in över mållinjen först. Jag tuggade runt på 4:35 med resultatet att en tånagel lossnade. När Jebens fyllde år i mars fick hon en anmälan till Viken Runt med tanken att jag skulle komma före henne i mål. Därefter anmälde sig även Hans, med målet att bräcka mig!

 

Träning var det inte tal om i år heller. Jag äger inte ens en cykel!

En runda på 50 km på Viktors cykel, med hälseneinflammation som resultat. Och därefter en kortis på 20 km på Hans gamle skrammelcykel. Mer var det inte tal om.

 

Jag fick låna Viktors mountinbike och dagen innan Viken Runt skulle Hans kolla igenom den, pumpa däcken och så. De såg inte så bra ut och poff! så hade ena däcket smällt, så det var bara att ta sig in till stan och köpa nya däck också, med mycket mönsterdjup som gör det tuffare att cykla långt.

 

Mariell och Viktor körde servicebil runt, men de behövde inte serva så mycket.

 

Från start höll vi ihop alla tre i typ 3 km. I första backen började det kännas i benen så jag drog ner på tempot, och det var så tydligt att Hans då såg sin chans och drog ifrån mig. Jag cyklade dock ikapp honom varje gång  det blev plan mark.

Han skick-sackade förbi vartenda ekipage och jag sick-sackade förbi efter och körde om honom tills nästa backe kom, osv.

Jebens hamnade efter, men inte långt efter!

 

Efter 10 km stod Mariell och Viktor och jag tänkte stanna för att ta av mig långärmade tröjan och även kissa eftersom jag hinkat hur mycket vatten som helst på morgonen. Hans kom fram till dem först och så fort han såg mig komma farande kastade han sig upp på cykeln och drog. "Jävla Hans!" skrek jag, kastade av mig tröjan på Viktor och slänge mig ner i ett dike, sedan upp på cykeln och låg ner i svängarna för att komma ikapp Hans.

 

Andra gången Mariell och Viktor stod längst med vägen var efter 30 km och på grund av kisseriet i diket så hade jag tappat Hans. "Hur långt fram är Hans?!" skrek jag, "Tio minuter!" vrålade Mariell, "Faaaan och!" skrek jag och stannade inte utan trampade på som hejsan.

 

Efter 50 km låste sig min konstiga arbetsskada i ryggen så jag hade nåt så fruktansvärt ont på höger sida, jag stannade och försökte höja sadeln så jag skulle sitta rakare med ryggen, men det hjälpte inte. Så vid nästa stopp stannade jag och fick ta Ipren och Zoongel, plus knäcka ryggen och sedan kändes det riktigt bra igen så jag cyklade på de sista 20 kilometrarna utan mer ryggont än att det var överkomligt. Jag är så himla glad att både vader och knä grejade det i år så det inte blev som förra året! Men jag hade tappat Hans med 20 minuter de sista två milen och då släppte jag tävlingsinstinkten. Jag började bli trött så släppte av på tempot som hade varit innan.

 

Sista 10 km var jobbiga för det var öppet och blåste jäkel. Men jag kom i mål på 3:28, så det var 67 minuter snabbare än förra året och som sagt, mina ben höll!

Jebens var hur duktig som helst, hon kom bara 10 minuter efter mig på en cykel med bara 5 växlar, det hade jag fasiken aldrig pallat!

 

Lite besviken på min tid är jag ändå, det hade varit okej om Hans vunnit med 10-15 minuter, inte 25. Men jag hade så himla roligt! Det var tävlingsskalle och hur kul som helst att försöka jaga ikapp någon och samtidigt bli jagad av en tredje!

 

Bra jobbat alla! :-)

 

Bilder kommer nog upp så småningom, Mariell har dem än så länge.