Breathe in, live out! ☮

Vad somrarna går fort, det är ju helt sanslöst... Jag älskar att sola och bada!! Men jag avskyr även broms och blinningar när man rider... Egentligen gillar jag att vi har årstider här i landet, men får lite ågren över att det kommer bli så mörkt och grått. Jag måste ha sol. Avskyr när himlen är som ett grått gryt-lock som inte släpper igenom några solstrålar.

 

Sista passet på jobbet är på lördag. Sedan får jag bli introduserad till en ny brukare. Känns väl sådär, hade gärna stannat kvar där jag är nu. Men självklart kan det nya stället också bli bra!

 

I Ekby älskar alla hästar Eldana. Wilda och hon har blivit bästa väninnor :-) Ikväll var jag och Emma på besök hos min eminenta, än så länge hemliga, hinknisse.

 

Mer saker är på gång, uppdaterar mer senare i veckan. Tjo!

 

Denna sommar har jag verkligen varit land och rike runt. Jag som brukar bli rastlös av att vara hemma, känner nu att det får vara nog på kringflackandet. Även om jag haft väldigt trevligt! Har alltså inte haft en ledig helg på hela juli och augusti. Delvis jobbar jag mest helger eftersom OB-tillägg ger mer klirr i kassan. Och övriga helger har vi rest omkring, mycket tillsammans med mamma till hennes nyfunna kusin som jag skrivit om innan. Både han och hans familj är jättetrevliga. Vi har gjort Danmark, Gävle, Gotland, Dalarna x2 gånger och Värnamo.

 

I fredags kom brorsan hem till Rävsås och vi grillade på kvällen. Lördag morgon bar det av till High Chaparall, där min nya syssling Gustaf jobbar som självaste Lucky Luke. Det var så himla kul att se honom uppträda! Och Chappen var betydligt större än vad jag minns, vi hade att göra hela dagen. Efter Gustafs arbetsdag tog vi med oss honom till Rävsås och grillade till sent på natten.

 

I söndags åkte vi tidigt till Ludvika för en stor släktträff där jag inte träffat någon i princip. Det var som att kliva in i ett avsnitt av Pistvakt, men trevligt var det. Vi var hemma sent i söndags och igår var det bara upp igen för att jobba dygn. Pust! :-)

 

Jag är ledsen, men det fungerar bara inte att dela sitt liv med någon man inte kan lita på... jag var tvungen att lämna dig.
Du ville inte längre då jag ville, dina avgaser luktade för jävligt, du spydde ut allt jag matade dig med, ibland ville du inte gå ur dvalan på morgonen och rulla ut från parkeringen...
Tack för den här tiden, Susen. En gång var du en trogen vän, men det är dags för oss att säga farväl.

Nu välkomnar vi det nya vrålåket som redan har många namn. Svarta Änkan, Dansken, Fikusen, kalla den vad fasen du vill. Här är min nya vän!

Sist vi träningsred lill-Ymsen-rundan på 2,5 mil kunde jag inte sluta le. Eldana kändes som en duracellkanin som aldrig ville sluta springa. Sista galoppen några kilometer hemifrån började hon bocka av glädje och jag fick hålla in henne. Hon hade lätt kunnat gå ett par mil till!

Så. Dagens tränibgsrunda skulle bli hela Ymsen runt, på 5,5 mil. Eldana fattade direkt att hon, som vid tidigare ritt, skulle hamna lite efter de andra hästarna när tempot ökades. Hästarna vi rider med ligger på elitnivå, är vana vid att springa länge och är dessutom betydligt större än Eldana. 
Efter 1,5 mil vände vi på Emmas inrådan hemåt och rutten slutade på 32 km. Vi red några km vilse och fick bege oss ut på Moholm vägen en bit, något jag aldrig hade vågat på ens min gamle Bosse som jag hade i tio års tid. Hon var så duktig med lastbilar som körde smällfort!

 

Jag och Eldana har ändå kommit långt efter hennes skada. På mindre än ett halvår klarar min fantastiska lilla häst över tre mil efter en mindre gaffelbandskada. Det är faktiskt ganska fantastiskt. 

 

Viktigast av allt är att jag verkligen älskar min fina lilla häst <3 Folk kan sitta hemma och vara bittra med sitt skitsnack så mycket de vill om de känner sig lyckligare människor av det :-)