Pearl Jam i Globen 2012
Den 7'e juli (nu i lördags) gick min julklapp i lås, en julklapp som jag fått av snälla Daniel, nämligen att få se Pearl Jam i Globen!
Vi bodde på vandrarhemmet af Chapman och gick därifrån till Globen på kvällen, med ett kortare stopp på thaibåten för ett glas vin. Framme vid Globen var stämningen utanför redan elektrisk av glädje och förväntan. Det var många som pratade engelska, hade rest hit från Danmark, Finland, Polen, etc. för att se detta fantastiska band tillsammans.
Jag och Daniel hade sittplatser, och det var skönt tänkte jag, gammal som man börjar bli. Men när bandet började spela "Elderly woman behind the counter in a small town" som första låt så blev jag allt bra sugen att trängas på golvet med de flertalet svettiga pungar av de 13.000 som samlats i Globen. Det var en helt otrolig upplevelse att se bandet från en sittplats, att ha ståplats måste varit helt enastående. För det var en helt utåt hellskotta bra publikstämning och connection mellan publiken och bandet, alla festade verkligen tillsammans på ett väldigt ärligt och självklart vis.
Dessutom gjorde Pearl Jam ett helt fantastiskt bra framträdande, för första gången i Sverige på 12 år. Det kunde inte bli bättre. Hela Globen kokade milt sagt. Det var helt azum!
Ska man välja några favoriter så blir det förstås de personliga favoritlåtarna "Just Breathe" (som Eddie Vedder dedikerade till föräldrarna som förlorade sin son under deras speling i Danmark för flera år sedan, jag grät en skvätt där i Globen, så fint det var), samt "Alive" (då kokade verkligen Globen, alla sjäng för full hals) och "Unthought known" samt öppningen med "Elderly woman behind the counter in a small town".
Tack tack tack som bara den för denna fina julklapp, och tack Pearl Jam och mannen med världens bästa sångröst; Eddie Vedder!
Detta filmklipp är inte från början av spelningen (som man kan tro), utan under själva konserten då bandet gick av scenen en kort stund:
Här kommer Just Breathe-videon:
Och en bild:
Här är jag precis innan insläppet:
Dagen efter konsterten gick vi till den otroliga och härliga restaurangen Koh Phangan. (Där det till och med åskar inomhus!)
Nu är jag hemma igen och mina fötter har värkt som bara den, de har spruckit upp och jag har fått åka taxi överallt. Men det var det värt! Och man får sig en tankeställare när man kommer tillbaka till jobbet och inser än en gång att alla inte har fördelarna att resa bort en helg, inte ens gå eller kanske tala. Det är något som de allra flesta tar för givet, fast man borde vara tacksam för varje dag man lever och kan njuta av att kroppen fungerar.
Som Eddie Vedder avslutade konserten, med orden: "Be grateful, we're all still alive!"
Vi bodde på vandrarhemmet af Chapman och gick därifrån till Globen på kvällen, med ett kortare stopp på thaibåten för ett glas vin. Framme vid Globen var stämningen utanför redan elektrisk av glädje och förväntan. Det var många som pratade engelska, hade rest hit från Danmark, Finland, Polen, etc. för att se detta fantastiska band tillsammans.
Jag och Daniel hade sittplatser, och det var skönt tänkte jag, gammal som man börjar bli. Men när bandet började spela "Elderly woman behind the counter in a small town" som första låt så blev jag allt bra sugen att trängas på golvet med de flertalet svettiga pungar av de 13.000 som samlats i Globen. Det var en helt otrolig upplevelse att se bandet från en sittplats, att ha ståplats måste varit helt enastående. För det var en helt utåt hellskotta bra publikstämning och connection mellan publiken och bandet, alla festade verkligen tillsammans på ett väldigt ärligt och självklart vis.
Dessutom gjorde Pearl Jam ett helt fantastiskt bra framträdande, för första gången i Sverige på 12 år. Det kunde inte bli bättre. Hela Globen kokade milt sagt. Det var helt azum!
Ska man välja några favoriter så blir det förstås de personliga favoritlåtarna "Just Breathe" (som Eddie Vedder dedikerade till föräldrarna som förlorade sin son under deras speling i Danmark för flera år sedan, jag grät en skvätt där i Globen, så fint det var), samt "Alive" (då kokade verkligen Globen, alla sjäng för full hals) och "Unthought known" samt öppningen med "Elderly woman behind the counter in a small town".
Tack tack tack som bara den för denna fina julklapp, och tack Pearl Jam och mannen med världens bästa sångröst; Eddie Vedder!
Detta filmklipp är inte från början av spelningen (som man kan tro), utan under själva konserten då bandet gick av scenen en kort stund:
Här kommer Just Breathe-videon:
Och en bild:
Här är jag precis innan insläppet:
Dagen efter konsterten gick vi till den otroliga och härliga restaurangen Koh Phangan. (Där det till och med åskar inomhus!)
Nu är jag hemma igen och mina fötter har värkt som bara den, de har spruckit upp och jag har fått åka taxi överallt. Men det var det värt! Och man får sig en tankeställare när man kommer tillbaka till jobbet och inser än en gång att alla inte har fördelarna att resa bort en helg, inte ens gå eller kanske tala. Det är något som de allra flesta tar för givet, fast man borde vara tacksam för varje dag man lever och kan njuta av att kroppen fungerar.
Som Eddie Vedder avslutade konserten, med orden: "Be grateful, we're all still alive!"
Kommentarer
Trackback
