Recent news
Wassup?
Först och främst har det landat ännu en ny skönhet i stallet. Ett sto född '92 efter Irco Marco som Sarah ska tävla lite med i hoppning och sedan blir hon fölsto. Mycket trevlig och lugn fröken. Så nu är de fem hästar i stallet, men Sobrina och Superlie går i hagen hemma hos mamma på höstbete i väntan på sina nya hem, medan övriga tre börjat stå inne nattetid.
Supra, nytillkomlingen efter Irco Marco
Jag såg "den bortsprunge knekten" när han väntade på bussen i förrgår och jag var på väg upp till stan. Min första impuls var att gå fram och säga hej, men jag har ju ingen aning om han skulle bli sur ifall jag gjorde det eller hur läget är riktigt. Vet inte om han såg mig, men jag gick förbi honom och tittade på honom för att se om han skulle hälsa, men det gjorde han inte. Och som Tobbe sade, varför inte bara gå fram och säga hej om man får impulsen att göra det? Varför gå efter hans regler om att låtsas som den andre är luft? Men fuck that, jag tycker att om man inte ens hör av sig för att fråga hur det gått då jag legat inne på sjukhus för ev. utomhavandeskap, då är man ganska kass som inte tar sitt ansvar. So have it his way then. If this is the way things has to be, that's the way it is.
I tisdags åkte jag och Tobbe och käkade sushi för att sedan dra till Äventyrsbadet och leka. Utomhusgrejen var öppen, den är bäst! Blev lite hungriga efter det så vi åkte till berget och satt i vindskyddet vid utkiksplatsen och grillade korv över öppen eld. Dagen avslutades med vin och bubbel/bastu, jag blev kalasers på bara en halv vinflaska men det slår rätt fort när man sitter i värmen också. Nu har människan stuckit ut i världen, alltid lika avundsjuk på folk som skaffat sig möjligheten att äventyra ett par år.
Magen mår rättså bra, men jag ska ringa in och rådfråga eftersom det hugger till lite på höger sida mellan varven. När vi åkte hem från berget fick jag ta smärtstillande och vila en timme innan det gick över. Och nu inatt vaknade jag av att det gjorde ont. Men inte alls på samma sätt som den dagen vi fick åka till akuten i alla fall :)
Med lilla Eldana går det framåt. Hon har coolat ner sig ordentligt, idag har hon varit här exakt en vecka. Har longerat henne igen och det går bra med avslappnad häst i både skritt och trav. Idag kom det stora provet med att tömköra henne. Först och främst är det besvärligt att tränsa på och av, bettet går inte in i munnen när man klämmer ihop tänderna allt man orkar säger hon. Sedan försöker jag ta ut bettet så försiktigt som möjligt efteråt så jag inte slår i hennes tänder och gör saken ännu värre, men hon släpper ju inte bettet. Tips? Åter till tömkörningen... Hon blev lite nervös först men när hon väl kommit underfund med vad jag bad henne om så gick det som en dans, hennes öron pekade rakt fram och hon frustade nöjt och lyssnade på minsta lilla tygeltag, jag styrde henne med lillfingret. Märktes att hon trivdes med sig själv! Sedan hände det tyvärr en liten olycka, hon viftade med svansen och lyckades få ena tömmen under sin svans och blev rädd så hon spände sig och då lossnade förstås inte tömmen. Hon började backa och stegra för att komma undan, jag tappade henne men hon lyssnade ändå på mina lugnande ord så jag lyckades få bort tömmen. Efter detta scenario var hon nervös över tömkörningen så fort hon kände tömmarna mot baken eller i synnerhet mot svansen. Får försöka fläta ihop den så hon inte viftar så mycket med den mot tömmarna, hon är väldigt rädd om den så hon är lite bakskygg när man grejar med den.
"Ich bin kleine körhäst. Jaaa, ser godt!"
Den lilla damen har börjat klia mig och det är bra mycket hårdare nypor på henne än vad det var på Bosse. Fick ett litet kärleksbett från framtänderna i armen idag. Känns som jag haft henne mer än en vecka, det känns som vi klaffar så bra hittills.
Nypt av putsande ponny
För övrigt har nu skolan börjat! Mycket skönt att ha något att gå upp till på morgonen och ha sin uppgift. Är stressad som bara den över att jag har så få poäng denna terminen så jag ska söka in på Svenska C också eftersom den börjar så sent in i terminen.
Typiskt nog har jag börjat drömma om honom på nätterna igen efter att jag såg honom där vid bussen. Love is'nt blind, it's retarded.
Först och främst har det landat ännu en ny skönhet i stallet. Ett sto född '92 efter Irco Marco som Sarah ska tävla lite med i hoppning och sedan blir hon fölsto. Mycket trevlig och lugn fröken. Så nu är de fem hästar i stallet, men Sobrina och Superlie går i hagen hemma hos mamma på höstbete i väntan på sina nya hem, medan övriga tre börjat stå inne nattetid.
Supra, nytillkomlingen efter Irco Marco
Jag såg "den bortsprunge knekten" när han väntade på bussen i förrgår och jag var på väg upp till stan. Min första impuls var att gå fram och säga hej, men jag har ju ingen aning om han skulle bli sur ifall jag gjorde det eller hur läget är riktigt. Vet inte om han såg mig, men jag gick förbi honom och tittade på honom för att se om han skulle hälsa, men det gjorde han inte. Och som Tobbe sade, varför inte bara gå fram och säga hej om man får impulsen att göra det? Varför gå efter hans regler om att låtsas som den andre är luft? Men fuck that, jag tycker att om man inte ens hör av sig för att fråga hur det gått då jag legat inne på sjukhus för ev. utomhavandeskap, då är man ganska kass som inte tar sitt ansvar. So have it his way then. If this is the way things has to be, that's the way it is.
I tisdags åkte jag och Tobbe och käkade sushi för att sedan dra till Äventyrsbadet och leka. Utomhusgrejen var öppen, den är bäst! Blev lite hungriga efter det så vi åkte till berget och satt i vindskyddet vid utkiksplatsen och grillade korv över öppen eld. Dagen avslutades med vin och bubbel/bastu, jag blev kalasers på bara en halv vinflaska men det slår rätt fort när man sitter i värmen också. Nu har människan stuckit ut i världen, alltid lika avundsjuk på folk som skaffat sig möjligheten att äventyra ett par år.
Magen mår rättså bra, men jag ska ringa in och rådfråga eftersom det hugger till lite på höger sida mellan varven. När vi åkte hem från berget fick jag ta smärtstillande och vila en timme innan det gick över. Och nu inatt vaknade jag av att det gjorde ont. Men inte alls på samma sätt som den dagen vi fick åka till akuten i alla fall :)
Med lilla Eldana går det framåt. Hon har coolat ner sig ordentligt, idag har hon varit här exakt en vecka. Har longerat henne igen och det går bra med avslappnad häst i både skritt och trav. Idag kom det stora provet med att tömköra henne. Först och främst är det besvärligt att tränsa på och av, bettet går inte in i munnen när man klämmer ihop tänderna allt man orkar säger hon. Sedan försöker jag ta ut bettet så försiktigt som möjligt efteråt så jag inte slår i hennes tänder och gör saken ännu värre, men hon släpper ju inte bettet. Tips? Åter till tömkörningen... Hon blev lite nervös först men när hon väl kommit underfund med vad jag bad henne om så gick det som en dans, hennes öron pekade rakt fram och hon frustade nöjt och lyssnade på minsta lilla tygeltag, jag styrde henne med lillfingret. Märktes att hon trivdes med sig själv! Sedan hände det tyvärr en liten olycka, hon viftade med svansen och lyckades få ena tömmen under sin svans och blev rädd så hon spände sig och då lossnade förstås inte tömmen. Hon började backa och stegra för att komma undan, jag tappade henne men hon lyssnade ändå på mina lugnande ord så jag lyckades få bort tömmen. Efter detta scenario var hon nervös över tömkörningen så fort hon kände tömmarna mot baken eller i synnerhet mot svansen. Får försöka fläta ihop den så hon inte viftar så mycket med den mot tömmarna, hon är väldigt rädd om den så hon är lite bakskygg när man grejar med den.
"Ich bin kleine körhäst. Jaaa, ser godt!"
Den lilla damen har börjat klia mig och det är bra mycket hårdare nypor på henne än vad det var på Bosse. Fick ett litet kärleksbett från framtänderna i armen idag. Känns som jag haft henne mer än en vecka, det känns som vi klaffar så bra hittills.
Nypt av putsande ponny
För övrigt har nu skolan börjat! Mycket skönt att ha något att gå upp till på morgonen och ha sin uppgift. Är stressad som bara den över att jag har så få poäng denna terminen så jag ska söka in på Svenska C också eftersom den börjar så sent in i terminen.
Typiskt nog har jag börjat drömma om honom på nätterna igen efter att jag såg honom där vid bussen. Love is'nt blind, it's retarded.
Trackback
