Breathe in, live out! ☮

Efter Sarahs ritt på Eldana förra veckan tog jag mig en ridtur två dagar senare. Och det gick som en dans! Jag skänklade försiktigt framåt och hon flöt bara på. Vi stannade, skänklade framåt igen, red på volt, tränade på att inte stanna vid Oscar, travade... Hon frustade nöjt och lyssnade helt och hållet på minsta vink. Tänkte att det kanske var bra att hon mött sin överman med Sarah dagen innan så stegrandet tagits ur henne och hon gett med sig i detta. Hon var underbar att rida, så mjuk och följsam och bekväm att sitta på. Fick pirr i magen och flög som på små moln hela dagen!



Pirret i magen höll i sig hela nästa dag då jag gick ut på krogen delvis för att fira Ringhede och delvis för att fira hur underbar denna ridtur kändes, fira mig själv som fri singel även om det känns åt helvete att han är borta. Bara fira allt, livet, underbart! "This is not the time or the placefor a broken-hearted; 'cause this is the end of the rainbow where no one can be too sad!"
(Synd bara att jag är så intensiv i dimmorna åt vilket håll jag än är på väg, uppåt eller nedåt, så det blev pannkaka och jag fortfarande inväntar besked om jag har denna vän kvar eller om det sket sig totalt.)


Jag och Ringhede, schnyggt par efter en kläd-bytar-lek.


I'm on a BOAT!


My och Morwen, itterligare ett steg i kläd-bytar-leken...


.. och ännu ett! Fredrik och Ringhede.
Bilderna: © Erik Ringhede

På söndagen red jag Eldana igen, hon kändes inte riktigt sammarbetsvillig och var irriterad, gick iväg innan jag satt mig i sadeln och "krullade" ihop sig. Jag tänkte att det är inte värt att jag blir rädd för henne så Sarah hoppade upp. Då vägrade Eldana röra sig ur fläcken, Sarah drev på och smackade men Eldana var som gjuten. Sedan började hon resa sig, igen och igen tills hon gick omkull med Sarah. Reste sig och började galoppera mot utgången, jag som höll i Diggan fick släppa honom där han stod och springa för att stänga grinden som någon lämnat öppen. Då blev Diggan rädd för tömmarna (han tömkördes) på marken och stack iväg i full karriär. Eldana trasslade in sig i Diggans tömmar och fick sån panik att hon stack rakt genom eltråden, fastade även i den och gick omkull igen. For upp som ett jehu, stack rakt ut på vägen och gick omkull ännu en gång rakt in i Nettan och Helenés brevlådor. Sedan tog hon sig loss från eltråden hon hade runt benen och sprang på vägen in mot Skövde. Jag blir vettlös på alla bilar so bara tutar och kör när sådant inträffar, vad i helvete tänker ni med?!? Jag sprang efter och försökte prata med henne samtidigt, tillslut stannade en bil på tvären och ut flyger en militär och börjar dirigera trafiken. Då stannade Eldana och jag kunde ta henne utan problem, hon var väldigt skärrad och skakade som ett asplöv men inga ben brutna. Hon vågade inte gå förbi hagen där hon gått igenom upp till stallet igen men fick tillslut in henne i stallet. Hon har skrapat upp sig men i övrigt är hon helt okey otroligt nog. Vi får se hur mycket av det som satt sig psykiskt hos henne. Sarah är också okey, hon blev sparkad i ryggen men klarade sig med en "lårkaka" fast på ryggen då. Tur i oturen. Och jisses så rädd jag var!

Upp som en sol, ner som en pannkaka.

För övrigt började Oscar bygga på vår lösdrift i söndags. Trampade på en spik som gick 3 cm. in i foten. Jä-la olycksdag rent ut sagt!

Och snälla, du vet vem du är... jag kan inte försöka mer än jag gjort, det är upp till dig och jag kan bara be dig om att fortsätta vara min vän.