Ärrbehandling
Har valt att försöka minska, bleka och tunna ut mina ärr eftersom det har varit en del av mitt liv som jag inte har lust att stå upp för eller försvara inför andra människor. Det är historia, men andra människor har ofta svårt att acceptera det. Blir så trängd varje gång andra människor börjar fråga ut mig, det känns så privat att dessa människor lika gärna kunnat börja gräva innanför mina trosor.
Helt ärligt, ni som går lös på folk med era frågor som redan har uppenbara svar; hur tänker ni? Finns det någonting som en medmänniska vill prata med just dig om, då kommer den personen att göra det utan att du behöver börja gräva i det ytterst privata på dina egna villkor och direktiv!!
Har länge tänkt skissa upp den verbala utskällning jag velat ge er men inte kunnat få fram, på en hemsida i text, sedan trycka upp visitkort till hemsidan och ge det till alla er som strör intima frågor eller glåpord efter en.
Nåväl, detta inlägg är till både för de som stör sig på mig för att jag stör mig på era frågor och förutfattade meningar, men främst till alla de unga människor som önskar radera sina gamla ärr och inte vet vilka metoder som finns.
Funderat länge på om man kan ta bort eller förminska ärren på något vis, vilka metoder som finns, etc. Har dock aldrig gått till vårdcentralen eftersom jag inte haft något hopp om att det finns ett tillräckligt billigt alternativ för min del. Men i vintras pallrade jag mig dit och fick en remiss till kirurgin i Falköping där jag var idag.
Har tidigare testat "plåstret" Mepiform som går att köpa receptfritt på Apoteket. Har blivit tipsad av andra att använda just Mepiform. Det ser ut som ett vanligt plåster i tunt silikon och är vattenavvisande.
"Silikonbehandling har visat sig ha positiv effekt på hypertrofiska ärr och keloider både profylaktiskt och vid uppkomna ärr. Effekten kan bero på semiocklusiva fördelar men är inte helt förklarad. Optimalt är att ha Mepiform på 24 timmar per dygn, men inspektion och tvätt av huden rekommenderas en gång per dygn." skriver Apoteket om Mepiform på sin hemsida.
Anledningen till att jag inte gav Mepiform en större chans var just den ekonomiska nackdelen. Plåstret åkte av efter knappt två dygn, och eftersom jag har så många ärr fick jag köpa ett paket Mepiform i veckan för 230:- paketet. Jag använde Mepiform så kort tid att jag inte kan styrka några effekter av det.
Läkaren på kirurgin i Falköping tipsade mig istället om tejpen Micropore som inte är silikonbaserad, men som tydligen har samma effekt som Mepiform i alla fall. Det måste sitta på dygnet runt, inte ett par timmar om dagen om man vill ha en effekt.
Dessutom sprutade kirurgen de upphöjda ärren men kortison, en metod som jag hört talas om tidigare men som jag trodde skulle bli på tok för dyr. Kortison bryter ner huden och efter ett par behandlingar blir ärren platta istället för upphöjda. Detta är bäst att göra då ärren är relativt nya, men fungerade även i det här fallet. Fick två sprutor som ska upprepas vid ett par tillfällen, och det kostade inte mer än själva besöket hos läkaren, vilket var hundra riksdaler enbart!! Sticket kändes mer än en vanlig spruta, men gjorde inte direkt ont utan sved bara till lite som ett getingstick ungefär. Om ungefär en månad sprutas jag igen. Hurra, säger jag, och hoppas på effekter!
Frågade dem även om laserbehandling, men det är tydligen någonting som det skrivs mycket om men som inte praktiseras eller ens fungerar i praktiken. Tyvärr går det inte göra någonting åt de ärr som redan är "platta", förutom att tejpa dem som jag nämnt tidigare i texten.
Däremot pratade vi lite kort om hudtransplantation, där man tar en bit hud från en annan del av kroppen och täcker det ärrade området med. Jag vill absolut testa dehär metoderna innan en hudtransplantation blir aktuell, ärren är ju faktiskt inte så framträdande längre, och dessutom täcker de en ganska stor yta om man skulle täcka allt med ny hud.
Ett tips, som jag egentligen inte ens vet själv om det fungerar, det är solning. Märkte faktiskt en betydlig skillnad efter att vi varit i Gambia och exponerat oss för den starka solen. När min bränna släppte så kommenterade till och med en av mina närmsta vänner hur mycket ärren faktiskt hade blekts. Kanske inte har något samband alls, men man funderar ju på om det kan vara så...
Sist men inte minst, jag tycker inte illa om någon som väljer att stå för sina ärr och leva med dem, utan jag beundrar det. Att inte ta åt sig av andras glirningar och förutfattade meningar är få förunnat. Att ha sådan självrespekt är coolt och bra! För min del blir det tyvärr för jobbigt att alltid bli utpekad som någon jag inte är, även om man själv vänjer sig vid hur man ser ut genom åren. I synnerhet när man är utomlands och människor aldrig har samma bekvämlighetsavstånd som mig, och eftersom jag vill resa i framtiden känns det som ett sätt att försöka freda sig.
Jag är en levnadsglad tjej och jag vill varken bli utpekad som något annat eller påmind om att det inte alltid har varit så. Det är helt enkelt historia.
