Breathe in, live out! ☮

Här ligger vi inbäddade i ett vitt vinterland fortfarande, men det börjar bli ljusare på kvällarna. Det börjar inte mörkna förren 16.30 så nu går det nog ganska snabbt mot vår tror jag. Det gäller att passa på och leka i snön så länge man kan. Vi har varit och åkt pulka med varm choklad i termos, riktigt skoj. Tänk vad tråkig vintern är när man inte kan utnyttja roligheterna med den! Jag planerar lite tillsammans med Jebens att gå Vallevandringen och Kvarnstensvandringen i vår. Plus att vi ska cykla Viken Runt igen och troligtvis springer jag även Spring för livet på Billingen. Två personer har frågat hur mycket jag gått ner i vikt, men jag tror faktiskt inte att jag gått ner någonting! Jag vägde betydligt mindre i somras då jag red mycket och jag har inte direkt ansträngt mig för att gå ner i vikt nu heller. Det har inte blivit så mycket träning eftersom jag har en förkylning som är precis på väg att blossa upp hela tiden. Men det ska jag väl överleva, det med ;-)

 

Den lilla katten har bott hos mig nästan två veckor och det har varit så himla mysigt, hon var snarare som en hund som ville vara med hela tiden och det var trevligt att komma hem till en glad liten tjej varje dag. Men nu har hon flyttat ut till Jebens på landet och där kommer hon få ett mycket bättre pensionärsliv än hon kunnat få hos mig. Jag kunde erbjuda en liten etta som luktade bajs efter kattlådan och där jag kan vara borta dygn i sträck när jag jobbar som mest, för en pigg liten katt som for jäkel fram och tillbaka när överskottsenergin var på topp. Hos Jebens kan hon springa ute och jaga råttor och har ett stort hus att rusa omkring i och en väldigt bra ny matte. Och med mig som gudmor :-) Känns bra att en så trevlig katt fick en chans till trots det otroligt tråkiga som hänt.

 

Jag har jobbat endel den senaste tiden, helt underbart! <3 Med skolan går det sämre eftersom jag inte finner någon form av motivation och blir på rasande dåligt humör så fort jag öppnar skolböckerna. Särskilt när man sitter i skolan eftersom det skriks och snattras hej vilt som på ett dagis i studiesalarna! :-P Jag har bara några uppgifter i en kurs kvar, men det är svårt att få handledningstider med läraren och studieupplägget i kursen är krångligt så jag funderar på att läsa kursen på lektionsbas kommande termin, som börjar om fem veckor. Med stallet händer det inte så mycket eftersom jag inte har någon bil. Men nu hoppas jag att min lilla Ford är hos doktorn för sista gången...

 

I förra veckan skrev jag om vårvädret som rådde utomhus, men nu har snön kommit till Västergötland. Det är mysigt, vackert och äntligen lite solsken, precis som det ska vara. Baksidan av det hela är däcken på min bil, det är odubbade vinterdäck och hyfsat nedslitet mönsterdjup, så jag borde inte köra alls med den. Ska ringa tillbaka till verkstan och meddela att bilen fortfarande blir överhettad och kokar, samt att däcken inte fungerar, trots att det är obeskrivligt skönt att ha bilen hemma igen. Alltid detta tjatande om min bil ;-) Men vi hittar inte riktigt varandra, vi har fått en liten kris i relationen kan man säga.

 

Någonting som jag inte har uppdaterat om är Eldanas förra möte med kiropraktorn för några månader sedan. Det fanns några få låsningar kvar, men när jag jämförde mot det första besöket så är det en betydande skillnad. Däremot hade hon ont i sitt vänstra framben, vilket vi övriga i stallet trodde hade gått över eftersom hon blivit piggare i hagen. Hon fick gå på butta i ett par dagar och nästa besök från kiropraktorn blir nästa månad.

 

Men nu när jag fått tillbaka min bil var Ekby självklart det första stället jag bilade till, och jag kände igen Eldanas inställning: "Nu är jag frisk!". Hon taktade när man ledde henne, reagerade och blåste i näsborrarna för småsaker, Emma berättade att hon rejsar i hagen igen. Ja, till och med rejsar så mycket att Wilda, hennes bästa vän och hagkompis, gick omkull och skadade ett bakben och nu står på boxvila. De är verkligen Systrarna Otur, Eldana och Wilda. Nu går Eldana tillsammans unghästkludden TS Explosion medan Wilda är inomhus, en liten herre på två ynka år men som är lika hög som Eldana ser man när de går där i hagen. Eldana roar sig dessutom i hagen med att dejta troll som hon tillåter göra små trollflätor i manen på henne. Det är rent jäkligt att få ut, jag har köpt en super high gloss gel (haha!) för hästar, men trollen lyckas trots superglansutrednings-grejen. Tydligen ska trollflätor betyda tur och vara ett magiskt skydd för djuren, så jag kanske ska låta bli att reda ut dem... ;-)

 

På jobbfronten så får jag fler jobbtillfällen sedan jag fått ett schemaprogram där jag kan lägga in vilka dagar jag kan arbeta. Visst varierar det fortfarande från månad till månad, men jag hoppas att det kommer att vara någorlunda stabilt med lönen. Jag saknar min ena brukare väldigt mycket, och mina kollegor där. Det var verkligen längesedan jag jobbade där nu. Det viktigaste är ekonomin, jag trodde inte tidigare att man kunde må så dåligt över att inte ha några pengar. Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra om jag inte hade min lilla mamma som hjälper mig när det är tunt. Även om jag uppför mig irriterat pga. oron över ekonomin så är jag så oändligt tacksam över det.

 

Nu är jag inne på sista veckan av första terminen i skolan, på väg mot att bli utbildad undersköterska. Nu är det bara ett år kvar! Det kommer bli ofantligt tufft nu i vår, det blir mycket fler och svårare kurser. Men det är flexibelt på skolan och man kan utforma sin utbildning lite som man vill, jag skulle kunna läsa i en långsam takt på 3 terminer till. Jag trivs inte med att plugga, men det kommer lösa sig och det är inte hela världen även om det känns så ibland ;-)

 

Det var underbart att se Christoffer igen efter två veckors julfirande på olika håll. Vi lyckades dessutom knåpa samman våra julklappar till varandra. Han fick en goodie bag med lite vin och grejer av mig, samt inträde till relaxavdelningen på Arenan. Och jag fick Joe Labero-biljett av honom, tack fina du! I april blir det blir en heldag på relaxen och trollerier på kvällen, samma helg som Christoffer fyller år :-)

 

Det är även så otroligt roligt att ha Mariell hemma igen! Nu känns det som tjejgänget är återförenat på riktigt. Vi har varit och simmat, sprungit, masserat, blivit bjudna på jättefin vinkväll, gått på bio, varit på äventyr i skogen, festat och stått i. Det är så roligt att ha dig hemma lite längre och få umgås med dig gumman <3

 

I fredags var jag på ett mysigt kalas i Göteborg när Lina fyllde 25 år. Det var jätteroligt att äntligen få se hur de bor. För att inte tala om hur roligt det var att få träffa Lina igen. Tiden gick verkligen alldeles för fort!

 

På tal om djur så blir jag med katt på torsdag eftermiddag. Det är Emmas mammas katt som inte längre har något hem. Jag har lyckats få Jebens att ta över katten, den kommer få det bra där på en stor gård och lilla Jebens som extramamma. Men först ska den steriliseras och vila upp sig i min lägenhet någon vecka eftersom jag har möjligheten att vara hemma mycket och se efter den. Ser fram emot att få katt tillfälligt, ska bli mysigt. Hoppas att jag får bli gudmor åt den sen när den flyttar ut till landet.

 

Anledningen till allt det här och så mycket mer som inte skrivs här, är att Emmas (och syster Lindas) fina lilla mamma Inga hastigt gick bort en vecka innan julafton. Det känns så ofantligt tragiskt och jag känner verkligen med de båda. Ingenting går att få fram i en skrift, eller ens i ord, men du vet att jag verkligen alltid finns här lilla Emma! <3

 

 

 

Ni är bäst!

 

Man kan verkligen inte tro att det är januari.

Ingen snö har fallit, marken ligger bar och mjuk.

När vi gick milen för ett par dagar sedan var det knoppar på buskträden, fullt med vatte i bäcken och kantareller (!!) i skogen.

Jag älskar snön så jag saknar den. Men hellre ha det såhär än is och halka. Det enda jag saknar på riktigt är solen.

 

Mitt hår har börjat repa sig ordentligt efter mina fyra år med dreads. Jag kapade mina korvar för ett år sedan, därefter har jag fått klippa mig många gånger för att håret är så slitet. Men nu känns det som det räcker, det har börjat växa ordentligt och repat sig bra. Äntligen!

 

Jag har fått tillbaka min bil, äntligen. Men den kokar fortfarande... Fattar verkligen inte varför. Drives me crazy.

 

 

Fick äntligen bilderna från en session som jag gjorde för nästan ett år sedan tillsammans med fotograf Peter Westlund i Mariestad. Här publiceras ett exempel: