Eldana -det går bra nu!
Jag tror äntligen att det har börjat lossna med Eldana :)
Hade en dip för ett par veckor sedan då jag försökte rida ut själv men utan så gott resultat... hon stannade och hotade mig och eftersom jag red själv ville jag inte smacka på henne. Om hon reste sig och gick omkull eller skulle fått av mig så hade jag ju haft en lös häst ute på vägarna. Jag hoppade istället av arg som ett bi och sprang rakt ut i skogen en kilometer med henne. Framåt skulle det gå i alla fall!
Samma kväll klagade jag för Daniel och Ulrica. Dessa snälla människor har sedan hjälpt mig så allt börjat gå framåt igen! Daniel har ridit flera gånger och jag har gått på Eldana från marken med smackningar när hon har vägrat. Ulrica har cyklat med mig och gett Eldana trygghet från marken där hon istället inte vågar gå fram själv. Carro har hjälpt mig med små detaljer. Och Klint har vandrat med mig ut och lett fram Eldana där hon har stannat. Tack snälla!
I förrgår gav jag mig iväg på egen hand igen och det gick hur bra som helst. Inte ett enda stopp! Exemplarisk häst! Kan säga att jag hade lyckopirr i magen den kvällen... :)
Igår red vi ut med Sarah och Diggan och travade en hel del, Eldana sprang på med öronen framåt. Blivit piggelin!
Hon balanserar sig också mycket bättre under ridningen nu än vad hon gjorde i början.
Börjat träna på spansk skritt också. Hon lyfter benen fint när hon står still, nu försöker jag befästa det när hon går framåt. Hade varit lättare med ett längre spö att peka med istället för att peta på vilket ben jag vill att hon ska lyfta nu när hon ska gå framåt och göra samma rörelse, men hon grejar inte spö utan blir bara nervös. Utomhus blir hon ofta distraherad och kikar mot de andra hästarna, så spansk skritt tränar vi inne i stallgången fram och tillbaka :P
Det känns som hon verkligen har börjat acceptera mig nu. Trotsåldern är förhoppningsvis över :)
Eldanas morfar, vackre Gondolier!
